Vårrustning - Klassiska misstag

Våren är en hektisk tid för båtfolket och det fi nns mycket som kan gå fel. Här lär vi oss av andras små och stora misstag.

Kontrollera fästet

Ett återkommande tema i Båtnytt är det förträffliga med att ha en båt som kan trailas. Och att det trailerburna båtlivet öppnar oanade möjligheter, eftersom man kan sjösätta båten när- och varhelst man önskar. Att sjösätta en båt från en trailer kräver dock viss teknik och ibland går det inte riktigt som tänkt. Sällsynt illa gick det för en ung man i mitten på 80-talet som backade ner sin trailer på en träramp i centrala Stockholm. En ramp som visade sig vara så hal att bilen tappade greppet varpå hela ekipaget sakta men säkert gled ner i sjön. Som väl var lyckades föraren ta sig ur bilen. Chockad men utan fysiska skador. Många trailerförare kan dock vittna om att rampen inte behöver vara av trä för att bilen ska tappa fästet. Det räcker om underlaget är grusigt eller att bilen är framhjulsdriven samtidigt som kultrycket är för högt. Speciellt svårt kan det vara när båten ska tas upp ur vattnet. Ett bra knep är då att låta båten ligga långt bak på trailern tills färden uppför rampen är avklarad. På så sätt får man ett lägre kultryck och därmed bättre fäste med en framhjulsdriven bil. Ett annat klassiskt misstag är att glömma fälla upp motorn eller drevet vid sjösättning så att det slår i botten vid sjösättning. Sist men inte minst är det lätt att glömma avlägsna ljusrampen på trailern innan man sjösätter. Eller att glömma sätta på den igen innan man far därifrån.

Straffa slingarna

Den här våren i slutet av 70-talet hade båtklubbens största eldsjäl jobbat hårdare än någonsin för att få sin stora träsegelbåt att glänsa. När mobilkranen så äntligen tog sikte på hans båt hade man halkat efter rejält i tidsschemat och det var uppenbart att kranbilspersonalen hade bråttom. Så bråttom att man struntade i att säkra upp slingarna med den obligatoriska tvärgående tampen som ska förhindra att slingarna glider isär. När båten sedan hängde i kranen gled den mycket riktigt ur slingarna och ramlade i backen med ett öronbedövande brak. Det enda som återstod att göra var att lyfta tillbaka båten i sin vagga där den blev liggandes för reparation resten av sommaren. Att ingen människa befann sig under båten när den föll var mer tur än skicklighet. Speciellt som det är brukligt att båtägaren bättrar på med färg där han inte har kommit åt med penseln bakom stöttorna. Idag har båtklubbarna ett bättre säkerhetstänkande över lag. Men som båtägare bör man ändå vara medveten om att en båt aldrig ska eller får lyftas om inte slingarna är väl säkrade. Och att människan ibland tummar på säkerheten i stressade situationer.

Förbered påmastningen

Ett säkert sätt att göra sig ovän med kamraterna i båtklubben är att ta lång tid på sig vid mastkranen. Speciellt på våren då kölistan är evighetslång. Det som skiljer den stackare som uppehåller sig vid kranen en hel eftermiddag från den som klarar jobbet på en halvtimme är oftast förberedelserna. För den som är dåligt förberedd kommer varje moment som en överraskning. Vem hade till exempel kunnat ana att vantskruvarna ska vara utskruvade till max när man börjar? Och varför har ingen sagt att man helst ska vara tre för att klara jobbet? Den rutinerade upptar inte dyrbar tid vid kranen för att bära fram masten, montera spridare och lägga alla fall och vajrar i ordning. Till allas glädje lämnar han mastkranen så snart han inte behöver den längre och gör finjusteringen av riggen på en annan plats. Apropå påmastning tycker många tillbehörshandlare att Windexen är ett förträffligt instrument av affärsmässiga skäl. Dels för att den är dyr och för att den väldigt lätt går sönder under arbetet vid mastkranen. Detsamma gäller mastens alla lanternor.

Skrapa rent i tid

Få ämnen orsakar sådana diskussioner som hur man får den bästa ytan när man lackar eller fernissar. Specialknepen är lika många som alla förståsigpåarna som påstår sig veta bäst. De flesta är dock överens om att man ska undvika att fernissa vid stora temperaturväxlingar och att torr luft är en förutsättning för ett bra resultat. Dessutom är det en god idé att utföra arbetet på förmiddagen så att fernissan har chans att torka innan daggen faller. Andra värdefulla tips är att satsa på en bra pensel som har kluvna toppar och som inte fäller hår. Man bör också undvika att stryka av överflödig färg på burkkanten eftersom det skapar luftbubblor i penseln. Ett säkert sätt att misslyckas kapitalt är att fernissa medan båtgrannen slipar sin båt. Eller att inte låta ytan torka ordentligt innan man går lös med ny fernissa. Om man stänger in fukt flagnar fernissan garanterat inom kort.

Byt filter

Motorstopp på grund av smuts och vatten i bränslet är den i särklass vanligaste anledningen till att sjöräddningen måste rycka ut. Se därför över och byt ut bränslefiltret med jämna mellanrum. Speciellt viktigt är det efter en lång vintervila då temperaturväxlingar med all sannolikhet har orsakat kondensvatten i bränsletanken. Motorstopp på grund av vatten eller smuts i bränslet inträffar inte sällan när tanken har rörts om i stökig sjö och när läget är som mest kritiskt.

Stäng dyvikan

Klassikernas klassiker bland misstag i samband med sjösättning är att glömma stänga dyvikan före sjösättning. Något som det skämtas om i båtklubbarna varje vår, men som är måttligt roligt för den som råkar ut för det. I bästa fall upptäcker man sitt misstag i tid och hinner torrsätta båten innan någon större skada är skedd. I sämsta fall upptäcker man det först långt senare då båten har sjunkit. Speciellt dramatiskt blev det för en barnfamilj på Västkusten som nyss hade sjösatt och hunnit en bra bit ut på sjön när båten började kännas obehagligt tung och instabil. När durkarna sedan flöt omkring nere i ruffen var det lätt att förstå att något inte var som det skulle. De satte högsta fart mot land och hann precis komma in på grunt vatten innan motorn lade av. Som tur var kunde båten lyftas och länsas redan dagen därpå och det som kunde ha slutat i en katastrof slutade istället ganska lyckligt. För att undvika att göra om samma misstag igen har familjen nu gjort en mindre ceremoni kring den "årliga stängningen av dyvikan". I proceduren ingår också att kolla alla skrovgenomföringar, slangar och slangklämmor.

Lämna småbarnen hemma

Att ha med sig barnen på den stora sjösättningsdagen med båtklubben är en dålig idé, menar många rutinerade barnfamiljer. Dels för att båtklubben då är en farlig plats med mobilkranar som far kors och tvärs. Men också för att barn sällan får den uppmärksamhet de förtjänar när stressade vuxna ska sjösätta sina båtar. Om sedan motorn krånglar eller om mastkranen trilskas kan en störtskur av frågor och förslag från telningen få den bästa förälder ur balans. Rådet är därför att lämna barnet hemma tills sjösättningen är avklarad och båten funktionskontrollerad.

Tanka rätt

Misstaget att fylla vatten i bränsletanken, eller tvärt om, är inte bara kostsamt utan också tidsödande att reparera. Tanken ska tömmas, monteras ur, tvättas ren eller i värsta fall ersättas med en ny. Ta därför för vana att alltid dubbelkolla innan påfyllning.

Värm upp långsamt

Det tar en stund innan man har värmt upp sjöbenen efter en lång vinter. Det vet alla som på hösten hoppade ut på Y-bommen i två spralliga språng, men som på våren tvingas krypa på alla fyra för att det känns ovant. Risken att ramla i sjön är sålunda störst strax efter sjösättning. Speciellt när man har händerna fulla av dynor, tampar, fendrar och annat som ska bäras ombord. Seglare vet också att båten rör sig på ett högst märkligt sätt innan masten är på. Utan mast på båten finns heller inget förstag att hålla sig i när man kliver ombord.

Ligg steget före

Att glänta på presenningen på våren och först då upptäcka att båten skulle behöva ett nytt kapell, nytt segel och en genomgång av motorn är allt annat än lyckat. Då är chansen att få tag i fackfolk som kan ta sig an jobben före midsommar lika med noll. Den förutseende ser därför till att ordna allt sådant under hösten och vintern då serviceverkstaden har tid och då kapellmakaren är förhandlingsbar när det gäller priserna.

Var varsam med aceton

Att tvätta bort svåra fläckar från skrovet på båten med aceton är en mycket effektiv metod, men kräver varsamhet eftersom aceton är starkt nog att lösa upp gelcoaten. En acetonindränkt trasa som har glömts kvar på ett däck eller en bänk i sittbrunnen kan därför orsaka riktigt fula märken.

Kontrollera kylarvattnet

Genom en så enkel sak som att kolla att det kommer kylarvatten när man startar motorn första gången på våren, kan man spara mycket pengar och besvär. Om motorn inte får någon kylning så beror det i nio fall av tio på att impellern har gått sönder. Att byta impeller kostar runt 250 kronor på en normalstor utombordare kring 100 hk. Om man utför arbetet själv vill säga. Bekvämare är dock att överlåta jobbet till en serviceverkstad och får då räkna med att det kostar runt 1 500 kronor. Riktigt dyrt blir det om man glad i hågen kör iväg utan att motorn kyler. Den som har upplevt känslan när hettan i motorn blir så hög att kolvarna vidgas, nyper för att till slut kärva fast helt ska sent glömma den. Om inte annat blir serviceverkstadens räkning något att minnas med fasa, då den lätt och ledigt uppgår i över 10 000 kronor. Enligt flera servicevarv som Båtnytt har talat med skär också många tvåtaktare ihop på vårarna för att de inte får tillräckligt med olja. Och det bara för att många inte vet att tvåtaktare med separat oljetank också ska ha en skvätt olja i bränsletanken under vårens första turer. Exakt hur mycket står i användarhandboken.

Text: Elias Johansson

Illustrationer: Leif Högström