Skrivareklippan - Vallfrtskär vid Varberg

Bara en halv sjömil utanför Varberg ligger Skrivareklippan, det lokala båtfolkets populäraste sommarparadis. Den lilla klippön i inloppet andas sand, sol och samvaro.

Ibland är resan för kort för att vara själva målet. Så är det för båtfolket i Varberg. Deras seglare hinner knappt skota hem, förrän det är dags att riva seglen. Och motorbåtsägarna hinner bara dra på någon minut så är det dags för förtamparna igen. Men närheten spelar ingen roll för Skrivareklippans dragningskraft. På denna lilla klippö i Varbergs hamninlopp väntar välsignad utflyktsmiljö i form av sandstränder, bryggor, grillplatser och hus från gångna tider. Själv kommer jag dit en högtrycksdag för att segla Olle Enderleins finaste - 32-fotaren Arietta. Men dagen bjuder på stiltje och båtägaren Göran Jonsson övertalas att lägga till på ön jag siktat i stadens inlopp. Bättre ett öbesök, än att driva i väntan på vind. Sakta tuffar vi mot Skrivareklippans norra strand där kapten Jonsson vet att det finns dubbar i berget och djup nog.

En titt i sjökortet visar annars att en angöring inifrån Varberg är vansklig. Bränningar, grundflak och övervattensskär lurar i gattet mellan Getterön och Skrivareklippan. Men med spaning snett framåt genom det stilla klara vattnet fixar vi att komma intill berget. På vägen passerar vi ett pyttelitet skär, där en Misil med barn ombord funnit sitt paradis. Med solparasoll och förtampen i kaptenens stortå, lapar familjen sol och njuter av "splendid isolation" på sin alldeles egna ö. I sjökortet heter passagen Lessegapet, vilket Eva Berntsson Melin på Länsmuseet Varberg förklarar är en omskrivning för Läsö på danska. Med god vilja kan man ana Läsö i gapet. Namnet gap för tankarna till Lessegapet i vind då vattnet sannolikt kokar av brott och bränningar och sväljer en sjöfarare som styr fel. Men bättre förhållanden än dagens för ett besök på en utsatt ö går inte att få. Alltså förtöjs Ariettan i dubbarna och vi beger oss på upptäcktsfärd.

Strax kommer vi till två hus, som enligt Eva på museet är från tiden 1871-1934 då Skrivareklippan var både lots- och fyrplats. Den välbelägna positionen i inloppet till Varberg var idealisk för att hämta och lämna lots. Och som fyrplats var Klippan eftertraktad för läget nära land. Förr tog sjöfarare Varbergs kyrka en famn söder om södra slottsvallen och undvek därmed grunden Busen och Engelska Buen syd om Skrivareklippan och lömskt nära leden. Det borde kanske kaptenen på fartyget som gick på Skrivareklippan hösten 2005 också ha gjort? Att klippan numera bara har en ledfyr med sektorer mot hamnen, är ingen ursäkt. Ensfyrar finns på Getterön. Under besöket kommer vi till en stadig brygga, byggd av båtklubbarna i Varberg får jag veta. Ett par besättningar sitter lojt och nöjt vid borden.

Fyrhusen ägs av kanotklubben Bris i Varberg. Även småbodarna är bebodda sommartid och fundamentet från den förra fyren utgör bodfolkets solaltan. En bit upp på Skrivareklippan finns en stenlabyrint, men den är nyanlagd, ett påhitt av skojfriska barn. Namnet Skrivareklippan är från 1600-talet. Eva på museet vet att slottshövitsmannen på Varbergs slott och fästning, ungefär förvaltare i dag, fick ön som förläning och använde den som sommarviste. Historiken finns i ett av fyrhusen. När en svag bris rynkar Kattegatt, lägger vi loss och styr ut syd om Klippan i enslinjen kyrkan- vattentornet. Vi gör några slag mot Läsö och Ariettan seglar just så gediget som klassiska havskryssare gör. Men snart dör brisen och vi får ta till järngenuan. Sakta glider vi in genom Lessegapet på sexmeterskurvan, lokaliserar lömska Busen, Engelska Buen och siktar på Klövens hamn. Under inseglingen tänker jag igen på Gapet i kuling och kommer på att det skulle vara spännande att se skådespelet - men bara fast förankrad i ett av fyrhusen. ?

Skrivareklippan

Läge:

Förtöjning:

Sevärt:

Text & Foto: Curt Gelin