Naturen fungerar och sköter sig själv, det har evolutionen sett till. Båtklubben fungerar tack vare en hamnkapten, naturligtvis.
Det finns personer och titlar som vi människor alltid kommer att ha ett lite ansträngt förhållande till. Inte för att de på något sätt vill oss ont. Tvärtom. Förutsatt att vi spelar efter gällande regler. Poliser, rektorer och kronofogdar, ni förstår kanske. Ta till exempel rektorer. Elever som sköter sig behöver aldrig stå på rektorsexpeditionen med mössan i handen. Kronofogden gör inga rutinmässiga stickkontroller. Han har starka skäl när han knackar på dörren. Lagens långa arm sträcks aldrig ut och för att gripa någon helt oskyldig. Men vem tycker inte att skolrektorn är maktmissbrukare, att kronofogden är känslokall, och det kalla skenet från blåljus får alltid blodet att frysa i ådrorna. De flesta har antagligen tagit sig igenom grundskolan utan kommendering till rektorn. Ord som utmätning och indrivning förblir för de flesta substantiviserade verb. Möjligen kommer många med tunga högerfötter att få träffa konstaplarna Kling och Klang. Men de är oftast ganska trevliga typer som bara vill ge dig en dyr lektion i trafiksäkerhet. Men för alla som har eller har haft båt i en båtklubb eller på en marina finns han där, hamnkaptenen! Enväldeshärskaren som styr och ställer med järnhand. Han talar ett språk som även den oinvigde fort lär sig. På frågan om någontings placering, svarar han pekande med hela handen. Vädjan om tidsfrister slår han effektivt undan med en hänvisning till stadgarna. Fel förtöjd båt leder omedelbart till en mindre pedagogisk tillrättavisning. Med sina kortfattade lappar på klubbhusdörren om hur, när och var, plockar han fram det rädda barnet i varje klubbmedlem. Är han verkligen sådan, eller är det en nidbild av klubbens hjälte? Kurt Breisler är sedan några år hamnkapten i anrika Stallmästaregårdens båtsällskap i Stockholm. Vi träffade honom för att höra hur det egentligen ligger till.Första intrycket skriker hamnkapten. Stämmer du in på beskrivningen av den typiske hamnkaptenen?
»Jag är väl ganska traditionell. Men jag skulle inte vilja påstå att jag stämmer in på den beskrivningen. Vår båtklubb har gamla fina traditioner som vi försöker bevara. Vi sjösätter fortfarande ett antal båtar med slip. Sen man började sjö- och torrsätta med mobilkran går allt så mycket fortare. Det är väl en naturlig men lite trist utveckling. Förr sjösatte vi alla båtar för hand. Alla som skulle ha sin båt i sjön var med och slet. En för alla, alla för en. På den tiden var det lättare att känna sig som en i gänget. Lagandan är viktig på en båtklubb. Till skillnad från en marina, där båtägaren betalar för alla tjänster, måste vi göra allt själva.Har inte båtklubbar precis som allt annat föreningsliv drabbats av den hets som råder i samhället?
Har folk tid att engagera sig? »Det beror väl lite på hur man ser det. Men jo, det tycker jag nog. Naturligtvis är vissa mer engagerade i klubben än andra. Men så har det nog alltid varit. För många är klubben bara en parkeringsplats. Man har inte behov av umgänget där, helt enkelt. Det får man respektera. Men de kommer inte undan arbetsplikt och nattvaktspass.Hur lyckas du administrera allt sådant?
»Med piska och hot om höga straffavgifter! Nej, skämt åsido. Jag är inte ensam. Vi är många som delar på sysslorna.Båtklubbar är ju oftast ideella föreningar, hur får man människor att jobba gratis?
»Man jobbar ju egentligen inte gratis. Genom att vi alla hjälps åt kan vi hålla klubbens kostnader nere, och därmed avgifterna. Det är så man får se på det. Valde vi att anlita arbetskraft utifrån skulle kostnaden för en båtplats mångdubblas.Stallmästaregårdens båtsällskap känns som en väldigt genuin klubb. Är det svårt för nya medlemmar att komma in i gänget?
»Det är upp till var och en. Vissa blir förvånansvärt fort kompisar med alla, medan vissa är mer anonyma. Många som ansöker om båtplats hos oss gör det för att vi just är den klubb vi är. I synnerhet träbåtsägare dras till oss för att hamna bland likasinnade. Det finns mycket kunskap samlad här och det vill man ta del av.Hur var det när du själv var ny i klubben?
»Jag kom med redan 1976. Som grön fick man stå ut med rätt mycket.Hur menar du då?
»Jo, det var ju det gamla gardet som styrde. Inom klubbens grindar fanns inga titlar, förutom hamnkapten och ordföranden. Läkare, poliser, advokater - you name it. Inför hamnkapten var vi alla lika. Det var väl kanske den sista generationen som stämmer in på nidbilden av en hamnkapten. Inte helt sällan fick de öknamn som Himmler eller Lill-Hitler. Jag minns speciellt en av gubbarna som alltid med kraftig stämma och vresig ton delade ut order. Undrar om han inte hade axelklaffar och piska också.Det där låter som den hårda skolan. Var det verkligen så illa?
»Nej, egentligen inte, men man hade respekt för gubbarna. Man fick liksom jobba sig in i gänget på den tiden. Jag kommer ihåg min första säsong. Jag hade köpt en liten Petterssonare som jag hade planer på att snygga till. Eller snarare gubbarna. Välkomstfrasen föregicks av en kort och koncis uppmaning: »Det är bara att renskrapa!« Jag spenderade hela den vintern under presenningen. Mottog tacksamt alla goda råd om arbetsmetoder och verktyg. När våren kom var det dags för ytbehandling. Av någon anledning upphörde de goda råden just då. Naturligtvis fick jag efteråt höra att jag använt fel produkter. Så behandlade man färskingarna, men man lärde sig mycket.Har den tiden påverkat ditt sätt att agera hamnkapten?
»Ja, det tror jag. Idag försöker man på alla sätt hjälpa nya båtägare och medlemmar. Det är viktigt att människor känner sig välkomna.Och när medlemmarna inte sköter sig?
»I stort sett alla gör sitt bästa, mer kan man inte begära. Men visst kan man bli lite trött när man får säga till en och samma person tio gånger.Blir du aldrig arg?
»Haha, jo ofta. Men jag brukar vara väldigt tydlig när jag blir det. Att gå omkring och småsura hjälper ju inte. Ibland blir man tvungen att ta i lite. Det brukar gå över rätt fort. När det till exempel gäller säkerhet, är jag stenhård. Jag jobbade tidigare som snickarbas i tjugo år. Jag vet hur lätt en olycka kan ske. Vid sjö- och torrsättningarna har vi en mobilkran på plats, då måste det vara näst intill militärisk disciplin.Apropå sjösättning ja. Det var ett tag sedan den egna båten var i vattnet. Hur kommer det sig?
»Dålig tajming! Nej, det var så att jag påbörjade en renskrapning för ett par år sedan. I samma veva blev jag tillfrågad om jag ville ta över posten som hamnkapten. Jag hade under flera år sett en massa saker som inte fungerade riktigt bra. Så jag tackade ja i hopp om att kunna förbättra lite.Har det blivit bättre?
»Det tycker jag. Glädjande nog är det även många medlemmar som tycker det. Tyvärr tar det mycket av min fritid i anspråk. Båten fick helt enkelt vänta.Vad är det för båt?
»Det är en Petterssonritad motorkryssare i mahogny, spetsgattad och knappa tio meter. Hon ska i vattnet till våren, tror jag ...Nu är det snart helg igen. Blir det ner till båtklubben då?
»Nej, jag ska till landet! Tack Kurt.SBS
Stallmästaregårdens Båtsällskap har sin hemmahamn i Brunnsviken, Stockholm. Längs den lummiga strandkanten nedanför Bellevueparken har man idag drygt 130 bryggplatser. Klubben fick sin nuvarande form redan 1936 och firade således 60 år förra året. Föreningen är ideell och medlemmarna sköter tillsammans såväl hamn, klubbholme som vakthållning. Klubben har genom sitt stora antal välvårdade träbåtar blivit något av ett levande museum. Man håller hårt på gamla traditioner. Här sjöoch torrsätts varje år ett antal båtar med slip, och den årliga sillunchen i maj månad är en viktig medlemsaktivitet. Belägen i Djurgårdsförvaltningens ekopark har man mycket höga miljökrav. Hamnen miljöklassades redan 2002 och fick då Blå Flagg, vilket innebär att man bedriver verksamheten på miljövänligaste sätt. Sedan mitten av 1930-talet arrenderar klubben en holme nordost om Grinda i Stockholms mellanskärgård. Kötiden för en båtplats är idag relativt lång. Vanligtvis lämnar och tillkommer cirka tiotalet båtar per år.
Till Stallmästaregårdens Båtsällskap
Text: Lasse Genberg
Foto: Jenny Groth
Rekommendera Kommentarer
Det finns inga kommentarer att visa
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Skapa ett konto
Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!
Registrera ett nytt kontoLogga in
Medlem på maringuiden.se? Logga in här.
Logga in nu