Idyller & Visioner - Malmö och Limhamn

Malmö kom i fokus under America's Cup-akterna förra året. Pulsen är lägre nu, men Västra Hamnen är fortsatt ett spektakulärt mål i Öresund.

Som motpol för nostalgin fi nns fi skehoddorna vid museet och den konserverade miljön på Limhamn. Den som besökt Malmö förr och igen förra året trodde inte sina ögon. Hela det gamla vidsträckta varvsområdet, där Kockums bland annat byggde bananjagare, var omgjort till en futuristisk ny stadsdel. America's Cup-parken låg en rask kvarts promenad från Centralstationen och där samlades världens bästa seglare under cupdagarna. De gav en internationell puls åt Malmö, som få upplevt. För seglare och besökare var akterna inför America's Cup en storartad tillställning, en seglingshistorisk happening inramad av Medelhavsvärme och miljardärsjakter.

Inga färjor från innerhamnen som på 1960-talet, inte vackra svarta "Absalon" eller SJ:s stolthet Malmöhus. Men i stället ett myller av båtar och yachter i Karibienklass. På redden låg Larry Ellisons 158 meters "Rising Sun", för stor för hamnen och med en egen tanker i närheten. AC-pulsen är nu borta, men Malmö och Limhamn har mycket annat för båtfolk. Hit hör den kittlande kombinationen av framtid och nostalgi. Visionär miljö väntar i Västra Hamnen och idyll vid Malmöhus fästning och ute på Limhamn. Idag är Västra Hamnen fortsatt en sorts framtidsvärld, med samma känsla som kan upplevas i Londons Docklands, Ocean Village i Southampton eller Eriksberg i Göteborg. När ACcirkusen drog vidare, byggdes en ny marina med säljkontor för båtar från kontinenten. Plus bostäder, högskola och otaliga IT-kontor. Planerarnas tanke är att återge Malmöborna kontakten med havet och att skapa ett nytt spännande besöksmål för stadsintresserade i allmänhet. Det omtalade Turning Torso ingår i den visionen.

En tilläggning för att smaka på det futuristiska Malmö, kan starta med nya Dockans marina. Inloppet är smalt och prickarna står tätt för att ingen ska hamna på sandbankarna. Inloppet är extra smalt, för att minska iandet (dyningen) inne i hamnbassängen. Öresund är brett utanför piren och sydvästen kan trycka på bra. Projekt i tiden Med båten förtöjd är det dags att angöra närmaste vattenhål, som i vårt fall blev Espresso House. Detta designade café visade sig ha mycket folk, estetiskt möblemang och vara som gjort att fördriva tiden på. Stämningen var för saltstänkta och flanörer, ungefär den som brukar berika hamnlivet ute i Europa. Dockans marina var klar förra året, men är inte med i årets upplagor av hamnguiderna. Färska sjökort visar förstås vägen. Ett givet mål vid en tilläggning i Västra Hamnen, att utforska omgivningen. Ta Sundspromenaden runt hela området och insupa den inspirerande arkitekturen. I likhet med andra nya områden, har atmosfären ännu inte satt sig, småbutiker och rabatter saknas och som besökare är det lätt att tycka att området känns sterilt. Men om man ser Västra Hamnen som ett projekt i tiden, går det lättare att uppskatta det. Som kontrapunkt beställde jag en tur till det gamla och genuina av min guide för dagen, Salt-Carina.

Vi lättade från lattedrickandet och efter en snabb biltur var vi vid Malmöhusmuseet och hoddorna. Längs museikajen ligger gamla fina rundgattade fiskeknobbar som en del av teknik- och sjöfartsmuseet. De stöddiga kuttrarna och fiskarnas bodar, hoddor på sydskånska, hamnade här på 1960-talet när sjöfarten på Malmö växte. För att behålla det genuina ville museet att det gamla livet skulle fortgå och ordnade så att fiskarna kunde ta med sig sina hoddor och sälja fisken som de alltid gjort. Vilket sker än. Doften av färsk sill blandas med rökt, kommersen är livlig och nostalgin fulländas av spårvagnen, som rullar fram på Banérskajen. Och av de pratglada fiskarna, som säger rållebör, fy för hondan och våd lase om det mesta på skorrande skånska. Okända ord för upplänningar (skottkärra, fy tusan, idiot). Den finaste hamnmiljön finns i Limhamn. Här trålar några båtar ännu efter sill och tar flundra i Sundet, här är den gamla slipen ännu i bruk, här finns Skeppshandeln, motorverkstad och Gransegels segelmakeri i samma hangarhall som vid starten på 1970-talet. Intrycket av att tiden stått stilla förstärks av raderna med hoddor. Det stora antalet bildar en egen liten by och vittnar om fiskets omfattning en gång.

På en står stolt Otto Backe från 1908. Mellan de små skjulen, hängdes näten på tork, idag står kaffebord och grillar och någon rullebör på de vindskyddade gårdarna. Miljön är pittoresk, om än på gränsen till bedagad och skulle må väl av en uppryckning. Ett samlat kommunalt krafttag med rivning av Cementas fula fabrik och det rostiga färjeläget kunde göra hela hamnen gott. Troligare är dock att hoddorna och hamnhusen rivs och ersätts av ännu fler bostadshus. Njutning för linjesugna Den trivsammaste samlingsplatsen på Limhamn är Fiskrökeriet, inte stort, bara några bord och ett enkelt plasttak. Men fullt med folk, plånboksvänliga priser och emellanåt också musik. En sillaburgare eller en Lundaknacke, hemlagad mjukglass efteråt och ett par koppar mörkt Skånerostat Zoéga, sitter som en smäck i skrovet efter allt båtprat i Skeppshandeln, hos Salt och hos Gran. Ytterligare lyckligt båtprat finns att få i Malmö SS luftiga klubbhus med vidhängande restaurang. Från fönsterborden syns det som sker och de som lättar och lägger till. Mitt på den stora hamnplanen ligger en sevärdhet för träspanare - R 10:an "Aaworyn". Rikard Wissings mäktiga 16,8 meters båt (55 fot) är en njutning för linjesugna med sin långa, djupa undervattenskropp och sitt utdragna överhäng. När den nya masten är klar, ska hon i sjön igen är planen. Under tiden seglar Rikard Malmös blank aste båt, en sanslös 5,5:a.

Malmö och Limhamn

Gästhamnar:

Nya marinor:

Sevärt:

text & foto: Curt Gelin