I lagens namn - Nödhamn

I efterdyningarna av oljetankern Prestiges haveri har det uppstått en debatt om skyldigheten för lokala hamnmyndigheter att erbjuda nödhamn. De spanska myndigheterna har kritiserats för sin vägran att bogsera fartyget Prestige till närmaste hamn. Fartyget bogserades i stället ut från kusten och bröts slutligen sönder i den höga sjön och sjönk på öppet hav. De spanska myndigheternas vägran att erbjuda Prestige nödhamn kan således ha bidragit till att förvärra föroreningarna längs den spanska Atlantkusten. Om Prestige istället hade bogserats in till hamn hade kanske föroreningen kunnat begränsas till en mindre yta. Dessutom hade det kanske varit enklare att pumpa upp oljan. Ett resultat av olyckan är dock att en Maritime Assistance Service (MAS) har etablerats med rutiner för samarbetet mellan myndigheter och räddningstjänster. Sjöräddningscentralen (MRCC) svarar för MAS-funktionen i Sverige och står således för kommunikationen mellan befälhavare och berörda myndigheter.

Dessa rutiner leder förhoppningsvis till att rätt åtgärder vidtas så att skadeverkningarna kan begränsas. De lokala hamnmyndigheternas tveksamhet till att erbjuda nödhamn åt läckande oljetankers beror givetvis på att detta skulle kunna leda till omfattande miljöskador i hamnen. Det är ju inte säkert att skadorna ersätts fullt ut av fartygets ägare och oljeskadefonden. Kanske bör man då överväga ett system som ger riklig kompensation till den hamn som erbjuder nödhamn. Det handlar om att ge en morot till den som ställer upp. Petter Gottberg var en entreprenör i detta avseende. Han var arrendator på Gotska Sandön i början av 1800-talet och insåg att gästande fartyg kunde innebära "big business". Han for fram och tillbaka på stranden med sina lyktor i syfte att locka till sig de fartyg som hade vägarna förbi Östersjöns mest ensligt belägna ö.

De sjömän som gästade hans ö bjöd han in på en enkel måltid i en lada. Men när alla satt sig till bords spärrade han utgångarna och sköt sjömännen genom gluggar i ladans väggar. Därefter rodde han ut till det uppankrade fartyget och tömde det på värdesaker. Det var inte snällt gjort. Men det sägs ju att: "There is no such thing as a free lunch". Det är tveksamt om ryktet om Gottberg är sant. Gottberg dömdes dock för tjuvnad å skeppsvrak efter att ha sålt en skinnpäls från fartyget Cerberus som hade förlist vid Gotska Sandöns strand. Morot och piska!

Text: Johan Ramberg