I lagens namn - Håll utkik

Vägverket har en nollvision för dödssiffrorna i trafiken på vägarna. När ska vi få nollvision för trafiken på sjön? Vikten av att hålla ständig utkik kan inte nog framhållas för att uppnå "noll-vision". Den som somnade på sin utkikspost riskerade förr i tiden att bli kölhalad. Den dömde blev då fastbunden i händer och fötter och drogs under fartyget från den ena sidan till den andra. Hade man otur blev man dragen långskepps. Att bli kölhalad kunde således vara en fruktansvärt jobbig historia. Denna typ av bestraffning är numera inte tillåten. Den anses för grym, särskilt nuförtiden när bottenfärgerna är tama som lamm och havstulpanerna frodas på köl och skrov. Filip somnade en gång på sin vakt när han seglade över Atlanten. Det fanns ju inte så mycket att göra där mitt ute på havet. Alla andra låg och sov.

När Filip för femtioelfte gången räknat hur många tår han hade på högerfoten slöt han sina ögon och somnade sött. Han måste ha varit väldigt trött för han sov tungt i åtta timmar, alltmedan båten på egen hand seglade vidare mot Västindien. Plötsligt krängde båten till och Filip ramlade ned på durken. Filip hojtade:

- Alle man på däck! Situationen var dock inte så allvarlig och båten kom snart på stadig kurs igen. Men det stod klart för alla andra att Filip hade somnat på sin vakt. Det var inte bra. Kapten spände blicken i Filip och sa:

- Här ute på Atlanten gäller inte moderna svenska bestraffningar som villkorlig dom. Imorgon ska du kölhalas. Långskepps! För Filip och alla andra trötta utkiksmän och utkikskvinnor finns det dock ett botemedel

- det uppiggande kaffet. Det var Karl XII som tog med sig kaffet hem till Sverige från Turkiet. Förmodligen var kungen trött på alla trötta utkiksmän. Kaffet förde dock även med sig en ökad tarmaktivitet som till sjöss inte alltid var önskvärd. Detta delikata problem har nu legat och jäst i ett par århundraden. Efter ett antal internationella kongresser och kafferep har frågan vandrat runt i byråkratins alla kanaler och slutligen utmynnat i ett EG-direktiv som reglerar hur båttoaletter ska användas. I korthet går det ut på att man inte får spola sina fekalier genom slangar ut i sjön genom båtens skrovsida. De storskaliga konsekvenserna av detta direktiv är dock alltjämt outredda. Sjöfolk anser i allmänhet att det är förenat med stort obehag att förvara sina fekalier inuti båten. Kanske leder detta till att sjöfolket slutar att dricka kaffe, att de därmed somnar på sina utkiksposter och att olyckorna ökar till sjöss.

Ve och fasa. I värsta fall kan detta i förlängningen leda till att kölhalning återinförs som bestraffning. Sådana äro historiens vingslag. På ett kortfattat sätt kan det uttryckas i följande ekvation: (Bristande utkik - Kölhalning) + Kaffe = EG direktiv. Kanske kommer ekvationen om hundra år att se ut på följande vis: (EG direktiv - Kaffe) + Bristande utkik = Kölhalning. Utkiksbegreppet har även ett annat tillämpningsområde som gäller förhållanden där man håller utkik så att ingen ska se att man tömmer sin båttoalett. Är kusten fri så låter man sitt vatten. Den ekvationen utfaller så här: EG direktiv + Kaffe + Toatömningsutkik = Utsläpp & Nollvision. Men värre är om någon annan tömmer sin båttoalett i den vik där man själv ligger för ankar. Det vore ju fruktansvärt. För sådana allvarliga situationer kan omedelbar skyddslagstiftning träda i kraft. Ständig utkik anbefalls vilket den amerikanska angiverilagen "Patriot Act" är ett utmärkt exempel på. Således: Terroriserande toatömning + Förebyggande toatömningsutkik = Patriot Act. Konstigare än så är inte lagstiftningsprocessen.

Tänk på det nästa gång du går på toaletten. Slutligen några allvarliga ord. Högsta Domstolen dömde nyligen en sjöman till ansvar för vårdslöshet i sjötrafik, vållande till annans död och vållande till kroppsskada. Han hade inte hållit utkik.

Text: Johan Ramberg