I kölvattnet - Skärpt CE-flyt

En sexmeters båt med en tung utombordsmotor som inte flyter när den är vattenfylld får inte säljas i Sverige. Det väntas bli konsekvensen av ett förtydligande av de flytsäkerhetskrav som finns i EU:s fritidsbåtdirektiv och som ligger till grund för den CE-märkning som är tvingande för båtindustrin sedan år 1998. Det får inte råda någon tvekan om att en CE-märkt båt ska flyta vattenfylld även med en tung motor. Ett krav är att den maximala effekt som båten tål kompletteras med den maximala motorvikten, vilket tydligt anges på den skylt som visar konsumenten att båten är CE-märkt. Denna revidering av reglerna väntas bli resultatet av ett EU-möte i London i maj. Då samlas EUländernas båtexperter för att diskutera eventuella förändringar i de "standards" som ligger till grund för EU:s fritidsbåtdirektiv. Christer Bergström är Sjöfartsverkets representant för Sverige vid detta möte. Han efterlyser en mer trovärdig uppgift om hur stor motorvikt en båt ska tåla. - Reglerna säger att båten ska flyta vattenfylld med motor, men det finns skäl att misstänka att båttillverkarna inte tillräckligt kompenserat för de tyngre fyrtaktsmotorerna, säger Christer Bergström. Det kan till exempel skilja 30 kg mellan en tvåtaktsmotor på 80 hk jämfört med en fyrtaktsmotor av samma storlek.

Om inte dessa 30 kg kompenserats med motsvarande flytkraft i form av extra flytmedel riskerar båten att sjunka om den vattenfylls. Ett nytt CE-märke ska innehålla maximalt antal personer som båten kan lastas med plus bagage, motorvikt och slutligen en maxvikt. Tillverkarens rekommenderade maxvikt ska inkludera utombordsmotorns vikt - men utan hänsyn tagen till bränslet och vattnets vikt i fasta tankar. Av EU:s fritidsbåtdirektiv (3.3 "Reservdeplacement och flytmedel") framgår att båten ska vara byggd så att den har erforderliga flytegenskaper för sin kategori och tillverkarens rekommenderade maximala last. Båtar med en längd under sex meter ska ha flytmedel, men hänsyn tagen till båtkategori så att de håller sig flytande om de vattenfylls. Vad gäller "Inträngande vatten" (3.5) ska varje båt vara utformad så att risken för att den ska sjunka är minimal.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt:

o Sittbrunnar och andra brunnar bör vara självdränerande eller utrustade för att på annat sätt hålla vatten borta ur båtens innandöme.

o Ventilationsöppningar.

o Länsning med pump eller på annat sätt. Flytsäkerhet är det viktigaste sjösäkerhetskravet för båtar upp till sex meter. Så har det varit sedan början av 1970-talet då Sjöfartsverket började testa båtar. Under en period var gränsen för flytsäkerhet 5,5 meter men höjdes till 6 meter när Sverige blev medlem i EU och den nordiska båtprovningen ersattes av CE-märket. Sedan 1996 har CE-märket blivit den dominerande kvalitetsgarantin för fritidsbåtar. För att ytterligare markera betydelsen av ett opartiskt båttestande har vissa båttillverkare dessutom låtit det norska klassningssällskapet Norske Veritas testa sina båtar. Flytgränsen är sex meter också i de norska reglerna. Jag rapporterade i årets första krönika (BN 1/05) om en sjunken sexmeters "walkaroundbåt" som gick till botten i en storm när den låg förtöjd i hemmahamnen. En ömklig syn och sorglig för ägaren som måste hantera en vattenskadad dyr utombordsmotor som hamnat på sjöbotten. Den sjunkna båten är nu föremål för utredning.

Om den har sålts efter 1998 och är upp till sex meter lång borde denna olycka inte ha inträffat - om båten är CEmärkt. Vem tar då ansvar och står för kostnaderna? En intressant fråga för konsumenten är vilket ansvar båttillverkare tar som sålt en CE-märkt sexmetersbåt som kan misstänkas ha för lite flytkraft i sig för att klara en tung fyrtaktsmotor. Kommer i så fall denna misstänkta båtserie att kallas in för att få mer flytmedel inmonterat? Jag kör en 5,6-meters hardtopbåt från 1987 som har Sjöfartsverkets blå skylt som en garanti för att den ska flyta vattenfylld. Vad gäller flytsäkerhet känns det som att det var bättre förr.

Text: Anders Öhman