Framtiden - biljett till båtlivet

Invandrarna ser vi inte mycket av i svenskt båtliv. Det är kanske inte så konstigt. Jag skulle kunna tänka mig att en naturlig fråga bland många invandrare är: Hur gör man? Det finns inte någon tydlig ingång till båtlivet om man inte är uppväxt med det. För de flesta invandrare som kommit till Sverige finns minst två starka argument för att de inte tänker på ett fritidsbåtsliv inför sommarsemestern.

Det ena är att många kommer från trakter där det är långt till havet. Då finns ingen naturlig koppling till båtliv. Har de kommit i kontakt med båtar rör det sig kanske om stora färjor som skeppat runt människor mellan olika platser. Det andra är att många kommer från kulturer där det knappast existerat i sinnesvärlden att man på sin semester skulle planera för att åka ut med en fritidsbåt i skärgården. Det är relativt få länder som har det båtliv som vi har. Det är en del av vår kultur i Sverige som har varit få förunnat att kunna ta del av. I Sverige har vi fantastiska förhållanden för att idka båtliv. Inget tidvatten i Östersjön och endast små tidvattenrörelser på Västkusten. Det blåser sällan hårt, sjögången är oftast mycket hanterbar. Vi har flera skyddade skärgårdar. Det finns en mängd marinor, hamnar och inte minst naturhamnar som vi kan förtöja vid.

Jag förmodar att tröskeln till båtlivet är svår att kliva över för många som inte har båtlivet som en naturlig del av uppväxten. Därför tror jag att en av många positiva aspekter med ett eventuellt obligatoriskt förarintyg är att det kan bli en naturlig entré till båtlivet.

Vad blir då skillnaden mot idag? Det finns många utbildare i navigation. Det är ju bara att gå en kurs för förarintyg. Förvisso är det så, men de kurserna är nästan alltid enbart teoretiska. Med ett obligatoriskt förarintyg är det viktigt att det följer krav på praktiska övningar. Upplägget på ett praktikpass måste syfta till att deltagaren själv får prova på att köra båten, göra tilläggningar och navigera praktiskt. Det är först då vi får kunniga och kompetenta båtförare, trygga nog att skaffa båt och ge sig ut på sjön.

Med det följer en ökad försäljning av båtar och kringliggande service. Alla ni som på ett eller annat sätt är inblandade i båtklubbar, varv och hamnar, bör redan nu börja planera för en expansion. Börja diskutera i båtklubbarna hur ni kan effektivisera torr- och sjösättning av båtar. Fundera även igenom hur båtklubben ska ta hand om nysvenskarna som också vill lära sig om båtlivet. En naturlig följd av ökad levnadsstandard är att behovet av service säkert kommer att öka på båtklubbarna. Jag tänker då på bland annat motorkonservering och vårrustning. Det behövs också större varvsområden. För dialog med kommunerna om utökade markområden. Det är viktigt att kommunerna avsätter nya markområden utmed kusten för att tillmötesgå ett expanderande båtliv. Möjligheten att tanka behöver byggas ut. De relativt få tankställen som finns idag inbjuder till prissättningar som inte alltid är till konsumentens fördel. I takt med högre levnadsstandard i form av ökad ledighet och tillgänglighet kommer båtlivet att växa framöver.

I utredningen om obligatoriskt förarintyg ingår även registerfrågan. Ett faktum är att idag är det svårt att bevisa att just »min« båt tillhör mig. Det ställer till problem för köpare av en begagnad båt. Hur ska man på ett enkelt sätt kunna avgöra om båten är stulen eller inte? Om det fanns en båtdatabas som innehåller uppgifter om ägare, båt och registreringsnummer vore det enkelt att kontrollera uppgifterna. En trygghet för köparen. Motargumentet är rädslan för att båtar beläggs med en skatt. Nu har vi en borgerlig regering och min gissning är att den inte kommer att införa någon båtskatt.

Båtar behöver inte vara nya, stora eller snabba. Det finns en uppsjö av begagnade båtar som är både 20 och 30 år gamla. Dessa båtar är oftast mycket prisvärda. Därför är båtlivet inte någon lyxkonsumtion idag. Jag är övertygad om att vi, med en tydlig ingång via obligatoriskt förarintyg, kommer att få se helt nya grupper av båtägare runt våra kuster framöver. Det ställer nya krav på utbildare, varv, kustbors serviceinriktning och på alla oss som redan färdas på vattnet. Räkna med att nyförsäljningen fortsätter. Räkna också med ökad mångfald på sjön. En utveckling som vi alla kan glädjas åt.

En röd tråd i framtidskrönikorna har varit att vi måste skapa en hållbar utveckling för fritidsbåtslivet. Med hållbar utveckling brukar menas att vi ska tillfredsställa dagens behov utan att äventyra förutsättningarna för kommande generationer att tillfredsställa sina behov. Med denna viktiga uppmaning sätter jag punkt för framtidskrönikorna.

Text och foto: Bengt Utterström