Forspaddling

Forspaddling är en av vattensportens tuffaste grenar. Och en av de farligaste. Följ med när Våghalsen trotsar novemberkylan i Trysilälven. Forsen dånar likt ett vattenfall. Med endast paddel i hand och en plastbit (forskajak) kring underkroppen utmanar elitpaddlaren Göran Langård Skjöliälven. På en skala mellan ett och sex har den en svårighetsgrad på fem, vilket gör den till en av världens mest extrema. Grenen kallas Creeking, vilket betyder precisionskrävande paddling i branta forsar som är fullproppade med stenar och vattenfall. Tremetersvågorna kastar honom utför fjälltoppen i en vådlig fart. Hans blick är fäst framåt och rörelserna distinkta. Blodet rusar genom kroppen och koncentrationen är på topp. Skummet sprutar ständigt i hans ögon och sikten sträcker sig som mest tio meter framför kajakens nos. Trots att Göran Langård kan Skjöliälven utan och innan hinner han knappt väja för alla stenar. När två av tio kilometer återstår känns det fortfarande ovisst. Fortsatt adrenalinfyllt blod eller en död kropp. Gränsen är hårfin. Ungefär så ser det ut när Göran Langård har en bra dag. Jag gillar också tuffa utmaningar och ville självklart testa forspaddling när jag fick höra den här historien. Trots att det är sent på säsongen ringer jag upp norska Villmarkskompaniet för att höra om de kan arrangera en tur åt mig. - Jo, visst kan vi det men det är kallt som sjutton nu, svarar chefen Jonas Andersson och hoppas nog innerligt att jag ska be att få återkomma i vår. Icke. Enda anledningen till att jag skulle vilja det är om forsen är starkare på våren. Men styrkan på Trysilälven varierar inte så mycket mellan årstiderna och lite kyla hindrar inte mig. Novemberkyla Runt 13-tiden stannar Villmarkskompaniets minibuss vid kanten av Trysilälven. Paddlingsinstruktören Johan Andersson skjuter upp dörren och ut kliver jag och min medlurade paddlingskamrat Oscar Engström, som kommer att få en upplevelse för livet i Trysilälvens femgradiga vatten. Den annars vintervackra skidorten med omgivande fjäll känns idag som en grå håla. Himlen täcks av tunga moln och snöblask öser ner. Säsongen för forspaddling var över för snart två månader sedan och Trysilborna stirrar på oss med stora ögon när vi berättar om vårt ärende. - Svensker er jo ikke helt riktige, garvar de. Vi lyssnar inte. Iklädda full neoprenmundering med dubbla våtdräkter, huvor, skor och handskar är vi redo att besegra vilken fors som helst. Novemberkylan bekommer oss inte. Än så länge. Självklart förväntade jag mig en liknande färd som beskrivs i inledningen. Men det börjar dåligt. Vi noviser får inte ens utmana forsen i en äkta forskajak. För det krävs tydligen flera timmars förberedande träning på lugnt vatten och sådant tålamod har vi inte. I stället får vi nöja oss med en uppblåsbar kanadensare som kallas Ducky. Den är tveklöst mesig jämfört med en forskajak, men betydligt häftigare än en stadig Raftingflotte som rymmer sju personer och är det vanligaste nybörjaralternativet. Drunkningsfara Innan vi får ge oss iväg håller instruktören Johan Andersson den obligatoriska säkerhetsgenomgången. Han menar att det kan vara farligt att paddla fors och att vi med största sannolikhet kommer att välta. - Viktigast av allt är att inte sätta ner fötterna på botten. Fastnar man i något trycks överkroppen framåt och det blir tungt att hålla huvudet över ytan, uppmanar han.Där vi startar verkar Trysilälven till synes lugn, men så fort vi äntrar älven greppar strömmen tag i Duckyn och drar oss närmare ett dån som visar sig vara forsen. Snart omringas vi av vitt skum. Det går hett till. Vågorna skjuter Duckyn i vädret för att sedan trycka ned den under ytan. Men fajten känns redan avgjord. Enda risken att välta verkar vara om vi hamnar på tvären och för att förhindra det krävs ingen kraftansträngning. Jag lutar mig tillbaka i aktern och styr lite sporadiskt med paddeln. Emellanåt beordrar jag Oscar, som sitter där fram, att paddla för att hålla fören rak. Rena söndagsseglatsen. Jag förväntade mig en intensiv och spännande kamp för att komma helskinnad ner för älven. I stället är min paddlarkamrats gnäll om kylan det mest påfrestande hittills. - Våtskorna läcker och jag har ingen känsel i tårna, piper han, men får snart annat att tänka på. Söndagsseglatsen slår om till storm. Vi välter Vi studsar förbi en stor vals. Vilket på paddlarspråk är en våg med starkt baksug som går att surfa på, inte som i vanlig surfing då vågen för brädåkaren framåt. Surfing i en fors handlar om att få farkosten att stå still på toppen av vågen medan vattnet rusar förbi under, ungefär som ett löpband på vatten. Vi svänger in bakom en liten ö och paddlar tillbaka längs strandkanten, där vattnet är lugnt, för att komma tillbaka till valsen. Äntligen lite spänning. Vi ställer oss i skydd bakom en sten och lirkar oss i sidled in mot den pulserande vågen. Nu gäller det. Samarbetet med paddeltagen måste vara perfekt. De som paddlat kanadensare eller tvåmanskajak i grov sjö har ett hum om vad jag menar. Vi kämpar med hårda paddeltag för att placera oss rätt på vågen. Och lyckas. Duckyn ligger stilla på vågen medan vattnet rusar förbi under oss. Vi surfar i några sekunder men kanar sakta ned i vågdalen. Plötsligt fylls Duckyn av vatten och välter. Vi spolas runt som i en tvättmaskin under ytan och när jag väl lyckas få huvudet ur det iskalla vattnet begår jag ett grovt misstag. Jag sätter reflexmässigt ned fötterna på botten för att återigen hoppa upp i Duckyn. - Upp med fötterna! gormar Jonas Andersson som agerar säkerhetsman längre ned i forsen. Jag lyckas alltså bryta mot den viktigaste säkerhetsregeln. Som tur är fastnade jag inte i några stenar på botten. Volter och snurrar Med en freestylekajak, vilket är en liten, stryktålig och väldigt lättmanö vrerad variant går det att utföra en mängd olika trick i en vals. Bland de mest spektakulära är volter och snurrar. - Man får bra vattenvana av att paddla freestyle och det är bra träning inför "riktig" forspaddling med de något större Creekingkajakerna, menar proffset Göran Langård. Han är nöjd med att bo i Norge eftersom de har några av världens brantaste och mest spännande forsar. Andra bra länder är Nya Zeeland, USA och Sydafrika. Den största anledningen att välja dem framför Norge är värmen. I Nordens forsar krävs våtdräkt oavsett årstid. De flesta forsar i Norden består av smältvatten från glaciärer och temperaturen blir sällan högre än ett par plusgrader. Detta är också anledningen till att vattenflödet är som starkast på våren då snön smälter och rinner ned från bergen. Trysilälven skiljer sig från mängden då dess vatten kommer från en sjö. Därför kan vattnet hettas upp till så mycket som tolv grader under sommaren och forsstyrkan bestäms av regnmängd i stället för smältvatten. - Hur tuff forspaddlingen blir beror mycket på vädret. Men nybörjare tycker nästan alltid att upplevelsen är häftig, oavsett forsens styrka, säger Johan Andersson. Den tuffaste turen som Villmarkskompaniet arrangerar har ganska kraftig fors och är 30 kilometer lång. Men vanligtvis håller de sig till en sträcka på tolv kilometer som tar 2-3 timmar att paddla. Jag fick nöja mig med den kortaste turen som bara tar en timme att paddla för att instruktörerna och min paddlingskollega klagade så förbenat över kylan. Så här i efterhand kanske de hade rätt. Jag klarade mig helskinnad medan min kollega förfrös foten. Krävande sport Att lära sig paddla forskajak verkar vara svårt och vurporna sägs bli många innan tekniken sitter. Men sporten blir roligare vartefter tekniken förbättras. Jag kan konstatera att forspaddling med en Ducky är en häftig och spännande upplevelse, men det hade garanterat blivit mycket roligare om forsarna varit starkare. Jag har inte motivation nog för att bli en duktig forskajakpaddlare. Det kräver för mycket tid och det finns andra actionfyllda vattensporter som är både enklare att utföra, lättillgängligare och mer fartfyllda. Men nog skulle jag kunna tänka mig att ge sporten en ny chans. Om jag fick kasta mig utför en av världens tuffare forsar. I en Raftingflotte. ?

Fakta

Paddlingssporten kom till Norden på 1970-talet.

Ett naturligt steg efter Rafting- och Duckypaddling är kajaker av

olika slag.

Grenar

Freestyle: Trix i valsar (vågor med baksug).

Creeking: Paddling i branta forsar och utför vattenfall.

Slalom: Forspaddling mellan portar.

Störtlopp: Snabbast nedför forsen vinner.

Rafting: Forspaddling med gummiflotte för 4-6 personer+guide.

Ducky: Forspaddling med en uppblåsbar kanadensare.

Prova på Duckypaddling

Säsong: Maj-september.

Åldersgräns: 18 år (15 år med äldre sällskap).

Tidsåtgång: Cirka sex timmar.

Pris: 890 kr/person.

Mer info: www.kanot.com, www.villmarkskompaniet.no.