Begagnat duell! Maxim mot Bayliner 2655 Ciera Sunbridge

Det perfekta båtköpet finns inte

Rätt modell, skick och pris sammanfaller sällan. Man tvingas kompromissa. Gäller det en familjebåt kommer det önskemål från flera håll. Utan att generalisera kan man säga att vi utifrån våra könsroller ser till olika saker. Teknisk utrustning, motor, och medföljande täckningsmateriel är typiskt manligt. Kvinnor fångas eller avskräcks av det allmänna skicket. Fläckiga dynor och osmakligt gardintyg kan vara nog så svårt att prata bort. En båt som är ful i modellen och luktar diesel kräver en retoriker av stora mått.

Innan man ger sig ut på begagnatmarknaden i jakt på fyndet bör man ha någorlunda klart för sig vad man söker. Många bestämmer först en maxsumma. Knappast en lyckad metod. Står man med en viss mängd pengar på fickan är det lätt att söka "mest båt för pengarna", något som även kan sluta med mest problem. Den här artikeln är absolut ingen köpguide i fråga om de båtar som jämförs. Tanken är att belysa några av de fördelar och nackdelar respektive båttyp har.

Spartansk och funktionell

Maxim

Den lanserades 1979 av Maxibåtar som en ersättare till Nimbus 26, som gjort sitt, trodde man. Konstruktör var Pelle Petterson. Spartansk och funktionell. En dubbelruffad motorbåt utan krusiduller.

För den oinvigde kan den tyckas väldigt lik en Nimbus 26:a.

Och visst finns det likheter. Den är mycket välplanerad.

Här finns det sex bekväma kojer. Förruffen erbjuder fyra. V-kojen i fören blir en fullängds dubbelslaf när bordet sänks ner. Under sittbrunnen en mittkabin med 2,30 meter långa kojer och sitthöjd. På babords sida toalett och på styrbord en rymlig garderob. Ståhöjd vid medellängd. Sittbrunnen är självlänsande.

Med dess höga sarger känns den mycket trygg om man har små barn i klättra-och-kläng-åldern. Nackdelen är väl kanske att även vuxna får klättra för att ta sig upp på däck.

Förarplatsen på babordssidan har singelsäte. Lättavläst instrumentering och plats för sjökort. Styrbordssidan har dubbelsoffa som när den viks bakåt tillsammans med aktersoffan bildar en dinette. Bakom förarstolen finner vi pentryt. Tvålågig spis med ugn var standard. Kylskåp var extra tillbehör men sitter antagligen monterat i de flesta begagnade. Bra arbetshöjd och gott om förvaringsutrymmen. Tvådelat kapell som soliga dagar effektivt hålls på plats av en targabåge. Akterruffen känns relativt rymlig. Dubbelslaf på styrbordssidan och på motsatta sidan två garderober och stora stuvutrymmen. Rutorna av kraftigt mörktonad plexi utestänger effektivt solljus och insyn. På gott och ont.

Att det är en duktig konstruktör av familjeseglare som ritat båten känns inte minst på exteriören. Fördäcket är plant och omgärdat av ett stävräcke värt namnet. En lucka leder ner till förruffen. I förpiken ett stuvutrymme för fendrar och tampar. Breda halkskyddade skarndäck. Kraftigt mantåg av plastklädd vajer och grabbräcken på rufftak gör passagen mellan fördäck och sittbrunn säker även för de minsta. På akterruffens tak som även fungerar som soldäck finns ett två decimeter högt räcke.

Som extra tillbehör fanns badplattform.

Maxim har dock en stor nackdel. Pelle Petterson lät segelbåtstänkandet spilla över på motorinstallationen. Mitt i båten monterades en Volvo MD 21:a med S-drev. En konstruktion framtagen för segelbåtar. Rakt under motorn sitter ett vridbart drev. En lösning som på sikt kan ge problem. Runt drevet sitter en bälg som med jämna mellanrum ska bytas. Komplicerat och kostsamt. Den lilla franska dieseln som konverterades av Volvo har aldrig sedan deras egen mätning uppvisat några 64 hästkrafter. Dra bort tio och man ligger verkligheten nära.

Det betyder i sin tur att broschyrens femton knop på topp bör tas med en rejäl nypa salt. Normallastad ligger topphastigheten snarare på 10 knop och marsch runt 7-8. När sedan det ofrånkomliga inträffar, den franska kvalitén bekänner färg, är utbytesalternativen klart begränsade. Till S-drevet finns inga adapters för andra motorer. Alternativet är att slita ur alltihop och plasta igen hålet i bottnen. Montera ett AQ-drev på akterspegeln som via axel går upp till den nya motorn.

Plus:

+ Bra kvalité på plastarbeten och snickerier

+ Planlösningen

+ Andrahandsvärdet

Minus:

- Motorinstallationen med S-drev

- Dålig kvalité på pigmenterade gelcoatpartier

- Manöverförmågan valet

Data Maxim

Längd 7,60 m

Bredd 3,00 m Vikt 2,1 ton

Bränsle 1000 l diesel

Motor original: Volvo Penta MD 21/110 S, 64 hk

Bränsleförbrukn. 1 liter/nm

Nypris 140 000 kronor Beg.pris 160 000 - 230 000 kronor

Hyfsat köp

Bayliner 2655 Ciera Sunbridge

Under mitten på åttiotalet stod den amerikanska båttillverkaren vid ruinens brant. Tillverkningsmetoderna var sedan länge omoderna och kostsamma. Skrovtillverkning och färdigmontering på var sin sida om kontinenten skapade logistikproblem. Transporttaxorna för skrymmande skrov kostade företaget gigantiska summor. Stora beslut fattades. Resultatet blev massproducering av inredningsdetaljer vid fabriken i Seattle. Skrov tillverkades där just den modellen sålde bäst. Med en kostnadseffektiv produktion på femtio tusen enheter per år kunde man hålla priserna nere.

Försäljningsboomen i Sverige inträffade under slutet av åttiotalet. Båtar såldes fortare än man hann skeppa över Atlanten. Men fort och bra går sällan hand i hand. Ganska snart visade sig båtarna inte hålla den kvalité man kunde begära. Några år senare fnyste man på begagnatmarknaden åt alla Bayliners. Öknamnen haglade.

En 2655:a från sent åttiotal i originalskick är tyvärr inget att rekommendera. Anledningarna är flera. På fabrikerna i USA införde man ett bonussystem som gick ut på att minimera materialspill samtidigt som leveranstider var heliga. Resultatet blev att inget fick förgås. En popnit som inte tog kompletterades i bästa fall med en extra bredvid. Ibland inte.

Bayliner skulle kännas moderna, komfortabla och relativt lyxiga. Försäljningstricket kallas elektronik. Båtarna fullkomligt späckades med diverse elektriska attiraljer. Inga avsedda för marint bruk. Efter någon säsong funkade i bästa fall någon enstaka lanterna.

Tidiga båtar har Volvo Penta-motorer. Strax innan Brunswick Corporation (då Mercury, Mariner och MerCruiser) köpte upp Bayliner hade man upprättat ett avtal med OMC. Ett par år under slutet av åttiotalet var båtarna därför försedda med OMC-motorer och det beryktade Cobradrevet.

Reservdelar är numera samlarobjekt från en svunnen epok. Motorblocken var Fords stora V8:or. Kraftpaket som inte ens kan stava till bränsleekonomi.

Idag kan en tjugofem år gammal Bayliner 2655 vara ett hyfsat köp. Ägare har genom åren varit så illa tvungna att åtgärda existerande brister. Skramlande popnitar har bytts mot rostfria skruv.

Elektroniken har åtgärdats med därför anpassat material. Motorer och drev har av åldersskäl lämnat in och ersatts med bättre alternativ.

2655:an är en daycruiser med goda övernattningsmöjligheter. Långt ifrån lika praktisk och välplanerad som Maxim. Desto roligare och modernare. Modellbeteckningen Ciera Sunbridge innebär en förhöjd förarmiljö. Sittbrunnen är uppdelad i två etage. Den aktre delen rymmer i stort sätt bara en aktersoffa. Den förliga halvan är upphöjd för att ge plats åt mittkabinen därunder. Förarplatsen med singelsäte är mycket komfortabel. Instrumenteringen kan få en trafikpilot att känna sig hemma.

På "bryggans" babordssida en L-soffa med bord. Passagerarna åker vindskyddat med full utsikt. Mycket socialt. Tanken är att soffan och bordet ska kunna fungera som yttre matplats. Det är nog lite överambitiöst. Möjligen samkväm över en drink i hamn. Förruffen erbjuder ståhöjd i direkt anslutning till pentryt som ligger direkt ner om babord. På motsatt sida en dinette. För om dessa en Vkoj som erbjuder god sitthöjd. Under "bryggan" en mittkabin med en ordentlig dubbelkoj. Läckande rutor med fukt ombord som följd var ett vanligt problem. Fuktiga heltäckningsmattor och stoppningar gav upphov till mögel och dålig lukt.

Båten är en så kallad "wide body" vilket betyder att överbyggnaden sträcker sig ända ut mot friborden. Det ger extra rymd ombord på bekostnad av skarndäck. Upp på fördäck kommer man genom vindrutan eller via luckor i rufftaket. Stävräcket är mer prydnad än funktionellt. För lågt, för klent och fel placerat är det inte till någon nytta vid passage över däck.

Om man för att underlätta ilandstigning har monterat en förlängning av däcket har man misslyckats. Stävräcket saknar öppning vilket gör näbben till ett balansnummer. Som på alla amerikanska båtar är kapellet ett aber. Original hade båten en lösning som bestod av ett tiotal delar men som ändå bara täckte halva sittbrunnen, närmare bestämt den förhöjda bryggan. På begagnatmarknaden existerar de antagligen inte längre. När det var dags att byta ut kapellet lät de flesta sy ett som täcker även aktersoffan. Om man funderar på en Bayliner 2655 CS, se upp för exemplar med OMC/Cobra. Sniffa runt i båten och låt dig inte luras av ett knippe "Wunder-baum".

Plus:

+ Skrovet

+ Priset

+ Åkkomforten

Minus:

- Motorn OMC/Cobra

- Beslagen

- Elektroniken

Data Bayliner 2655 Ciera Sunbridge 1989

Längd 7,95 m

Bredd 2,90 m

Vikt ca 2,3 ton

Bränsle 400 l Vatten 130 l

Motor original: OMC 7,5 l/ Cobra/330 hk

Bränsleförbrukn. 2,3 l/nm

Nypris 435 000 kronor Beg.Pris 180 000- 230 000 kronor

Av Anders Jelving