130 km/för fulla segel

Vilken av världens farkoster är tuffast, farligast och mest kittlande att köra? Näst efter jaktfl ygplan svarar många F1-bil, F1-båt eller rallybil. Det hade jag också sagt. Innan jag provade att segla landjakt i halv storm på Tysklands vida stränder. Ihöstas fick jag en unik möjlighet att provköra en Formel 1 båt (nr 3/2006). En sanslös farkost som får sportmotorcyklar och formel 1 bilar att blekna. Jag accelererade från 0-100 km/h på två sekunder och fick uppleva 180 graders girar i 180 km/h. Sidokrafterna nådde som mest 6 G och det kändes som både blod och ben skulle lämna kroppen. Få farkoster är fartigare att köra. Eller mer påfrestande. Men den flygplansbesjälade seglingsfarkosten jag nu ska prova är garanterat läskigare. Anledningen är att hård och byig vind är mycket svårare att kontrollera än en stark motor. Åtminstone när segelfarkosten är försedd med hjul, kan accelerera från 0- 100 km/h på några få sekunder och nå en toppfart på ytterligare 30 km/h. Den så kallade landjakten ska leverera så tuffa upplevelser att man inte längre ser värdet i att segla konventionella segelbåtar. Det menar åtminstone göteborgaren Jan Fagerberg som just ska låna ut sin Class III-landjakt, den mest extrema modellen, till mig. - Landjaktsegling liknar inget annat. Efter att jag provade står all segling i relation till hastigheten. Jag hade segelbåt tidigare men ser inte längre vitsen med att segla den. Det läskiga med landjakterna är att risken att välta är stor. Dessutom är de knappast enkla att få stopp på. Bromsen består av ett kraftlöst centimeterbrett aluminiumrör och att gå upp i vind och slacka skotet ger långt ifrån samma effekt som i en segelbåt. Än mer spännande blir det när jag anländer till den enorma stranden utanför Sankt Peter-Ording på Tysklands nordkust för att testsegla. Det blåser halv storm och när jag baxar ner stjärten i cockpit inser jag att sikten är kass. Körställningen är liggandes och jag är tvungen att sträcka ut helt för att nå styrpedalerna. Bara huvudet sticker upp från skrovet och en bred mast står i vägen för synfältet. Att stora sandskikt ständigt piskar mot ögonen gör inte saken bättre. Det är nämnvärt att jag kände mig betydligt tryggare i F1-båten där jag satt fastklämd framför 400 hk i ett 200 kilo lätt skrov. Skillnaden är att jag satt upprätt, hade bra sikt och kunde släppa på gasen och gira om jag såg något hinder. Nu kan jag bara hoppas att inga människor, farliga hål eller något annat förödande hamnar i vägen. Jag erkänner att viss nervositet kurar i maggropen. Ni förstår ju själva konsekvenserna av en krasch. Tvärstopp i farter över 50 km/h utan säkerhetsbälte och airbags har aldrig varit hälsosamt. - Ta det lugnt nu. Inga gippar i början, jakten får inte gå sönder! ropar Jan Fagerberg och ger mig en startknuff. Tidigare under dagen presterade han toppresultat i den så kallade Pingstregattan han är här för att vinna. Skulle jag krascha hans jakt missar han morgondagens avgörande seglingar. Egen ambulans Kappseglingsbanan ligger längs med stranden och segelsätten bestäms av vindriktningen. Den viktigaste av få väjningsregler är att alla ska hålla till höger. Men eftersom ingen vill segla längre än de behöver passerar de ofta enerverande nära varandra. Trots det är allvarliga olyckor ovanliga. Bara en seglare har omkommit senaste tio åren och det var på träning. Han tappade kontrollen och krockade med en husbil som förirrat sig på stranden. Under kappseglingen som pågick under mitt besök den 3-4 juni skedde ett tillbud. En seglare blev tvungen att väja för en jakt som förlorat kontrollen. Lovartshjulet lyfte och i samma sekund dök lähjulet ned i en grop. Jakten välte, masten knäcktes och seglaren fördes till sjukhus. Men han klarade sig mirakulöst med några blåmärken. En ambulans måste alltid närvara vid tävlingar och eftersom det lokala sjukhuset inte alltid kan bidra med sin har segelsällskapet köpt en egen. Stormsnabba bredsladdar När Jan Fagerberg släppt greppet och överlåtit mig till naturkrafterna får jag direkt upp farten. Tack vare det låga motståndet mot den packade sanden seglar jag direkt ifrån den verkliga vinden. Tar därför hem i skotet och accelererar ytterligare med hjälp av fartvinden. Vinden kommer ständigt förifrån och seglet ska alltid vara krysskotat. Bra aerodynamik är avgörande för farten. Riggen är därför formad som en flygplansvinge med helt plant segel och grov strömlinjeformad mast. Kraften känns i hela kroppen. Så fort jag pumpar hem i skotet sladdar bakhjulen åt lä och farten ökar ytterligare. Jakten har ingen vanlig fjädring, istället dämpar bakaxeln, som är tillverkad i tålig ask, stötarna. Ändå förmedlas minsta rörelse direkt ut i ryggraden. Känslan av kontroll är i början noll. Men jag lär snart känna jakten med några snabba svängar. På undanvind är styrresponsen kvick som i en sportbil. Hornen växer. Strandkanten närmar sig och jag laddar för att slå. Trycker till hårt på vänsterpedalen. Whoohaa! Kroppen trycks mot skrovsidan. Framhjulet fäster medan bakhjulen rutschar över sanden i en praktfull bredsladd. Jag styr emot och rätar upp jakten. Faller av och accelererar. Min överdrivna självsäkerhet tränger sig på. Nästa gång blir det en gipp. Landjakt i skolan I Sverige finns cirka 60 stycken Class III-jakter, men de flesta används som isjakter eftersom hjulen enkelt kan bytas mot medar. Fartresurserna blir lika hisnande. I Frankrike, Danmark, Holland och Tyskland och andra europeiska länder med stora sandstränder är landjaktsegling ett välkänt fenomen. I Frankrike finns till och med högstadie- och gymnasieskolor med landjaktsegling på schemat. I Syd- och Nordamerika, samt i Australien och på Nya Zeeland finns också flera seglare registrerade. Jan Fagerberg började med landjakt på 1970-talet. Hemma i Göteborg seglar han på ett flygfält ibland och en gång i månaden lägger han landjakten på biltaket och åker till Tyskland eller Danmark för att träna på sand. - Jag skulle gärna flytta till norra Tyskland för att få segla mer säger han. På somrarna gillar hans familj också sporten. Då får de uppleva Europas största och finaste stränder. Barnen har varsin minilandjakt kallad Blokart (testad i nr 3/2005) att roa sig med och frun kan sola sig och strosa i de mysiga strandstäderna. Provturen närmar sig sitt slut. Jan Fagerberg står mitt på stranden och stelnar när han ser mig komma i full fart längs strandkanten och falla av inför en gipp. Det är den mest fart- och riskfyllda manövern, och han bad mig undvika den. Men jag är svag för fart och måste prova. Oskadd Lovartshjulet lyfter och det suger i magen. Masten rycker tag i sitt nya stag och bommen smäller över. Det är mäktigt att beskåda allt med blicken uppåt från liggande ställning centimetrar över marken. Jan Fagerberg passerar som en siluett om höger. Sekunder senare gör jag dagens tväraste sladd och stannar vid hans sida. Adrenalinet sjuder. Jan Fagerberg har rätt, landjaktsegling liknar inget annat och en riktigt tuff fartsport. Men först när jorden går tom på olja kommr F1-förare och andra fartglada motormarodörer att börja med landjaktsegling. Det är ju enklare att uppnå höga farter genom att föra ett gasreglage framåt än att tämja naturens krafter.

Data

Class III

Hjulbas: 3,85 m

Spårvidd: 3,50 m

Masthöjd: 6,10 m

Segelyta: 7, 35 kvm

(inkl. mast och bom)

Vikt: 100 kg

Pris ny : 100 000 kr

Pris beg: 30 000-50 000 kr

Info: www.class3.net