Viper99 Sjöbod

Marstrand
070428
21*2
4
NE
Halvklart
14
Äntligen är båten i och det är dags för tur med ett lass öl och 4 grabbar till. Broder och jag agerar högfartsnavigatörer och de tre övriga landkrabborna sitter i båten och håller i sig med vitnande knogar, samtidigt som ölen ligger och pyser på durken.

He he, så blev det inte riktigt.

Vi packade in oss strax under limit load för båten, och taxade ut ur göteborg under lätt medvind. Glada miner och sol i ansiktet. Vi hade preparerat färden genom att skicka ut planerad rutt via Google Earth (rekommenderas varmt), så alla visste var vi skulle gasa, och var vi skulle bromsa in och ta en öl (alla utom jag, då - som körde).

Vi kom innanför Björkö och där började vågorna gå lite högre än annars. Vid den norra änden var det riktig "sjögång", men 568:an levererade snyggt. Vi kunde hålla runt 20 knop i alla fall. VId ett par tillfällen small det till i båten, men det var ingen fara alls.

Landkrabborna i fram tycker t.o.m. det är lite kul, vilket jag är mycket tacksam för. Inga spyor här inte...

Sedan upp i Albrekssunds kanal och idyllen fullbordas fullständigt. Inte en krusning på vattenytan, sol, och återstående ölburkar (små 33:or, de är bäst) går åt bland de törstige.

En liten tur till och sedan gästhamnen på Marstrandsön. Där tog vi varsin köpeöl och en räkmacka.

Det är gött att leva!

//Erik

Lerkil
070335
0
0
0
SOL!
Gött
Helvette helvette helvette... Solen skiner och vattnet blänker. Nu vill man ut och åka.... Ingen båt i vattnet. Hrmm.. Argh.. Pina och elände. Nu vill man bara ner till varvet och dumpa båtfan i vattnet. Men icke. Den ska bättringsmålas underr, och poleras.

Vi gnällde på bottenmålningen hos leverantören och fick faktiskt en hel sats bottenfärg och primer av dem som plåster på såren. VK Marin sköter sig, anser jag.

Nu steker det på balkongen. Mer ågren..

Nu är det nära. Mycket nära... Grabbhelg snart, och då ska båten vara klar. Det blir en tur till Marstrand med övernattning då...

Man längtar ihjäl sig.

:-)

GBG inre skärgård
060808
20
2-5
NV
halvklart
25
Så var det dags. Broder och jag gled ut ur hamnen för att provocera båten lite. Idag skulle vi prova hur den gick om man körde lite tuffare. Vi hade ingen särskild agena förutom ett mått sjövett och en idé.

Vid älvsborg får man gasa på, så vi tog mod till oss och började färden mot toppfarten.

Uppsikten runt om var helt grön. Ingen större mängd båtar, troligare pga en tidigare känsla av att det "åskar och regnar". Vi var i det närmaste ensamma. Solen lite snett framför bakom en molnkans, vilket medgav en mycket bra sikt framåt. Inte mycket vågor - faktiskt väldigt lite med tanke på hur det kan vara i hamninloppet.

Jag satte mig på sätet framför pulpeten och agerade spejare medans broder tog tag i ratten, gasen och trimmen, ställde sig stadigt och gasade på. Ny skulle vår RYDS 568 visa...

Runt 30 knop känner man att det faktiskt börja gå. Båten är ju inte jättestor, om än bland de större pupleterna utan hytt eller övernattningsmöjlighet. Det stänker ingenting - absolut noll. Vinddraget är mest härligt i denna fart, och man hör det markanta ljudet från när båten tränger undan vattnet och skvalpet strax bakom. Motorn börjar låta lite högre. Föraren börjar i detta läga knipa om grejerna. Att tappa ratten, slinta med gasen, eller snubbla är ingen önskedröm. Båten har en tendens till att dra åt höger, men vi ska justera trimfenan på motorn lite senare.

35 knop. Vi tycker att vi har passerat skamgränsen för vad båten skall klara. 34 var vårt mål. När man sitter på sätet framför pulpeten är man också rätt nära vattnet. Föraren står, och har inte riktigt den kontakten, eftersom han också koncentrerar sig på körningen i sig. Båten vrålar mer mu, men det känns som om det är så det skall låta när man i det närmaste flyger fram över vatten. Vågorna är inte ens närvarande. Det är mest små krusningar på vattnet efter gammal trafik och vindens byar. Det går mycket bra. Jag ger tecken åt broder att gå för full maskin. (Det tecknet är följande: Man reser sig upp och vänder sig mot föraren, skriker "GASA FULLT!" , och sätter sig igen).

Strax konfirmerar han att det är full gas och vi har 37 knop. Trimningen kanske inte är perfekt, men tillräcklig. Vi håller farten ett par minuter, vilket också medför att vi strax passerar Rivö på väg ut ur inloppet.

Vi drar av och byter förare. Nu går vi lite lugnare ner inom Rivö på väg mor Älosön (hur stavas det?). Här är det lite mer vågigt, och trots att vi "bara" håller 27 knop lyckas vi träffa vågor som gör att vi får ett par luftfärder - känns det som. Blam! Blam! Båten håller för trycket mycket bra, men det skramlar i båten av ankare, kätting och bergkilarna.

Vi gör en tur in mot långedrag, ut i hamniloppet och strax är vi tillbaka på sträckningen för fartlöpan. Jag gasar på lite igen, men inte för fullt. Vill känna lite på de "högre regionerna" jag med. Drar av lite och förbereder brorsan på några kraftiga svängar.

Jag drar ner till 20 knop. Kollar att det är fritt, och vrider ratten fullt vänster. Båten girar och bankar som ett flygplan. Lutningen är i det närmaste 40 grader, men svängen känns mycket trygg. Den upplevda svängradien blir tight och det känns bra att veta, i rent förberedande syfte. Tänk om man måste gira och inte vågar? Det här var ett nyttigt test för oss. Vi provar ett par gånger till med lite mer tryck (mer inte mycket) och konstaterar att ingen djävel kommer att trilla av bara för att man svänger hårt.

Vi avbryter testerna och glider hem igen.

Vilken bra båt vi har köpt, tycker vi (så klart).

Captens log, stardate 20060808

Bjöla-Styrsö-GBG
060807
25
2-5
NV
Klart
28

Nu är den hämtad!

Efteren ångestfylld timme med papper,instruktioner och skit, fick jag äntligen sätta tänderna i båten tillsammans med min bror och min tjej.

Efter en lugn och antagligen tjusig defilering ut ur bjölahamnen i Göteborg, fick vi gasa lite och känna på den. Det är ju drag i den... minst sagt. Rakt ut till statoilmacken i snobbrännan på Styrsö. Den planar nästan direkt känns det som, och det är relativt lätt att trimma ut den. Det susar som om ett propellerflygplan på avstånd - ett slags surr - från motorn, och det blir ett snyggt vågmönster bakom bäten. 25 knop,knapp 2/3 gas, klart godkänt. En rätt bra "cruisefart" blir bedömningen, men med en liten justering av gasen (den är känslig) är båten uppe i 32 knop och det finns mer att ta av. Vi är tre personer. Det känns som om "34 knop med två pers" är lite i underkant. Ett snabbt avdrag och båten sjunker ihop i vattnet ochg lider fram igen på strax under 2000 varv. 10 knop.

En passage genom snobbrännan fram till Statoilmacken där vi skall tanka upp den. Försiktiga justeringar. Ny båt. Inte för klumpiga manövrar nu. Utan en minsta tvekan i hanteringen glider vi snyggt på plats vid pumpen. Puh... Ingen skam och vanära här inte.

Det känns mycket bra. Borta är skämmiga tiläggningar "med morfars blårykande as". Min tjej körde in sista biten, och skötte det snyggt. Ingen av oss skäms för den hittills fantastiska 568:an. Snarare ligger vårt inre sinne i linje med att folk tittar. De tittar för att båten är helt blank och ny, och inte utan stil. En tankning på 58 liter till fullt och så bär vi iväg igen.

Ny chaufför. Min bror (som också är delägare i båten) tar över. Han har lite mer orutin, men får snabbt grepp om båtens köregenskaper och lägger sig på bekväma 25 knop igen. Den flyter snygg och behagligt. Vi vet att båten är ny och att vi trots allt inte är vana med den, och därför blir det inte mer än så idag. En annan dag skall vi testa toppfarten..

Från Älvsborg är det max 8 knop och vi drar ner till cirka 10 knop. Resan in känns lång så klart. Vi skall till sannegårdshamnen där vi bor, och visa båten var den skall bo. På älven in är det lite småpratande och uttryck kring vilken fin båt vi köpt. Lite mer avdrag. Den går bra om än rätt tungt i under 10 knop. Lätt att manövrera fortfarande. Vi är nöjda. Efter en resa på knappt 15 distans har nålen på tankmätaren INTE rört sig ens.

In under bron till den lilla men charmiga hamnen där vi bor, är vi inte utan stolthet och tillförsikt för ett bra båtval. När vi glider in mot vår brygga ser vi (för första gången på riktigt) att det ligger nästan enbart båtar i 568 klass. Ett par sticker ut lite men det är mest blåvita båtar runt 5-6 meter och en slags förbrödring bryter ut. Min bror - som inte är en van tilläggare - puttar båten framåt med gase och siktar in fören. Aj, det blir en liten bredsida mot ena bakre förtöjningingen, men båten trocklar in sig på plats med lite assistans från båtshake och händer. Naturligtvis står några otrogna (icke rydsägare) och smilar, och konstaterar på en tusendels sekund att föraren var ovan. Men båten smilar de inte åt! Snarare utbryter en inre konflikt (mitt antagande - men det är ett rimligt antagande i ljuset av hur vi känner själva) inför det skådespel en Ryds 568 utgör i jämförelse mot det flöte som han själv står på. Bah..! Det står "Till salu" på hans båt. Tror fan det!

Vi vet precis vad han tänker köpa!

/E