När jag sitter på min brygga och ser ut över sundet mellan Gåsö och Skaftö händer det dagligen att segelfartyg såsom "Westkust", "Athene", "Ingo" passerar. De talar till mig om flydda tider. Tänk om detta sund kunde berätta?

På Gåsö fanns under 1800-talet många skeppare och sjökaptener vilka nu vilar på Gåsö vackra kyrkogård, såvida de inte omkommit på havet. En av de sista skepparna på Gåsö hette Henrik Mattsson. Han var skeppare på skonerten "Falken", som ni ser på bilden ovan. "Falken" tillhörde Gåsö åren 1907-17.

Det var år 1892, som skeppsbyggmästare Johan August Svensson på Södra Garns Varf byggde skonerten till hennes första skeppare, 22-årige Johan Martin Hasse på Köpstadsö. Hasse drunknade på Kleven mellan Donsö, Styrsö och Köpstadsö år 1896. Hans fartyg såldes till Halmstad och därefter till Hittarp. år 1906 såldes "Falken" till Marstal i Danmark för 4000 kronor.

I april 1907 köpte skepparna Benjamin Gustafsson och Henrik Mattsson från Gåsö henne när hon låg i Västervik. Gustafsson, som var huvudredare, dog år 1910 men hans änka Margaretha och "kapten" Mattsson fortsatte partrederiet med Mattson som befälhavare på fartyget.

1917 låg "Falken" på Fridhems slip vid Lysekil och där köpte Martin Julius Johansson från Tjörnekalv henne för 12 500 kronor. år 1918 sålde han henne för 40 000 kronor till ett partrederi i Göteborg.

I november 1918 blev "Falken" minsprängd i östersjön. Vid förlisningen omkom besättningen, befälhavaren Carl Ch. Skarin från Fiskebäckskil, bästemannen Karl Hj. Boll samt jungmännen G. W. Olsson och Fredrik O. Söderlund




Det berättas att Gåsöfjorden, under 1800 talets sista decennier, kunde vara fyllt av skonerter, briggar och skepp strax innan seglingssäsongen började i mars månad. Någon har påstått att det stundtals gick att gå över fartygen till Skaftölandet.

Bland alla fartyg som låg ankrade på redden vid Gåsö år 1876, fanns briggen Ellen af Gåsö, som är avbildad ovan. Hon ägdes av ett partrederi med fyra delägare från Gåsö, två från Helvigstrand, två från Käringön, tre från Gullholmen och en från vardera Fiskebäckskil, Näreby, Stensbo och Grundsund. Gåsö var hemmahamnen eftersom befälhavaren, Justinus Amandus Hansson, kom från ön. Hans tre bröder var partredare i fartyget. Huvudredare var Sven Jakobsson i Näreby.

"Ellen" var byggd 1857-58 i Wenersborg och hon var uppmätt att lasta 98 svåra läster (en svår läst-2248 kg) hon var 95 fot lång och 24,30 fot bred. Djupgåendet, med last akter, var 11,88 fot. Hon flöt inte in vid Gåsö brygga utan fick, som de flesta av de andra fartygen ligga vid Gåsö redd.

I maj år 1884 förliste "Ellen" på redden vid Kertell, Dagö i Östersjön. Hon hade först stött på grund, men kommit loss. Man hade ankrat på redden, men skulle av någon anledning lätta ankaret. Vid denna manöver föll befälhavaren, Kapten Abrahamsson, och sex man ur besättningen överbord och drunknade.

Enligt rapport från Svenska och Norska general-Consulatet i St. Petersburg var "den ende öfverlevande af besättningen den ombord qvarblifne kockpojken Olsson". Fartyget blev "condemnerat" (förklarat icke sjövärdigt). Vraket såldes i Kertell och skeppshandlingarna återsändes till kungl. Commerce Collegium i Stockholm.



Ångfartyget "Marie" ­ en världsomseglare!

"Marie" fördes under många år av Sjökaptenen Carl Georg Johnsson från Gåsö. Han var son till Skeppare Mathias Johnsson och uppfödd med segelfartyg. Han började sin befälhavarbana ombord på Barkskeppet "Lord Palmerton", men blev år 1903, 38 år gammal, befälhavare på Ångaren "Marie", som året före byggts i Helsingör för Helsingborgsrederiet Karins räkning. Fartyget var 290 fot långt och 43 fot brett. Sjökaptenen Carl G. Johnsson kom att, med detta fartyg, göra den första världsomseglingen med svenskt ångdrivet lastfartyg.

Resan startade år 1903 och gick genom Engelska kanalen ­ Gibraltar ­ Medelhavet - Suezkanalen ­ Röda Havet ­ Arabiska Havet ­ Indiska Oceanen ­ Malacka sundet ­ Hongkong , vidare till Port Arthur i Manchuriet och via Koreasundet och Japanska Havet till Aleksandrovsk. Denna stad var en
förvisningsort för politiska fångar och dessa lossade "Maries" last. De kom till fartyget kedjade två och två. I Nagasaki bottenmålades "Marie" inför färden till Los Angeles och senare tilll Peru. I Punta Arenas, världens sydligaste stad, bunkrade man. I Magellans sund mistsignalerade kapten
Johnsson ideligen för att, genom eko, lokalisera isberg. Sockerlasten, som intagits i Peru, lossades i New York. Med färgträ i lasten stävade kapten Johnsson sedan med "Marie" mot Hamburg, där världsomseglingen slutade efter 14 månader.

Gåsösonen Carl G. Johnsson seglade jorden runt, men han passerade aldrig Gåsöfjorden med ångaren "Marie", vilket han hade önskat. Han ville visa upp för mamma Britta Maria vilket stort och fint fartyg han var befälhavare på, men när han skulle passera Gåsö krävde rederiet att han, av säkerhetsskäl, skulle passera utomskärs.

Sjökapten Carl Georg Johnsson var, sedan han gått iland, den drivande kraften vid uppbyggandet av badgäströrelsen på Gåsö. Han var också verksam med olika uppdrag inom sjöfartsnäringen i Uddevalla, där han var bosatt under slutet av sin levnad. När man frågade den vittbereste sjökaptenen
Johnsson vad han tyckte var det vackraste han sett på sina många och långa resor svarade han: "Det är Gåsö, Gåsöfjorden och trakten häromkring!"

Sjökapten Carl G. Johnsson dog år 1940 och ligger begravd på "Sjökaptenernas kyrkogård" på Gåsö. Dottern Karin har bidragit med värdefulla uppgifter till ovanstående berättelse.

Ångaren "Marie" torpederades den 3 augusti 1940 vid Skottlands sydvästkust.
Hon hette då "Atos".

© Göran Valinder

Berit och Göran Valinder dokumenterar i ord och bild gamla segelfartyg. Just nu är fartyg byggda på Södra Garns Varf mest aktuella. Har Du bild eller information om något sådant fartyg ring oss gärna, tel 031-29 43 54.