Skeppsporträtt från Bohuslän


Ångskonerten "Annona" byggdes i Aberdeen, Skottland 1884 och var 165 1/10 fot lång och 24 1/4 fot bred med en dräktighet av 306,45 Tons. Hennes första namn var "Faithlie". Fartyget blev svenskt 1890 och fick då namnet "Annona". Befälhavare på "Annona" under tiden som svenskt fartyg var sjökaptenerna O.T. Kjellberg, A.L. Tegnér och A. Pettersson. Hon tillhörde Rederi AB Avena i Uddevalla. Detta bolag ägdes av familjerna Thorburn. Rederiverksamhet, som William Thorburn d.ä. avvecklade på 1840-talet. Då bestod fartygsflottan enbart av seglande skepp.
"Annona" seglade främst med laster Uddevalla-London. Thorburns Söner Aktiebolag i Uddevalla var stora expotörer av havre och havren transporterades med fyra egna fartyg, varav "Annona" var ett.
Havreexporten var betydelsefull för Uddevalla under en stor del av 1800-talet. Konkurrensen var hård, men Thorburnska handelsfirman kunde konkurrera tack vare goda magasin och bra tekniska lastanordningar ute på Badö och Kasenabben. "Uddevallahavren" var bättre och betalades med högre pris än "göteborgshavren"!
Att hantera havren är besvärligt för den har en benägenhet att "flyta". Stuvningen måste ske med omsorg. Havren måste isoleras från fartygssidorna med halm- och jutemattor. Havren skulle under lastningen "trampas ihop" i lastrummen. I tider av arbetslöshet var detta arbete så eftertraktat att arbetare, huvudsakligen kvinnor, stod på höjderna runt Kasen för att få syn på det väntande fartyget. Den som först hade sett båten på ingående fick första chansen till jobb!
Två av Rederi AB Avenas fartyg förliste på Nordsjön. "Annona" var det ena. Den 18 september 1897 rammade ångaren "Ebro" "Annonas" styrbordsida mitt för akterluckan. "Annona" började omedelbart sjunka och besättningen försökte rädda sig över till "Ebro". Det lyckades för några, men Ebros kapten beordrade back i maskin och särade därmed fartygen.
Klockan, städerskan och lättmatros hängde i en räddningslina och skulle hissas upp till Ebros stäv. En av kvinnorna, som hängde överst, orkade inte hålla sig kvar utan rasade ned och tog då med sig de övriga två. Alla tre drunknade!
Det fanns ytterligare några ur besättningen kvar ombord på "Annona". De räddade sig med ekan, som roddes ut genom hålet som bildats när "Ebro" körde stäven i "Annona"!
Annonas befälhavare, sjökapten A. Pettersson, skrev dagen efter förlisningen till rederiet bl. a: "Båda fruntimren och Lättmatrosen Ludwig Karlsson fallit i sjön och drunknade tre män räddade sig i ekan. "Annona" flöt i 3 1/2 timma innan den fullkomligt sjönk."
Uttrycket "the bitter end" anspelar på den sista biten av förtöjningslinan, som finns fäst ombord på fartyget.


Briggen "Ynez" byggdes i Viborg, Finland år 1842. Hon hade en längd av 34 meter och en bredd av 8 meter. Dräktigheten var 278 Tons.
1871 blev hon svensk registrerad och fick Fogelvik i Bro socken som hemort. "Ynez" köptes av lantbrukare, fiskare och skeppare företrädelsevis från Smögen, en fyrmästare från Kosten och två köpmän från Göteborg. De var tillsammans sexton partredare. Huvudredaren blev Mattias, Lars Stranne och skepparen Olof Herman Zimmerman blev befälhavare.
Medredare är nu enbart Th. Ahrenberg och O.L. Ahrenberg, båda från Göteborg. 1883 blir Glimsås ny hemort för "Ynez". De nya ägarna är företrädelsevis bosatta i Morlanda och Stala socknar. Huvudredare blir nämndemannen Nicklas Olsson, Sjökaptenen Anders Andersson blir ny befälhavare.
1896 blir Justinus Berntsson, Fiskebäckskil, befälhavare och delägare i "Ynez". Han hade året innan förlist med skonerten "Svartvik" under hård storm på Nordsjön. Justinus Berntsson är befälhavare på "Ynez" tills i början av 1900-talet, då han "går i land och seglar badgäster" med kosterbåten "Rosa"
1911 säljs "Ynez" till Kivik. Ernst Beckman blir huvudredare och J.H Johansson befälhavare. 1916 köper rederiaktiebolaget Max i Malmö "Ynez". Sjökaptenen Frans Wilhelm Beckman blir befälhavare. I maj 1916 blir Måns Thorsson befälhavare.
1916 blev ett dramatiskt år för briggen "Ynez". I maj månad förlorade hon en stor del av riggen på resa från Englad till Malmö. Hon reparerades på Råå varv i Helsingborg och sattes i gott skick. Vid denna reparation riggades briggen om till skonertbrigg. Detta innebar att "Ynez" enbart fick rår på
masternas överdelar under det att segel och rår därunder ersattes med gaffelsegel. Den 13 augusti samma år inträffade den händelse, som avslutade "Ynez" dagar som svenskt fartyg. Hon uppbringades i Östersjön av ett tyskt örlogsfartyg och blir förklarad för "god pris"! Svenskarna hävdade att felnavigering skett, men tyskarna ansåg att det svenska fartyget kränkt tyskt territorialvatten. Besättningen kom hem till Sverige, men både fartyg och last gick förlorade till tyskarna.


Skonerten "Ellida" byggdes under åren 1871-72 på Bassholmen av hemmansägaren och skeppsbyggaren Jakob Johansson.
"Ellida" mätte 93 1/2 fot i längd och 26 fot i bredd. Hon hade en dräktighet av 189 Tons. Jakob Johansson blev huvudredare för "Ellida" och ägde henne tillsammans med elva Gåsöbor, en fiskebäcksbo och en delägare från Gullholmen.
Hemort var Bassholmen, men eftersom Ellidas befälhavare under många år var bosatta på Gåsö kunde Gåsö betraktas som hemmahamn.
Befälhavare på "Ellida" blev delägaren och sjökaptenen Amadeus Hansson från Gåsö. Han efterträddes efter ca fem år av Viktor Hansson och senare av Benjamin Hansson och O.A. Lycke. Efter Jakob Johanssons död år 1872 var sterbhuset huvudredare för "Ellida" och hemort var fortfarande Bassholmen.
1891 blir riksdagsmannen och sjökaptenen Carl J. ödman från Sälvik på Skaftö huvudredare för "Ellida". Befälhavare blir Pontus Simonsson från Fiskebäckskil. Hemort för "Ellida" blir Sälvik.
1901 säljs "Ellida" till förre sjökaptenen J.A. Samuelsson m fl i Mollösund för 1500 kronor. Strax därefter säljs "Ellida vidare till Danmark. Hon avförs ur svenskt fartygsregister såsom "varande ej längre svensk egendom"!
Med skeppsbyggmästarens Jakob Johansson bortgång upphör också varvsepoken på Bassholmen vad gäller byggnation av segelfartyg i trä.
Under åren 1866-1882 byggdes följande fartyg på Bassholmen: skonerten "Thema", skonerten "tre Bröder", skonerten "Charlotta", skonerten "Aner", skonerten "Ellida", skonerten "Diamanten", barkskeppet "Andriette", skonerten "Amfritite" och skonerten "Jakob".
Senare kom annan varvsverksamhet till Bassholmen. Vid sekelskiftet växer Bassholmens Mekaniska Verkstad Aktiebolag upp. Man börjar tillverka ångfartyg av järn och utför reparationer. På Bassholmen börjar man också montera in motorer i fartyg, som tidigare helt förlitat sig på segel. 1901 fick man den första motorbeställningen, som gällde installation av motorer i en kutter från Grundsund.
1908 säljs Bassholmens Mekaniska Verkstad Aktiebolag till Bolinders Mekaniska Verkstad Aktiebolag, vars största produkt under de här åren är råoljemotorer till fartyg. Man etablerar samarbete med Lysekils Mekaniska Verkstad, som tillverkar den på västkusten så populära Skandiamotorn. Den mekaniska verkstaden och slipverksamheten på Bassholmen fortlevde ända till 1955.


Barkskeppet "Diana" byggdes i Bergkvara 1858 för konsul Per Edvard Kreugers räkning. Hon fick tre master och riggades som barkskepp. Längd var 38,5 m och bredden 8,10 m. Hon hade en dräktighet av 285 Tons. Första hemort var Kalmar.
1871 kom "Diana" till Bohuslän. Fiskebäckskil blev hemort. Huvudredare var skepparen Amadeus Bengtsson, "skattskriven uti Morlanda socken af Orust härad och Bohus Län". övriga redare (partredare) kom från Fiskebäckskil, Kristineberg, Gåsö, Bassholmen och Göteborg.
Befälhavare på "Diana" blev skepparen Edward Bengtsson, som hade undergått sjökaptensexamen. I slutet på 1870-talet blev sjökaptenen Hans Andersson från Gåsö befälhavare på "Diana", vilket han fortfor att vara i tjugo års tid!
Huvudredarskapet övergår 1882 till Anton från Fiskebäckskil.
Efter Anton Nilssons död övertar sjökaptenen Jonas Bengtsson i mars 1883 huvudredarskapet. 1896 blir Amanda Olsson från Fiskebäckskil huvudredare. Ny befälhavare på "Diana" blir Anders Karlsson från Gåsö.
"Diana seglar i 33 år med Fiskebäckskil som hemmahamn. Som befälhavare på "Diana" utsågs under många år sjökaptener från Gåsö.
Partredarna växlar till antal och delar i partrederiet byter ägare. Vid något tillfälle är det över 40 personer från Fiskebäckskil, Grundsund, Göteborg, Sälvik, Grönskult, Backa, Gåsö och bassholmen som är redare för "Diana". Några änkor tar över partredarskapet efter männens död.
"Diana" är ett skepp, som flera familjer engagerat sig i och vid slutet av "Dianas" seglationstid finns det delägare, som var med när hon kom till Fiskebäckskil 1871.
Ångdrivna fartyg tog mer och mer av fraktmarknaden. Segelfartygen var vid sekelskiftet i allmänhet inte lönsamma på de transoceana traderna. "Diana" blev till sist ett problem för ägarna och det enda som återstod var att ändra om "Diana" till pråm. Det var inte ett särskilt ärofyllt slut för ett stolt skepp, som utan större haverier seglat på världshaven i nära 50 år!
Den 10 mars 1904 anmäler Amandus Olsson, som då är huvudredare, följande till fartygsregistret: "Till fartygsregistret anmäls härmed att det i registret no 909 införda barkskeppet "Diana" förändrats till pråm som icke framdirves med derå befintligt maskineri".
© Göran Valinder
Dessa 4 fartygsbilder kan köpas i en mapp för 350:- från Bohusläns museum i Uddevalla tel. 0522-65 65 00.
Maringuiden Nordic AB
Org nr. 556864-7530Varlabergsvägen 16
434 91 Kungsbacka
Tel. 031-932600
info@maringuiden.se |
Kontakta oss
Vill du komma i kontakt med oss, lämna feedback, rapportera ett fel eller övriga ärenden?
KontaktinformationBesök oss på Facebook
Annonsera
Vill ni annonsera i Branchregistret eller via webannonser/banners? Eller vill ni diskutera ett samarbete med sveriges störasta marina portal?
Annonsera på maringuiden.seKontaktinformation
Information
Maringuiden grundades 1996 och har länge varit sveriges största marina portal. I högsäsong visas varje vecka cirka 650.000 sidvisningar på sajten för ca 55.000 unika besökare.
Information om maringuiden.se