Gå till innehåll
fredag 29 mars 2024
nilsnobbing

Norrlandskärlek

Rekommendera Poster

Nostalgin slog till med kraft när jag städade ur en bokhylla i helgen. En 11 år gammal "På Kryss" grävdes fram ur pappershögarna. Och se där, på sidan tolv: Norrlandskärlek! Det var redaktörn som satte rubriken men jag som skrev artikeln. En tvåmånaders seglats från Stockholm och nästan ända fram till Haparanda, tur och retur. Längtan blir svår, jag vill mer ut på havet. Men så länge får jag leva på minnena. Lägger ut artikeln här under, men kraven på små bilder gör nog att de inte blir läsbara.

 

Nostalgi och minnen är en del av båtlivet, eller hur? Vilka färder håller ni närmast hjärtat?

sida1.jpg

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fin läsning.

Vi seglade från Stockholm till Haparanda och tillbaks 2016, det var en underbar seglats.

 

Vi valde att strecksegla till Haparanda på fyra dygn för att sedan ta det lite lugnare på väg hem.

 

Många små fina hamnar med oväntade inslag som tex. en jättebra restaurang i en liten fiskehamn.

 

Vi hade ju mera tur med vädret än vad ni hade, kortbyxor hela tiden utom tre dagar.

 

Oavsett vädret är en norrlandssegling absolut något som kan rekommenderas om man vill uppleva en fridfull och annorlunda tid till sjöss.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fyra dygn till Haparanda var bra jobbat! Vi tog fyra veckor på oss för samma sträcka och det är bra jobbat det också. Fast på ett diametralt annorlunda sätt 😊

 

Jag håller med, det finns mycket att uppleva norröver för dem som är van trängseln i södern. Välkommen upp! 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vi seglade/ körde dygnet runt på två personer för att beta av sträckan innan min hustru fyllde år. Födelsedagsfirandet på Malören var kanske inte så storslaget, men det blev ett dubbelt firande. Födelsedag plus att hon och jag hade avverkat 400 M på fyra dygn. Vi trodde vi skulle vara jättetrötta när vi kom fram, men inte då. Våra vaktpass hade funkat bättre än förväntat.

 

Vi hade vardera två fyratimmars sovpass per dygn och i övrigt tvåtimmarspass.

Styrbjörn - vår autopilot - hjälpte oss en hel del. Utan hen hade det blivit jobbigt att styra dygnet runt. Nu räckte det att övervaka.

 

En norrlandssegling längs Finska kusten lockar en del, men  båtintresserat barnbarn på 2,75 år till sommaren krånglar ju till saker och ting. Det blir nog Stockholms skärgård igen...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 hours ago, Mackey said:

Vi seglade/ körde dygnet runt på två personer för att beta av sträckan innan min hustru fyllde år. Födelsedagsfirandet på Malören var kanske inte så storslaget, men det blev ett dubbelt firande. Födelsedag plus att hon och jag hade avverkat 400 M på fyra dygn. Vi trodde vi skulle vara jättetrötta när vi kom fram, men inte då. Våra vaktpass hade funkat bättre än förväntat.

 

Verkligen bra jobbat! Vi kryssade en vecka i risigt väder (och det har var som sagt min frus första segling någonsin) tills vi helt gav upp alla geografiska mål. Målet blev istället välbefinnande, lugn och njutning. Ursprungsplanen var egentligen en segling runt bottenviken men det kändes inte viktigt efter ett tag. Så vi vände söderut med en halv dagsetapp kvar till Töre. Men vi nådde vårt mål!

 

BD-kryssare.jpg

Redigerad av nilsnobbing
  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2019-11-04 vid 14:08 skrev nilsnobbing:

Lägger ut artikeln här under...

Tack! En resa norrut längs ostkusten skulle jag också vilja göra. Tyvärr känns det lite avlägset just nu men så småningom kanske...


En resa jag tänker tillbaka på lite då och då är när en kompis och jag seglade ner min L31:a från Västerås till Göteborg, dit jag flyttat. Speciellt några glimtar dyker upp lite då och då ur minnet.

 

När vi kommit ut ur Mälaren var planen att gå via Visby men motvinden gjorde att vi tröttnade halvvägs och vände ner mot Ölands norra udde.

 

Det blev en kristallklar natt i Kalmarsund och när Ölandsbron dök upp på horisonten, i hela sin längd, var det ett episkt ögonblick. Mycket vackert!

 

På morgonen på väg mot Simrishamn i en avtagande vind gled vi sakta fram och lämnade ett långt spår i den pågående algblomningen. Det slog mig att det var så likt men ändå så olikt västkustens mareld.

 

Efter en dag i Simrishamn seglade vi på kvällen vidare i en lätt vind söderut. På morgonen hade vinden dött helt. Det blev bad i ett varmt spegeblankt hav mitt ute i, som det kändes, ingenstans. Någon algblomning såg vi inte ett spår av längre.

 

Lite senare återkom vinden och vi svängde av västerut. En liten tysk segelbåt dök upp på avstånd. I sittbrunnen satt två personer och vinkade och på däck stod en tredje och viftade med båda händerna över huvudet. Så vi fick snabbt ner seglen, startade motorn och satte full fart mot dem. Tack och lov var allt frid och fröjd när vi kom fram. De blev lite förlägna när de insåg sitt lilla misstag. De ville ju bara vinka. Det blev ett minnesvärt möte med trevliga människor där ute på havet.

 

Nästa sak som gör sig påmint från resan är dimman innan vi vek av norrut. Jag blev väckt av kompisen när konturerna av en båt dök upp framför oss, ganska nära. Vi närmade oss en motorbåt som, visade det sig, stod på grund. Vi insåg att vi i dimman, likt motorbåten, genat lite för mycket och kommit för nära kusten och grunden utanför Falsterbo. Efter att vi konstaterat att motorbåten stått på grundet länge och var tom vände vi och gick samma väg tillbaka för att göra en stor lov runt grundområdet.

Det här utspelade sig innan navigatorernas intåg och man fick förlita sig på sjökort, kompass, logg och död räkning. Ombord fanns inga hitechprylar som VHF, ekolod och radiopejl.

 

Sista minnesglimten från resan är en natt i höjd med Falkenberg. Det skulle varit en månfri natt men det var ljust som på dagen. På avstånd runt oss slog det hela tiden ner blixtar i havet. Vi hade hamnat mitt i ett åskväder. Det som bidrog till den surrealistiska upplevelsen var att det var varmt och skönt med en perfekt segelvind. Vi befann oss i ett "hål" mitt i det hela.
Det var ett undebart skådespel och i en sådan situation inser man hur liten man är. Det enda man kunde göra var att luta sig tillbaka och förundras över hur fantastisk vår jord är och vad den kan bjuda på, när den är på det humöret.
Efter några timmar avtog det hela och vi seglade vidare i natten, vindrodret styrde, jag stod och lutade mig mot sprayhooden blickandes föröver och kände mig oerhört levande.

 

Man behöver egentligen inte ge sig iväg till avlägsna platser för att få minnesvärda upplevelser.

 

Efter några år sålde jag båten. I våras blev det ett kärt återseende då jag såg den på land i min gamla hemmahamn Björlanda-Kile.

Redigerad av McLasse
  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lite propaganda för Höga kusten!

 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag trodde ”Norrlandskärlek” var när man druckit sig skitfull på hemkört och lingondricka och hånglade med sin kusin..?

  • Gilla 1
  • Haha 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan skrev Peter_K:

Jag trodde ”Norrlandskärlek” var när man druckit sig skitfull på hemkört och lingondricka och hånglade med sin kusin..?

Nej för fan!
Hä´du beskriv´ ä´ "Norrlädsk kärlek"
Norrlandskärlek... hä´ ä´ kärlek´n te Norrland! 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Medlem på maringuiden.se? Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa nytt...