Nattljus & Mörkerseende

[bhemac 2 859]

Om man läser lite så är det ungefär så att rött ljus förstör mörkerseendet minst.

Rött är den färg som syns på längst håll.

Detaljer och kontraster syns bäst i blått ljus och blått syns sämst på lite håll.

Med grönt eller blågrönt  behöver man mindre ljus. Därför blir grönt den färg som i praktiken är mest skonsam för tex att se instrument mm utan att skada mörkerseendet. Därför används idag mest grönt eller blått. Utom då tex på bryggan där man alltid kört med rött ljus.

I många sammanhang har man bara vitt ljus men dimmat.

Victron kör blått vilket till att börja med känns fel men det är naturligtvis rätt, det behövs ett väldigt svagt ljus för att kunna se siffrorna och det stör inte på lite håll.

En rolig sak men inte nödvändigt sann är att under Stora Fosterlänk Kriget så kunde det allierade bombflyget enkelt följa utryckningsfordonens röda juiceblandare. Därför bytte tyskarna till blått ljus…

Det var mycket diskussioner om rött eller blått när vi bytte färg på utryckningsfordonen i Sverige.

 

Det tar minst 5 min för att få igång mörkerseendet och det behövs minst 40 min för att det ska bli fullgott.

Det variera också från person till person och försämras med åldern

[raol 2 189]

Detta med att rött ljus sparar mörkerseendet är mycket en myt. Skillnaden mellan våglängderna i förmåga att bryta ned rhodopsin är minimal, dvs tiden till mörkeradaption förändras obetydligt. Det är däremot så att rött ljus ger lite bättre synskärpa vid svagare ljus, jämfört med kortare våglängder. Men för ledsyn i svagast möjliga ljusstyrka är det en grönaktig våglängd som gäller.

När jag höll på med "kemiskt" foto som mest under andra halvan av 90-talet så användes rött ljus i mörkrummen för svartvitt. Även moderna papper med variabel kontrast var relativt okänsliga för korrekt filtrerat rödljus. Men i färgpapperslabbet hanterades papper som var känsligt för alla våglängder, så där användes ytterst svagt gröngult ljus för att lysa upp en gnutta. Tillräckligt för att kunna se ungefär var objekt befann sig, men inte som i svartvittlabbets rödljus kunna se tydligt, läsa text och kolla på de bilder man tog fram i karen.

Så, kortfattat, använd rött ljus när svagt ljus med god bibehållen synskärpa vid mörkerbelysning är målet. Använd grönt ljus när minimala ljusnivåer med ledsyn och kortast tid till total mörkeradaption är målet.
 

[coppertail 285]

Marinelektronikbranschen har nog lite svårt att bestämma sig för vad som är bäst...

Oftast är displayer och knappsatser rätt så bra och lätta att dimma men ibland sätter man små ilskna lysdioder lite vid sidan av för att indikera ”power on”. 

Då åker eltape rullen fram. 

[raol 2 189]

Ett annat problem med svag belysning som en minoritet av befolkningen har (jag ingår tyvärr i den) är flimmer. De flesta indikatorlampor, och belysningen i många skärmar, är i dag lysdioder. Okunniga och snåla konstruktörer använder sig av tekniken att växla mellan fullt på och fullt av i olika proportioner för att minska ljusstyrkan. Det kan vara ok, men bara om frekvensen är så hög att den inte kan störa ögonen. Tyvärr är den frekvensen in i kHz-området för såna som mig, medan en stor del av befolkningen slutar se flimmer vid så lite som <100 Hz.

Det är oerhört desorienterande att ha flimrande ljus i synfältet när det är mörkt. Första och andra generationen Volvo (det finns fler tillverkare som klantat sig, men Volvo är så vanligt i Sverige att det märks mest där) med diodbaklampor var väldigt dåligt konstruerade, och flimrar så brutalt att jag inte kan köra nära bakom dem i mörker/halvmörker. Antingen får jag köra om eller sakta ner så jag hamnar lååångt bakom.

Mina föräldrars bil, som jag lånar ibland, är en Volvo V60 av 2016 års modell, tror jag. Där har hela instrumentpanelen diodbaserad belysning, och den flimrar extremt mycket, särskilt när det är mörkt ute och den sänker ljusstyrkan för att anpassa till mörkret omkring. Jag kan nästan inte köra den i mörker, eftersom ögonen rycker när de försöker följa det blinkande ljuset. Jag är förbluffad över att en hel stab av ingenjörer hos en högteknologisk biltillverkare kan låta nåt så kasst gå i produktion.

 

[Caribic410 757]

1 timme sedan skrev raol:

Ett annat problem med svag belysning som en minoritet av befolkningen har (jag ingår tyvärr i den) är flimmer. De flesta indikatorlampor, och belysningen i många skärmar, är i dag lysdioder. Okunniga och snåla konstruktörer använder sig av tekniken att växla mellan fullt på och fullt av i olika proportioner för att minska ljusstyrkan. Det kan vara ok, men bara om frekvensen är så hög att den inte kan störa ögonen. Tyvärr är den frekvensen in i kHz-området för såna som mig, medan en stor del av befolkningen slutar se flimmer vid så lite som <100 Hz.

Det är oerhört desorienterande att ha flimrande ljus i synfältet när det är mörkt. Första och andra generationen Volvo (det finns fler tillverkare som klantat sig, men Volvo är så vanligt i Sverige att det märks mest där) med diodbaklampor var väldigt dåligt konstruerade, och flimrar så brutalt att jag inte kan köra nära bakom dem i mörker/halvmörker. Antingen får jag köra om eller sakta ner så jag hamnar lååångt bakom.

Mina föräldrars bil, som jag lånar ibland, är en Volvo V60 av 2016 års modell, tror jag. Där har hela instrumentpanelen diodbaserad belysning, och den flimrar extremt mycket, särskilt när det är mörkt ute och den sänker ljusstyrkan för att anpassa till mörkret omkring. Jag kan nästan inte köra den i mörker, eftersom ögonen rycker när de försöker följa det blinkande ljuset. Jag är förbluffad över att en hel stab av ingenjörer hos en högteknologisk biltillverkare kan låta nåt så kasst gå i produktion.

 

Vilket skit. Har du någon nytta av åkomman eller är det bara nackdelen flimmer?

[raol 2 189]

35 minuter sedan skrev Caribic410:

Vilket skit. Har du någon nytta av åkomman eller är det bara nackdelen flimmer?

Det är nog bara nackdelar. Jag är djupt avundsjuk på alla andra som inte har besvär av det. Jag måste t ex undersöka lampor och annat innan köp för att se om de flimrar. Enklast är att använda mobilkameran, ställa in en förhållandevis lång slutartid och göra en snabb panorering under exponeringen. Stadiga ljuskällor kommer att ge en solid ljusbåge i bilden, medan flimrande ljuskällor ger pulserande eller prickade streck.

I julas gick jag genom Nordstan (galleria i centrala Göteborg) när jag plötsligt fick lätt yrsel. Nån sekund senare upptäckte jag den stora julgranen vid sidan om mig, insåg att den flimrade och bestämde mig för att ta en bild för att se omfattningen av det. Bilden är inlagd här nedan. Det är 58 ljuspulser i bilden, med en exponeringstid på en halv sekund, så alltså ca 115-120 Hz. För mig blir detta som en pulserande, darrande ljusmassa som gör att ögonen inte kan röra sig normalt, utan bara hoppar runt.

[bhemac 2 859]

Det finns bra hjälpmedel för att kunna se i mörker. Det ena en är FLIR som ser mha temperatur. Det andra är en "NightVision" som förstärker bef ljus. Båda finns för några tusenlappar, FLIR finns även för fast montage men då kostar det några tiotusen.

Själv har jag två NightVision, den ena en gammal ryss som inte alltid går när man vill. Den andra är en modern Bushnell Equinox med 6x förstoring och 50 mm optik samt IR-belysning. Helt suverän pryl oavsett om man letar efter prickar i mörkret eller ska leta sig in i en mörk vik. Fungerar antagligen för att leta efter halvsjunkna containers också även om jag aldrig sett någon.

 

Det såldes många "överblivana" från det ryska försvaret, billigt!

Kompisen köpte googles dvs med två ögon, änvändes när man skulle jobba med färgfilm i labbet.

Vi provade även bilkörning på natten med helt nedsläckt bil. Skrämde livet ur några personer.

Gick lite i skogen och tittade på djuren.

 

[IngemarE 3 274]

När det gäller flimmer har jag samma problem. Många tror på myten att "över 60-80Hz ser man inte flimret". Dels är det som sagt individuellt, dels är det också beroende på var i synfältet man exponeras.

 

Det är främst vårt perifera seende som är känsligt för flimmer, då stavarna som sitter där är snabbare än området närmast gula fläcken. Men skärpa och färgseende är inte lika optimalt i periferin, fast det behövde vi inte för vår överlevnad som grottmänniskor. Däremot var det viktigt att snabbt reagera för något som rörde sig i periferin....

 

Detta stör mig mycket i t ex trafiken. Switchade LED-bakljus på alldeles för låg frekvens ger hela tiden "larm" till hjärnan, i synnerhet om man rör på huvudet och bilen är i synfältets periferi. Visst har man blivit bättre och insett detta i bilbranschen, men många är fortfarande beklämmande okunniga och fortsätter sälja bilar med flimmer.

Nu råkar jag f.n. jobba inom fordonsindustrin och kommer även ibland i kontakt med ovan nämnda interiörbelysningar. Även om jag ibland ser kundspecar på switchfrekvens så lågt som "minst 100Hz" har det hos oss blivit designstandard att ligga i området 500-2000Hz. Men det är inte alls vanligt - än.

 

Tyvärr ligger moderna LED-lampor för hushållet i lägsta laget också, vilket kan vara en förklaring till att LED-ljuset av många upplevs som mer tröttande än glödljus. Sedan är det egentligen inte vitt ljus heller, då det bara är i princip tre vågllängder. Hjärnan registrerar mer än vi är medvetna om. Även de nya LED-"filament-lamporna" verkar vara av samma skrot och korn oavsett fabrikat, då alla jag provat ger (för mig) förnimbart flimmer.

[raol 2 189]

Jag gissar att frekvenserna för en del fordonsbelysning ligger lågt för att inte riskera att avge ljud i mer hörbara frekvenser. Små komponenter i 100 Hz lär inte orka ge nån ljudstyrka att tala om, men i 2000 Hz skulle det kunna bli pipljud som stör. Så kanske krävs det ett hopp upp över 25 kHz eller så...?