Min första segelbåtssemester

[raol 2 189]

Jag har länge haft en önskan om att åka ut på en lite längre båttur än de dagseglingar som jag hittills varit hänvisad till. Förutom uppsegling av båten från Björlanda Kile till Hunnebo efter att vi tog över båten i september 2015, har jag aldrig varit ute över en eller flera nätter. I våras bytte jag jobb och gick tyvärr över från månadslön innevarande månad till månadslön i efterskott, så i princip alla intjänade semesterdagar från förra tjänsten gick åt för att täcka glappet mellan sista lönen från gamla jobbet och första lönen från nya. Däremot hann jag få ihop två betalda semesterdagar innan brytdatum i år, så lite semester, med betoning på lite, skulle det i alla fall bli. Mitt mål var tidigt att äntligen få till ett deltagande i Tjörn Runt, så jag valde att lägga mina två semesterdagar under torsdag och fredag omedelbart före TR-dagen 19 augusti, och sen tog jag en obetald semesterdag på måndagen efter, så jag skulle ha två dagar för ditsegling och två dagar för hemsegling.

Min ekonomi är inget vidare, så jag insåg redan i början av augusti att jag inte kunde unna mig att starta i TR i år, eftersom jag både skulle behöva betala startavgift och stå för resan till och från Stenungsund för de två gastar jag hade fått att ställa upp. I stället bestämde jag mig för att utnyttja de fem dagarna obruten ledighet till att ta chansen att genomföra en liten minisemester med båten.

I valet mellan att ligga i gästhamn, till oklar kostnad, och att ligga i naturhamn, men då behöva lösa toalettfrågan, blev det till slut så att jag satsade på en kemtoa från Biltema. Fyra nätter i gästhamn skulle bli lika dyra som eller dyrare än vad kemtoan kostade i inköp. Och eftersom en kemtoa ändå stod på önskelistan inför 2018 tyckte jag det var lika bra att lägga pengarna nu, eftersom ju toan kommer att vara med i flera år. Turligt nog hade morsan ett ärende till IKEA i Uddevalla på onsdagen, så hon tajmade det med att jag kom till Uddevalla från Gbg, och så löste sig transporten av toan också. Biltema finns ju på Torp utanför Uddevalla. Passade på att proviantera lite också. Skivad limpa, mjukost på tub, juice och chokladmjölk som tål att förvaras i rumstemperatur oöppnade, 3-pack festis, lite chokladbitar och ett gäng bananer. Plus tortellini att tillaga med spritköket. Inget lyxliv, men jag har inga höga krav på mat i normala fall heller, så det var ok.

 

Under onsdagskvällen installerade jag toaletten på avsedd plats i båten med hjälp av fastskruvade byglar och spännband. Kemtoa går ju inte att montera permanent eftersom underdelen är den tank man sen ska ta ur för att tömma. Fyllde kemtoans spoltank med slangen på bryggan och jag passade också på att fylla båtens färskvattentank i förpiken, för att ha vatten till handtvätt, inte för att dricka.

Jag fyllde även båtens primära bensintank, den med slang, och en tioliters bensindunk samt en fyraliters dunk (som tidigare haft spolarvätska i sig) utöver det. Totalt 26 liter. Tidigare mätningar har visat att motorn förbrukar runt två liter per timme vid normal körning, så det skulle innebära 13 timmars motorgång, och med runt fyra knop minimum innebar det gott och väl 50 nm räckvidd utan att behöva tanka.
 

På torsdag morgon kollade jag de senaste prognoserna för vindstyrka, vindriktning och väder i allmänhet för hela området jag hade tänkt röra mig inom. Det såg ganska bra ut, men det skulle bli hårdare vindar under lördag och söndag, enligt prognosen. Planen var att snabbt transportera mig ner till Gullmarsfjorden, för att där smyga in i passagen innanför Skaftö, och ut i Koljöfjorden mellan Bokenäs och Orust. Därefter skulle jag röra mig innanför Orust och Tjörn. En tanke var att faktiskt kolla på starten för Tjörn Runt på lördagsmorgonen, och sen puttra ut till Stigfjorden för att se de första målgångarna strax därefter.


Båten lastas på torsdagsmorgonen


En ganska stilla och vacker morgon i Hunnebostrand

Jag lastade i allt i båten och kollade att allt var med. Sen släppte jag förtöjningarna och brummade ut ur hamnen. Den ganska svaga sydöstliga vinden gav inte mycket fart, men jag rullade ändå ut focken för att segla bort till Sotekanalens norra inlopp och fällde upp motorn. Från norr kom snabbt tre större segelbåtar, så jag bestämde mig för att rulla in focken igen och dra igång motorn. Lika bra att haka på konvojen, så jag inte riskerar att behöva vänta länge på broöppning.

Morgonstämning i Sotekanalen
 

Det var en vacker morgon och en fin tur genom kanalen, som alltid. Väl på andra sidan var vinden i det närmaste stick i stäv och de trånga passagerna förbi Väjern ner till Kungshamn lockade inte till segling med vinden från det hållet. Jag lät motorn gå. Efter Guleskärskajen rullade jag ut focken igen, och nöjde mig med det eftersom det var betydligt mer vind än en timme tidigare i Hunnebo. Jag hade inte bråttom och det är enklare segling med enbart fock. Båten går i stort sett lika högt som med båda seglen ute (däremot blir höjdtagningen märkbart sämre med enbart stor) och farten var hyfsad.


Norr om Bohus-Malmön för enbart fock

Det mulnade på och blev lite kyligare, och vinden ökade sakta men säkert. Öster om Bohus-Malmön lyckades jag inte längre hålla upp fören mot vinden, utan tappade greppet i vattnet och föll av för mycket. Jag drog upp storen, med ett rev intaget, och seglade vidare med mer fart och utan fallgirighet. Två mindre lastfartyg låg för ankar där, och både jag och flera andra båtar kryssade mellan dem. Strax norr om mig kom en segelbåt som verkade vara på väg åt samma håll. Den såg ut att vara en miniversion av en skärgårdskryssare. Lik till utseendet, men kanske 9-10 m i stället för 13. Den tog bättre höjd än mig, med några graders marginal, men gick inte lika snabbt genom vattnet, så jag ökade avståndet med tiden. Tills jag fick göra några slag som den inte behövde göra, och då var den plötsligt nästan ikapp igen. Jag fortsatte österut in mot fastlandet norr om Lysekil, medan miniskärgårdskryssaren vek av söderut.


Två fartyg för ankar öster om Bohus-Malmön


Notera det minimala klotet hissat i fören


Lysekil i sikte, och turbåten M/S Rania på väg in

Vinden tilltog allt mer och jag rullade in focken efter att ha råkat ut för ett par riktigt hårda vindbyar. Sen fortsatte jag ner mot Lysekil, och sen österut in i Gullmarsfjorden. Med vinden mer akterlig rullade jag ut focken igen och gled fram fint till inloppet av passagen ner till Koljöfjorden. Motorn igång igen, och under en bro. Sen skulle jag vänster in i en ännu smalare passage, och där var det fullt av virvlar och strömmar i vattnet. Tydligen hade jag prickat det utgående tidvattnet. Jag tror jag hade runt två knop motström, och virvlarna gjorde det svårt att styra. Mer gas på motorn krävdes. Därefter följde många svängar och kringelikrokar med virvlar här och var. Trångt och många mötande båtar. Men samtidigt väldigt vackert runt omkring. Till slut var jag framme vid Bälögat, som ser närmast omöjligt ut på lite avstånd. Med virvlande strömmar och motström var det lite pulshöjande. Men så var jag äntligen igenom och ute i Koljöfjorden. Jag fortsatte nästan rakt söderut en stund för att sen kunna sätta segel och slöra uppåt i fjorden. Sagt och gjort. Vinden avtog, och havet antog mer och mer en spegels skepnad. Det blev sen eftermiddag och jag började tänka över var jag skulle stanna till över natten. Nästan direkt uppenbarade sig en närmast bauersk trollskogsbrant till höger om mig, och den halvmåneformade viken hade både träd och stenar i vattenbrynet att kasta änterhake runt. Djupet verkade också bra, och det höga berget skyddade effektivt mot den prognosticerade sydvinden under natten.

På väg in i Nordströmmarna, genom turbulent vatten


Här är vattenståndet ungefär 15 cm under max, och det skulle sjunka lika mycket till som mest
 

I lä bakom berget tog jag ner seglen och låg i stort sett stilla. Båten rörde sig knappt hundra meter på en kvart, medan jag fixade till seglet på bommen, tog fram förtöjningslinor och fäste dem fram, förberedde änterhaken, fällde ner motorn och startade den, samt hakade loss och förberedde ankaret och ankarlinan. När allt det var klart puttrade jag sakta in mot den lilla viken, och höll ordentlig koll på djupet med både ekolodet och mina ögon. När djupet var runt sju meter fällde jag ankaret från aktern och fortsatte inåt. Med stenarna i strandkanten bara några meter från fören satte jag motorn i neutral, låste ankarlinan och gick fram till fören. Jag kastade änterhaken mot en sten och fick bra grepp direkt, och förtöjde den linan provisoriskt. Stängde av motorn, och justerade sen ankarlinan och linan fram tills jag hade lagom avstånd från en stor sten precis vid vattenkanten. Jag slängde en förtöjningslina in mot en annan sten och klev ner på stenen. Höll mig i både hakens förtöjningslina och en gren, och tyckte jag hade stabilt fäste för båda fötterna, men plötsligt gled högerfoten åt sidan och ner i vattnet. Jag tog emot mig med höger underarm, och fick ett litet skrapsår. Klantigt, men det gick ju bra. Förutom våt strumpa och sko. Jag slutförde förtöjningen genom att lägga en grov förtöjningslina runt en rejäl stenbumling och kilade fast änterhaken under en annan sten åt andra hållet. Till sist sträckte jag upp ankarlinan och såg att allt såg bra ut. Äntligen förtöjd. Första gången nånsin med segelbåt i naturhamn, förutom korta lunchstopp när jag haft kompisar ombord.


Sittbrunnskapell à la Biltema

Prognosen sa regn under kvällen och natten. En vit presenning och lite tunn lina hade jag tagit med för att få till ett enkelt sittbrunnskapell, med bommen som “taknock”. Det funkade riktigt fint, och medgav att jag kunde sova med ruffluckan öppen. Härligt med frisk luft! Jag passade också på att hänga upp min lilla lysdiodlykta i akterstaget, för att fungera som ankarljus. Visserligen låg jag intill land, och skyddad av en liten vik, men det skadar ju inte att synas. Knappt nån båttrafik alls utanför. Uppskattningsvis färre än tio båtar på hela kvällen.

Jag kröp i säng ganska tidigt, och somnade relativt snabbt. Men jag vaknade bara några timmar senare av att det började klucka väldigt. Vinden hade vridit sig åt ÖNÖ, så jag hade vinden in från sidan lite oväntat. Mycket svag vind, för all del, men de små vågorna skapade ett kraftigt kluckande mot skrovet. Jag är tyvärr extremt lättväckt, så det blev en ganska orolig sömn, där jag vaknade många gånger av ljudet. Och sen vaknade jag, som väntat, av soluppgången, strax efter fem. Det har jag alltid gjort när jag inte sover i mörklagda rum. Jag minns tydligt scoutlägren i mellanstadieåldern, alltid i början av juni, när det blir ljust vid fyratiden. Jag sov inte mycket på de lägren...

Morgonen bjöd på mulet väder och en ganska blöt omgivning. Jag hade inte sträckt upp presenningen perfekt, så det hade kommit en hel del regn in i sittbrunnen i alla fall. Jag käkade frukost, premiäranvände kemtoan och gjorde i ordning för avfärd. Jag noterade att det var en viss nivåskillnad i strandlinjen. Ca 30-35 cm lägre vatten än vid förtöjningen kvällen innan. Tror jag hörde fören knacka mot en sten lite lätt vid ett tillfälle. Första natten i naturhamn avklarad, och det var riktigt trevligt. Jag tog loss linorna i fören och drog mig ut med ankarlinan, fick upp ankaret och körde hundra meter ut för att få vind i seglen. Upp med båda seglen och iväg i riktning medsols runt Orust.

Jag lämnar Borgilefjorden bakom mig
 

En måttlig vind som ibland friskade till gav en bekväm slör norrut, och solen tittade fram mellan molnen då och då. Jag var rätt trött efter den dåliga nattsömnen, så det var skönt att jag kunde slappna av rätt mycket under några timmar. Nordväst om halvön Vindön, som utgör Orusts nordspets, fick jag styra österut och passerade under Nötesundsbron, som jag cyklat över många gånger på väg till och från Hunnebo. Min plan var fortfarande att ta mig så långt söderut som möjligt under dagen, för att vara nära Stenungsund.

Plötsligt hade jag en annan, mindre segelbåt, nästan i häcken. En ensam man ombord satt och körde med utombordare. Det var en rejsig båt, som uppenbart var en kappseglingsbåt. Tyckte mig se att den hette Seascape 24. Mannen saktade ner intill mig och frågade om jag visste om det fanns en bensinstation i Svanesund. Nej, svarade jag, det visste jag inte, men att det finns minst en i Ljungskile, som ju är närmare än Svanesund. Jag föreslog att han kunde segla om bensinen inte räckte, men det hann han inte, svarade han. Jag tror han bestämde sig för Ljungskile, och gasade på igen. Tror han gjorde 8-10 knop, med vad som såg ut att vara en 4-5 hk fyrtaktare, för han försvann väldigt snabbt i grådasket framför mig.

Jag kryssade mig ner mellan fastlandet och Orust, i tilltagande vind från SSV-SV. Ja, vilken den egentliga vindriktningen var den dagen vet jag inte, för jag antar att den höga terrängen runt om riktade om vinden så den gick parallellt med fjorden. Jag blev tröttare och tröttare, samtidigt som vinden ökade mer och mer och blev väldigt byig. Jag kände att jag inte orkade segla ner till Stenungsund den dagen, och jag såg inget lämpligt ställe att ligga för ankar, utan valde att gå in till Ljungskile för att ligga i gästhamn.

Med mobilen letade jag upp telefonnummer till nån kontaktperson för gästhamnen, och fick tag på en man som berättade lite om var bryggan med gästplatser är. Fint, tänkte jag, och styrde in i viken, Ljungs Kile, som orten längst in fått sitt namn från. När jag kom en bit in såg jag en brygga med vimplar och ett par personer som höll på att förtöja en segelbåt som nyss kom in. Jag tog ner seglen, startade motorn, körde nära bryggan, och ropade och frågade om det var gästplatser och fick ett jakande svar. Glad och nöjd styrde jag bakom bryggan och in mellan bommarna på en vimpelprydd plats. Mannen jag nyss pratat med hjälpte till med att ta emot och hålla i fören medan jag gick ner för att hämta linor att förtöja med. Jag förtöjde i alla fyra hörn och gjorde i ordning båten. Tröttheten var vid det här laget nästan förlamande, och jag började undra om jag var på väg att bli sjuk.

Solen kom fram allt mer och det blev varmt, även om det fortfarande blåste på. Jag var hungrig och ville också passa på att köpa lite färskvaror, så jag satte av på en halvannan kilometer lång promenad in till Ljungskile centrum. Beställde en pizza på restaurangen mitt i stan, och satte mig ute för att slappna av. När pizzan kom ville även en orädd kaja dela min måltid, men jag var för glupsk för att dela med mig. Den fick bara se på. Med pizzan och en kall dricka i magen gick jag över till Konsum-butiken för att köpa lite förnödenheter, och sen gick tillbaks till båten. På vägen gick jag förbi Ljungskile Båtklubbs stuga och läste på skyltarna vad som gällde för betalning. Där fanns ett anslag om priser och ett nummer att swisha till, som jag fotade av. Vid det här laget hade jag rejält ont i halsen, och var kallsvettig och trött, så nog var det en förkylning som hade fått fäste.


Lyckornas gästhamn där jag låg för natten


Kyrkan intill vägen

Tillbaks i båten tyckte jag det var märkligt att gästplatserna låg så långt från de övriga bryggorna, så jag läste igen och igen vad jag kunde hitta på nätet. Till slut insåg jag att jag hamnat vid en brygga som tillhörde en annan gästhamn, så jag ringde kontaktnumret och fick veta att jag kunde betala i restaurangen där bryggan började. Jag gjorde så, och fick även information om bastu, dusch, tvättmaskin och toalett i det lilla huset intill. Jag gick ner i båten igen och kröp i säng, med feberfrossa och en hals som var så irriterad att det gjorde ont att svälja. Lyssnade på dokumentärer från SR via mobilen och somnade efter en stund, trots att det bara var sen eftermiddag. Vaknade några timmar senare, åt lite mer och gjorde mig i ordning för natten.

Nästa morgon passade jag på att utnyttja den fina hygienlokalen som ingick i priset. Riktigt fräscht och fint. Tyvärr var jag inte så vaken när jag gick dit, så jag missade de tunga regnmolnen och när jag skulle gå därifrån ösregnade det. Och jag som hade lämnat ruffluckan öppen... Inga regnkläder hade jag på mig heller, så jag fick snällt vänta 5-10 minuter. Det var fuktigt i båten, men inte så farligt. Det hade väl regnat från “rätt” vinkel. Vinden var fortfarande från samma håll som dagen innan, och med ca nio sjömil söderut till Stenungsund, och en rejäl förkylning i kroppen, valde jag i stället att styra hemåt. Så jag kastade loss och gick för motor ut till öppna fjorden igen, och kunde sen slöra uppåt.


Regnet kom och gick under färden norrut

När jag närmade mig Brattön, som ligger vid nordöstra hörnet av Orust, började vinden komma mer från sydväst till väst och inte längre dämpas av hög terräng. Jag seglade på ut i Havstensfjorden, men avdriften var monumental, så jag tog mig knappt framåt i vindens riktning. I alla fall kändes det så då. När jag kollar GPS-spåret i efterhand ser det inte alls så illa ut, men så kan det vara. Efter ett slag, så jag var på väg söderut igen, passade jag på att ta ner seglen i partiellt lä bakom en mindre ö, och gick sen för motor resten av dagen.


Ut från Nordströmmarna, på väg mot Skaftöbron

Förutom vinande från vinden och det oupphörliga surrandet från utombordaren, så var det en stillsam och behaglig tur tillbaks samma väg som jag seglat dagen innan. När jag kom ut på Koljöfjorden fick vinden mer fritt spelrum, och det blev lite skumpigare. Jag hade fullt regnställ på mig, och även en klassisk sydväst. Mycket effektivt, och allt stänk från vågorna bara rann av, medan jag var torr och varm under regnkläderna. Efter nära tre timmars motorgång var jag framme vid Bälögat igen. Nu var det motström igen, men inte lika stark som förra gången, och några virvlar syntes inte till. Troligtvis dominerade vindeffekter över tidvatteneffekter denna dag. Jag fick vänta på linfärjan men kunde sen fortsätta i låg fart genom den vindlande vattenvägen ut mot Gullmarsfjorden. Såg mycket färre båtar den här gången. Ute i passagen som jag tror kallas Snäckedjupet stängde jag av motorn och rullade ut focken, eftersom jag hade vinden nästan i ryggen. Jag ville spara bensin så mycket som möjligt. Sen kom jag fram till Gullmarsfjorden, och då rullade jag in focken och drog igång motorn igen.

Ute på Gullmarn låg vinden på rejält, och vågorna var inte så höga, men tvära, så det skvätte en hel del. Passerade Lysekil samtidigt som skonaren Ingo gick ut, och även, tror jag, Kvartsita. Efter Stångehuvud var det dags att styra mer norrut, och då fick jag vågorna mer in från sidan. Än så länge var de inte så höga, men inom kort ökade våghöjden rejält. Den dryga sjömilen innan jag kom i sjölä bakom Stora Kornö var brutal, och båten kastades omkring av vågorna. Det kändes som om jag när som helst skulle kunna kastas ur båten, så ena handen höll stenhårt i båten för att hålla mig kvar. Bakom Kornöarna var det som sagt sjölä, och mycket lugnare. Nu var det bara sista sträckan från Lilla Kornö till sjölä bakom Bohus-Malmön kvar, och jag gav mig ut. Våghöjden växte och växte, och de korta och branta vågorna var ännu värre än de jag nyss passerat genom, så jag bestämde mig direkt för att vända och gå in i hamnen på Lilla Kornö.

Väl där var havet platt, men vinden hade fortfarande grepp, så det var knivigt att manövrera. Utan bra med fart faller fören av från vinden direkt, så jag backade mig runt inne i hamnen. Tyvärr har de förtöjningsbojar en bit ut från bryggan, som jag inte kunde ta mig igenom på nåt enkelt sätt. Jag förtöjde temporärt vid en av dem för att kunna gå ner och hämta förtöjningslinor. Under tiden kom två män från en båt på andra sidan hamnbassängen för att hjälpa till. Med deras assistans kom jag snart in och låg förtöjd långsides. Eftersom det skulle blåsa lika mycket i över ett dygn framöver, och från samma håll, räknade jag med att få ligga kvar till nästnästa morgon. Förkylningen rasade ännu i kroppen, så det var skönt med påtvingad vila. Jag hade dessutom gott om mat och dryck, och närmast obegränsad laddning av mobilen via solpanelen och batteriet. Lördagkvällen var lugn och jag somnade tidigt.


Det blev en fin eftermiddag i hamnen på Lilla Kornö

Söndagen bjöd på strålande solsken mellan vita molntussar, även om vinden var oförändrat hård från samma riktning. Efter en långsam morgon med frukost och lite vila samlade jag ihop krafter nog för att gå på en liten utflykt på ön. Jag gick in till “byn” och sen söderut på en stig som vek av västerut mellan de kala granitkullarna och ledde fram till ett öppet område med nakna klipphällar blandade med klapperfält, gräs, buskar och ljung. Geologen i mig fann en stunds njutning i att leta efter långväga stenar. Sen blickade jag ut över det vilda havet, med vågor som kastade upp skumkaskader när de träffade land. Orken tröt och jag vandrade tillbaks till båten.


Ett vredgat hav, även om det inte framgår så tydligt på bilden


Så bohuslänskt det kan bli


Sten från halva Sverige


Kargt och lummigt på samma gång


Lilla Kornös hamn

Jag passade på att fylla resten av bensinen från dunk till huvudtanken, så den var så full som möjligt inför de sista tre timmarna motorgång hem. Prognosen för måndagen sa snabbt avtagande vind och ett omslag från sydväst till nordväst, med närmast vindstilla däremellan. Det talade för en mycket snabbt sjunkande våghöjd. Jag bestämde mig för en avfärd runt klockan tio nästa dag. Med en kurrande mage tyckte jag det var dags för mat, och eftersom jag var lite piggare hade lite av aptiten återvänt. Det var dags att inviga spritköket. Jag fyllde en medhavd kastrull med vatten och hällde i tortellini. I med rödsprit i brännaren och sen tände jag på. Eftersom kastrullen inte passade i hakarna i spritköket tog jag ett av kökets lock/stekpannor och satte i och ställde kastrullen på. Ungefär tjugo minuter senare var maten klar och jag njöt av den varma maten, för även om det inte var kallt, så hade jag lite feber och var frusen. När jag vände av locket från spritköket var det kolsvart och matt som siden under. Så enormt mycket hade det sotat!


Äntligen varm mat!

Resten av kvällen gick åt till att städa i båten och förbereda inför morgondagens avfärd. Jag passade också på att kolla på fyrarna i närområdet, ty jag har alltid haft en böjelse för kulörta lyktor, och även den eviga lågan på Preemraff (eller Scanraff som det nog alltid kommer att heta för mig). När jag var barn gick det att se lågan från takfönstret hemma i Hunnebo, men sen byggdes det hus som skymde sikten. Det kändes som att återse en gammal bekant.


Den eviga lågan på Preemraff


Kvällning


Snart läggdags

Måndagsmorgonen var lugn och stilla, och för första gången under båtsemestern var det inte nåt kluckande på morgonen. Vattnet var så platt i hamnen att det inte fanns några vågor som kunde klucka. Efter en stärkande frukost gick jag över till “byn” igen och till den östligaste delen där hygienanläggningen låg. Inte för att jag hade ärende dit, men jag hade tid att slå ihjäl och det var intressant att gå mellan husen på den smala, vindlande stigen. Jag är för all del uppväxt i ett bohuslänskt samhälle, men inte ett fullt så stereotypiskt bohuslänskt som “byn” på Lilla Kornö. Nästan som en målning av Peter Engberg.

 

Timman var slagen. Jag drog iland förtöjningslinorna och ångade ut på böljorna blå. Våghöjden var fortfarande runt metern, men våglängden säkert den dubbla jämfört med lördagen, så det var mer dyning än brytande våg, och helt odramatiskt. På ett skär i öster låg en säl och trivdes i solen, mellan skarvar och trutar. Från sydöst kom ett passagerarfartyg i ångbåtsstil ikapp med förhållandevis hög fart, passerade och saktade ner för passagen utanför hamnen på Bohus-Malmön, varefter den försvann ur sikte bakom land i hög fart. När jag nådde nordöstspetsen på Bohus-Malmön drog jag upp seglen och försökte få lite fart, men vinden var nästan obefintlig, och farten genom vattnet inte mycket mer än en halv knop. Motorn fick tjänstgöra en stund till.


Kontrasten mot de senaste dagarnas blåsväder var påtaglig


Snart hemma igen

Bortåt Kungshamn ökade vinden, men tyvärr från exakt det håll jag färdades, så det var inte aktuellt att segla, eftersom jag hade en tid att passa. Genom “Tyssunn” och sen norrut efter Guleskärskajen. Inte många båtar ute, trots det vackra vädret, men det var ju en måndag efter normala semestertider förstås. När jag kom ur den allra smalaste delen och ut i den mer öppna delen utanför Väjern kom vinden från lämpligt håll, så jag rullade ut focken och fick en knop till gratis. Ett par minuter senare var vinden rakt på nosen igen, så focken fick åter slinga sig runt förstaget. Jag var ändå framme vid Sotekanalen där segelförbud råder, så lika gott det.

Sotekanalen är verkligen en av de vackraste platserna jag känner till. Inte heller denna gång blev jag besviken. Solbelysta strandängar, glittrande vatten, betande boskap, och så den vidunderliga stillheten. Bron öppnade sig snabbt och jag kunde glida igenom nästan utan att sakta in. Strax innan norra änden av kanalen mötte jag en gigantisk katamaran från Nederländerna, med bara ett ungt par synligt ombord. Vilken semesterbåt! Ute ur kanalen fick focken tjänstgöra en sista gång på resan, och farten ökade med halvannan knop den sista sträckan bort till hemmahamnen. Väl där var det bara att styra in och lägga fast allt.

Det var mycket att lyfta ur, för naturligtvis hade jag tagit med en hel del jag aldrig använde. Till sist var det bara det jobbigaste kvar. Kemtoan. Tömde den i en toalett och fick spola många gånger med duschslang i den för att få den ren. Ändå helt klart värt besväret att vara oberoende av hamntoaletter. Jag skulle tro att tanken på runt 20 liter räcker i ett par veckor för mig som ensam användare, men luktmässigt kanske det inte fungerar fullt så länge.

 

När allt var klart packade jag ihop och satte mig på en buss tillbaks till Göteborg. I skrivande stund, fem dagar efter hemkomst, är jag fortfarande förkyld, snörvlar och hostar. Jag har räknat ut seglad sträcka och tid, samt snitt för alla dagar, och sen räknat samman för alla fyra etapper. Samma sak för all tid för motor.

Dag 1, torsdag 17 aug
Seglad tid: 5 tim 38 min

Seglad sträcka: 21.02 nm
Seglad snittfart: 3.7 kn

Motortid: 2 tim 54 min

Motorsträcka: 10.22 nm
Motorsnittfart: 3.5 kn

 

Dag 2, fredag 18 aug
Seglad tid: 5 tim 14 min

Seglad sträcka: 18.08 nm
Seglad snittfart: 3.5 kn

Motortid: 0 tim 13 min

Motorsträcka: 0.54 nm
Motorsnittfart: 2.5 kn

 

Dag 3, lördag 19 aug
Seglad tid: 2 tim 40 min

Seglad sträcka: 9.15 nm
Seglad snittfart: 3.4 kn

Motortid: 5 tim 39 min

Motorsträcka: 21.17 nm
Motorsnittfart: 3.7 kn

 

Dag 5, måndag 21 aug
Seglad tid: 0 tim 15 min

Seglad sträcka: 0.42 nm
Seglad snittfart: 1.7 kn

Motortid: 2 tim 59 min

Motorsträcka: 12.52 nm
Motorsnittfart: 4.2 kn

Totalt
Seglad tid: 13 tim 47 min

Seglad sträcka: 48.67 nm
Seglad snittfart: 3.5 kn

Motortid: 11 tim 45 min

Motorsträcka: 44.45 nm
Motorsnittfart: 3.8 kn

Sammanfattningsvis var det en på många sätt härlig båtsemester. Men den hårda vinden och vågorna ställde till det, liksom förkylningen som hade otroligt dålig tajming. Några lärdomar. En är att jag sover dåligt i båten. Förhoppningsvis blir det bättre när jag är ute längre och blir mer van vid det. En annan är att jag tycker det är rätt tråkigt att vara ensam. Under själva seglingen går det bra, även om jag gärna har sällskap då också, men i hamn under morgon och kväll, då saknar jag verkligen nån att prata med och dela upplevelsen med. Nu går säsongen mot sitt slut, även om jag räknar med segling åtminstone september ut. Nästa år hoppas jag kunna komma iväg på en treveckorstur. Förmodligen då i juni. Vi får se. Men kul ska det bli!

 

Redigerad 26 Augusti , 2017 av raol

[MoeJoe 1]

Trevlig berättelse, fina bilder. Gillar själv att mixa segling solo med att ha med sällskap. Blir mycket podcaster och ljudböcker när jag är ute själv, och skön känsla att kunna hantera allt på eget ansvar. Men som du skriver , när man kommer "fram" på kvällen, eller går iland på någon fin plats är det härligt att göra det i sällskap och dela upplevelsen. 

[AndW 196]

Fina bilder. Verkar som en bra tur. Också fin bild på båten - är avundsjuk på det utskjutbara peket.

 

hur tömmer man portapotti - kan man inte göra det i sugtömningsstationen? 

[raol 2 189]

10 minuter sedan, AndW säger:

hur tömmer man portapotti - kan man inte göra det i sugtömningsstationen? 

Vet inte om det går. Jag hällde ur innehållet i en vanlig toalett efter att jag avslutat resan. Jag hade dock glömt hälla i lite vatten med saneringsvätska i tanken till att börja med, så det var inte så lättflytande som jag hade räknat med, och därför fick jag ta många vändor med tanken i duschen.

[pseudonym 1 166]

4 timmar sedan, AndW säger:

Fina bilder. Verkar som en bra tur. Också fin bild på båten - är avundsjuk på det utskjutbara peket.

 

hur tömmer man portapotti - kan man inte göra det i sugtömningsstationen? 

 

Det peket har jag byggt. 

[pseudonym 1 166]

Har även byggt peke på den tidigare båten och även på den nuvarande.

Det utskjutbara på Triss Magnumen byggde jag 2002, och det fasta sitter på en liten Albin 57 som jag har på trailer. På den båten byggde jag även en targabåge längst akterut på akterspegeln för att husera två solpaneler. På rufftaket sitter ytterligare en panel mellan två hajfenor som är bra att hålla sig i när man ska upp på däcket.

 

[raol 2 189]

Ja, ett riktigt snyggt bygge också. Det händer rätt ofta att folk som ser det kommenterar. Senast var det killen som tog emot i fören när jag var i Ljungskile.

[AndW 196]

Det är en kul egenskap hos båtfolk, att man ge komplimanger om varandras båtar - förvånadsvärt ofta kvalicerade sådana också, inte bara "fin båt". Jag har ärvt en korrekt epoxibehandlad och med vc17 bottenmålad botten av förra ägaren. Det är vår båts enda utmärkande egenskap. Då är det kul att vi fått komplimanger för den vid all sjösättningar och upptagningar hitills - även om det bara är fyra än. Då känns det lite roligare att hålla botten fin trots att den blir bevuxen ganska snabbt.

[ChristerN 2 292]

Kul läsning. Välskrivet. 

Tänkte på det där med kluckandet och att du blev väckt av det. 

Var samma för mig i början. Nuförtiden kan det hända att jag vaknar av det men hjärnan kollar bara att det inte är några andra ljud och jag somnar om mycket snart. Och med en otroligt skön känsla. Och även jag har svårt att somna om i vanliga fall. 

[AndW 196]

Så man häller toan i en toalett - då förstår jag varför hamnens toa kan se så fruktansvärd utibland. Jag är glad att min hamn inte har en dusch...

 

Kluckandet kan vara otroligt högljutt när skvalpet kommer in från aktern eller sida , antar att det är nåt som snarare främst "modernare" än långkölade båtar. Finns nån tråd här från sommaren om hur det kan minskas med "pool noodles" och annat som spänns runt aktern. Det enklaste är såklart att vänja sig. Om man vaknar för ofta så är det väl bara att gå och lägga sig tidigare eller sova lite längre. Ibland stoppar jag en öronpropp i det örat som inte ligger mot kudden. Nackdelen är att man inte hör annat som skulle kunna vara viktigt. 

[raol 2 189]

Nja, toaletten jag tömde i var inte smutsigare efteråt än efter ett vanligt besök. Behövde inte ens använda toaborsten. Räckte fint med att bara spola.

 

Jo, jag funderade på om man skulle tillverka en sån där banskiljare som finns i simbassänger och lägga ut runt båten. Men kluckandet är otroligt högljutt. Min mobil har rejält bra tryck i ljudet och när jag lyssnade på några radiodokumentärer var jag tvungen att ha nästan högsta volym på mobilen, trots att den låg 2-3 dm från huvudet, för att överrösta kluckandet. Lägre volym än så gjorde att jag inte hörde alla ord. Ljudstyrkan i kluckandet kan jämföras med när en normal, vuxen klappar händerna. Testa själva!

Jag hade både svårt att somna och lätt för att vakna pga ljudet. Öronproppar kan jag inte ha. Jag har testat med många olika varianter, och oavsett vilken så får jag en sprängande smärta i örongångarna efter 20-30 minuter. Samma sak med hörsnäckor som stoppas in i öronen. Och jag tycker inte heller att man ska sova med saker som försämrar förmågan att reagera på eventuell fara.
 

[raol 2 189]

Det blev som summeringen visar knappt 12 timmar för motor. Förmodligen 12 jämnt med lite tomgång förtöjd. Det var ungefär tre liter kvar av de 26 liter jag hade i början, enligt ena brorsan som tankade inför en tur i fredags. Det betyder lite under två liter i timmen. Ca 45 nm för motor ger då väldigt nära 0.5 L/nm. Det är väl hyfsat ändå. Visserligen höll jag medvetet lite lägre fart för att ge bättre bränsleekonomi. Vid fem knop hade det nog bara blivit 7-8 timmar, men jag vet ju inte säkert. När jag gjorde ett förbrukningstest för en månad sen, drygt, fick jag det till ungefär 0.6 L/nm vid 4.8-4.9 knop. Under den här resan var motorsnittfarten 3.8 knop.

Omräknat till "bilförbrukning" skulle det motsvara runt 2.7-2.8 L/mil. Riktigt dåligt, men det är ju inte jämförbart.

 

[raol 2 189]

Ska också säga att jag blev imponerad av hur bra motorn driver. På full gas i krabb sjö och tvåsiffrig motvind kom båten upp i fem knop, och propellern var aldrig ur vattnet. Mer begär jag inte i nåt läge.

 

[trewq 576]

Jag står inte heller ut med kluckandet, så fort det börjar går jag upp och flyttar till en plats i lä eller drar ut båten på svaj. Har provat att lägga en lina runt aktern och det hjälper lite men det skulle behöva vara en grov tross och det är inget jag vill släpa med.

[raol 2 189]

Jag har kikat på såna där skumrullar som finns som badleksaker. Från en leverantör finns de i 160 cm långa och 7 cm tjocka varianter, för några tior styck. De påminner om rörisolering, men har ingen längsgående öppning, utan är riktiga rör. Tänker mig 6-8 såna trädda på en lina, uppdelade i kanske 40-80 cm långa bitar, och så hängande vikter (grova muttrar eller liknande) mellan för att få ner dem mer i vattnet. Lägger ut runt båten, så borde det stoppa kluckandet effektivt. Hela grejen bör gå att förvara i babords gigantiska stuvfack under sittbrunnen utan problem.

[Thallatha 867]

18 timmar sedan, AndW säger:

Fina bilder. Verkar som en bra tur. Också fin bild på båten - är avundsjuk på det utskjutbara peket.

 

hur tömmer man portapotti - kan man inte göra det i sugtömningsstationen? 

 

Det utskjutbara peket tillverkade den tidigare ägaren - Peudonym - och skrev om det här på MG. Mycket fint jobb och smart lösning.

Det var en sommar, som vi hade turen eller oturen att turistbyrån dubbelbokade, den källarlägenhet vi brukade hyra ut. Ett par veckor var vi ute med båten, så ena familjen fick bo i vår lägenhet. Ett par veckor jobbade vi.

Vi hade ett ställningstält på gräsmattan som vardagsrum. Hade lånat ett kylskåp som stod i tvättstugan och en kokplatta. Tvättstugan, med egen ingång och stege upp till vinden. Vi låg på vinden och hade en potti potti som toa på utvinden. 

Fick tömma potti pottien ett par gånger. Jag åkte upp till jobbet ganska sen, när jag räknade med att ingen skulle komma dit mer på kvällen. Tömde i en av toaletterna i elverkets omklädningsrum. Det skitade inte ner speciellt mycket, men fy farao som det luktade. Som tur var ventilerades lukten bort under natten. 

Ingen sa i alla fall nåt nästa dag. Här ute säger de flesta rakt ut som det är, och hade nån av "mina gubbar" förstått vad jag hade gjort, så hade jag "fått mina fiskar varma".

[Thallatha 867]

6 timmar sedan, ChristerN säger:

Kul läsning. Välskrivet. 

Tänkte på det där med kluckandet och att du blev väckt av det. 

Var samma för mig i början. Nuförtiden kan det hända att jag vaknar av det men hjärnan kollar bara att det inte är några andra ljud och jag somnar om mycket snart. Och med en otroligt skön känsla. Och även jag har svårt att somna om i vanliga fall. 

 

Det finns väl inget som är så härligt som att ligga i en båt, när det kluckar mot skrovet och båten gungar, sådär lite lagom.

Hade en arbetskompis som var en ihärdig båtmänniska. Han svarade alltid i tjänstetelefonen oavsett vilken tid på dygnet. En kväll ringde jag honom i ett privat ärende. Det gick fram många signaler innan han sömndrucket svarade. Frågade vad han gjorde.

Han hade gått ner till båten för att fixa något. För att göra det han skulle var han tvungen att lägga sig i en av kojerna, och han somnade naturligtvis.

Fast det kan hända den b'äste - det har hänt även mig. 

Nåt som däremot är fruktansvärt jobbigt är när ett fall slår mot en mast. Det händer ju nån gång att man inte lagt ut fallet ordentligt, och så ökar eller vänder vinden och det blir ett infernaliskt bankade.

Under alla mina seglingsår har det blivit ett antal nätter man krupit upp på däcket, i blåst och regn, för att åtgärda ett fall som för ett himla väsen. 

Fendrar och förtöjningsändar som gnisslar är inte heller det någon höjdare.

[raol 2 189]

Gungandet störde mig inte. Tack och lov verkar jag inte ha nåt anlag för sjösjuka.

Och jag tror inte att ett svagt kluckande hade stört mig heller, men här handlade det om ett extremt starkt ljud. Som sagt, det är jämförbart med en vuxen person som klappar händerna energiskt. Ljudet är nästan likadant också. Det nästan ringer i öronen, så högt är det.

 

[Mackey 4 207]

Tur att man älskar det kluckande ljudet från vågorna mot skrovet, lika rogivande som vagnshjulens dunke i skenskarvarna var innan man började svetsa ihop rälerna.

 

Frågan är om det går att få bort kluckandet, jag tror KBT är det enda sättet att få ro. Kanske kan kluckandet fås att minska om man lägger ut "länsar" runt båten, men att få det helt tyst blir nog svårt. Lite kluck kanske går lättare att behandla - eller ha överseende med - än mycket kluck, vad vet jag.

 

Det skulle nog funka att spänna en presenning under botten där klucket stör mest, eller egentligen räcker det ju med en remsa i vattenlinjen och några decimeter ned.

En halvmeterbrett band i rätt längd för att stanna kvar mot skrovet samtidigt som man spänner upp överkanten med gummisnöre i relingslisten.

 

Jag tål inte när fall mm. slår mot master, men jag har (nästan) lyckats lära mig at leva med att det finns idio.., att det finns medseglare som inte känner till att man kan få tyst på eländet.

Om något slår mot masten på vår båt fixar jag det illa kvickt, både för min egen och båtgrannarnas skull.

 

Tillägg: Skrev samtidigt som Thallatha och raol.

Kraftiga smällar av vågor mot skrovet kan få hjärtat att stanna eller rusa.

 

Mackey

Redigerad 27 Augusti , 2017 av Mackey

[Thallatha 867]

Är det bara glasfiber på insidan, eller finns det nån form av matta på insidan skrovet.

Jag har ju isolerat skrovet på de flesta av mina båtar med liggunderlag. I regel 2x10 mm liggunderlag och 3 mm ytmatta.

 

Liggunderlagen köper jag hos Ö&B som är i särklass billigast.

Nu har jag ju den fördelen, att tar jag av mig hörapparatena hör jag i alla fall inte de trevliga ljuden - som vågornas kluckande mot skrovet. 

Slamrande fall, gnisslande fendrar och förtöjningsändar hör jag dock. 

[raol 2 189]

Det är genetiskt hur känslig man är när man sover, och tyvärr inget som låter sig tränas bort i nån större omfattning. Men än en gång, det handlar inte om ett stilla kluckande, utan om ett närmast öronbedövande smällande. Många gånger starkare ljud än vad slamrande fall kan åstadkomma.

Presenning under botten med mjuk bottenfärg, nja...

Nu blir det knappast några fler övernattningar i år. Till nästa år kommer jag att ordna den där varianten jag beskrev ovan, med skumplaströr utlagda runt båten. Det bör funka tillräckligt bra. Och kosta bara några hundra i material.

 

[Thallatha 867]

I vanlig ordning ifrågasätter jag dig Raol

Jag har seglat i 54 år. I åtminstorne 44 år har jag haft större övernattingsbara segelbåtar. Jag har legat många dygn i riktigt skitväder:

Har legat vaken hela nätterna i storm - vid nåt tillfälle tvärs båten - och undra om förtönjningsknaparna skulle håll. Vid det tillfället låg jag med 8 ändar förtöjda i båten på 4 knapar och funderade på om knaparna skulle fläckas ur däcket. Det blev också skador i laminatet - sprickor - vid en av knaparn.

En hel del skitvädersnätter har jag upplevt genom åren, men aldrig någonsin har vågornas kraft mot skrovet varit starkare än vad ljudet av ett fall är när det slår mot masten.

 

Var nånstans var du förtöjd när du drabbades av detta inferno!?

[raol 2 189]

Det är märkligt att du ständigt ska ifrågasätta mina upplevelser. Du skriver ju själv att du har nedsatt hörsel, så där kanske förklaringen till din annorlunda upplevelse står att finna?

Ljudet från kluckandet, alla fyra nätter (utom mot slutet av fjärde, när vinden dog av och vågorna försvann), var många gånger starkare än ljudet från ett fall som slår mot en mast i normal vind. Jag har inte lyssnat i storm, men i storm är jag inte ute i nån båt, så det är irrelevant.

Förmodligen beror det på att båten fungerar som en resonanslåda. Jämför med hur det låter när man slår på en trumma jämfört med ett mer solitt föremål.

 

[AndW 196]

Det har nog med skrovformen att göra. Thallatha, har du haft nån flatbottnad båt med enkallaminatsskrov under dina 44 år? I vår maxi 77 förtöjt med aktern mot vinden i gästhamn men svå vågor blev det ett otroligt smällande. Ett fall är inget i jämförelse. Jag drog dock slutsatsen att så ligger jag bara förtöjd i gästhamn, vilket inte kräver god vaksamhet under natten, så då kan jag ha en öronpropp de gångerna det händer.

 

Tillägg: här finns en grej som man kan kopiera http://clackerstopper.com/

Redigerad 27 Augusti , 2017 av AndW

[Thallatha 867]

26 minuter sedan, AndW säger:

Det har nog med skrovformen att göra. Thallatha, har du haft nån flatbottnad båt med enkallaminatsskrov under dina 44 år? I vår maxi 77 förtöjt med aktern mot vinden i gästhamn men svå vågor blev det ett otroligt smällande. Ett fall är inget i jämförelse. Jag drog dock slutsatsen att så ligger jag bara förtöjd i gästhamn, vilket inte kräver god vaksamhet under natten, så då kan jag ha en öronpropp de gångerna det händer.

 

Tillägg: här finns en grej som man kan kopiera http://clackerstopper.com/

 

Alla mina båtar - förutom min L32 - som jag hade mellan 2000 till 2003 hade enkelaminat i skrovet.

Nu vet jag inte var du seglar, men väldigt många av Bohusläns naturhamnr är minst lika skyddade som gästhamnarna

[raol 2 189]

33 minuter sedan, AndW säger:

Tillägg: här finns en grej som man kan kopiera http://clackerstopper.com/

Ja, det är ju precis så jag tänkte.

 

[Thallatha 867]

2 timmar sedan, raol säger:

Det är märkligt att du ständigt ska ifrågasätta mina upplevelser. Du skriver ju själv att du har nedsatt hörsel, så där kanske förklaringen till din annorlunda upplevelse står att finna?

Ljudet från kluckandet, alla fyra nätter (utom mot slutet av fjärde, när vinden dog av och vågorna försvann), var många gånger starkare än ljudet från ett fall som slår mot en mast i normal vind. Jag har inte lyssnat i storm, men i storm är jag inte ute i nån båt, så det är irrelevant.

Förmodligen beror det på att båten fungerar som en resonanslåda. Jämför med hur det låter när man slår på en trumma jämfört med ett mer solitt föremål.

 

Det är ju naturligtvis din subjektiva uppfattning som gäller för dig, men att ljudet av "kluckande vågor" skulle va många gånger starkare än ljudet av ett fall som slår mot masten, det tror jag helt enkelt inte på. Sen att man inte kan sova - av olika anledningar - det är en annan sak.

 

Nu är ju inte så att jag alltid har haft nedsatt hörsel. Jag är ju närmare 70 år och hörselproblem kommer med åren - för de flesta.

Jag frågade dig om båten har nån form av isolering på skrovsidorna eller om det bara var det rena glasfiberskrovet. Det kan ju röra sig om resonansljud.

Du svarade naturligt inte  på den frågan.


Att du inte skulle kunna va ute i nån båt om det blir storm - hur vet du det!?
Här du borta från hemmahamnen  och längre bort än du hinner dit på nån halvtimme, kan du mycket väl råka ut för stormbyar.

Det finns nåt som heter åska. Ett åskväder kan dra upp oerhört snabbt.

Var för ett par år sen, på en ö öster om Hållö - som heter Mellanskär. De var knappt två distansminuter till vårdåvarande båtplats. När jag fick se att det var nåt på gav vi oss av hemmåt genast. Vi kom knappt halvvägs förrän ovädret var över oss.  När det var som värst passerade SSRS oss på väg till Lysekil. En folkbåt hade kapsejsat i den hårda vinden.10 minuter senare var det lika lugnt som innan.

Är du ute och seglar några dar kan du aldrig veta vad du råkar ut för vädermässig. I regelstämmer väderleksrapporterna väldigt bra - åtminstone tillräckligt bra för mig. Ibland har meteologerna helt fel.  

 

Seglade från Åstol mot Björlanda kile vid ett tillfälle. Det var dåligt med vind och vid gamla färjeläget på Instön började det regna.Gick in och förtöjde långsides ,mot det gamla färgeläget.

På natten blåste det upp till en sydlig storm och med en kraftig norgående ström. Det var där jag låg med 8 tampar.Nästa dag var det hur lugnt och fin som helst.

[AndW 196]

26 minuter sedan, Thallatha säger:

 

Alla mina båtar - förutom min L32 - som jag hade mellan 2000 till 2003 hade enkelaminat i skrovet.
 

Jo men du sa ju själv att din har isolering ( enkellaminat var helt fel ord, menade någon form av ljuddämpande konstruktion typ isolering eller samdwich). Och både  havsfidra och L32 är ju långkölade med ganska annorlunda skrovform mot en båt med flatbottnad fenköl. Kan inte det göra skillnad?

 

Jag ska inte överdriva plågan, men jag kan förstå raol. Under annars lugna förhållanden från vilka man kan förvänta sig en lugn natt kan kluckandet vara helt sanslöst. Själv har jag bara drabbats av det riktigt ordentligt en natt.

 

Har hört samma klagan från folk med motorbåt och ett slag i skrovsidan.

[trewq 576]

Det värsta med kluckandet är att det är intermittent, man tror att det slutat och så kommer det igen. Gnisslande fendrar är också ett otyg. Kan åtgärdas med någon droppe diskmedel men det är väl inte så bra för vaxet. På en båt hade jag fendrarna horisontellt, funkade rätt bra eftersom den mesta rörelsen mellan båtarna var i höjdled så fendrarna kunde rulla i stället för att gnidas. Om man hängde dem i 45 graders vinkel kunde de kanske rulla i både sid- och höjdled?

[AndW 196]

Fenderstrumpa? Och tvättat strumpa och fender 1 gg/ säsong? Inte för att jag gör det men det sägs hjälpa.