Gå till innehåll
torsdag 28 mars 2024
missblue

Bronspropeller

Rekommendera Poster

Det sägs (SXK-forum) att det blir mindre beväxning på en bronspropeller om man inte har en zinkanod på axeln. Är det nödvändigt med en en zinkanod? 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min erfarenhet är att det blir fler havstulpaner om man har en zinkanod längst ut på axeln.

Beroende på vilka vatten du seglar i kan det behövas en offeranod, men den behöver inte nödvändigtvis sitta på propelleraxeln.

Här i Kattegatt- och Skageracks elektrolytiska vatten förtärs anoderna på en säsong.

 

...

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skulle nog aldrig utesluta zinken. Utan offer offrar du något annat. Den regeln kan du inte komma förbi...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har båten på Tjörn och förra sommaren hade jag en zinkanod på axeln som inte var helt ny. Fortfarande är mer än halva kvar.

Något förslag till skydd av propellern? Hörde av en bekant att man kan måla den med märkfärg eller stryka på aluminiumpasta (Biltema)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

"Har båten på Tjörn och förra sommaren hade jag en zinkanod på axeln som inte var helt ny. Fortfarande är mer än halva kvar.

Något förslag till skydd av propellern? Hörde av en bekant att man kan måla den med märkfärg eller stryka på aluminiumpasta (Biltema)"

 

Om du har en zinkanod, av god kvalitet, på axeln torde din propeller vara skyddad.

Förutsättningen är att propellern är adekvat i galvaniskt bemärkelse kopplad till axeln (vilket den  i allmänhet är), samt att även zinkanoden har en god galvanisk kontakt till axeln.

Härvid uppstår ett batteri där propeller-axel-zink är kopplat till vattet som nu agerar som elektrolyt. Så länge som den galvaniska kopplingen mellan propeller-axel-zink är tillräckligt god uppstår ett elektronflöde mellan

propeller-axel-zink-komponenterna och ett jonflöde genom elektrolyten/vattnet. Detta jonflöde består av den oädlaste metallen dvs zinken som primärt flyttar sig till den ädlaste metallen

Aluminiumpasta eller märkfärg (oberoende av tillverkare/försäljare) skulle jag inte förlita mig på då färgens bindmaterial sällan medger elektrisk konduktivitet. Den ända för mig betryggande metoden i dylika omständigheter vore galvanisering där inga bindmaterial utnyttjas som kan äventyra den galvaniska kontakten... 

 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Postad (redigerade)

Det sägs (SXK-forum) att det blir mindre beväxning på en bronspropeller om man inte har en zinkanod på axeln. Är det nödvändigt med en en zinkanod? 

Skandalös info! Vad har beväxningen med zinkanodens behov att göra?

Vi alla vill att vårt system för att framdriva vårt fartyg inte skall skadas. Mindre beväxning är av mindre  betydelse!

Ja det är nödvändigt med en offeranod. Utan offeranod kommer de oädlaste metallerna under vattenlinjen att plettera de ädlare metallerna, vilket ofta skulle betyda att propellern eller stävrör etc förlorar för sin hållfasthet viktiga legeringar. Här har nog SXK-forumet inte träffat rätt...

Redigerad av LonelyBird
  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Det sägs (SXK-forum) att det blir mindre beväxning på en bronspropeller om man inte har en zinkanod på axeln. Är det nödvändigt med en en zinkanod? 

Skandalös info! Vad har beväxningen med zinkanodens behov att göra?

Vi alla vill att vårt system för att framdriva vårt fartyg inte skall skadas. Mindre beväxning är av mindre  betydelse!

Ja det är nödvändigt med en offeranod. Utan offeranod kommer de oädlaste metallerna under vattenlinjen att plettera de ädlare metallerna, vilket ofta skulle betyda att propellern eller stävrör etc förlorar för sin hållfasthet viktiga legeringar. Här har nog SXK-forumet inte träffat rätt...

 

 

Det finns ganska många inlägg på SXK:s forum om detta. Nedan ett litet utdrag.

I vårt (Västkustkretsen, Tekniska kommittén) enkla prov använde vi fyra par kopparrör, utplacerade på olika platser längs västkusten. Ett rör med fastskruvad zinkanod och ett annat strax intill, men utan anod. På röret med anod växte havstulpaner och musslor obehindrat, på det andra, utan anod, växte enstaka havstulpaner.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Det sägs (SXK-forum) att det blir mindre beväxning på en bronspropeller om man inte har en zinkanod på axeln. Är det nödvändigt med en en zinkanod? 

Skandalös info! Vad har beväxningen med zinkanodens behov att göra?

Vi alla vill att vårt system för att framdriva vårt fartyg inte skall skadas. Mindre beväxning är av mindre  betydelse!

Ja det är nödvändigt med en offeranod. Utan offeranod kommer de oädlaste metallerna under vattenlinjen att plettera de ädlare metallerna, vilket ofta skulle betyda att propellern eller stävrör etc förlorar för sin hållfasthet viktiga legeringar. Här har nog SXK-forumet inte träffat rätt...

 

Jag tycker inte svaret är så självklart som ovanstående kommentar anger.

Själv körde jag utan zinkanod i +15 år med en enkel tvåbladig propeller. Aldrig några tulpaner eller annan beväxning. Säkert en viss avzinkning av materialet, men inte så mycket att det påverkade utseendet eller funktionen.

Sedan började jag använda zinkanod, den typ som skruvas på axeln utanpå propellermuttern. Fullt med tulpaner på hösten, framdriften kraftigt påverkad. Tvingades de följande åren skrapa rent propellern åtminstone en gång varje sommar, iförd cyklop och snorkel.

Därefter bytte jag motor och skaffade en dyr, flöjlande propeller. Till den vågar jag inte avstå från zinkanod, så problemen med beväxning kvarstår.

Min slutsats är att avzinkning av en bronspropeller kan vara en ganska långsam process (beroende på vilken legering den är gjord av) och att det kan vara värt att offra en del för att slippa beväxningen.

Om jag hade haft en vanlig, enkel propeller tror jag att jag hade återgått till att avstå från anod – och satsat på att i värsta fall byta propeller efter 10-15 år eller så.

 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är inte avzinkning som gör att man slipper tulpaner utan det är kopparjoner som fälls ut från propellern genom galvanisk korrosion. Propellrar är oftast gjorda av koppar legerade med aluminium och kanske något mer som järn, men inte zink. Kopparjonerna är giftiga för vattenlevande organismer, och idén med låta kopparjoner fällas ut är samma som med kopparbaserade giftfärger.

 

Eftersom koppar är aningen oädlare än den rostfria axeln är det propellern vi offrar. Men metallerna ligger så nära varandra i potential så processen går vääälidgt långsamt. Och kanske kan det vara värt att skaffa ny propeller var 20-25:e år eller vad som nu krävs? Det är väl i alla fall SXKs tanke.

 

Observera att detta inte fungerar om man har aluminiumdrev, då är det drevet man offrar i stället. Och eftersom metallerna ligger långt ifrån varandra i spänningskedjan går processen väldigt fort och det kan bli dyrt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är inte avzinkning som gör att man slipper tulpaner utan det är kopparjoner som fälls ut från propellern genom galvanisk korrosion. Propellrar är oftast gjorda av koppar legerade med aluminium och kanske något mer som järn, men inte zink. Kopparjonerna är giftiga för vattenlevande organismer, och idén med låta kopparjoner fällas ut är samma som med kopparbaserade giftfärger.

 

Eftersom koppar är aningen oädlare än den rostfria axeln är det propellern vi offrar. Men metallerna ligger så nära varandra i potential så processen går vääälidgt långsamt. Och kanske kan det vara värt att skaffa ny propeller var 20-25:e år eller vad som nu krävs? Det är väl i alla fall SXKs tanke.

 

Observera att detta inte fungerar om man har aluminiumdrev, då är det drevet man offrar i stället. Och eftersom metallerna ligger långt ifrån varandra i spänningskedjan går processen väldigt fort och det kan bli dyrt.

 

Propellrar av gul metall kan vara antingen av marinbrons eller mässing. Om de är av mässing måste en offeranod finnas. Brons klarar sig utan offeranod, och kan därigenom via pyttesmå läckage av kopparjoner klara sig från havstulpaner.  Man skall dessutom se till att propelleraxel och propeller INTE kan drabbas av läckströmmar genom att ha minusavskiljare mellan motor och båtens alla elsystem som man bryter då båten ligger förtöjd. Bronsets avgång av kopparjoner är så litet att man inte kan märka det på minst 20 år. Åtskilliga båtar från 70-talet med bronspropeller har aldrig haft offeranod och är helt intakta fortfarande.

Man skall veta att om en zinkanod offrar sig så är det inget bevis för att den behövs: Tänk ett exempel med platina som inte korroderar i just något medium alls. Sätter man dit en offeranod på platinabiten offfrar den sig med raketfart, fast den inte behövs.

 

På ett aluminiumdrev med en rostfri eller gulmetallpropeller måste propellern ha ett plast/gummimellanlägg mellan sitt innernav och resten får att inte drevet och/eller drevets offeranoder skall offras alltför fort.  Detta kan man mäta efter man monterat propellern via en OHM-mätare  (multimeter). Detta arrangemang är standard för foldingpropellrar till segelbåtsdrev.

 

SXK har gjort försök på västkusten med att förkoppra både brons och mässingspropellrar. Kopparn är aningen oädlare än brons/mässing, och funkar alltså då som både kopparjonavsöndrare och offeranod. Resultaten har varit mycket goda, men kräver att inga zinkanoder har ledande kontakt med propeller /propelleraxel för att fungera.

En förkoppring har visat sig vara i 5 år utan problem, och prognosen nu är att det skall funka i 10 år.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är inte avzinkning som gör att man slipper tulpaner utan det är kopparjoner som fälls ut från propellern genom galvanisk korrosion.

 

Helt rätt angående kopparjonerna - jag tänkte lite för fort där...

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej

Jag var själv med om testen med kopparrör här är bilderna.

 

Hälsningar Ove

 

 

 

post-66141-0-63737500-1490734011_thumb.jpg

post-66141-0-43639600-1490734030_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej!

 

Tur att det finns folk som vet vad de pratar om. Jag undrar var iden med zink på axel med bronspropeller kommer från. Jag har hittat en riktigt märklig lösning på min båt som jag förstår än mindre så jag lånar tråden lite. På skrovet (glasfiber) sitter en offeranod. Den är (har varit) jordad med sladd mot motorn och även mot hjärstocken av Rf. Det är ganska mycket jobb för något som inte känns som det fins någon vetenskaplig grund för. Vet ni var idén med detta kommer från och finns det några belägg för att det är nödvändigt?

Ja jag vet att de som har anoder inte har problem med att bronsproppen försvinner, men finns det belägg för att den gör det. Har någon varit med om att en bronspropp blivit uppfrätt? 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Postad (redigerade)

Hej!

 

Tur att det finns folk som vet vad de pratar om. Jag undrar var iden med zink på axel med bronspropeller kommer från. Jag har hittat en riktigt märklig lösning på min båt som jag förstår än mindre så jag lånar tråden lite. På skrovet (glasfiber) sitter en offeranod. Den är (har varit) jordad med sladd mot motorn och även mot hjärstocken av Rf. Det är ganska mycket jobb för något som inte känns som det fins någon vetenskaplig grund för. Vet ni var idén med detta kommer från och finns det några belägg för att det är nödvändigt?

Ja jag vet att de som har anoder inte har problem med att bronsproppen försvinner, men finns det belägg för att den gör det. Har någon varit med om att en bronspropp blivit uppfrätt? 

 

Det anglosaxiska systemet att sätta offeranoder på alla metalldelar under vattenlinjen härrör från Engelska marinens ekfartyg.  Man kom på att lägga kopparplåt på skrovet för att hindra beväxning, och sen kunna segla fortare än fransmännen m.fl. Men man fick problem med att smidesjärnet i spik, nitar och gångjärn offrade sig mot kopparn. Så då satte man zinkanoder på järndetaljerna.  Även efter övergång till stålfartyg gjorde zinkanoderna nytta, för i början hade man inte tät epoxifärg. (tät epoximålning gör att t.ex. en järnköl inte vet att de är i vattnet.) 

Sen kom plastbåtarna med rostfritt och avzinkningsfri mässing och brons, och eftersom en övervägande del av alla inblandade gjorde som man brukade göra (utan att ha en djupare förståelse av de fysikaliska sammanhangen) , så fortsatte man praxisen med zinkanoder. Man tog det faktum att zinkanoderna förbrukas som tecken på att de behövdes.

 

Om man har en landströmsinstallation där brygguttagets gröngula jord är ansluten till motorminus (även med en vanlig "zinkasaver" i Sverige) eller man har andra underligheter i sitt elsystem, så kan man få elektrolytisk korrosion av propellern av brons. Man kan minska detta men inte bli av med det med zinkanod på bronspropellern. Men det är bättre att ordna en brytare så att motorns gods aldrig har elektrisk kontakt med varken skyddsjord eller likströmsminus (då båten är förtöjd), för då kan den aldrig drabbas av elektrolytisk korrosion. En isolationstransformator är alltid ett säkert och bra sätt att undvika problem av denna typ.

 

Men man skall inte hävda att offeranoder aldrig behövs. Drev mm. av aluminiumgjutgods kräver offeranoder om de är i stadigvarande kontakt med vattnet. Propellrar av mässing behöver offeranoder. (kan utgöras av förkoppring).

 

Redigerad av Seawolf
  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Postad (redigerade)

Det kan ju vara så att det finns kvalitetsskillnader i olika bronsgods.

Brons skall ju i huvudsak bestå av en legering av koppar och tenn.

Mässing består i huvudsak av koppar och zink.

Därtill finner man andra metaller i dessa legeringar för att uppnå olika egenskaper, som lättare gjutbarhet etc.

 

Men av både dessa legeringar finns det en mängd olika varianter, att användas till olika ändamål, alltifrån statyer till cymbaler... ja och då kandelabrar och propellerar... Propellrar skall ju då naturligtvis bestå av "marinbrons" men då detta inte är något standardiserat uttryck kan det ju skilja mellan olika tillverkare.

 

Helt ovetenskapligt har jag då observerat, av mina egna och andras misstag att propellrar av "gulmetall" alltså brons eller kanske mässing eller mellanting, förstörs i Skagracks vatten utanför Tjörn, där även jag har en del av mina rötter.

 

Jag har sett skador på propellrar där man glömt att använda offeranod eller om den trillat av under säsongen. Jag har ägt eller varit delägare i båtar utan anoder och beroende på kunskapsbrist inte monterat anoder... och fått lämna "en och annan" propeller till renovering, ja det har ju varit en del grundkänningar också. Värre galvaniska skador blir det på drev och propellrar av aluminium om man inte har anoder även här har jag en kostsam erfarenhet, då jag köpte en båt med drev en gång som inte hade offeranod.

 

Lika ovetenskapligt har jag utan att förstå varför, även sett att havstulpanerna tycks gilla när man sätter på en offeranod innanför propellern eller längst ut på propelleraxeln.

Nimbusen hade i mitt tycke felplacerad anod på det mittersta trimplanet, den kompletterades med en konisk anod längst ut på propelleraxeln, och så blev det en massa karusellåkande tulpaner.

 

Sedan har jag varit inne och läst en massa om de galvaniska strömmar som kan uppstå då man ligger längre tider uppkopplad med landström, utan skyddstrafo eller avklippt skyddsjord, eller då grannbåten är landströmskopplad... Och förstår då att det finns en mätbar skillnad i landströmmens skyddsjord och i vattnets potential, där då en elektrisk ström kan passera och orsaka en massa korrosiva skador.

 

Så sammanfattningsvis tycker jag absolut att du skall ha en eller flera offeranoder! Om du har en bogpropeller har dessa ofta ett växelhus i bronslegering, och skall också skyddas med anod!

 

Dessutom skall du ha cyklop, snorkel, och i kalla och manetrika vatten även en våtdräkt ombord, samt en engelsk spackelspade, någon eller några gånger på eftersäsongen juli-augusti får du "skörda" havets frukter, diverse mollusker och dessa f-baskade havstulipaner... Även runt loggens och ekolodets givare brukar havstulpanerna kolonialisera sig.

 

malarverktyg-harris-premier-6-i-1.jpg

En sådan här kallar jag för "Engelsk spackelspade" eller kanske mer korrekt "Engelsk färgskrapa".

Ett universalverktyg som man kan skrapa bort exempelvis havstulpaner med, den skall egentligen också vara stolskodd i skaftet för att kunna hamra med, hålet i bladet är till för att dra ut små spik med. Bladets rundning är till för att skrapa av färgen från rollers. Min har ett träskaft och flyter submersivt.

 

Sedan kan du ju alltid blankpolera din bronspropeller, inte bara bättre prestanda, men lika ovetenskapligt tycker jag mig kunna konstatera subjektivt att det växer färre tulpaner på propellern då, kanske får dom svårare att fästa.

 

Saltvatten leder ju elektrisk ström bättre än sött vatten, så om du har båten i en av Tjörns hamnar eller längs övriga väst- eller Bohuskusten skall du absolut ha offeranod, eller anoder!

 

Om nu dina offeranoder är till hälften förtärda skall du byta.

Mina brukar vara det vid upptagningen i oktober eller november.

De senaste åren har jag använt Biltemas offeranoder, och det är väl ett mått av kvalitet när man ser att dessa verkligen förbrukas "bra" anoder som håller i flera säsonger har antagligen fel sammansättning eller avsedda för andra vatten.

 

---

Redigerad av Georg_Ohm
  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om man är orolig för att en stålskrapa ska gå illa åt den betydligt mjukare bronsen (vilket jag är) så fungerar det också bra med en skrapa av hård plast – den typ som används för att ta bort is från bilrutor.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om man är orolig för att en stålskrapa ska gå illa åt den betydligt mjukare bronsen (vilket jag är) så fungerar det också bra med en skrapa av hård plast – den typ som används för att ta bort is från bilrutor.

Just det. Jag använder väl den egelska skrapan mest på botten vid akterspegeln och med den lilla piken kommer man in emellan skrymslen och vrår, exempelvis i intagshålen för det vattensmorda stävlagret och i silarna till kylvattenintaget och intaget till toans spolvatten.

Jag har både ICAs och Coops gratis isskrapa också, har bara inte bestämt vilken som är bäst...

 

--

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Medlem på maringuiden.se? Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa nytt...