Gå till innehåll
torsdag 28 mars 2024
upptaget

Nybörjare

Rekommendera Poster

Jag köpte en båt i somras och uppfyllde en dröm som jag haft i över 20 år. Med den gav jag mig ut till havs på egen hand och seglade ensam. Jag tog mig söderut längs västkusten och lärde mig lite segling på det viset. Jag har inte så mycket erfarenhet och då jag inte har någon att ge mig ut med så får jag vara själv. Vid ett tillfälle gav jag mig ut när det blåste ungefär 12s/m och jag hade problem med att få upp storseglet. Jag kämpade länge och fick aldrig upp den för vinden var för stark så jag tänkte försöka segla enbart med försegel. Men vågorna var alldeles för stora för mig och jag försökte många gånger ge mig på dem för att övervinna rädslan. Efter ett tag så bekände jag mig besegrad och tog mig i hamn för att vänta ut blåsten. Saken är att jag vill ut igen och det är inget ovanligt med dessa vindarna på västkusten. Jag måste ut för jag kommer aldrig få erfarenhet om jag inte ger mig ut. Så finns det någon vänlig själ där ute som kan dela med sig av sina erfarenheter från ensamsegling? Vad tycker du är jobbigast eller har varit svårast vid dina turer?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

De vete katten om stackars styrman Karlsson hade otur.

 

Den upplevelse du beskriver, är väl mera symtomatiskt för vår tid.

 

Man skall uppleva och kunna allt med en gång - precis just nu när man får infallet.

 

Den scoutledare som ledde mig in på seglingens bana hade många tänkvärda uttryck som han gärna delgav sin omvärld med. Ett var;"Ack som ett fjun så lätt  - ner som en fläskkotlett".

 

Vi som är uppväxta i en annan tidsanda hade det väldigt bra.

 

Jag hade ingen dröm om att långsegla, jag gillade redan från början bara att segla, vilket jag också gjorde, i stort sett varje varje dag de  första somrarna. Bara korta turer i närområdet. Aldrig längre bort än man kom hem på kvällen. Man lärde sig att hantera båten och naturligtvis att hitta många av de grunden som finns i farvattnen hemmavid. 

 

Nån form av självbevarelsedrift hade man nog. Man gav sig inte ut när det var för dåligt väder och efterhand lärde man sig behärska båten under olika förhållanden- och att paddla hem den otympliga jullen vid vissa tillfällen.

 

I dag räknar jag inte 12 m/sek för nån större vindstyrka. Det är väl ungefär vad min nuvarande båt behöver för att segla någorlunda.

 

Jag ensamseglar för det mesta och har gjort det i stort sett under hela mitt seglarliv. Det jobbigaste under mina turer och som har förorsakat mest problem är motorn - oavsett vilken båt jag har haft. Alltid denna eländiga motor som krånglar när man bäst skulle behöva den. Mina relationer till tekniska innovationer är långt ifrån bra.

 

Jobbade som "hopp i landkalle", somrarna 1967 och 68, på färjan "Ägir" som gick mellan Gravarne och Smögen. Skepparen Albert Hansson brukade alltid säga, pga mitt seglingsintresse;"Du skulle varit född på 1800-talet."

 

Men som sagt, vi hade det bra som är födda i en tid när man inte måste kunna allt med en gång, utan hade tid att läras sig tex segla från grunden och sen utvecklas efter hand.

 

Att ta sig fram medels segel är egentligen inte svår. Det svåra är väl att kunna anpassa sig till de rådande förhållandena man råkar in i. 

 

En gång så föll han från skutan
och tänkte: "Nu så blir jag våt.
Hur ska jag komma hem till Sverige?
Jag har ju inte någon båt."

Han hade foten i en potta.
I denna seglade han hem.
Och möttes av sin fru Charlotta,
som också har sin fot i kläm
(i en byrålåda i en chiffonjé, olé!)

Redigerad av Thallatha
  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag gjorde likadant, för 5år sedan. Alltså köpte segelbåt. OK. Det varcingen gammal dröm utan ett infall. Kände heller ingen som seglar. Ta det bara lugnt, segla inte ut långt om det känns obehagligt. Väldigt snabbt kommer det som känns oövervinnligt i början att kännas som "lagom"

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag köpte en båt i somras och uppfyllde .... Jag måste ut för jag kommer aldrig få erfarenhet om jag inte ger mig ut. Så finns det någon vänlig själ där ute som kan dela med sig av sina erfarenheter från ensamsegling? Vad tycker du är jobbigast eller har varit svårast vid dina turer?

 

Din inställning är värd beundran, men som Thalatta säger, man kan inte allt på en gång.

 

Till att börja med: Det du gjorde bra var att du insåg dina begränsningar och valde att gå i hamn.

 

Sedan; 12 m/s är ingen nybörjarvind.

 

Ett annat råd: Tänk efter före. Men också: Tänk efter efter. Var förberedd och klar innan du sticker ut

 

Varför fick du inte upp storseglet? Antagligen pga att du inte gick rakt mot vinden och seglet låste sig i likrännan. Om du inte hade förseglet påhakat på förstaget så är det en övning att göra det i grov sjö.

 

Med tiden kommer vanan och (fritt från Thalatta)

Ack fjunet så lätt

kommer med tiden att göra allt rätt.

 

Är du med i någon klubb? Där kan du träffa erfarna kompisar som gärna visar.

 

Lycka till

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Man skall uppleva och kunna allt med en gång - precis just nu när man får infallet.

 

Men som sagt, vi hade det bra som är födda i en tid när man inte måste kunna allt med en gång, utan hade tid att läras sig tex segla från grunden och sen utvecklas efter hand.

 

Att ta sig fram medels segel är egentligen inte svår. Det svåra är väl att kunna anpassa sig till de rådande förhållandena man råkar in i.

 

Jag håller med om att lärdom skall ta sin tid vilket jag har bevisat för mig själv. Min brydsamhet har varit min rädsla när det blåst upp och att jag varit ensam ombord. Jag vet ju inte vad som är normalt och tycker det är otäckt då det blir grått och vågorna stygga. Det är den rädslan jag vill övervinna och känner att jag gärna hade velat ge mig ut med någon som har erfarenhet i dåligt väder.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag gjorde likadant, för 5år sedan. Alltså köpte segelbåt. OK. Det varcingen gammal dröm utan ett infall. Kände heller ingen som seglar. Ta det bara lugnt, segla inte ut långt om det känns obehagligt. Väldigt snabbt kommer det som känns oövervinnligt i början att kännas som "lagom"

Skönt att höra att man inte är ensam. Känner du igen dig i det jag säger om att ha respekt för vind och vågor?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Jag köpte en båt i somras och uppfyllde .... Jag måste ut för jag kommer aldrig få erfarenhet om jag inte ger mig ut. Så finns det någon vänlig själ där ute som kan dela med sig av sina erfarenheter från ensamsegling? Vad tycker du är jobbigast eller har varit svårast vid dina turer?

 

Din inställning är värd beundran, men som Thalatta säger, man kan inte allt på en gång.

 

Till att börja med: Det du gjorde bra var att du insåg dina begränsningar och valde att gå i hamn.

 

Sedan; 12 m/s är ingen nybörjarvind.

 

Ett annat råd: Tänk efter före. Men också: Tänk efter efter. Var förberedd och klar innan du sticker ut

 

Varför fick du inte upp storseglet? Antagligen pga att du inte gick rakt mot vinden och seglet låste sig i likrännan. Om du inte hade förseglet påhakat på förstaget så är det en övning att göra det i grov sjö.

 

Med tiden kommer vanan och (fritt från Thalatta)

Ack fjunet så lätt

kommer med tiden att göra allt rätt.

 

Är du med i någon klubb? Där kan du träffa erfarna kompisar som gärna visar.

 

Lycka till

 

 

Att 12 m/s inte är en nybörjarvind har gått in i ryggmärgen på mig. Nu har jag i alla fall lite kunskap om vad jag klarar av vindmässigt. Jag har också lärt mig att förberedelse verkligen är viktigt.

 

Seglet gick inte upp för att jag uppfattade att den fastnade i segeltravaren. Den fastnade på samma ställe hela tiden och jag låg i en farled med färjetrafik (stressad). Men jag låg i blindögat, hade höga vågor som slog mot båten samtidigt som jag styrde och juxade med motorn. Sedan tänkte jag på väjningsplikt och hade förmodligen för mycket i mina tankar. Det blev för mycket helt enkelt och jag skyller på min okunskap och den hårda vinden.

 

Jag är inte med i någon klubb.

 

Tackar för ditt vänliga inlägg.

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

 

 

Seglet gick inte upp för att jag uppfattade att den fastnade i segeltravaren. Den fastnade på samma ställe hela tiden och jag låg i en farled med färjetrafik (stressad). Men jag låg i blindögat, hade höga vågor som slog mot båten samtidigt som jag styrde och juxade med motorn. Sedan tänkte jag på väjningsplikt och hade förmodligen för mycket i mina tankar. Det blev för mycket helt enkelt och jag skyller på min okunskap och den hårda vinden.

 

 

 

 

En liten rättelse i all vänlighet.

 

När man hissar seglet är det lättast att styra upp så att vinden kommer rakt framifrån. Det kallar vi seglare "Vindögat".

 

Blindögat är nåt helt annat.

 

Jobbade i elverksbranchen och hade en del kontakt med en elbesiktningsman hos ett försäkringsbolag. Han sa vid ett tillfälle. "En bra besiktningsman måste ha tre ögon. Två ögon att se med och ett öga att överse med"

 

Tror det gäller allt här i livet.

 

Kom i det här sammanhanget på en bra sida som jag själv har haft mycket glädje av de senaste åren - trotts att jag seglat sen början av 1960-talet.

 

http://www.landkrabban.se/

 

Så mycket sanningar, skrivet på ett, för alla, begripligt sätt

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

 

 

 

Seglet gick inte upp för att jag uppfattade att den fastnade i segeltravaren. Den fastnade på samma ställe hela tiden och jag låg i en farled med färjetrafik (stressad). Men jag låg i blindögat, hade höga vågor som slog mot båten samtidigt som jag styrde och juxade med motorn. Sedan tänkte jag på väjningsplikt och hade förmodligen för mycket i mina tankar. Det blev för mycket helt enkelt och jag skyller på min okunskap och den hårda vinden.

 

 

 

 

En liten rättelse i all vänlighet.

 

När man hissar seglet är det lättast att styra upp så att vinden kommer rakt framifrån. Det kallar vi seglare "Vindögat".

 

Blindögat är nåt helt annat.

 

Jobbade i elverksbranchen och hade en del kontakt med en elbesiktningsman hos ett försäkringsbolag. Han sa vid ett tillfälle. "En bra besiktningsman måste ha tre ögon. Två ögon att se med och ett öga att överse med"

 

Tror det gäller allt här i livet.

 

Kom i det här sammanhanget på en bra sida som jag själv har haft mycket glädje av de senaste åren - trotts att jag seglat sen början av 1960-talet.

 

http://www.landkrabban.se/

 

Så mycket sanningar, skrivet på ett, för alla, begripligt sätt

 

 

Solen sken så jag blev helt vit i ögonhålorna efter allt stirrande på den där pilen i masten. Men jag skall tänka på hur jag brukar termerna framöver. Tänkte inte på att någon som seglat i över 50 år hade okunskap om detta.

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ett litet tips om du ska hissa segel ensam och det lite blåsigt: Leta reda på en bryggnock, boj eller liknande och gör fast fören med en dubbel lina, dvs du har båda ändarna ombord. Du kommer nu att automatiskt ligga med fören mot vindögat och kan i lugn och ro sätta segel och stuva undan säckar, stroppar mm. Ta hem tampen till bojen, bräck med förseglet och du är iväg. Glöm inte linorna till revet(n).

 

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Solen sken så jag blev helt vit i ögonhålorna efter allt stirrande på den där pilen i masten. Men jag skall tänka på hur jag brukar termerna framöver. Tänkte inte på att någon som seglat i över 50 år hade okunskap om detta.

 

På min första seglingskurs satt jag å tittade så mycket på den lilla pilen högt där uppe att min nacke var kass i flera dar. När jag köpte egen båt i somras såg låg pilen å skräpade i kajutan å där ligger den än, å jag har inte saknat den ett dugg..

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Solen sken så jag blev helt vit i ögonhålorna efter allt stirrande på den där pilen i masten. Men jag skall tänka på hur jag brukar termerna framöver. Tänkte inte på att någon som seglat i över 50 år hade okunskap om detta.

På min första seglingskurs satt jag å tittade så mycket på den lilla pilen högt där uppe att min nacke var kass i flera dar. När jag köpte egen båt i somras såg låg pilen å skräpade i kajutan å där ligger den än, å jag har inte saknat den ett dugg..

 

 

Seglingskurs, lyx. Min nacke blev aldrig dålig men jag liksom alla andra har kommit över det där stirrandet. Jag må vara nybörjare men jag har seglat mer än en gång och lärt mig. Tittar numera på kompassen. Nu till ämnet, vad tycker du har varit jobbigast eller svårast på dina turer då du varit ute 'ensam'?

 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ett av dom svåraste momenten tycker jag är att lägga till i en naturhamn om det blåser lite från sidan, särskilt om man är ensam. För övrigt har jag haft god hjälp av Erland Kruckenbergs lilla bok "Ensamsegling".

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tycker också att det svåraste är till å från bryggan när jag har starka vindar från sidan. En kärvande genuarulle eller ett storsegel som inte vill komma ner när båten gungar som mest är också väldigt stressande.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är bättre att styra efter telltails än kompass, eftersom vinden vrider... Kolla i "Granboken" på http://www.gransegel.se/granbok.pdf. Där kan du lära dig mycket teori om segling, så du är förberedd när våren kommer.

Ett tips om du tänker segla ensam mycket är att du investerar i en autopilot. Jag har haft autopilot på alla mina båtar och anser att det är en av de viktigaste investeringarna för en ensamseglare. Då kan du sätta segel i lugn och ro utan att behöva hoppa mellan sittbrun och mast vid segelsättningen. Den hjälper dig också att ha koll på sjökort och navigation, som en extrahand för rodret när du behöver kolla trafiken på sjön. Segeltrimning blir lättare med autopilot. Det kostar visserligen drygt 3.000, men du kommer att tacka dig själv för den prioriteringen.

Uadevs tips om en boj är också mycket bra!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Jag gjorde likadant, för 5år sedan. Alltså köpte segelbåt. OK. Det varcingen gammal dröm utan ett infall. Kände heller ingen som seglar. Ta det bara lugnt, segla inte ut långt om det känns obehagligt. Väldigt snabbt kommer det som känns oövervinnligt i början att kännas som "lagom"

Skönt att höra att man inte är ensam. Känner du igen dig i det jag säger om att ha respekt för vind och vågor?
jo jag känner igen mej men tycker att man snabbt blir van. Det värsta e om du drar på dej sjösjuka, då är man ynklig.

3:dje sommaren seglade jag i 15-20 sm från Arkö till gotska sandön; kändes hur tryggt som helst. Första sommaren skulle jag inte ens tänkt tanken att segla.

till gotska var vi två som turades om i entimmespass.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vakt om vakt är ett bra system. Det gäller förståss att inte frivakten med anlag för sjösjuka går ner och somnar i ruffen om det gungar. Då är hen inte mycket att räkna med när hen purras för att gå på nästa pass

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ingen gick ner. Gick knappt att inte bli sjösjuk när man satt bredvid. Vi la ut vid 18-tiden å va frame runt tretiden på södra-läsidani.

fick styra hårt i höga vågor. Nu har jag lärt mej att skota bättre och minska segelyta så man slipper så högt sodertryck. Viss träningsvärk i vaderna bara. Anledningen att vi la ut var prognosen för mojnande... vilket kom först på förmiddagen. Fett fantastiskt ställe, Gotska.... där vi stannade några dgr.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fungerade det fint att ligga till ankars vid Gotska sandön? Kände ni er trygga att ligga där i några dygn? Ankarbotten?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När jag lärde mig segla för sisådär en trettio år sedan, så köpte jag en bok, som hette Så seglar man, http://www.bokstugan.se/bok/21701.html. Sen läste jag den kapitel för kapitel, och testade allt vartefter jag läste. Båten var en Marieholm Sea Cat, på sex gånger två meter som var lätt och smidig att manövrera.

 

Tog det lugnt i hemmaviken där det var fritt från annat som kunde störa de första veckorna. Så småningom tog vi oss längre och längre bort, (och tillbaka :) ) och efter något år seglade vi från Loftahammar till Öland. Blåste nog 10-12 m/s när vi gick över från fastlandet till Öland. Det kändes tufft, men det gick bra och med den kunskap jag hade byggt upp, kände jag mig trygg hela vägen.

 

Minns att när vi kom fram till Borgholm, gick vi raka vägen upp till ett hotell, i sjökläder, och tog en Irish Coffee för att fira. Den kändes välförtjänt. :)

 

Så tipset är: Läs under vintern, testa lite försiktigt i början av sommaren på lugna och ensamma vatten, och så småningom kommer du att kunna glida iväg utan problem och behärska de flesta vindar. Och som sagt, det är inte fel att vända om man inte klarar av de förhållanden som råder. Det är såna beslut som kallas gott sjömanskap.

 

Lycka till!

 

 

 

Redigerad av Leonardo

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fungerade det fint att ligga till ankars vid Gotska sandön? Kände ni er trygga att ligga där i några dygn? Ankarbotten?

vi kände oss fullständigt trygga. Vi låg på södra sidan. Där hade vi kanongrepp. Långgrunt så man får ligga ett par hundra meter ut. Vi låg i lä. Resterande dagar var lugnt. En morron seglade vi upp till nordvästra toppen på ön nära fyren men seglade tillbaka på kvällen pga dyningar. Fett speciell, häftig ö.

klart värt besök. En som vi träffade sa att dom brukar vara där. Ibland får dom byta

Sida på ön när vinden vänder.

ska vara bra ankarbotten runt om. Djupare mindre långgrunt på... har för mej östra sidan.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack, låter häftigt:) Skall prova...

Och ni andra, ursäkta denna utsvävning från ämnet

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag gjorde som dig "upptaget". Köpte en mindre segelbåt efter att ha drömt många år, hade förmånen att kunna behålla min snipa.

Nu blev båten liggandes vid bryggan de 2 år jag ägde den med undantag för några korta turer.

Men första gången jag skulle ut var jag helt själv, en kompis monterade storseglet så det satt rätt innan.

 

Fick rätt bra kläm på det här med segling men hann aldrig få upp något försegel innan båten såldes i höstas :-). Sålde båten pga tidsbrist och ett bra erbjudande. Problemet blev även om det är litet att jag fick blodad tand. Sitter och sonerar blocket efter en ny segelbåt men då kommer snipan få gå på försäljning innan.

 

Det jag kom fram till är att det inte är så svårt att segla, eller rättare sagt det är inte så svårt att få båten att gå framåt utan motor.

 

Har antagligen massor att lära mig den dagen det blir segel igen men nu har jag iaf fått lite hum om vad det handlar om.

 

Svårast är som någon sa att lägga till i naturhamn när det blåser men det problemet har jag även med snipan då jag oftast enbart har två barn ombord som medhjälpare.

Tur att folk är hjälpsamma!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ett tips när man ska in till en naturhamn, särskilt om man är ensam. Skaffa en liten dragg (något kilo) med lina och kasta upp den på land. Sedan är det enkelt att dra sig in och samtidigt kontrollera båten med akterankaret. Man bör dock känna till om man kan komma in till land på den tilltänkta platsen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tänkte på det där att det var svårt att få upp storseglet i all stress, vågor och mötande trafik. Det jag alltid gör, och speciellt när jag är ensam eller om det blåser mycket, är att hissa storen i lä bakom någon ö i lugn och ro. Hissa alltid seglen utanför farlederna eftersom det är så mycket annat man måste hålla fokus på där.

När du är ensam underlättar det enormt mycket om du har förseglet på rulle. Om inte skulle jag förbereda och hissa även förseglet i lugn och ro bakom någon ö.

 

/R

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Med vinden kommer man alltid, bruka jag säga, oavsett om man seglar eller har motorhaveri.

Att kryss dvs "segla mot vinden" är en helt annan sak.

1.Hissa storseglet

Redan då man hissar storseglet märker vilket minsta tryck/vindfång  gör att det blir tungt och svårt att hissa. Den totala motvinden/vindögat är segelbåtens broms och är i det läge som man skall börja hissa storseglet. Möjligen kan man styra lite från/falla av lite från vindögat när man fått upp seglet en bit. Risken är annars rätt stor att man kan bli träffad av bommen om man har hissar seglet från sittbrunnen.  Titta på vindexen var exakt vinden kommer från när du skall börja hissa och ta sikte på det landmärket som är rakt föröver eller den kompasskursen som råder om du är till havs.

Antingen står du till rors när  du hissar eller så låter du någon annan i besättningen gör det efter att du har utsett den kursen som ni skall ha när ni hissar storseglet. Antingen styr man för hand när man hissar eller så kan man tillfälligt surra rorkulten eler aktivera autopiloten tilofälligt om man har en sådan.

Se till att du kan hissa upp storseglet maximalt så att det kommer att stå/kryssa bättre.

Kolla om bommen sitter på en skena eller har en permanent fastsättning i masten.

Om du kan variera läget så bör du alltid ha den i det översta läget när du hissar.

Det kommer både att se snyggare ut plus det blir en bättre komfort/säkerhet i sittbrunnen då inte bommen står så lågt.

Se till så att storskotet är löst och ledigt innan du hissar.

Efter att du har hissat storseglet ordentligt samlar du ihop fallet och hänger det/lägger det på ett lämpligt ställe. MEN knyt aldrig ihop ett fall! Om det någon gång skulle uppstå en akut situation så kan det sinka nedtagningen av seglen.

2. Nu när storseglet är hissat så kan du i princip göra det utan förseglet. Det lättast är att ha motorn igång och lite fart när du hissar storseglet. Har du inte det så finns det risk att du har varit så länge rakt mot vinden att  du tappat styrfarten helt och kanske till och med börjat att driva bakåt.

3. Nu när storseglet är hissat så sätter du dig mittemot bommen och har storskotet i handen.

Håll koll på både var du är och hur vindexen står. om du inte har något hinder i lä/bakom storseglet så kan du förslagsvis att börja styra så att vindexpilen pekar ca 50 grader snett framåt från fören och mitt emot den sidan som storseglet står på. Det innebär att du har bidevind/kryssläge på båten.

Om du tar till vana att alltid sitta mittemot storseglet så behöver du aldrig tilta på rorkulten! Väldigt snart kommer det att sitta i ryggmärgen att drar du rorkulten mot dig så faller du av från vinden och skjuter du den ifrån dig så lovar du/styr upp mot vinden

4. Kolla på vindexen igen så att du ligger på bidevind. Stäng av eventuellt hissa upp utombordaren nu och därefter skotar du hem storseglet tills det slutar prassla och bubblorna i framkanten på seglet släcks

Min bästa herre! Nu seglar du bidevind. Om du sedan seglar i samma vinkel fast på andra sidan vindögat/vindriktingen så kalas det för att du kryssar. En sträcka närmst vind kallas för kryss och seglar nu flera så kryssar du.

Vad är det som gör att man kan segla mot vinden? Vad är det som gör att flygplan kan lyfta?

Det är samma princip! Man kan se vinden som osynliga trådar eller luftströmmar . när ett flygplan ställer nosen rakt upp så går luftströmmarna lika snabbt på bägge sidor om vingen och det blir ingen skillnad i tryck. Då stallar planet och börjar åka baklänges mot marken. Följer piloten inte med och styr ett tag så att fronten pekar mot marken för att få uppfarten, så störtar planet.

Det är samma sak när man seglar. Det skall ta länge tid vara en längre sida för vindströmmarna att passera den den ena sidan av seglet och den kan inte uppstå om man seglar för nära vindögat/vindrikningen.

Man skulle kunna sammanfatta detta med att som pilot/passagerare kommer du alltid ned och som seglare så kommer du alltid med vinden. MEN att stiga så brant som möjligt med ett vanligt flygplan eller att segla så nära vinden som möjligt.  DET är konsten att flyga och segla det :)

 

Jag kan återkomma med mer teori om du vill.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det där med att hissa storen hade jag också problem med i början, tills jag fick lära mig ett knep. Problemet för mig var att båten hann vrida sig så att seglet började ta vind innan det var helt uppe. Jag har replik på den båten som måste styras in i likrännan med en hand medan man hissar med den andra, rorkulten är då utom räckhåll. Det tar sin lilla stund så även om jag låst rodret så kommer båten hinna vrida sig. Den är bara 6m lång och inte så riktningsstabil att den håller sig spikrak den halvminuten som krävs.

 

Så, en erfaren seglare gav mig rådet att sätta fast rodret i ett läge som ger båten en låååång sväng. Mitt i den långa svängen går båten genom vindögat. Med motordrift givetvis.

När jag står vid masten och börjar hissa seglet har jag alltså lite bidevind, men skotet helt löst så jag kan ändå börja hissa lite utan att få problem. När båten når vindögat är så att säga hissmanövern redan väl igång och storen kanske redan halvvägs upp. Båten fortsätter kontrollerat sin långa sväng genom vindögat medans jag hinner hissa storen.

Jag upplever att jag får mer tid och kontroll såhär, än om jag siktar in båten rakt mot vindögat och lämnar rodret där, för båtfan håller inte rak kurs även om jag vill det.

 

Skulle jag inte hinna hela vägen kan jag alltid låsa fallet med avlastaren, gå till rorkulten och lägga om till en motsatt lång sväng, och fortsätta där jag slutat hissa. Det har inte behövts än, men det känns bättre att ha den planen att kunna fortsätta så i långa S-kurvor genom vindögat, än att okontrollerat försöka få båten att gå rakt och hela tiden behöva korrigera med rodret.

Nån mer som gör såhär? Mvh//Micke

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Typ så.. gör jag tom med den större båten jag har nu.

fast sällan egentligen jag behöver bry mej. Drar ju upp fr sittbrunn. För hand först.. sista 1-1,5 med vinch.

E vi två, stod vi förr bakom varann.. härom sommaren upptäckte jag hu mycket mindre kraft det går att stå vid masten. Om en står där tar det bara sekunder och bara uppsträckning med vinch.

klart bra och logisk metod förresten.. och tack.. har egentligen aldrig tänkt på "varför" det här fick mej göra det...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Medlem på maringuiden.se? Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa nytt...