Jump to content
Wednesday 14 April 2021
emmavanemo

Bygga om en kanadensare till en oceanroddbåt

Recommended Posts

 

Fast grejen är väl att ro utan hjälpmedel? Annars hade det ju varit enklare att bara segla. Att ro över Atlanten, det är en verklig prestation!

 

Har det uttryckts så? Emma kanske bara inte tänkt tanken? Jag kom med ett tips. Hon får göra vad hon vill med informationen. :)

 

 

Till våren är planen att jag lämnar Sverige i min båt. Jag ska ro. Målet är Alaska, men jag får se vart jag hamnar.

 

Jag har köpt en båt som jag hittade på nätet. Detta är ursprungligen en kanadensare som det gjorts en överbyggnad på. Jag kan ingenting om båtar, renovering, skötsel, navigation o.s.v. ÄNNU.

 

................

 

Tack på förhand.

 

Emma

 

Emma är ingen seglare. Hon kanske inte ens är intresserad av båtar över huvud taget.

 

Hon är en äventyrare. Skit samma vilken typ av äventyr det gäller. Se hennes blogg om hennes cykeltur till Kapstaden. http://theskippingkangaroo.com/

 

Hon är även boxare. 

 

Som jag uppfattar det är det utmaningen att för egen kraft ro över Atlanten och eftersom hon skriver Alaska kanske även genom "nordvästpassagen"

 

Det är ju fullt möjligt  nu för tiden, då nordvästpassagen är isfri vissa tider på sommaren. Det finns en del fritidsbåtar som tagit sig igenom. Berserks genomfart visades ju på SVT för ett par år sen. Det var den båten som sjönk vid Antarktis lite senare och ett par besättningsmän omkom.

 

Om Emma startar till våren med att ro över Atlanten, är det väl frågan om hon hinner genom "Nordvästpassagen" denna sommar. Men det kommer väl fler somrar om hon lever och har hälsan.

 

Att segla finns nog inte ens i Emmas tankevärld. Inte ens efter att ha träffat Sven Yrvind.

Share this post


Link to post
Share on other sites

En fördel med det jag beskriver är att de även kan drivas aktivt, och då driva båten med hjälp av dem. T ex för att möjliggöra en mer inkapslad/väderskydddad sittbrunn och pedaldrift i stället för rodd. Cykla kan ju Emma. :)

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

En fördel med det jag beskriver är att de även kan drivas aktivt, och då driva båten med hjälp av dem. T ex för att möjliggöra en mer inkapslad/väderskydddad sittbrunn och pedaldrift i stället för rodd. Cykla kan ju Emma. :)

 

Då skulle hon kunna få jobb på Tullen.  :P

 

Hade en kompis som jobbade på Tullverket. 

 

Det var ett par yngre killar som en gång frågade honom vad som krävdes för att få jobb på Tullverket. Kompisen svarade lite skämtsamt;"Att man kan cykla".

 

Kompisen jobbade i Uddevalla och vid ett tillfälle var killarna i Uddevalla och gick in i Tullverkets lokaler och frågade efter honom. De blev hänvisade till ett motionsrum, och där satt kompisen och trampade på en motionscykel. :)

Share this post


Link to post
Share on other sites

"Att segla finns nog inte ens i Emmas tankevärld. Inte ens efter att ha träffat Sven Yrvind."

Eller kanske just därför ;)

--

Kollar man lite handlar det om runt 2300M, längsta benet är drygt 600M. Att ro 75M per dygn verkar möjligt. Det blir ca 30 dygn med 8 dygn som längst.

Fullt möjligt om man är ung, stark och målmedveten.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det är inte självklart att det är prestationen att ro hela vägen som är det viktiga. En del ser det som en fysisk/idrottsprestation och skall vara först/snabbast/tuffast med just denna prestation. De sliter ofta ont stor del av tiden. Andra ser det som en resa och njuter större delen av tiden. Jag har betydligt större respekt för den senare. Att ro 90% av atlanten och ta hjälp av ett litet segel 10% är en nog så stor prestation.
Emma nämner även floder så det kanske inte är nordvästpasssagen som är planen...?

https://www.youtube.com/watch?v=Z8IFuz1oer4

Share this post


Link to post
Share on other sites

Rodde hon Nordvästpassagen skulle det inte förvåna mig om hon blev första kvinna att ro den vägen.

 

En del karlar har nog rott delar av sträckan för att överleva, när deras träskutor skruvats ner av isen!?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Risken med denna typ av båt är väl inte så mycket att få ett hål i skrovet som att en våg slår över medan luckan är öppen och vattenfyller hela båten. Detta är nog något som man måste förutsätta kommer att hända.

 

Jag funderar högt på hur jag skulle ha gjort en sådan här båt...

Flytmaterial (typ skum) eller luftfyllda flytelement (typ uppblåsbara kuddar) tar så mycket utrymme att de inte är ett alternativ på en så liten båt. Det som återstår är att göra alla stuvutrymmen som separata, vattentäta fack. Om huvudutrymmet blir vattenfyllt så flyter båten på alla de andra utrymmena. Detta förutsatt att huvudutrymmets volym är så liten att det inte rymmer mer vatten än vad båten i övrigt har flytkraft (de vattentäta utrymmenas sammanlagda volym + båtens och utrustningens sammanlagda vikt).

När båten är vattenfylld kommer den att ligga mycket lågt och dessutom instabilt. Då måste man kunna pumpa ut vattnet samtidigt som man hindrar mer att komma in - i princip stänga luckan och sitta i det vattenfyllda utrymmet och pumpa. Till kajaker finns fotmanövrerade pumpar så man är fri att ro/ösa/stänga lucka eller vad annat man behöver göra.

 

Andra tankar:

Ett drivankare så att du inte driver för mycket i fel riktning medan du vilar.

Vill du göra prestationen att ro hela vägen eller har du funderat på att använda någon typ av kite för att segla om vinden blåser åt rätt håll?

Rutten Färöarna, Island, Grönland, Canada ger ju kortare delsträckor med mindre behov av förråd och möjlighet att rätta till brister längs vägen, + att det finns mycket mer att uppleva på öarna än ute på atlanten!

 

Göra många vattentäta skott alltså. Det är taget!

 

Ett drivankare har jag. Faktum är att det redan finns en liten tillhörande mast att montera fast och ett segel. Sen får jag ställa mig frågan ifall jag vill använda det eller ej. Tanken är att ro, uteslutande. Men äsch, det blir ett äventyr utan dess like oavsett ;)

 

Ja, det finns ju betydligt fler möjligheter till stopp via norra Atlanten. Skulle dessutom tycka att det vore vansinnigt spännande att gå i hamn på Färöarna, Island och Grönland. Det är ju inte precis varje dag man besöker dessa områdena. Kanske måste jag även vänta in rätt säsong, kanske hinner jag inte ta mig från Sverige genom norra Atlanten i ett svep. I så fall har jag inga som helst problem med att jobba som fiskare eller något annat fysiskt utmanade i väntan på rätta tider.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Fin båt! Försökte inte Yrvind övertala dig att sätta på en liten mast å ett fyrkantsegel? :)

 

Det var nog därför han var så nöjd när denna båten dök upp på Blocket. Den har nämligen en mast och ett segel. Jag har bara inte klurat ut ifall jag ska använda mig av det eller ej :) Han har gjort några få försök till övertalning, men jag tror han förstod så småningom att jag vill ro p.g.a. den fysiska utmaningen. Jag har ETT beroende och det är träning :D

Share this post


Link to post
Share on other sites

 

Fin båt! Försökte inte Yrvind övertala dig att sätta på en liten mast å ett fyrkantsegel? :)

 

Det var nog därför han var så nöjd när denna båten dök upp på Blocket. Den har nämligen en mast och ett segel. Jag har bara inte klurat ut ifall jag ska använda mig av det eller ej :) Han har gjort några få försök till övertalning, men jag tror han förstod så småningom att jag vill ro p.g.a. den fysiska utmaningen. Jag har ETT beroende och det är träning :D

 

 

Om det är en segelkanot, så bör det ju finnas nån form av centerbord/köl.

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Segelkanot

 

Att det inte var nån regelrätt kanadesare framgick ganska tydligt av bilden.

 

Sen är väl frågan om det går att förvara mast och segel ombord under färden - det är inte givet. Det skall väl med en del nödvändigare prylar.

 

Det sägs ju att "summan av lasterna är konstant". Tyvärr har träning aldrig varit en av mina laster.  :(

Share this post


Link to post
Share on other sites

Mast och segel kanske kan förvaras på däck och vara avsett att endast användas i nödfall vid ex. skada så att du inte kan ro?

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

 

 

Fast grejen är väl att ro utan hjälpmedel? Annars hade det ju varit enklare att bara segla. Att ro över Atlanten, det är en verklig prestation!

 

Har det uttryckts så? Emma kanske bara inte tänkt tanken? Jag kom med ett tips. Hon får göra vad hon vill med informationen. :)

 

 

Till våren är planen att jag lämnar Sverige i min båt. Jag ska ro. Målet är Alaska, men jag får se vart jag hamnar.

 

Jag har köpt en båt som jag hittade på nätet. Detta är ursprungligen en kanadensare som det gjorts en överbyggnad på. Jag kan ingenting om båtar, renovering, skötsel, navigation o.s.v. ÄNNU.

 

................

 

Tack på förhand.

 

Emma

 

Emma är ingen seglare. Hon kanske inte ens är intresserad av båtar över huvud taget.

 

Hon är en äventyrare. Skit samma vilken typ av äventyr det gäller. Se hennes blogg om hennes cykeltur till Kapstaden. http://theskippingkangaroo.com/

 

Hon är även boxare. 

 

Som jag uppfattar det är det utmaningen att för egen kraft ro över Atlanten och eftersom hon skriver Alaska kanske även genom "nordvästpassagen"

 

Det är ju fullt möjligt  nu för tiden, då nordvästpassagen är isfri vissa tider på sommaren. Det finns en del fritidsbåtar som tagit sig igenom. Berserks genomfart visades ju på SVT för ett par år sen. Det var den båten som sjönk vid Antarktis lite senare och ett par besättningsmän omkom.

 

Om Emma startar till våren med att ro över Atlanten, är det väl frågan om hon hinner genom "Nordvästpassagen" denna sommar. Men det kommer väl fler somrar om hon lever och har hälsan.

 

Att segla finns nog inte ens i Emmas tankevärld. Inte ens efter att ha träffat Sven Yrvind.

 

 

Du har rätt. Jag är en rastlös person som aldrig tycks finna ro, som hela tiden måste utmana ödet, mig själv, och som i hemlighet älskar den provokation som vissa motståndare upplever ;) Det är fascinerande hur illa folk kan ta vid sig när man inte följer de normer som folk förväntar sig att man ska göra. Jag är medveten om riskerna, jag är medveten om att detta kan bli mitt sista äventyr, men samtidigt så måste jag få göra det. Jag har levt till fullo, i full speed enda sedan jag fick min "frihet", alltså den dag jag tog studenten. Jag är mer än nöjd med vad jag lyckats åstadkomma hittills. Meningen med livet måste ju ändå vara att finna lycka. Och detta är individuellt och det är bra! Dör jag, så dör jag lycklig, och vad kan vara bättre än det? Detta innebär ju inte att jag VILL dö. Jag har en låååång lista på saker jag vill uppnå innan det är dags ;)

 

Jag vill mycket. Oftast är jag alldeles för lite förbered. Men "I learn by doing", sån är jag. Jag är långt ifrån perfekt :P Jag har bara precis hunnit snudda vid äventyreriet och vågar inte kalla mig för en sådan ännu. Men klarar jag denna resa, så kommer jag att titulera mig som en sådan ;)

 

Jag får nya tankar och idéer av er och det är hemskt roligt. Jag har tänkt kortaste vägen till Alaska och då förmodade jag att floder skulle vara bästa sättet (har ännu inte kollat upp om detta är möjligt då jag måste passera ett tjockt område av berg. Tanken på att fortsätta följa Nordvästpassagen är kanske inte alls tokigt.

 

Min cykelutflykt från Helsingborg till Kapstaden var en mental resa. Det jag såg och upplevde längs vägen var bara en bonus. Jag ville se vad jag är kapabel till att utsätta mig för. Jag vill träna mig själv på att bli förbered på det oförberedda. Idag vet jag vad jag kan. Det handlar inte om att ta mig fram på snabbaste sätt, utan att njuta och uppleva längs vägen. Det är en otrolig bedrift av alla som sätter världsrekord, och jag kan inte säga att jag inte frestas av att göra något liknande i framtiden. Alla har vi olika kall, olika saker som får oss att få en mening med livet. Och jag beundrar alla som tar sig fram på sitt sätt.

Share this post


Link to post
Share on other sites

 

Jag ska noga läsa på om rätta perioder att ro de sträckorna. Jag har lite löst funderat på att ta Göta kanal, Oslo, Färöarna, Island, Grönland och vidare till Kanada. Brutalare förhållanden, men fler stopp på vägen för återhämtning och omfallsplanering om så krävs ;)

 

 

 

Intressant tråd.

 

Av någon anledning läste jag igenom den igen och fick se ovanstående citat - som jag missat.

 

Obstinat som jag är kan jag inte låta bli att klanka på ditt vägval.  ;)

 

Finns du i Stockholm och utgår därifrån!? 

 

Gå Göta kanal!?

 

Skall du gå tidigt på våren, så är det ju begränsade öppettider och definitivt inte gratis.

 

Jag skulle rott runt. (nej det hade jag inte gjort - jag hade seglat :P ) Då får du ju möjlighet att testa hur allt fungerar i lite mera verkliga förhållande. Lite längre, men mer realistiska förhållande. Vänern och Vättern kan förstås va väldigt realistiska.

 

Västervik och Yrvind finns ju på vägen om det nu skulle kunna va till nån hjälp. Det är ju i början som saker och ting inte fungerar som det var tänkt.

 

Ro till Oslo!? - en väldig omväg upp i Oslofjorden.

 

Nej - du skall ro till Kungshamn och Springets småbåtshamn. Du kan lägga dig på utsidan en båt som är ganska lik ägaren - den ser inte klok ut.  :unsure:

 

post-106994-0-07557800-1444735095_thumb.jpg

 

Sen finns det med all sannolikhet en mycket skyddad plats längre in i hamnen. Längst in i hamnen finns det en ramp där det går att ta upp båten vid behov.

 

Vet dessutom ett ställe där det finns det mesta. Både verktyg, material, dusch och säng och en viss kunskap i att hantera de två första. 

 

Varför  ro de styvt 100 distansminuterna till Oslo och sen ro tillbaka styvt 50 distansminuter, samma väg, för att kunna gira åt sydväst och ytterligare ca 70 distansminuter för att komma till Arendal I Norge!?

 

I stället ror du Tångenrännan och ut mellan Hållö och Smögen och sen 70 distansminuter rakt västerut till Yttre Torungen vid Arendal. Lägger du kursen lite sydligare kommer du på 110 distansminuter till Kristiansand.

 

Eller kanske en anhalt vid Odden - Norges sydligaste brygga.

 

post-106994-0-89596500-1444736392_thumb.jpg

 

Då får du ju prova på öppet hav - sånt som du kommer att färdas i under stor del av sträckan.

 

Ja - om du nu inte absolut vill till Oslo  förstås.  :huh:

 

 

Edited by Thallatha

Share this post


Link to post
Share on other sites

 

Fin båt! Försökte inte Yrvind övertala dig att sätta på en liten mast å ett fyrkantsegel? :)

Det var nog därför han var så nöjd när denna båten dök upp på Blocket. Den har nämligen en mast och ett segel. Jag har bara inte klurat ut ifall jag ska använda mig av det eller ej :) Han har gjort några få försök till övertalning, men jag tror han förstod så småningom att jag vill ro p.g.a. den fysiska utmaningen. Jag har ETT beroende och det är träning :D

I våras när mina båtplaner tog form hade jag ett tag tankar på att ro men jag ville ha en farkost som går att bo i, å jag blev avrådd att försöka ro något så stort. Nu blev det istället en 22 fots havskryssare med segel men jag hade gärna haft möjligheten att låta båten drivas av vågkraft som nyss nämndes å med möjlighet att själv driva paddelfenan med rodd eller cykelkraft vid stiltje. :)

Share this post


Link to post
Share on other sites

Om du funderar på nordväst-passagen så läste jag för några år sedan en bok av en som gjort sträckan i segelkajak. Den kanske kan ge lite intryck av vad du kan förvänta dig.
http://www.ric.edu/faculty/rpotter/arctic_crossing.html

 

Men här skall du få en idé - ro till valfri del av den nordamerikanska östkusten. Eventuellt uppför lämpligt vattensystem. Sätt sedan hjul under båten, häng den bakom en cykel och cykla till valfritt vattensystem som leder åt rätt håll...

Share this post


Link to post
Share on other sites

 

 

Fin båt! Försökte inte Yrvind övertala dig att sätta på en liten mast å ett fyrkantsegel? :)

Det var nog därför han var så nöjd när denna båten dök upp på Blocket. Den har nämligen en mast och ett segel. Jag har bara inte klurat ut ifall jag ska använda mig av det eller ej :) Han har gjort några få försök till övertalning, men jag tror han förstod så småningom att jag vill ro p.g.a. den fysiska utmaningen. Jag har ETT beroende och det är träning :D

I våras när mina båtplaner tog form hade jag ett tag tankar på att ro men jag ville ha en farkost som går att bo i, å jag blev avrådd att försöka ro något så stort. Nu blev det istället en 22 fots havskryssare med segel men jag hade gärna haft möjligheten att låta båten drivas av vågkraft som nyss nämndes å med möjlighet att själv driva paddelfenan med rodd eller cykelkraft vid stiltje. :)

 

 

Sven Yrvind har ju använt sig av "kinesisk vrickåra" - ett alternativ till motor i en lite havskryssare. Stora Djonker kunde vricka med detta arrangemang. Även vid traditionell vrickning får man oerhörd kraft.

 

http://www.maringuiden.se/forum/topic/53541-yylohn-vrickåran/

 

http://www.yrvind.com/

Share this post


Link to post
Share on other sites

Vi mötte en roddare strax utanför kanarieöarna, han var ensam på väg över Atlanten i en rejäl roddbåt à la proffsmodell. Jag läste lite på hans blogg när jag kom hem, han var då fortfarande på väg och totalt tror jag det tog 90 dagar för honom men då rodde han den klassiska rutten över den varmare delen av Atlanten, ca 3000 sjömil om jag inte missminner mig.

 

Någon form av watermaker är nog bra med tanke på att det kan vara svårt att planera tiden det tar att ro, vad jag förstår är det många som har en mekanisk watermaker som man trampar.

 

Ett problem som många inte missar är att händerna tar ordentligt med stryk i det salta vattnet men däremot missar man lätt att även rumpan tar stryk av allt roande. (!) Ställ höga krav på sitsen, gärna att den kan "följa med" i dina rörelser.

 

Har du funderingar kring navigering/elektronik? En AIS kan nog vara tryggt.

Share this post


Link to post
Share on other sites

3000M på 90 dygn är långsamt, 1,4 kn i snitt. Men det behövs mycket förråd för 90 dygn och då blir det nog långsamt.

Färskvatten är nog ett mindre problem, längsta benet 6-700M tar även med en extremt låg fart 20 dygn så 60 liter räcker utmärkt. Dessutom passerar man ju genom drivis områden.

Med en lätt båt och "bara" 700M så bör medelhastigheten kunna ligga nära 3 knop.

Värme är nog ett större problem, vattentemperaturen ligger på drygt 4°C så det behövs nog 20 liter fotogen.

AIS kan nog diskuteras, det ska till ström också. Solpaneler ger bara liten laddning på de latituderna och vid den årstiden. VHF, SatPhone och en SPOT så anhöriga kan följa båten är nog vettigt.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Sven Yrvind har ju använt sig av "kinesisk vrickåra" - ett alternativ till motor i en lite havskryssare. Stora Djonker kunde vricka med detta arrangemang. Även vid traditionell vrickning får man oerhörd kraft.

 

http://www.maringuiden.se/forum/topic/53541-yylohn-vrickåran/

 

http://www.yrvind.com/

 

 

Lite OT men här är en hitec(?) variant av vrickåran som enda drivkälla över stillahavet.

https://www.youtube.com/watch?v=6E_SX9gPJbM

Share this post


Link to post
Share on other sites

AIS kan nog diskuteras, det ska till ström också. Solpaneler ger bara liten laddning på de latituderna och vid den årstiden. VHF, SatPhone och en SPOT så anhöriga kan följa båten är nog vettigt.

 

Jag hade nog känt mig tryggare med en AIS. En båt av denna storlek syns inte lätt, varken på radar eller visuellt men å andra sidan kanske det inte är mycket trafik på de sträckorna det handlar om.

 

Hade själv tanken att segla samma rutt men stanna på Amerikas östkust och ta mig söderut men den förhärskande vinden i området fick mig att välja den vägen på "hemvägen" i stället.

 

Kanske frakta båten till Alaska och ro hem i stället? :-)

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jo, jag skulle nog vilja ha både AIS-tranpondern och radar men bara transpondern behöver 140Wh/dygn men i de områdena behövs det minst 150W solpanel för att klara det. På en segelbåt kan man ha feta batterier, vindgenerator mm.

Det är nog en del trafik i dessa områden främst mindre fiskefartyg men om de har AIS är tveksamt. Men förhoppningsvis har de god utkik, det finns ju is, valar mm.

En vit, blinkande lampa på en pinne syns ganska bra, det bör man ha.

Share this post


Link to post
Share on other sites

En liten vindgenerator bör väl klara av energiförsörjningen. Blåser gör det ju för det mesta där...

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

En liten vindgenerator bör väl klara av energiförsörjningen. Blåser gör det ju för det mesta där...

 

 

Vad kostar en vingenerator!? är det nåt du i dagsläget skulle utrusta din båt med!?

 

Hur hög mast måste man ha för en vindgenerator!?

 

Hur påverkar det stabiliteten!?

 

Hur stora batterier behöver man ha för att utnyttja en vingenerator optimalt!?

 

Vad väger en sån batteribank och hur mycket plats tar den!?

Share this post


Link to post
Share on other sites

 

En liten vindgenerator bör väl klara av energiförsörjningen. Blåser gör det ju för det mesta där...

 

 

Vad kostar en vingenerator!? är det nåt du i dagsläget skulle utrusta din båt med!?

 

Hur hög mast måste man ha för en vindgenerator!?

 

Hur påverkar det stabiliteten!?

 

Hur stora batterier behöver man ha för att utnyttja en vingenerator optimalt!?

 

Vad väger en sån batteribank och hur mycket plats tar den!?

 

Dessutom, om det inte blåser akterifrån så blir det roddaren som står för den energi som vindgeneratorn ger. Minst.

--

Jag läste om någon som rodde över Atlanten, båt mm vägde närmare 3 ton, inte undra på om det då tar 90 dagar.

Med kortare delsträckor och i kyligt klimat gäller det nog att hålla båten lätt.

  • Like 1

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ja, men räknar vi på 140 Wh/dygn, så blir det, med 30 procent verkningsgrad, 40 W. Det är inte obetydligt, men egentligen rätt lite. När jag cyklar en väldigt lugn distansrunda ("promenadcykling" som jag brukar kalla det) går det ca 110-120 W. Normalt distanstempo, dvs så jag får upp pulsen och svettas lite, ger ca 180-200 W. I det perspektivet är 40 W inte så mycket. Och då räknar jag inte in att t ex en solpanel kan hjälpa till lite, och inte heller att vindgeneratorn ger tillskott under viloperioderna (jag räknade med 12 timmar aktiv rodd per dygn).

 

En vindgenerator som klarar att lämna 12-15 W kan inte vara så värst stor eller dyr, va?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag har vindgenerator på min båt och den vill man inte ha inom räckhåll för händerna, då tappar man nog fingrar... Jag tror det blir allt för instabilt på en sådan båt. Bättre att klä in med så mycket solceller man kan.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ja, men räknar vi på 140 Wh/dygn, så blir det, med 30 procent verkningsgrad, 40 W. Det är inte obetydligt, men egentligen rätt lite. När jag cyklar en väldigt lugn distansrunda ("promenadcykling" som jag brukar kalla det) går det ca 110-120 W. Normalt distanstempo, dvs så jag får upp pulsen och svettas lite, ger ca 180-200 W. I det perspektivet är 40 W inte så mycket. Och då räknar jag inte in att t ex en solpanel kan hjälpa till lite, och inte heller att vindgeneratorn ger tillskott under viloperioderna (jag räknade med 12 timmar aktiv rodd per dygn).

 

En vindgenerator som klarar att lämna 12-15 W kan inte vara så värst stor eller dyr, va?

 

140Wh/dygn är behovet det betyder ett "distanstempo" per dygn, den energin är nog bättre att lägga på rodden. Största problemet är nog hur stabiliteten påverkas. Alternativet är ju armens trampgenerator men som sagt, det är nog inte motion man behöver där ute. 

Solpaneler är enkelt men årstiden är fel. I juni ger en panel ca 4ggr sin nominella effekt dvs 400Wh/dygn. I september är faktorn 1,5, oktober 0,5, november 0,1.

 

Det man framförallt ska utreda är om AIS är effektivt med tanke på vad det är för båtar i området. En aktiv radarreflektor kanske är effektivare.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Nej, det betyder en tredjedels distanstempo under 12 timmar per dygn. Och med en mindre solcellspanel kanske behovet halveras.

 

Ett annat alternativ är en pedaldriven generator. Om planen är att ro med fast toft så går det att placera pedaler fastmonterade (men löstagbara) som kan driva en liten generator. Då kan det räcka att kanske trampa nån timme per dag för att försörja all elektronik ombord. Lämpligen kan det kombineras med ätpauser, när jag föreställer mig att armarna behövs för annat än rodd. :)

Share this post


Link to post
Share on other sites

 

Solpaneler är enkelt men årstiden är fel. I juni ger en panel ca 4ggr sin nominella effekt dvs 400Wh/dygn. I september är faktorn 1,5, oktober 0,5, november 0,1.

 

Det man framförallt ska utreda är om AIS är effektivt med tanke på vad det är för båtar i området. En aktiv radarreflektor kanske är effektivare.

 

 

Om vi nu skall prata allvar, så är väl inte tekniska pryla prio nr 1 för TS.

 

En  radareflektor är nog inte fel. Erfarenetsmässigt vet man ju ur väl en kanot syns.

 

Möte en kajak med två personer i i somras. Den ene hade röd eller orange klädsel, de andre vit. Personen med vit klädsel såg man på långt håll. Det tog lång tid innan jag fick se att de var två. Hade inte den ene varit vitklädd hade det dröjt länge innan jag sett kajaken.

 

Ute på Atlanten är det nog svårt att upptäcka en mycket liten båt med blotta ögat, även om båten i fråga är många gånger större än en kajak. Man förväntar sig inte att möta en sån farkost ute på havet.

 

Nu kommer ju rodden att pågå under sommaren, så solcellspanel borde ju ha sin bästa kapacitet just då.

 

Vad behöver man ha i teknisk utrustning. 

 

En vanlig magnetkompass är naturligtvis obligatoriskt.

Ett pappersjökort över atlanten är väl nödvändigt. 

 

Jag har Navionics danska sjökort på min läsplatta. Där ingår förutom Danmark, den Svenska västkusten och Norska kusten - åtminstone till Lindesnäs, Färöarna, Island  och Grönland. Både kustkort och specialer.

 

För egen del skulle jag nog vilja ha en handburen GPS som man kan köra på vanliga batterier. Ju simplare och strömsnålare desto bättre.

 

En handburen VHF för att kunna ropa upp ev fartyg kanske inte hade varit fel!?

 

En mycket sporadisk användning för att spara batteri.

 

EPIBR utifall att det värsta skulle inträffa.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag håller med Thaliatha med lite tillägg.

Till Grönland verkar Juli-Augusti fungera hyggligt men Grönland - Labrador är september bäst, minst motvind. Men det finns experter på detta.

En aktiv radarreflektor syns bra även om den är lågt placerad och den drar runt 15 mA.

Den handlarna VHFn ska vara vattentät, ha DSC och GPS.

Men så få tekniska prylar som möjligt.

 

Lägg till en SPOT så man kan följa ekipaget. 

Share this post


Link to post
Share on other sites

 

 

Lägg till en SPOT så man kan följa ekipaget. 

 

Är du nyfiken och vill ha koll på Emma. 

 

Fungerar den via satelit och att man kan se den på nån sait på internet.

 

Du får väl skicka med en.  ;) Hô kôstar den?

 

Om man skulle ha en solcellspanel, vad finns det för sorts små, lätta och optimala batterier!?

 

Tänkte på det där med värme och matlagning.

 

Hur skall man tänka där!? 

 

Eld är väl nästan den värsta faran på ett så utsatt ställe!? 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue. Du behöver som gäst även vara medveten om våra Terms of Use och GDPR policy Privacy Policy