Gå till innehåll
torsdag 25 april 2024
raol

Gå på grund med segelbåt - vad händer?

Rekommendera Poster

Jag har aldrig gått på grund i hela mitt båtliv, även om det inte är så omfattande. Och jag har inga planer på att göra det framöver heller. Men jag är ändå nyfiken på vad som händer och hur det upplevs i båten.

 

Nu tänker jag alltså på vad som skulle hända vid grundstötning på berg, dvs en plötsligt uppstickande sten under ytan. Båtens fart genom vattnet är som mest sju knop.

 

Att det tar stopp på ett eller annat sätt är givet, men vad händer ombord? Kastas man framåt? Eller är det mer som en häftig inbromsning med en bil, att man dras framåt men håller sig kvar där man är? Här förutsätter vi att ingen står upp, utan alla sitter i sittbrunnen eller i ruffen.

 

Vad kan man räkna med för skador på båten? Är det stor risk att fastna?

 

Naturligtvis kan vind och strömmar påverka förloppet och utgången.

 

På botten med sand eller lera antar jag att det mer är en gradvis inbromsning, och obetydlig risk för skador mer än lite skrapad yta och bortskavd bottenfärg. Men kanske större risk att fastna? Eller?

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Båten stannar - du fortsätter. Enkla fysiska lagar som gäller. Kan bli ganska illa skador på besättningen. En bekant gick på grund med sin Bavaria 35 match i över 7 knop. Hans fru slog sig rejält i ansiktet och han själv bröt armen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Båtens botten profil har en stor betydelse  bäst är exempelvis ett centebord  eller sidosvärd. Dock ej sticksvärd

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Postad (redigerade)

Båtens botten profil har en stor betydelse bäst är exempelvis ett centebord eller sidosvärd. Dock ej sticksvärd

Jag trodde att långkölat var bäst? Jag har fällköl på min Albin 57:a men jag tror att skador blir det ändå på költrumman. På min andra båt som är en Dominant 78 är kölen infäst i skrovet mot en ingjuten platta och där skrovets botten vid en kollision blir intryckt och sedan återfår sin ursprungliga form igen. Det sviktar alltså eftersom det inte finns några bottenstockar.

Redigerad av pseudonym

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Gäst Kalman

På grund i tre knop, ett av barnen skadade en framtand. På kölen en liten minigrop i blyet.

 

Gick på en lerbank i vasskanten där  jag seglat 1000 ggr tidigare, mjuk stannande. Inga märken.

 

Pga lutande segel å plötslig bleke så placerade sig kölen på en spetsig sten. Snurrade runt som en kompassnål. Jättesvårt att komma loss. Inga skador mer än en liten grop på 1 cm i diameter å 5 mm djup i blyet.

 

Övriga kontakt med botten är att betrakta som bottenkänning å inte att gå på grund. Man slår i kanske en sten i natthamnen när ett större svall kommer å man missat se stenen när man knöt fast/ankrade.

 

Eller medvetet spårade en fåra i sanden in mot strand så båten kunde ligga kvar där medan besättnignen klev i land i knädjupt vatten för att bada på sandtranden. Många trodde jag var tokig när de såg manöver, ingen ankare ingenting, båten låg snyggt kvar i fåran på botten. Skador? Kunde inte ens se en repa i färgen.

 

 

Men...om det hädner. Kölen trycks upp  i båten om det är fenköl. Sedan kan sprickan bli så stor att båten sjunker på nolltid. Det gjorde en segelbåt alldels utanför Svinbådan i öresund, mitt framför ögonen på mig. Kollade skadan själv efteråt när båten  stod uppallad i hamnen i Viken. Fy för en sådan konstruktion.

 

Sedan kan masten få för sig saker å ting. Dess massa svänger å kan trycka ner däcket eller ramla överbord om stagen inte håller för sötbelastningen. Vid en slack rigg får man ett ryck, så Herrar, spänn riggen.

 

Personskador, alla som har gått in i en lyktstolpe räcker upp en hand. Det blir ungefär samma skada om man slår i huvet vid ett tvärstopp från 4-5 knop. Beror på var man landar. För att bryta en arm behövs ännu mindre.

 

Väntar med stor spänning raol att du gör din debut å berättar hur det gick. Du måtte inte seglat mycket direkt så det stör å hållit dig mellan röda/gröna pinnar antar jag.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kul filmsnutt på temat. Linjett har en variant med variabel köl som tar upp mycket av smällen.

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det finns två typer av sjömän. De som gått på grund och de som kommer att gå på grund. Jag tillhör än så länge den sistnämnda om man får räkna bort bottenkänningar enligt Kalmans beskrivning. :-)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Gått på grund några gånger, den enda skadan på båten var att på förra båten hoppade motorn loss (MD6), dock lätt fixat. Värsta personskadan när jag var ensam ombord och på fjärden i september och trodde att jag rundat en grynna, men icke. Båten tvärstannade och jag fortsatte med huvudet före ner i salongen och landade på huvudet. Missade som tur var bordshörnet. Flög en vecka senare till Chicago och körde route 66, 600 mil med huvudet i handen för att avlasta en sträckt muskel.

Lärdom: Ska man gå i steniga vatten, se till att det finns något mjukt att landa i, stå INTE bakom nedgången till ruffen!

Om man krockar en bil i 7 km/tim (3,75 knop) klarar man inte att hålla emot i ratten. Jag vet, har provat för att kolla om det var sant. Det var med en stadig Pontiac för 50 år sedan så man kunde köra in i ett stenblock i låg fart utan skador på bilen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vi gick på grund orfentligt andra året som vi hade S30:an. Vi närnade oss ett utmärkt grund från lite fel vinkel och hannade i princip i ett stenröse. Vo gade en frisk slör och gjorde nog sex -sju knop. Tre barn sitter dramje i pulpit som så många gånger tidigare med fötterna dinglande utanför. Det fjärde barnet ligger och läser i förpiken och vi fyra vuxna är i sitbrunnen. PANG!!Tvärstopp! ! Jag flyger framåt ca en meter pch slog smalbenet i skotbänken. Barnen kkarade sig sån tur var väldigt bra. Vi vuxna blev lite blåslagna. Min fru tyckte att det som var mest otäckt var att seglen plötsligt började slå brutalt efterdom båten vred sig okontrollerbart mot vinden på grund av att hjärtstocken hade krökt sig. Jag blev så frustrerad över att rodret inte lydde att jag drog av rorkulten Min fru ringde 112 och vi fick helt underbar första hjälp av en besättning .på en polisbåt. Ombord på den fanns även en läkare och en brandchef. De var på väg till en gemensam konferens Trosa som skulle handla om samordning :)

Båten började aldrig att läcka , bara kosmetiska skador på kölen Men hjärtstocken till rodret kröktes ocj srorkulten gick av. Då och då i säkert övet ett års tid hände det ibland helt oväntat att jag fick samma grundkänningskänsla som då det inräffade i kroppe . Den dova smällen och rycket i kroppen. Men varje gång som jag kände så intaladegjag mig själv lugny att : Jaha, nu känner jag så igen, men då var då och nu är nu. Eftersom jag har seglat så mycket efter grundstötningen så har det gått övet helt. Förmodligen så har nog mon fru lite svitert av det än eftersom hon tycker inte om ljudet av prasslande segel då vo hissar i friska vindar. Det påminner henne om den dramatiska och okontrollerade situationen innan vi fick ned seglen

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har hittills bara seglat (eller för den delen kört motorbåt) i kända vatten, och jag är hyfsat bra på att navigera. Håller mig utanför mörkblått på sjökortet, förutom i hamnen. Motorbåten, på den tiden, var väl djupast vid fenan i botten av utombordaren, kanske 35-40 cm? Segelbåten går 110 cm ner (nominellt - förmodligen lite mindre lättlastad), så inte heller det är jättedjupt.

 

Jag lider av bottenskräck, så så fort jag ser att det mörkblå börjar skifta i gröna toner blir jag extra vaksam. Jag seglade genom en smal ränna förra sommaren, och där var det ljusblått på sjökortet. Det var klart i vattnet den dagen, så jag såg botten väldigt tydligt, trots att det bör ha varit mer än tre meter djupt. Inte bekvämt, men det gick ju bra. Fast där var det sand, så inte hela världen. Dessutom gick det inte fort - två knop kanske.

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vår segelbåt är också rätt snäll om man sitter i sittbrunnen. Rakt fram finns bara släta, breda ytor utan vassa kanter.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Förstår inte riktigt finessen med att gå på grund. Med dagens hjälpmedel?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är bra att du är försiktig Raol! Fortsätt med det! Jag ser din rädsla som sund:) Jag känner en snubbe som ofta testar olika gränser i mitt tycke vid lite onödiga sammanhang. Jag kan t ex inte begripa varför han ska gå då nära land helt omotivetat i en farled bara för att han har gps. Sen gick han på grund också, men mig veterligt så fortsätter han att testa gränser vilket har lett till ytterligare grundstötningar. Tja..Vi ät olka som människor och en del har dtörre behov av att uppleva spänning än andra.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror det handlar en del om var man seglar. I "mina" vatten är det mycket grund, många gånger kan man inte gå många meter utanför farleden förrän man går på. Därför måste man hela tiden följa med noga i kortet. Pratar man med bryggrannar så är det få som gått på grund, ivrat fall i modern tid.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ingen vill väl gå på grund, när det händer beror det i alla fall för mig på rent slarv med navigationen. Sedan har jag kanske mindre marginaler än en del andra och därför kanske det smäller när andra klarar sig vid samma slarv. Men som sagt, man borde inte behöva gå på grund!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om sjökorten stämmer så behöver man inte gå på grund.

Men det är inte alltid som sjökorten stämmer. Och då avser jag inte bara att en djupkurva kommer några meter tidigare än på kortet. Nej, det är många grund som missats när lotsarna i början av 1900-talet ritade sjökort efter att ha gjort "glesa handlodningar". Lokalbefolkningen åker oftast efter ensmärken och frimärken. Om det finns grund 50 m bredvid deras enslinje så hittas det inte. Det är vi moderna båtmänniskor som inte kör efter lokalbefolkningens enslinjer, utan använder plotter som visar exakt var vi är som hittar dessa okända grund ute på fjärdarna.

 

Nymätta områden i anslutning till stora farleder och Hydrographicas kort är skapligt pålitliga.

Fjärran från farlederna och på gamla 50:000-dels kort kan det finnas rätt stora brister.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Visst borde risken att gå på grunf minska avsevärt med modern teknik ombord bhemac. Men man kommer aldrig från den mänskliga faktorn plus månha människor har förmodligen i alla tider haft en benägenhet till för stor tiltro till dagens teknik och att människor är osårbara. Titta bara på vad som hände med Titanic och nu senast VOR-båten som segkade på ett korallrev

Tydligen berodde den navigationsmissen på att grundet inte var synligt, med den förstoringsraden som de körde med på plottern för tillfället. Man skulle kunna tro att grundstötningarna skulle minska avsevärt nät då många idag har gps-plotter mm, men enligt ssrs så gör det inte det. De tror att det beror på att många är benägna till att ta större risker nu och även ge sig ut mera aningslöst utanför farleder och in på okända "fatligare" vatten. Vo är alla bara människor och det gäller nog att fortsätta att vara ödmjök både till teknik och sitt eget omdöme o förmåga.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Visst borde risken att gå på grunf minska avsevärt med modern teknik ombord bhemac. Men man kommer aldrig från den mänskliga faktorn plus månha människor har förmodligen i alla tider haft en benägenhet till för stor tiltro till dagens teknik och att människor är osårbara. Titta bara på vad som hände med Titanic och nu senast VOR-båten som segkade på ett korallrev

Tydligen berodde den navigationsmissen på att grundet inte var synligt, med den förstoringsraden som de körde med på plottern för tillfället. Man skulle kunna tro att grundstötningarna skulle minska avsevärt nät då många idag har gps-plotter mm, men enligt ssrs så gör det inte det. De tror att det beror på att många är benägna till att ta större risker nu och även ge sig ut mera aningslöst utanför farleder och in på okända "fatligare" vatten. Vo är alla bara människor och det gäller nog att fortsätta att vara ödmjök både till teknik och sitt eget omdöme o förmåga.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Visst borde risken att gå på grund minska avsevärt med modern teknik ombord bhemac. Men man kommer aldrig från den mänskliga faktorn plus Många människor har förmodligen i alla tider haft en benägenhet till för stor tiltro till dagens teknik och tro att människor är osårbara. Titta bara på vad som hände med Titanic och nu senast VOR-båten som segkade på ett korallrev

Tydligen berodde den navigationsmissen på att grundet inte var synligt, med den förstoringsraden som de körde med på plottern för tillfället. Man skulle kunna tro att grundstötningarna skulle minska avsevärt nät då många idag har gps-plotter mm, men enligt ssrs så gör det inte det. De tror att det beror på att många är benägna till att ta större risker nu och även ge sig ut mera aningslöst utanför farleder och in på okända "fatligare" vatten. Vo är alla bara människor och det gäller nog att fortsätta att vara ödmjök både till teknik och sitt eget omdöme o förmåga.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Förstår inte riktigt finessen med att gå på grund. Med dagens hjälpmedel?

Tack vare dagens hjälpmedel gick jag på grund skulle jag säga. På den tiden jag navigerade med papperskort höll jag alltid extra marginal då jag vet att det är svårt att bedöma avstånd, men för ett par somrar sedan seglade jag på kanten till den "ljusblå" linjen, bara touchade den, utanför en liten ö vid infarten till Kyrkviken vid Ornö. Det borde helt klart ha varit minst tre meter djupt, men jag hittade en flat gynna att ställa båten på som låg på sådär en 1,40. Båten fick inga skador, men jag kom inte loss för egen maskin, kompisen drog mig loss.

 

Hade jag kört efter papperskorten hade jag haft betydligt större marginaler och inte vågat mig in där jag var.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Visst borde risken att gå på grund minska avsevärt med modern teknik ombord bhemac. Men man kommer aldrig från den mänskliga faktorn plus Många människor har förmodligen i alla tider haft en benägenhet till för stor tiltro till dagens teknik och tro att människor är osårbara. Titta bara på vad som hände med Titanic och nu senast VOR-båten som segkade på ett korallrev

Tydligen berodde den navigationsmissen på att grundet inte var synligt, med den förstoringsraden som de körde med på plottern för tillfället. Man skulle kunna tro att grundstötningarna skulle minska avsevärt nät då många idag har gps-plotter mm, men enligt ssrs så gör det inte det. De tror att det beror på att många är benägna till att ta större risker nu och även ge sig ut mera aningslöst utanför farleder och in på okända "fatligare" vatten. Vo är alla bara människor och det gäller nog att fortsätta att vara ödmjök både till teknik och sitt eget omdöme o förmåga.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är stor skillnad på kvaliteten på sjökort beroende på geografiskt läge. Min hemmahamn på landstället i Singö har förrädiskt vatten utanför farlederna med många grynnor som inte är med på korten. Särskilt på utsidan mot Ålands hav där det har varit mycket militär verksamhet är korten inte alls uppdaterade. Förra sommaren körde jag på "vitt" område i lugn fart ~6knop när ekolodet plötsligt visar att det snabbt blir grundare. Vid 3meters djup kastade jag i backen och när jag ser noggrannare skymtar en grynna ca 0.5m under vattenytan.  Vad som hänt om jag legat i marchfart vill jag inte tänka på.

Vissa av de fd militäröarna ligger även helt fel i GPS, 30m från land visar GPS att jag är uppe på land.

Djupskiftningar på 30meter med några meters avstånd är inte ovanligt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Visst borde risken att gå på grund minska avsevärt med modern teknik ombord bhemac. Men man kommer aldrig från den mänskliga faktorn plus Många människor har förmodligen i alla tider haft en benägenhet till för stor tiltro till dagens teknik och tro att människor är osårbara. Titta bara på vad som hände med Titanic och nu senast VOR-båten som segkade på ett korallrev

Tydligen berodde den navigationsmissen på att grundet inte var synligt, med den förstoringsraden som de körde med på plottern för tillfället. Man skulle kunna tro att grundstötningarna skulle minska avsevärt nät då många idag har gps-plotter mm, men enligt ssrs så gör det inte det. De tror att det beror på att många är benägna till att ta större risker nu och även ge sig ut mera aningslöst utanför farleder och in på okända "fatligare" vatten. Vo är alla bara människor och det gäller nog att fortsätta att vara ödmjök både till teknik och sitt eget omdöme o förmåga.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skador på båten är väl helt beroende på konstruktion. Vissal fenkölar sitter helt flackt mot skrivet med bultar vilket gör att de "lätt" kan slås bort medan andra båtar har rejäla klackar på skrovet som sitter bakom kölen.

 

Jag har lyckats gå på en sten i 2knop, tänkte inte på att vattennivån var 2-3 dec under den normala och körde "där jag alltid kört", pang sa det, dock var stenen på sådant djup att vi hoppade över den, tappade all fart men fortsatte sedan som inget hänt, ingen skada på köl eller skrov. 

 

Svärföräldrarna fick tvärstopp med långkölad Vega i en 4-5 knop, inga skador på båten men svärmor slog av 2 framtänder på bommen (det var hon som stod till rors).

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Yttersta ansvaret har alltid navigatören. Sjöfartsverket säger att precisionen är 50 m, utgår man från det så blir det svårt att hitta grund. Sjömätningen är dålig i vissa områden, framförallt där det är grunt. Då får man färdas med stor försiktighet där. Jag tycker det är kul att utforska sådana områden men då är det ekolod och krypfart som gäller. I ytterst sällsynta fall går man på okända grund men visst händer sådant. Missar man detta med zoomläge så har man inte lärt sig den plotter man i övrigt litar på. Navigering handlar alltid om att ha marginaler. Grundstötningar beror oftast på slarv vilket faktiskt är ett exempel på dåligt sjömanskap. De på varvet är förvånade över att de flesta som gått på har gjort det i hög fart. Ofta värker grundstötningarna ha föregåtts av en osäkerhet på vart man är. Men man minskar inte farten för den sakens skull.Det finns också nästan en glorifierings av att gå på grund medan man tex i handelsflottan anser det vara minst sagt pinsamt.

En stor del av det vi betalar i försäkringspremier går att att reparera båtar som går på grund.

Alla kan ha otur någon gång men en del verkar ha det väldigt ofta.

 

Nu är det väl ingen ide att jag sjösätter, jag skulle få mycket att äta upp om jag går på någonstans.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är bra att du är försiktig när du seglar o navigerar bhermac plus du verkar ha en realistisk bild av hur det är.

Men jag tror inte att det skadar med lite mera ödmjukhet till när båtfolk går på grund. Undrar om Aqua Veras pappa (Tor Isedal ) hade gått på grund någon gång?

Men o andra sidan så hade det inte blivit någon bra scen i SoS Sällskapsresan om han hade varit det MEN hans fantastiskt vackra dotter A.V. / Brigitre Södergaard var det i alla fall. Visst är det bra att vara självkritisk och

även realistisk, men vi är alla bara båtfolk som FÖRMODLIGEN förr eller senare konmer gå på grund.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror inte alla förr eller senare ska behöva gå på grund. Vi kanske mer borde diskutera hur man undviker detta. Ofta kommer det några bra tips i diskussionerna som kanske även den mest inbitne inte tänkt på.

Visst är det synd om folk som går på grund och kanske får semestern förstörd, även om grundstötningen berodde på slarv. Men jag tyckte mer synd om en bekant vars skittank sprack. Det kom han aldrig över.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vi gick på grund utanför Utö en sommar...de va en helt flat sten ca 1.5m bred och 2m lång.

Vi liksom gled upp på stenen och blev stående så exakt att de kändes som vi var hängande i en kran  ( flat kölbotten ) . Vi fällde ut bommen och jag gjorde som hon i filmen S.O.S och klättrade ut och hängde mig i bommen så att båten lutade kraftigt...sen drog kompisen på lite gas på inombordaren och vi gled fint därifrån. 

 

De va ju skönt att ingen såg oss  :P

 

 

 

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Härligt bhenac! Nu tycker jag verkligen att du både visar ödmjukhet och kommer med konstruktivt förslag :)

Ja nog ör det väl så att ingenting är förutbestämt on man kommer att gå på grund någon gång i feamtiden eller inte Se, lyssna, lär läs,, var allert o självkritisk; så minskar säkert risken rejält för att gå på grund :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är expert på att gå på grund och har lärt mig det av min far men har inte riktigt kommit upp i hans antal än.

 

Maxi 77:an klarar grundstötningar i hög fart väl trots att den är kortkölad, så skråvet har alltid klarat sig. Järnkölen behöver lite ny färg nästa vår bara.

 

Det första som händer är att det smäller. Även en lätt grundstötning i låg fart låter förfärligt högt och i hög fart är det öronbedövande.

 

Om alla sitter ner som du säger så kommer de inte att ramla, men när sitter folk ner i en båt? Att ramla in med huvudet före i ruffen och slå pannan i matbordet är en vanlig akrobatisk konst att utföra vid grundstötning. En annan är att tappa tallriken med mat man har i knät ner i ruffen.

 

Ibland fastnar man på grunden, om det är en någorlunda platt sten. Då får man försöka gunga sig loss eller få hjälp av en förbipasserande med stark motor.Oftast kryssar man när man går på grund och har därför vinden emot sig som hjälper till att knuffa tillbaka båten till djupt vatten.

 

Det viktigaste vid grundstötning är att snabbt byta ut flaggan mot en norsk. Folk tycker det är roligare då.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Medlem på maringuiden.se? Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa nytt...