Jump to content
Saturday 24 August 2019
Sign in to follow this  
utsegla

Så blev man skutseglare på riktigt…

Recommended Posts

Efter detta blir det paus i skrivandet.

Långt senare 1986 blev jag inbjuden till föreningen Mot Bättre Vetande på Öckerö. Man ville ha kontakt med tidigare ägare till Hawila som då höll på att byggas om till skolsegelfartyg. Man var intresserad av historien runt Hawila och Pappa och farbror Folke var rätt källa att ösa ur. Verner och Folke hade ju beställt Hawila ny 1935. Jag hade ju inte varit med när man seglade under kriget så jag kunde bara bidra med femtiotalet och början på sextiotalet med motorsegling.Man ville få fram hur det hade varit att jobba på skuta. Och jag berättade gärna. Jag ville gärna vara med.



När det var dags för premiärsegling och utbildning av befäl blev jag tillfrågad om att segla och vara med som skeppare en dag. På min dag gick vi in Hönö Klåva och visade ”nya” Hawila med alla segel satta för Hönöborna. Det var kav lugnt den dagen.



Jag kunde ju det här med att köra båt och flera ungdomar som ville lära sig tydde sig till mig. Jag var också rädd om Hawila, så jag lärde dem knepen att manöverera snyggt med maskin i hamnarna. Man fick tänka sig före så man inte satte in klyvarebommen bland sjöbodar och skägårdbåtsfönster. Och lite vånda hade jag nog vid manöverövningar med ungdomar inne bland glasburkspallarna i Åstols hamn.



Läste att en av killarna blev Sveiges yngsta befälhavare på kryssningsfartyg för en tid sedan. Skutseglingarna var bra för ungdomarna med intresse för sjöfart. En annan duktig kille basar nu för Sail Training Race. Det känns gott när man sett pojkarna på nära håll som unga.



Jag var aktiv i MBV och seglade som skeppare under fem år och satt den tiden också med i styrelsen för skutorna. I tre år hade jag huvudansvaret för maskinrummet på nya Hawila.Seglat i småbåtar hade jag gjort hela mitt liv, så att segla tyckte jag inte var några större problem. Bara lite mera segel och tampar att hålla reda på. Jag var den första att få till en riktig stagvändning på Marstrandsfjorden efter flera misslyckade försök av några som “kunde” segla skuta och fast att man bräckte i förseglen.



Ja jag hade tur, men jag kollade först på sjön att nu blir det lite lugnare, så passade jag på att i rätt tid. Flytta över stöttetaljorna! Ror i lä! Loss i försegel! bräck i försegel! för över och skota försegel! skifta dirkar på stor och mesan! Ta hem slacket i stöttetaljorna! Så var vi runt med vinden in från nya sidan. Skifta backstag kom senare. Sedan kom man på att också bräcka i mesan samtidigt som rodret bordades. Och då lyckades man vända genom vind varje gång.

Bästa Hawilaseglingen för mig var när vi gick till Frierfjorden med Pappa, Folke och andra gamla sjömän 80+, ungdomar och medelålders. Resan hade ett tema: “Till centrala platser i Hawilas historia” Jag våndades en del med ansvar för 24 personer i besättningen. Jag var skeppare för första gången på en veckotur. TV-team ombord, överfallsväder, mm. Men så roligt med alla trevliga och intressanta deltagare i besättningen.



Och upplevelsen att komma till alla gamla ställen som vi varit vid i Frierfjorden. Islastningsplatsen Sortebogen och Salpeterfabriken Heröya, Norsk Hydro AS, som bjöd hela besättningen på middag och dusch i deras sportanläggning.



Många mindes oss från fraktfarten. Och det skrevs i lokaltidningarna. Vid en islastningsplats tog Pappa och Folke över och förbjöd mig att gå ut deras gamla utfart. Deras ensmärken som de hade i minnet var borta. En tall över isbingens NO hörna fanns inte. I sjökortet fanns det gott om vatten men, de tog till skepparfasoner och fick mig att gå ut samma väg som jag kommit in. När vi kom hem efter denna resan hade vi blivit så tajta så att ingen ville gå hem alla var kvar över en halvtimme efter att vi lagt till. Märkligt sa Pappa alltid ville hem så fort vi lagt till annars.



Konstigt kunde det bli med nya Hawila, som när ett sällskap, från en revisionsbyrå, som hade hyrt båten när jag var skeppare. Att vara den som VD ville ha som kompis ombord kändes främmande för mig som är en enkel man och hellre “ sitter under korkeken och luktar på blommorna än leka som de unga tjurarna”

Att diskutera storleksordningen av omsättningen, och arean på segelgarderoben kändes konstigt. Vi hade så olika språk, fast vi båda var svenskar.

En deltagare som var läkare såg väl vad jag var för en typ, och ville därför ta över ansvaret i Kyrkesund. Det framkom då att han seglat igenom ett par gånger i egen båt. Och det kändes ju tryggt.



Medan jag ändå håller på att skriva om att köra till kaj med Hawila, så tänker jag på vissa turer med vuxna deltagare. En del befälselever och gamla sjöbefäl kunde ibland misslyckas med att komma in till kaj på första försöket. För oinsatta, verkade det då, som mycket svårt att manöverera ett fartyg som Hawila. De sjömännen fick alltid applåd, när man äntligen lyckats ta sig in och fått fast vid kaj. Detta påpekade en duktig bästeman för mig. Kontigt att vi aldrig får någon applåd när vi lägger till sa han med en räv bakom örat.



Själv har jag inte fått någon applåd när jag lagt till med ”nya” Hawila. Och det är jag stolt över. Skulle kanske själv behövt en rejäl applåd i Lilla Edetslussen 30 år tidigare.

Pappa får den på det sätt applåder är ämnade. D.v.s. efter en bra föreställning, och då som min lärare till sjöss. Och som föredöme hur man lever och är snäll och ändå utstrålade respekt.



Bakom varje framgångsrik man står en duktig kvinna. Mamma vände vid behov på den tunga tvättmaskinen hemma och satte friktionsmedel på slirande remmar och fixade det mesta hemma när pappa var på sjön. Ja stark var hon. Hon böjde en ”atletfjäder” utan besvär när vi pojkar som försökt hade misslyckats.



Mamma gav mig också recept och tips om kokkonsten. Tragiskt att så mycket av deras erfarenhet håller på att försvinna. Detta skrevs när föräldrarna satt på ålderdomshemmet 2000.



I Stralsund bjöd jag en något förfriskad skutskeppare på just mammas skinksås. Baconbitar i vit sås. Fali gött pöjk! Go sås! ”Men va får vi mer än sås och petäter” sa han.



Aldrig får vara riktigt glad.



 

post-10024031-1394237804,0462_thumb.jpg

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tråkigt att du skall göra uppehåll.

Välkommen tillbaka, alltid lika trevligt att läsa om dina eskapader.  

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tråkigt som sagt att du tänker göra ett uppehåll, kom tillbaks snarast!

Haha, min egen erfarenhet av skutor inskränker sig till att jag fått styra kryssarklubbens slanka skepp Gratia vid ett par tillfällen under en enda dagstur. Mycket trevligt och lärorikt för en enkel småbåts-kustseglare. Insåg klart min begränsning - olikt den kaxige läkaren som ville ta över i din berättelse. :)
[Mina bestående intryck av den enda turen blev f.ö. mest att Gratias kryssvinkel var förvånande goda, de gamla litet urblåsta seglen kunde fladdra närmast masten och långt baköver men likväl tappade inte skutan drivkraft som min gamla Amigo23 omedelbart skulle gjort i samma situation. Vi slank även igenom Albrektsunds kanal på sydgående, alltså länsande i frisk V-NV vind och som nybörjare - under sakkunnig ledning - gippade vi flera gånger under passagen. Linfärjan och alla andra höll sig klokt nog på sin kant efter sedvanligt vhf-anrop. Efter kanalpassagen sattes sen ett tunt jättestort snedsegel kallat röde baron mellan stor- och mesanmast. Elva knop som mest om jag minns rätt. Fanns månne ett sånt segel även på Hawila då det begav sig?]

Den ursprungliga Hawila - byggd 1935 tycks vara såld till Finland 2009 - men vad var egentligen ursprunget till själva namnet? (Knappast ordlek om hav-vila, möjligen havs-ila eller annat? Verner, Folke eller din far som beställde skutan kanske har nämnt nåt om detta??)

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tack för glada tillrop. Mina skrivningar hittills har jag saxat ur mina memoarer som kom till då jag anfäktades som mest av min tinnitus och utbrändhet. Nu mår jag skapligt och kanske det kan komma skrivningar om min offshoretid..

Vi hade ingen rode baron som i de blå båtarna. Men väl ett mellanstagssegel, som också hissades som jagare längst ut på klyvarebommen. 

Hawila finns nu i Köpenhamn Kastrup enligt AIS. I somras var hon vandrarhem i Köpenhamn. Osäker om ägareförhållandet nu.

Ha slita kallade lata hamnarbetare henne för i Gbg. Annars kommer namnet från bibliska berättelser. Hawila, landet där guld finnes. Och det guldet är gott. Minns inte var men i ga testamentet.

Mitt barnbarn seglar med Athene som instruktör så återväxten fungerar.

post-10024031-1394237804,7862_thumb.jpg

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jo en sak till kom jag på angående namnet Hawila. Det var någon som hade ett fickur som gick som en klocka, alltså rätt. Och det gällde ju för den nya båten att inte ligga still för dåligt väder. Och att hålla ruta som norrmännen säger. Det fanns inte mycket tid att spela med om man skulle hinna två resor under en vecka. MBV har nämnda klocka av märket Hawila vill jag minnas.

Verner var min far.



Bilden är från när vi rundar Väcker med islast från Norge. Denna gång bröt det över sexmetarn SO om Sadeln lite söderut.

post-10024031-1394237805,8226_thumb.jpg

Share this post


Link to post
Share on other sites

Kul att läsa!

Själv kan jag nog säga att jag tillbringade några väldigt betydelsefulla år på Constantia. En Marstal-skonert byggd 1908 som nu är skolfartyg. Jag kom ombord första gången som 9-årig optimistjolleseglare och var med tills jag var 16-17 ungefär och min egen träbåt tog för mycket tid.

Jag kommer för alltid vara Hakon, som då ägde henne och fortfarande är en av skepparna, tacksam för allt jag lärde mig om sjömanskap, hantverk och livet under de åren. Jag glömmer nog aldrig heller historierna som vi fick höra av farbrorn som hade gått som jungman under kriget. Man seglade då bland annat med salt till Tyskland...

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Sign in to follow this  








×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue. Du behöver som gäst även vara medveten om våra Terms of Use och GDPR policy Privacy Policy