Gå till innehåll
torsdag 28 mars 2024
utsegla

Sista året med Hawila

Rekommendera Poster

 

Efter åtta år på Hawila med avbrott för lumpen i flottan i 13 månader. Började jag som bunkerbåtsanställd en vinter. Båten hette Fram och ägarna var från Fiskebäck. Jag trivdes ganska bra men på våren kände jag lite olust med att inte få lämna Göteborgs hamn.



En gång, när jag gjort bacon och ägg varje frukost ett stort antal gånger i sträck. Gubbarna ville ha det så. Hur som helst, en torsdag köpte jag på eget bevåg en färdig jättegod ärtsoppa med fläsk hos Magnussons vid fiskhamnen. De annars så vänliga gubbarna började hosta och bära sig konstigt åt när det stod en helt annan frukost än de var vana vid på bordet. De tyckte att jag slog på för stort med middag. Jag svarade att den maten kostade hälften av vad ägg och bacon kostade. Vi vill ändå ha ägg och bacon sa de trumpna bröderna Oskar och Olle. Och fick så också i fortsättningen.



Oskar erbjöd mig jobb i sitt tankbåtsrederi och stöd om jag ville läsa på sjöbefälskolan. Men jag tackade nej då jag inte ville vara borta hemmifrån. Det fanns inga avlösningssystem på den tiden. Och jag skulle ju gifta mig med Ingela.



När Pappa och jag en lördag åkte med passagerarbåten ”Hönö” bestämde jag mig för att tankbåtar var inget för mig.



Jag styrde skärgårdsbåten ”Hönö” medan Paul och Pappa satt bakom och pratade bl.a. om hur han skulle få folk till Hawila nu när jag slutat och var på tankbåt.



Pappa svarade då att han hade bett till Gud om detta problem natten innan.



Det konstiga var att natten innan ombord på Fram, hade jag upplevt en sådan olustkänsla och längtan att komma där ifrån, fast det var ett toppenjobb i Göteborg nära till Ingela.



Jag bestämde mig då att fortsätta på Hawila lite till med Göta kanalresor.



Vid en resa med sillmjöl fick mitt dragspel en egendomlig lukt. Det luktade sillmjöl när jag spelade i flera år efter denna resan. Dragspel ombord fungerade bäst för mig efter en dag i lastrummet med sträva pappersäckar. Mina slätslitna fingrar löpte då skallgång över tangenterna och det uppstod ibland ljuv musik. De flesta helgerna lyckades vi hålla oss hemma med Hawila.



Jag blev något år efter beslutet på ”Hönö” blev jag erbjuden jobb som maskinist av Paul. ”Hönö” hade en omkastningsbar 420 hkr. Skandia, som lät som hjuvlig musik i mina öron.



Men bilfärjorna hade börjat köra till öarna, och då skulle det innebära slutet för ”Hönö”



Så jag tackade stolt över erbjudandet nej.



Jag hyrde rum och hade fått jobb på SKF då. Där jobbade jag 8 timmar om dagen och dubbla lönen för halva antalet arbetstimmar på Hawila. Kunde man ha det så bra och ändå tjäna pengar så det räckte och blev över?



Nu blev tid att vara ute bland holmarna med Ingela. I min eka. Vi hittade en bergshylla på Hönö Huvud som blev ”vår” första året som nygifta. Jag fick lära henne att bada från bergen och hitta ”snälla” trappor utan sjötulpaner. Kolla efter maneter. Vad jag frös när jag försökte få henne ut på djupt vatten. Inte så lätt när man som stadstös bara badat i bassänger och på sandstränder.



Nu dyker hon (65) gång på gång från båten när vi ligger vid vårt skär som jag borrat hål i för att sätta i mina bultar för förtöjning i. Jag får fälla ner kapellet när hon badar annars får vi pumpa.



Nu blev det lite flum men så är min skrivning också slut för denna gången.



 

post-10024031-1394237788,3678_thumb.jpg

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Medlem på maringuiden.se? Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa nytt...