Gå till innehåll
fredag 29 mars 2024
DeO

Deplacementsbåt

Rekommendera Poster

Hej, jag undrar om det är någon skillnad på marchfart, maxfart och bränsleförbrukning (l/nm) för en deplacementsbåt om aktern är snipformad än om den är rak? Har hört att det bildas drag/virvlar som bromsar en båt med rakt avskuren akter. Jag är intresserad av en båt med stängd kabin som kan göra 10 kn i ekonomiläge (bränsleförbruk runt 1 l/nm) med sovplatser för 6 vuxna inomhus. Tänker att båten bör vara minst 10 meter för att klara det. Räknar man teoretiskt på en deplacementsfart på 10 kn så krävs 17 m båtslängd i vattenlinjen. Jag vill dock ta del av praktisk erfarenhet kring frågan. Mvh Daniel

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Men ger inte önskade 10 knop en längd i vattenlinjen på 10 meter med den klassiska formeln Fart = 2,427 * SQRT(Längd)?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
43 minuter sedan skrev Kane:

Men ger inte önskade 10 knop en längd i vattenlinjen på 10 meter med den klassiska formeln Fart = 2,427 * SQRT(Längd)?

Har du provar att räkna med den formeln?

 

roten ur 10 är 3,162 x 2,427 = 7,674

roten ut 17 är 4,123 x 2,427 = 10,006

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
41 minuter sedan skrev No_jah:

Har du provar att räkna med den formeln?

 

roten ur 10 är 3,162 x 2,427 = 7,674

roten ut 17 är 4,123 x 2,427 = 10,006

My bad.

Blir ju en relativt liten skillnad i deplacementsfart mellan en 10- och en 17-metare.

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
33 minuter sedan skrev Kane:

My bad.

Blir ju en relativt liten skillnad i deplacementsfart mellan en 10- och en 17-metare.

 

Jo, så är det ju.

 

Det bästa är att ha en båt  som är en meter lång, då får man ju en deplacemetsfart på 2,427 knop. 😉

 

Edit.

Det är ju såklart ännu bättre om båten är under en meter lång...

Redigerad av No_jah
  • Haha 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Längd ger ger inte alltid fler sovplatser. På senare år har antalet sovplatser fastnat på fyra upp till 40fots båtar. Men om du går upp i ålder kan man klämma in sex personer redan på 30 fot. 
Titta gärna på Vinga 30 och liknande. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Stämmer att en rak akter (båt med tydlig akterspegel) i teorin ger större motstånd än en med rundat akterskepp ( en så kallad Snipa/Snäcka). De flesta snipor har gjorts med någon form av lite skarpare slag mellan övergång av botten och skrovsida för att öka på maxfarten (till över den teoretiska), men vilket minskar snipans fördel i bränsleförbrukning. Fördelen är oxå störst vid farter en bit under den teoretiska maxfarten enligt formeln som angivits tidigare, ju närmare den teoretiska maxfarten ju mindre blir snipans fördel.

I praktiken är nog skillnaden i förbrukning för en 10 meters snipa vs en likvärdig 10 meters deplacementsbåt med platt akterspegel inte särskilt betydelsefull.

 

Den teoretiska maxfarten enligt formeln som tidigare angivits är egentligen baserad på skrovformer typ kanot (symetriska för och akterskepp) och dom oxå ger den teoretiskt låga bränsleförbrukningen (egentligen lågt motstånd). Alla avvikelser från den skrovformen ger oxå avvikelser från teorin. Det är därför de flesta deplacementsbåtar har högre msx fart än den teoretiska maxfarten........och då oxå högre motstånd och högre förbrukning.

Redigerad av Boanjohan
  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En relevant fråga är om du nöjer dig med en maxfart på runt 10 knop? 
Normalt har du tre alternativ utifrån ditt behov:
1. Med en ren deplacementsbåt kommer du inte kunna få så mycket mer fart än vad den teoretiska formeln nämnd innan ger. En marschfart en bit under max kommer ge låg förbrukning medan fart mot max kommer bli som att elda för kråkorna.

2. Med ett halvplanande skrov kommer du kunna öka på maxhastigheten, men krävs då oxå större motor och högre förbrukning. Marschfarten i deplacerande läge kommer dock kunna vara låg och jämförbar med alternativ 1.

3. Med planande skrov kan du välja att köra skitfort eller långsamt. Du måste oavsett ha en mycket större motor som i alla lägen då också kommer dra mer (jämför med motoralternativ på bil). I låga farter och höga farter är det dock inte nödvändigtvis jättestor skillnad per sjömil. Gång egenskaperna i låg fart är ofta något sämre än alternativ 1, men ju större båt desto mindre skillnad.


Allt detta är generellt.

 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för utförligt svar! Vi har idag en helplanande Coronet 26 Family på 8 meter, som vi är jättenöjda med på totalen efter vårt nuvarande behov. Båten marchar 17-20 kn och vi har ekonomiläge i lågfart upp till 6 kn. Vi gillar dubbla motorer för drift- och sjösäkerhet på längre turer. Bensinförbrukningen i planing ligger på drygt 2 l/nm och i lågfart drygt 1 l/nm. Vi tuffar för det mesta runt i 5 kn. Komfortabelt och spar bränsle och miljö! Vill behöver dock stundtals använda 20 kn-läget. 

 

Om vi däremot skulle uppgradera till större båt skulle en march-/maxfart på 10 kn vara en bra kompromiss. En helplanande båt från 10 meter med dubbla maskiner börjar dra iväg i inköp- och driftskostnad. Jag har tittat lite på centraleuropeiska kanalbåtar (trawler, cabin cruiser, motor yacht) där många är rena deplacementsbåtar med trevlig planlösning. Ser att många på över 10 meter drar ca 1 l/nm i marchfart från 6 kn och behöver inga större motorer. Jag ska även titta mer på halvplanande båtar, som kanske blir den gyllene kompromissen mellan storlek, fart och totalekonomi. 

 

Exempel på deplacement-kanalbåt:

https://youtu.be/VZKnFexWwbs

 

 

Redigerad av DeO

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan skrev DeO:

Jag ska även titta mer på halvplanande båtar, som kanske blir den gyllene kompromissen mellan storlek, fart och totalekonomi.

Tänk på att en s.k. "halvplanare" inte kan rucka på de fysiska lagarna. Den har fortfarande sina mest ekonomiska lägen i planande fart och deplacementfart, som @Boanjohan varit inne på. Planande går den dock inte riktigt lika ekonomiskt som en rent planande, då de oftast har mer "skrot" kvar i vattnet (roder, lite köl o.s.v.). Det krävs därför också mer motorkraft för en "halvplanare" vid samma (planings)fart jämfört med en rent planande.

 

Skillnaden med en halvplanare är ofta att du kan ligga i mellanområdet under planingströskeln utan att nosen pekar upp i skyn. Men tro inte att den är mer ekonomisk i den farten än något annat, fast kan vara bra att kunna köra så i riktigt grisig sjö t ex.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En Tresfjord (eller Westfjord) 26 eller 28 fot kan ju vara bra. Trevliga falska snipor. Det vill säga dom är har en platt bottenprofil akteröver, så dom kan halvplana litet granna, men inte för mycket för då gräver dom ned sig i aktern. Dessa båtar uppför sig bra i hastigheter upp till 11-12 knop ungefär, försöker man köra snabbare drar man bara upp en massa svall och förbrukar mer diesel utan att hastigheten ökar. Naturligtvis går dessa båtar bra i 6-7 knop också.

Tresfjord byggdes i Norge av några olika varv, sedan köpte Calanders i Munkedal formnar och rättigheter till tresfjordsniporna och byggde dessa under namnet "Westfjord". Det som skiljer är främst inredningen som i westfjordvariantrerna håller bättre kvalitét och bättre planlösning.

Min favorit är 26 F, där F står för fiske, dessa har en liten hytt istället för doghouse. Vi hade en sån i "familjerederiet" (en ingift farbror ägde den) den hade en TAMD31 på 150 hk under durken. Visserligen en bra motor, men den var överdimensionerad för den båten. Det hade nog räckt med 75 eller kanske max 100 Hk.

 

Det finns ett fenomen som drabbar båtar med tvär akter, företrädesvis planande eller halvplanande båtar när dom färdas långsamt, det bildas virvlar bakom båten växelvis på bb och sb-sida, som då gör att båten får en slingande gång. Denna effekt kallas för Karman-effekten efter den personen som vetenskapligt beskrev den först. Enligt ett klipp på Youtube drabbar det fartyg som är breda i förhållande till sin längd och trubbiga i aktern, men inte smalare spetsgattade båtar. 

Min planande båt var hopplös i diverse kanaler och andra passager där sth var 5 knop. Då slingrade sig båten ordentligt, det blev ett himla rattande. Men vid 6 knop blev det bättre. Efter tips här höll jag på att justera trimplan/interceptorer och drevvinkel, men det hjälpte inte, men så bytte jag ut mina dupropellrar, mot den fyrbladiga varianten, nu har Karman gått i land, för nu slingrar sig inte båten längre.

Redigerad av Georg_Ohm
  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bäst bränsleekonomi för man alltid med ett rent deplacementskrov. Ju mindre virvelbildning destu mindre bränsleförbrukning så därför är en snipa alltid överlägset bäst. Bäst har det visat sig fungera med relativt slanka modeller som är aningen fylligare i fören än i aktern. I undanvind är en sådan snipa mer lättstyrd än alla gavelbåtar eftersom upphinnande vågor klyvs och inte pressar aktern i sidled. I motvind går den torrt och säkert eftersom aktern sjunker undan och låter fören lyftas.

En tiometers båt med sådan skrovform torde klara sig bra med en motor kring 20 hästkrafter.

Fast som allt annat bra så för en sådan skrovform med sig begränsningar.

Den går inte snabbare än skrovhastigheten om man inte sätter i en hutlöst stor motor och med våld pressar ut någon halvknop till. Du får alltså inte dina 10 knop utan måste nöja dig med någon knop mindre.

Den rullar mer eller mindre i sidvind. Skarpare botten (mindre utlägg i två första borden) ger mindre rullning men rullar gör den likväl. Ett stödsegel kan vara en bra lösning.

 

 

Jag minns en gammal drivnätsbåt som väl var kring 9 eller 9,5 meter och som hade 8 hästars motor och hade fungerat bra på det viset i många år innan den hamnade på stranden där den stod när jag lekte i den. Den hade knappast några marginaler för bogsering och liknande och så var motorn en Wickström från 1910-talet då det är känt att den tillverkaren hade svårt att mäta effekten och därför tog till litet i underkant på märkskylten. Det kan säkert löna sig att ha litet större motor än så men det gick bevisligen med en 8-hästare.

 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
13 timmar sedan skrev heimlaga:

 

Det var ju ingen slump att vikingarna och samtida liksom senare båtbyggare, i det som skulle bli Norge och i viss del Sverige, byggde sin båtar så som dom gjorde. Dessa vikingaskepp var ju dessutom flexibla så dom följde med i vågorna på ett annat sätt än vad dagens stela båtar gör...

Men snipformen och de klinkbyggda skroven behölls ju, man sparade på de bästa egenskaperna och förkastade det som inte längre var nödvändigt då man övergav det där med rodd och segling...

Det är alltså ingen slump att sniporna ser ut som de gör. Dom är generellt bredare och fylligare i Norge och i f.d. Norge, (=Bohuslän). så börjar dom bli litet slankare i f.d. Danmark, (=Halland), för att bli väldigt slanka i Vättern, det är ju så att varje kuststräcka eller större insjö kräver sin anpassning av de båtar som där skall användas.

 

Det är alltid väldigt intressant att på olika orter (vid havet eller vid större sjöar) titta i småbåtshamnarna och se hur nutida allmogebåtar ser ut.  jag var i Lissabon för några år sedan... och  de båttyperna dom har där, har dom ju där... Ute vid altaltkusten var det båttyper vi hade kallat för jullar med hög stäv (jämför med Rhea-båtarna), dräktiga med breda bogar. I flodmynningarna mer lägre och flatbottnade båtar, även spetsgattade. Det var väl en utsvävning från ämnet, men varje vatten har sin speciella båttyp, eller en sin speciella anpassning av mer allmänt förekommande båttyp.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så är det absolut. Olika båtar för olika förhållanden. En finsk insjöbåt är det bästa som finns på insjöar men i krabbsjön vid den österbottniska kusten är de livsfarliga och kallas finndränkare.

En långsmal österbottnisk motorsnipa är inte speciellt lämpad för de stora men långa vågorna på västerhavet där bredare båtar har visat sig vara mer lämpade. Båda är lika odugliga bland sandbankarna på holländska kusten.

 

Vad jag syftade på är att en långsmal snipa som antingen är symmetrisk eller har aningen mindre volym akterut är den mest bränsleekonomiska skrovformen på en motorbåt. Att den inte lämpar sig för alla farvatten är en annan sak.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
10 timmar sedan skrev heimlaga:

...

 

Vad jag syftade på är att en långsmal snipa som antingen är symmetrisk eller har aningen mindre volym akterut är den mest bränsleekonomiska skrovformen på en motorbåt. Att den inte lämpar sig för alla farvatten är en annan sak.

Titta på gamla tiders slagskepp, jagare... väldigt smala i förhållande till sin längd (och höjd) även dessa hade vanligtvis snipakter, iallafall från vattenlinjen och nedåt. Det skulle gå snabbt och det skulle inte bildas några bromsande virvlar efter dessa fartyg.

 

Men en relativt fyllig snipa passar de flesta vatten, inte så optimal överallt, men den är sjösäker även i Vätterns vresiga sjöhävning (jag vet) ävensom den rullar oregelbundet där och får överbrytande sjöar över sig.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Medlem på maringuiden.se? Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa nytt...