Thomas-1

Jo, översättningar blir ofta komiskt galna. Fast det däringa AI tycks lära sej fort, redan för flera år sedan såg jag att professionella översättare kan använda `google translate´. (Alltså bara som ett första grovjobb på textmassan. Tydligen spar det jobb att justera google-översättningen jämfört med att själv skriva all textmassa?) Nå, kunde inte låta bli att leka "viskningsleken"* med Google. Jag använde den ombytessymbol som röda pilen i bilden nedan pekar på för att översätta i flera led. Den kinesiska fick alltså bli ryska som fick bli engelska som i sin tur fick bli svenska igen. Imponerade kan jag tycka: Ursprungsfrasen "jag sålde mitt ris i morse men fick dåligt betalt" returneras alltså som frasen "jag sålde ris i morse, men inkomsten är inte hög". Rejält likt med tanke på alla auto-översättningar SV-KIN-RYSKA-ENG-SV! Tänkte f.ö. på en kinesisk bondes skörd för 2000 år sedan då jag hittade på frasen. Fast i det returnerade skicket låter det mer som en nutida gatuförsäljares klagan? (Ägandeskaps-ordet "mitt" försvann ju?) *fotnot) Viskningsleken... Läraren viskar en fras till en elev som i sin tur viskar till en annan o.s.v. Redan efter typ fem elever blev väl budskapet totalt och löjligt annorlunda. Så alla kunde skratta gott av ren förvåning : -) Bildkälla: Google translate

Jo, Stavhammar städade raskt bort de 16-faldigt upprepade forumtrådarna. : ) @ Caribic410: Jo, din fundering om att mer traditionella vardagsfraser skulle funka bättre låter trovärdig. Fast jag vet inte jag, google-testade för skojs skull den enkla frasen "Jag sålde mitt ris i morse men fick dåligt betalt". (Fantastiskt verktyg detta med `google translate´, man kan mata in vilken fras som helst och få översättningen på valfritt språk. Både som skrift och lyssningsbart.) Nå, min nyss påhittade `traditionella´ fras blir även den plottrigt svårskriven enligt länken nedan? Lyssnar man på översättningen så tar frasen ungefär lika lång tid att uttala som den svenska? Så, jag börjar raskt omvärdera min slarviga fördom om att en enkel rubrik skulle kunna innehålla en "halv roman" som jag funderade innan. Bildkälla: Google Translate

Hej skippeer, vet inte hur jag skonsamt skall berätta detta. Din rodergenomföring är förmodligen inget att laga, byt hellre ut den. Tyvärr, det är min ärliga mening. Detta med grisskära/rosa-tonade brottytor hos genomföringar diskuterades livligt för några år sedan. Tycks ha fallit i glömska. Avråder bestämt från att alls laga den, den är nog jättespröd och saknar därmed metallisk pålitlighet!? Visst, frågan gäller en roderhylsa och inte en propellerhylsa under vattnet, så båten sjunker knappast helt plötsligt vid materialbrott. (Men även roder-funktionen kan vara kritisk då det brallar i på öppet hav?)

Vågade mig på att mata in rubrikens kinesiska tecken i googles översättning, se resultat i min skärmdump nedan. (Märkligt, tänkte mej att en såpass plottrig och fintecknad rubrik kunde innehålla en halv roman? Men enligt `google translates´ svar så tycks västerländska bokstäver klart effektivare. Äh, bara en fundering??) 😲 Bildkälla: google translate

Hej, klart goda tips av Lintott ovan! Furlex har utmärkt bra pdf-manualer fritt nedladdningsbara, t.ex. denna angående modellerna 200S & 300S. Förutom viss årlig salt-avspolning och smörjning (gärna med den sorts fett som är original) så behövs knappt nån service, kan jag tycka! Bra grejor men dyra i inköp. Men allt är relativt, kanske ligger din Contrast36:a i `övre spannet´ för modellen 200S? Har inte kollat men ifall en båt ligger i övre spannet så slits naturligtvis saker fortare, mer service behövs etc. Förutom smörjning så finns en `utbytbar slitpryl´ att ha koll på, tänker på ledbyglarna. Efter många års tjänst kan förstags-vajern nästan ha skurit/korroderat igenom en ledbygels löphål ifrån insidan? Äh, svårt att förklara i ord. Kolla denna min bild nedan...

Oj, finns massor av fel som kan uppstå efter vinterförvaring. Alltså fel förknippade med stillestånd, korrosion, bränsleutarmning m.m. [Med ordet `bränsleutarmning´ ovan menar jag här risken för dieselbakterier, sådana pyttesmå krabater kan tydligen numera äta diesel och frodas tills de bildar proppar i bränsleförsörjningens rör/filter. (Off topic: Hos bensinmotorer tycks däremot `bränsleutarmning´ mer handla om avdunstade ångor, att de beståndsdelar hos bensinen som har högst antändlighet/oktantal hunnit avdunsta under långa vinterperioder.)] Nå, du har ju en dieselmotor så bakterie-propp i bränsleförsörjningen är nog första misstanken!? Startmotorn snurrar ju gott men 32:an tänder ändå inte!? Särskilt den moderna typen av miljövänligare dieselbränsle är nog extra utsatt för proppbildande bakterie-angrepp!? Detta för att oavsiktligt vattenintrång i bränsletanken - typ kondenseringsvatten ansamlat under vinteruppehåll - kan göda bakterierna?) Mitt tips får bli: rensa bränslesystemet, byt filter och avlufta enligt konstens regler! Kan jag - liksom du själv -fundera?

Mja, känner igen och känner igen. Nä, men faskompenserande motorkondensatorer (capacitors) för nog ett eländigt liv eftersom det ofta tycks leda till förtida död, för att dramatisera ämnet litet!? Som elektrokunniga (som TS själv) nog vet så är själva starten av en AC-elmotor* extra problematisk eftersom motorn matas av nätets pulser på 50 Hz. Elmotorers elektromagneter består av lindade kopparspolar som i sin tur matas via släpkontakter/kol. I varje ögonblick skall alltså idealt exakt rätt elektromagnetspole i armaturen matas med ström för att öka rotationens hastighet. I verkligheten däremot kan det var litet `si å så´ med den tajmingen, särskilt vid start då motorrotationen per definition ju är noll. Fiffiga s.k. `faskompenserande kondensatorer´ infördes därför för att s.a.s. fuska igång elmotorer, kan funka om inte rotationsmotståndet råkar vara för högt. Äh, blev långt men lästvång råder ju inte. Blev förvånad över att motorkondingar tycks kunna smälta. Alltså överhetta sig själva bortsett omgivningstempen. Detta eftersom ingen elektrisk ström någonsin kan flyta genom en frisk kondensator, dess existensberättigande som elektrisk komponent förbjuder detta! Fast, med tillräckligt många blixtnedslag genom den avsiktligt tunna papp-isolatorn (se bilden nedan) så skapas kanske tillräckligt många förkolnade och elektriskt ledande kanaler så att komponenten till slut överhettas och smälter? Annekdot: I min tvättstuga har jag två torktumlare som är beroende av fritt utblås av den heta torkluften. Dessa förnämliga torktumlare har sensorer som rätt ofta indikerar "E15 no vakuum" vilket torde bero på att deras luftutsug är beroende av att en äldre större utsugsfläkt också måste starta och hjälpa till. Kan höra äldre fläktens tröga start och bara hoppas att den varvar upp snabbt nog innan sensorerna ger E15. Vid mina tre felanmälningar genom åren har f.ö. fastighetsskötaren alltid löst problemet genom "bytt konding" (hos den äldre större fläkten antar jag alltså här). Ingen hos fastighetsskötarens anställda tycks ha funderat på hur en sådant återkommande fel kan lösas permanent? Googlade f.ö. fabrikatet "Herkules" för att eventuellt hitta nåt kopplingsschema eller annat matnyttigt. Verkar som att den kinesiska firman "WU XI" har köpt upp? Kan jag fundera. *fotnot: Startproblem, alltså egentligen inte bara vid AC=växelström utan även vid DC=likström. Kärnan i problemet är nog att elmotorers lindade elektromagneter uppför sig precis som de induktorer de är. [Motsatsen till induktorer är kondensatorer, de kan alltså - i vissa AC-kopplingar -kompensera varann, detta då så att idealet uppnås. Idealet i dessa sammanhang är liksom alltid att själva elnätet `skall tro/känna av´ att inga s.k. reaktanser finns. Utan möta rent resistiv last. Meningen med kondensatorer i elmotor-kopplingar är kort sagt fejka ren resistiv last, detta för att minska effektförluster genom att minska s.k. ambulerande strömmar i kablarna.] Bildkälla: Wikipedia commons

Böldpest är något som många båtägare fruktar. Men ytterst få sådana fall har historiskt varit uppe på detta forum? Minns inte detaljerna längre men visst kännetecknas väl böldpest (blisters) av att det luktar ättika om man petar i bölderna? Sådant problem sägs bero på vatteninträngning samt att gelcoat opraktiskt nog inte är vattentätt. Fast förmodligen har nog viss produktutveckling skett sedan plastbåtarna introducerades på 50-talet. Vete katten, plasters egenskaper är inte min grej. Själv har jag en segelbåt från 1972 (Amigo23) i västkustvatten. Har i forntiden genomfört Internationals program med 5 lager 2-komp Gelshield och märker inte tillstymmelse till nån plastpest. :- ) Fast båtgrannen - med samma båttyp, troligen en 76:a - hade en annan bekvämare strategi. Han pillade bara loss lösa flagor, prickade i med nån enkomponents grundfärg, målade sedan på ny giftig bottenfärg av samma slag som jag. (Denna `lata´strategi gav med åren fläckvis rejält tjocka färglager kombinerat med fläckvis tunna. Knappast optimalt med skrovlig båtbotten redan då båten sjösätts, men om toppfarten bara är ca 5 knop så kanske det kan accepteras ifall man inte tävlar?) I alla fall så får min poäng av denna berättelse här bli... Den late jäkeln fick inte heller plastpest! Bra strategi av honom kan man då i efterklokhetens namn tycka!? Nå, googlade "boat gel coat water tightness history". Hittade bl.a. detta sökresultat hos google books - som jag inte ids fördjupa mej i. Fast kanske är det dags att avdramatisera detta med risken för böldpest?

Frågor: När du säger "min motorguide" så antar jag att du menar en elektrisk trollingmotor av fabrikatet Motorguide. För resten, vilken av dem? När du säger "en amperemeter" så blir jag nyfiken på vilken sorts? Kanske kan du ange dess fabrikat/modell, går ju ofta att googla upp multimetrars - och andra mätinstruments - specifikationer. När du säger "smäller automatsäkringen på 10A" så gissar jag att du menar hos själva amperemetern/multimetern!? Tills dessa frågor utretts bättre så är jag benägen att tro att du gjort nåt mätfel. (Speciellt ifall motorn hittills har funkat bra i praktiken?) Billiga multimetrar har ofta särskilt `10 amp-uttag´ samt en snabb automatsäkring för att skydda dess inre - och rätt klena - shuntmotstånd. När så sker bryts kontakten och din elmotor tystnar.) Fast det där med själva skillnaden, alltså skillnaden att motorn drar så litet ampere i olika effektlägen framåt, för att sedan `då backen läggs i´ plötsligt dra så mycket mera ampere? Ja, just den skillnaden... vete katten?? Kan jag fundera.

Hej, i det glada 60-talets inledning, när plast som båtmaterial var nytt så gjordes många kopior på äldre träbåtar. [Man gjorde plastkopior genom att först skapa en form för tillverkning av många kopior, själva formens tillverkning gick till så att den plastades utanpå "originalbåtens" skrov. Träbåten blev f.ö. inte alls skadad av det förfarandet. Kan nog också vara värt att nämna att `original-båten` i dessa sammanhang kort o gott kallas "plugg".] Sedan blev väl skrovgjutnings-formarna nån sorts handelsvara bland plastbåtstillverkare. (Förmodligen fanns nåt system med `copy-right´ som förhindrade kopiering hej vilt? I alla fall så kan man finna många plastbåtsskrov som tycks ha samma ursprung. Populära båtmodellers formar köptes o såldes, tillverkarnamn ändrades etc.) I just ditt fall så nämner du ordet "camping" vilket får mig att tänka "Ryds Camping". Sedan fick jag en idé, varför inte räkna antalet bordläggnings-plankor enligt bilden nedan? (Borde göra ursprungs-spårning lite lättare, stämmer antalet plankor inte så är pluggen förmodligen inte samma. Lite typ fingeravtryck??) För att äntligen komma till sak, har två tips... 1. Googla gärna på hembygdsföreningar, mejla förfrågan, kan ju vara så turligt att någon äldre person faktiskt jobbat på båtvarvet ifråga och kan svara? 2. Denna din förfrågan ser misstänkt lik ut som en tidigare i forumet (Tjorven 27). Skulle i ditt läge PM:at, kanske kan ni båda `slå ihop era kunskapspåsar´ och hitta vidare vad gäller ursprunget?? Bara en fundering. Kan vara helt fel ute, men men?

Jo, ser ut att vara rätt skitiga skruvhål i din bild? (Lim/epoxy/whatever i all ära, men sådana skruvhål måste nog vara `kemiskt rena´ för att eventuell limfyllning skall få ordentligt fäste? Och inte riskera att släppa redan då förnyad iskruvning sker, blir ju betydande rotationskraft då gängorna förhoppningsvis biter ordentligt? (Typ: alla har vi nog försökt skruva in skruvar med för liten mejsel, kanske sluntit eftersom det gått trögt!?) Pålitligheten hos en `ej genomgående skruvförbindning utan mutter´ blir helt beroende av skruvens gänggrepp i materialet. (För varje gängvarv längs hela skruvens längd bidrar ju till den sammmanlagda hållfastheten, och då snackar jag belastning/greppförmåga hos varje enskild yta hos gängan.) Moderna skrov har ofta värmeisolerande mjuka material, typ divinylcell, där skruvgängor knappast får tillräckligt hårt motstånd för att kunna fästa ordentligt? Vete katten, jag gillar dock tipset från `2715e´ ovan. Alltså att fibrer, dvs LÅNGA trådlika materialkomponenter kanske kan göra jobbet? (Knappast de kortklippta fibrer som återfinns hos sk glasfiberspackel, menar här längre glasfibrer - avsiktligt utplacerade längs skruvgängans sträckning?) Off topic: Har ett särskilt knep - som jag kallar tändstickstrixet - som ofta funkar när man i rum/inomhus vill skruva upp lättare saker på väggarna. (Givetvis så kan/bör man då använda `vederbörlig plastplugg´ enligt fabrikanters anvisningar, men men.) Mitt tändstickstrix går alltså ut på att man stoppar hålet proppfullt av tändstickor, sedan sätter skruvspetsen mitt i den lilla bunt av avkapade stickor som syns i hålet. Vet inte varför detta funkar så bra, förmodligen ger träets fiberriktning extra gott skruvfäste?? Fråga: är det en sån här flush-monterad lucka enligt bilden nedan som din fråga handlar om? (Alltid bra att i forumtrådar få koll på syfte/omgivning så vi alla vet exakt vad vi snackar om har jag märkt.) Kan jag fundera. bildkälla:

Håller med Rollen ovan, varför gängad stång istället för originalbult? (Originalbulten är delvis ogängad - i dess längsgående parti - just där den skall styra upp för att minimera varje form av slitage-glapp. Skulle ersatt med ny originalbult eller kanske nån M-gängad variant med samma egenskap.) Angående att eventuellt byta ut generatorn, tänk på detta med 1, 1,5 respektive 2-pol! Detta med "polantalet" är i grunden bara ett extraskydd för att undvika batteridriven korrosion på dyrbara drev. Grundprincipen för detta extra korrosionsskydd är att batt-minus isoleras från motorns chassie, detta alltså redan hos motorn. (För om batt-minus är avskiljd redan hos motorn kan omöjligen sådan `batteridriven snabb/dyr korrosion´ uppstå, inte ens om olyckan är framme genom att batt-plus hamnat i vattnet. Ifall batt-minus garanterat inte har kontakt med sjövattnet så spelar det ingen roll ifall batt-plus gör det. Ett sorts extraskydd som sagt, typ hängslen och livrem.) Förklaring: 1-pol = Här är batt-minus stadigt "jordad" i motorchassiet som var brukligt förr. 1,5-pol = Här kopplas `jorden´ till motorchassiet - men bara då motorn startas. (Funktionen styrs av nåt ganska litet relä, orsaken är startmotorns höga strömstyrka och förmodligen nån kostnadsfråga. Vagt beskrivet, vagt begrippet - jag är som alla märker osäker kring just 1,5-pol. Kanske kan någon förtydliga? 2-pol = Här är alla komponenter monterade på motorn elektriskt isolerade från dess chassie. (Gäller då startmotor, generator, temp-kännare, oljetrycksgivare, rubbet. Eftermonterar man en enda felaktig komponent så är därmed chassie-isoleringen sabbad.) Vill med detta inlägg bara uppmärksamma fabrikantens (Volvos) system med "pol-uppdelning". Dumt att sabba den elektriska isoleringen p.g.a. ogenomtänkta inköp, alltså att inte ha koll på korrosionsrisk etc. Bara min fundering.

Hej Fairline, du har ju tidigare öppnat nya trådar här i forumet. Alltså gällande just ditt motorexemplar, och då även gällande kolvars/ ventilers överlevnad? Länkar dessa dina tidigare frågor i forumet HÄR och HÄR. [Bara för att underlätta för alla här på forumet att begripa just ditt motor-exemplars historik. (Som måhända varit defekt ifrån början hos fabrikanten Volvo Penta??)] Tja, många faktorer påverkar kolvmotorers livslängd. Men, som du nog själv misstänker i denna trådfråga, förmodligen så kan inte ens en "superduper-variant" av motorkolv motivera en såpass stor prisskillnad? Äh, bara mina funderingar. Du får säkert klokare råd nedan.

Lintott undrade ovan vad fasen en "indianpinne" är för något? Det undrar jag också. Tydligen avses det uråldriga verktyget för ventil-inslipning enligt bilden nedan? (Bästa sättet att fin-inslipa en annars duglig motorventil är nog att rotera/skava den emot sitt säte, detta med olika slippastor grovlek 3-1. Pastorna alltså succesivt påkladdat emellan tallrik och säte för alltmer perfekt ytjämnhet. Verktyget (indianpinne) för sådant fininslipnings-jobb har ofta ett träskaft med sugkopp, och den sugkoppen förväntas fästa på ventiltallrikens flata undersida. (Skall alltså ge tillräckligt sugkopps-fäste på ventiltallrikens flata undersida så man kan rotera/skava/slipa enligt bilden. Men... stopp och belägg!? Din motor hade väl tillräcklig kompression tidigare, den startade och gick bra enligt din första beskrivning (min länk ovan)? Varför nu plötsligt börja misstänka dålig kompression via smygläckande ventilers eventuellt `icke-perfekta´ tätningsytor när det bevisligen funkade tidigare? Mja, jag är skeptisk, förmodligen har TS gjort nåt nybörjarmisstag under sin renoveringsprocess??

Hej Daniel, Har kollat din historik* i forumet angående ditt motorärende. Kan ha missuppfattat ärendets historik, men... 1. Du upptäckte oroande "vitt skum" under påfyllningslocket enligt denna äldre forumtråd. 1a. Råden som där gavs gjorde att du lyfte cylindertoppen. 1b. Detta trots att motorn fungerade bra, enda orsak till topplockslyft var vitt skum under påfyllningslocket samt din tveksamma beskrivning `ryker vitt´? 2. Nu startar inte motorn, kompressionen som ju alltid är viktig - särskild för dieslar - tycks ha försvunnit? 2a. Att handveva en diesel skall vara utomordentligt trögt/jobbigt!? För annars kan den omöjligen starta så förmodligen har du gjort nåt rätt fundamentalt misstag? 3. TRÅDSKAPAREN I FORUM ÄR ALLTID KUNG enligt mitt sätt att se. (Är liksom per definition upp till svarsskribenter att uttrycka sig tydligare ifall kungen inte förstår, kan jag smått idealistiskt tycka? ;)) Fotnot*) Sådan historikundersökning kan/bör f.ö. vem som helst alltid göra - funkar oinloggad - genom att klicka på vilken som helst medlems avartarbild i forumet. Då kommer tidigare inlägg upp, och man kan möjligen börja sammanställa saker som annars inte är uppenbart, i just nu enskilda men aktuella forumfrågor. [Sakta börja försöka förstå enskilda skribenters olika erfarenheter. (Här typ, hur motorkunnig är TS egentligen. Vad kan denne tänkas förstå av olika svarsskribenters välmenta men lösryckta svar etc??]

Hej Dava, Frågor angående placering av ekolodsgivare har `stötts o blötts´ många gånger i forumet. Men utvecklingen av förbättrade givare/datorkapacitet går ju raskt framåt så gamla sanningar kanske inte gäller fullt ut längre? Som exempel på gamla sanningar funderar jag på detta... 1a. Det är mycket viktigt att skrovplacera givaren där INTE luft kan pressas ner under vattnet, där INTE heller propellern kan orsaka så kallad kavitation (gas i så fall vatten-ånga, inte luft.) 1b. Tjock skrovplast mellan inombordsgivare och sjövattnet dämpar ultraljuds-signalen vilket bör undvikas. (Man vill kanske säkert kunna detektera djup på hundratalet meters djup utan onödig signaldämpning.) 1c. Men båtägare som använder sitt ekolod mest för att undvika grundstötning kan nog acceptera sämre pålitlighet på större djup? (Motsatsen är nog fiskeintresserade forummedlemmar som måhända vill ha detaljinfo av svaga ekon från fiskstim på större djup?) 2a. I äldre tiders monterings-anvisningar för ÄKTA INOMBORDSGIVARE så limmades dessa direkt emot skrovet med epoxy, särskilda monterings-instruktioner angav då exakt hur man skulle undvika LUFTBUBBLOR i epoxyn. Typ snurra givaren litet för att pressa ut ev luftbubblor i limmets skrovkontaktyta (Luftbubblor är en gas, annan ljudhastighet, vilket förmodligen stör/störde ekolodets funktion, detta bortanför dåtidens ekolodsfabrikanters garantiåtagande.) 2b. I forumet uppkom sedan en sorts instruktion där UTOMBORDSGIVARE kunde placeras inombords, typ placera i ett rör fyllt av olja? Tja, det var historiken för ekolod som jag uppfattat den? Men numera är nog moderna ekolod/givare klokare än så, har förmodligen datorkraft nog för att kompensera/lära sig `usel montering´? (Tänk på att eventuella luftbubblor i epoxylim aldrig ändrar sig efter att montaget gjorts och torkat inombords, de blir måhända `konstanter´ som modern datorkraft kan hantera? Detta till skillnad mot utombords-givare där gasbubblor ständigt kan växla slumpvis alltefter båtfart etc.) Nå, vore nog bra ifall du preciserar - mer exakt - vilket sorts ekolod din fråga gäller? Finns ju myriader av olika på marknaden, gärna också preciserar vad du förväntar dig av ditt ekolod. (Har du månne satsat på dyrt ett framåtblickande som kan upptäcka grundstötnings-faror tidigt i båtens framfart, knappast så för sådana kan omöjligen ha inombordsgivare??)

Tack för ditt artiga svar, och jo... fattar att jag kan ha `trampat litet på ömma tår´ genom att alls svara/ifrågasätta motiven för långseglingar - detta i forumets självaste "långseglar-snack". Kanske borde man skilja på längd (loggade sjömil) - och länge (veckor, månader) när det gäller seglatsers upplevelser? (Tänker att de långseglare som månne `tävlingsjagar distans, hastighetsrekord´ etc ute i öppen sjö missar hamnupplevelser. För mig är detta med `exotiska upplevelser´ starkt knutet till hamnar, och i förlängningen kanske vi nordbor inte riktigt förstår hur priviligerade vi faktiskt är?) För just i närområdet runt Skagerack/Kattegat finns många utmaningar samlade på nära håll. I Norge hittar man berg och bråddjup även i sydändan, i Danmark hittar man sandrevlar som sakta flyttar på sig - till förtret för alla navigatörer. (Vädret är dessutom intressant omväxlande i denna zon, vindarna slumpvis präglade av områdets globala förhållanden. Ömsom fuktig kall NV-havsvind, ömsom varm SV-vind. Ibland torr het ostlig ryssvind om sommaren, på vintern iskall.) Äh, det jag försökte säga är nog att "grannens gräs" inte är grönare? Vem fasen vill liksom ligga med slaka segel i ekvatorns vindstilla `doldrums´ i onödan? Tänker alltså att just vi i norden är lyckligt lottade, kanske särskilt vi västkustbor nära Skagerak/Kattegat, för här kan man liksom strunta i långsegling, detta eftersom miljöombytena alltid finns på närhåll! Starka intressanta/oroväckande väderförändringar sker ständigt, dramatisk natur m.m. Tidvattennivå/havsströmmar ändrar sig förvisso inte särskilt starkt, vilket gissningsvis en båtägare med svag `motorstyrka per ton´ kan uppskatta? Naturligtvis skall du ge dig ut på din planerade seglats! Men räkna - i bakhuvudet - med att du kanske aldrig kommer längre än Skageracks omgivningar, inte ens vill komma längre bort!?

Har själv (som äldre göteborgare) seglat runt litet i farvattnen runt oslofjorden. Kan ärligt säga att det var en stor upplevelse även om det var länge sedan, Norges hopskrynklade natur bjuder faktiskt på storslagna naturscenerier även i söder, detta helt nära svenska bohusläns norra utpost Strömstad. Mina tips får bli: 1. Kolla som översikt `norska eniros sjökort´ enligt min länk nedan. Försök kanske `nånstans´ begripa hur annorlunda och exotiskt sydnorges kust - runt oslofjorden - kan vara, detta även jämfört med mitt invanda svenska bohusläns släta röda berghällar?. 2. Fundera också på (som tillfällig besökare från ostkusten) hur jag som infödd gammal göteborgare kan ha den största respekt inför Norges egenartade natur och därmed båtanpassning. [Danmark i all ära naturligtvis, men mest sandstränder och konstgjort kringbyggda stinkande hamnpirs-anläggningar? (För att eventuellt förtydliga mitt måhända förklenande ordval angående danska hamnar, de danska hamnarna är - av naturliga skäl - fåtaliga och överutnyttjade så `rutten stank´ kan nog sippra upp till ytan. Bubblor av cyanväte kan bubbla upp i överutnyttjade hamnars botten och stinka ruttet ägg?) 3. Hmm... måste alla nutida `typ facebook-anhängare´, satsa på minst världsomsegling, då kanske för att sticka ut i tävlingsflödet kan jag fundera? (Själv är jag tacksam för att ha överlevt mina tidiga misstag längs bohuskusten. Fast i dagens läge är kanske sådana egenupplevda erfarenheter smått löjliga i jämförelse med allerstädes närvarande internet-extremer?) 4. Bara en trendfundering i all välmening, varför kan inte människor längre njuta av de platser de befinner sig på - som förr i tiden? 5. Köp för all del inte för många norska papp/e-sjökort på en gång, området runt oslofjorden har som sagt mycket att erbjuda. (Själv kom jag aldrig längre än till "Langesund". Turistföreningen där sålde f.ö. en kombinerad biljett `buss/fartyg´ till en halvdags kanaltur, en tur som klart överskuggar mina tidigare "dikes-upplevelser"! (Från Göta/Dalslands-kanalerna.) Bildkälla: Norska Eniros motsvarighet, "Gule sidor".

Jo, "icke rektangulär" ribbotten finns nog bara i min fantasi? Vanliga sängbottnar brukar väl ha 4 st träpluggar enligt bilden - för att sträcka ut ribbmattan och hålla ribborna på plats i sängramen. Funkar väl bra i vanliga rektangulära sängar kan jag tycka, fast i sådana håller man ju inte på och rullar ihop ribbmattan särskilt ofta. I ditt fall skulle nog sådana träpluggar slitas snabbt, och möjligen ställa till problem? Och jo, i träbåtakutens avsomnade forum tjötade jag ju en hel del, nästan alltid om riktigt gamla motorer och i synnerhet om albinmotorerna. Tack för berömmet, suger åt mej! ; ) Synd att det forumet gick hädan, som du säger! (Den IT-tekniska standarden vad gäller BB-koder för bildinlägg, buggar etc kunde tyvärr göra en vansinnig så jag `sa upp bekantskapen´, detta för att undgå eventuell ilske-hjärtinfarkt.) För ordningens skull, innan alternativet ribbotten hamnar på idéernas stora sophög... Finns `icke-rektangulära´ ribbottnar och hur skulle man i så fall snabbt kunna låsa tvärribborna på ett snabbt o pålitligt sätt, så att säga på daglig basis? Nån idé någon?

Hmm... måste det vara svårstuvade iläggsskivor? Kanske kan en hemmagjord tvärgående "kilformad ribbotten" göra jobbet och sedan rullas ihop för enkel förvaring? F´låt, kan inte låta bli... Hela Mussepigg-filmen (youtube) SVT:s nerkortning julafton förklaras (wikipedia)

Hej igen, blev visst nästan samtidig postning ovan. Har du själv samma typ av stege (se bild) till förliga luckan som i din exempel-länk ovan? [I så fall kan ju undras hur den förvaras `nattbäddat´ med iläggsskivorna isatta. (Förmodligen bara typ slarvigt utknuffad i sittbrunnen - eller vad det heter på motorbåtar?)] Funderar på möjligheten av att helt skippa en sådan klumpig stege, och istället låta främre `iläggsskivan´ sitta permanent som åtminstone första fotsteget. (Men givetvis behövs minst ett ytterligare fotsteg för slippa använda knäet för att häva sig upp.) Kanske nåt nedfällbart steg ifrån taket? Annat klurigt? Just vid övernattningar kan man ibland bli bryskt väckt - kanske av åskväders kulingvindar - som tvingar ut en i kalsingarna för att reda upp. Bra då ifall stegen till förluckan funkar omedelbart nattetid, alltså utan att nån särskild stege behöver hämtas!? Bara fiffighets-funderingar. Musse Piggs husvagn på julafton är ju min stora förebild. Bildkälla: TS länk ovan, bilderna 32, 33, 34 visar just stegen.

Men vad hände mer exakt med ditt växthus? Tänker att ifall nån trädgren föll ned på växthuset så kan du kanske låta nån arborist trimma ner närliggande träd? Tänker också att ifall växthuset bara trycktes sönder av vinden så kanske du kan vindskydda bättre? (Typ plantera snabbväxande träd/buskage i en viss vindriktning där det är extra utsatt. Eller fixa nåt annat vindskydd?) Vete katten, men där med att demontera ett söndrigt litet växthus har jag hjälpt till med. Var klart läbbigt, vassa glasskärvor och hopklämda alu-ramar. (Vi började försiktigt känna efter ifall de högt belägna takglasrutorna satt löst och kunde avlägsnas riskfritt etc.) Men varför helt enkelt inte köpa samma fabrikat igen, alltså enligt din egen länk? Länkar en något större modell som verkar okej??

Hej thoen/Thomas, Denna din forumfråga kan nog behöva preciseras bättre för att alla skall förstå vad du menar med ordvalet citat... iläggsskiva i ruffen för att få bra säng för enstaka övernattningar"? Om jag förstått saken rätt så har din båt redan två fasta kojer och du vill nu utöka med en tredje tillfällig koj? (Detta då genom att lägga en sådan gäst/extrakoj tvärskepps, sådana kojer får ofta och dessutom mer än fullängd för långvuxna personer i trånga fritidsbåtar??) Äh, kort sagt; bra ifall du `preciserar´ mer exakt vad du vill åstadkomma, samt hur det ser ut i dagsläget. (Bara ett tips för hur man får ett helt forum att fokusera på just din sakfråga?) Kan jag tycka. Bildkälla: Maringuiden

Aha, du har en liten segelbåt med utbordare. Mycket viktig info, varför sa du inte det redan ifrån början, kan jag gnälla? Du har därmed troligen inget större behov av `ständigt inkopplad 230-landström´ ens i hemmahamnen, kan jag tycka!? Har själv också en liten segelbåt vars behov av `230-landström´ inskränker sig mestadels till korta perioder av bryggansluten batteriladdning. [Har inget kylskåp, inget särskilt energislukande alls, när jag lämnar båten vid hemmahamnen. Slår rutinmässsigt av huvudbrytaren så husbatteriet blir avkopplat, bara nåt radiominne drar därmed sina mikroampere.)] Vid behov av batteriladdning drar jag en förlängningssladd från bryggans 230V (jordat, 30mA JFB) till en batteriladdare - vars batterikäftar jag bara klämmer direkt på batteriernas polskor. Inte svårare än så. (Laddningen tar nog typ mindre än ett dygn, behövs kanske bara 1-2 gånger per år, så nästa dag tar jag bort landanslutningen. Dumt att lämna inkopplad brygg-el inkopplad onödigt länge kan jag tänka. (Men om man inte kan koppla bort efter ett dygn så kanske en tajmer vore bra.) Tja, hela problematiken med inkopplad brygg-el har nog en tidsaspekt. För även eventuell snabbt utvecklad `elektrolytisk korrosion´ tar nog sina dygn. Fundera på hur länge just din båt behöver vara landströms-inkopplad för att underhållsladda eventuella ombord-system? Förmodligen stor skillnad på den som bara behöver brygg-elen ett par dygn eller så för underhållsladdning, räknar alltså timmar under en hel säsong - respektive de som har `flytande sommarstugor´ vars bekvämligheter kan kräva nästan oavbruten land-el? Tror sammantaget alltså - liksom Bhemac m.fl. ovan - att du kan lita på brygg-elen och strunta i jordplåt!?

Njae, TS Modesty77 har nog koll. Det är väl snarare naturens eländiga förmåga att orsaka dyrbar korrosion som krånglar till det för båtägare!? Länkar en beskrivning från Svenska KryssarKlubben SXK. [I den beskrivs kortfattat hur en landströmsinstallation kan/bör utföras för att få bästa elsäkerhet utan risk för elektrolytisk korrosion. (Man skiljer på galvanisk- respektive elektrolytisk korrosion där den senare drivs av yttre strömkälla.)) Elsäkerhet och båtars korrosionsrisk är minst sagt knepigt att begripa, elnätets jordplåtar kan orsaka små små spänningsskillnader, pyttesmå men ändå långvarigt envetna strömstyrkor, som hastigt kan äta upp dyra drev på bara en enda säsong - vid felkoppling. Bildkälla: SXK-länken ovan.