Jump to content
Friday 30 September 2022

zurdu

Medlemmar
  • Content Count

    71
  • Joined

  • Last visited

Everything posted by zurdu

  1. Kolla noga på durken i ruffen om du ser gelcoat-krackeleringar för risk finns att båten smällts på grund ordentligt. 1986 gick jag på grund i 4-knop med en Karlskronaviggen och fick strax krackeleringar i gelcoaten vid röstjärnen. Grundstötningen var en rejäl smäll med totalt och plötsligt tvärstopp.
  2. Nej inget foto. De är väldigt små. De ska vara ofarliga sägs det men det är obehagligt att de ibland syns i båten. Ska försöka fota dem då jag kommit till båten.
  3. Som titeln anger så finns dessa nu i min båt. Jag hade dem i min första båt och det var 1986-87. Vill minnas att jag någonstans köpte ett medel för att bli av med ohyran. Men jag minns ej hur och var jag skaffade medlet. Kan någon här tipsa om det?
  4. Vattensamlare låter bättre. Då man luftar dieselsystemet så får jag stänga av genomföringen till impeller-pumpen. Annars har jag vatten ända in i cylindrarna och instruktionsboken till Yanmar och VP MD6a berättar inte att man så bör göra.
  5. Bifogar en bild av vad som menas med vattenlås:
  6. Angående oljeslangen så fyller man på den uppe i sin slangöppning. Kolla oljan där i regelbundet. I mina öron så låter det som om axeltätningen är väldigt fräsch då den inte drar olja. Min erfarenhet är att de brukar dra lite olja. Jag fick/får fylla på regelbundet så kolla upp så det inte är täppt i botten. På min Allegro 27a så skulle det vara vanlig motorolja i slangen så du kan nog använda vanlig motorolja.( Någon här må rätta mig om jag har fel angående oljans beskaffenhet i din axeltätning).
  7. Om jag fattat frågan rätt så kan du få problem med att få vatten i cylindrarna om du inte pumpar ut kylvattnet via den lilla kranen innan du stänger av motorn. Om båten är utrustad med vattenlås (många säger ljuddämpare) så är det inget problem. Vattenlåset samlar upp överblivet vatten istället för att det återvänder via avgasventilerna tillbaks ned i cylindrarna. Jag vet någon som till och med bytte motor då han alltid fick vatten i cylindrarna vid avstängd motor och han förstod sig tydligen aldrig på den lilla kranen som sitter bak på O 21orna. Han trodde att han hade en spricka i topplocket. Men för sent fick han, via mig, reda på den lilla kranens sanning.
  8. zurdu

    Landstötning

    Ok. Mycket möjligt. Det låter lugnande.
  9. Som sagt ingen luftningsmöjlighet. Ibland får man en luftblåsa då man fyller på olja men blåsan vandrar sakta uppåt har jag för mig. Jag fyllde ofta olja i min Allegro 27 och fick ibland en luftblåsa men det var inga problem under de 17 år som jag använde båten.
  10. zurdu

    Landstötning

    Ja ta upp båten och låt den torka. "såren" kan suga i sig vatten i hela skrovet och inte bara lokalt. sen kan du få plastpest som följd. Jag har en gång i tiden läst att det kan vara så, så det är inget löst antagande från mig.
  11. I filmerna "Sailing Uma" på YouTube så har dom en fiffig lösning: En repstege som de hissar i srorsegel-lik-rännan. (Sevärd film där de mekar med båten väldigt händigt bl.annat). Min erfarenhet med maststeg är att det är otroligt svårt att förmå jobba t.ex uppe vid topplanternan; svårt, nästan omöjligt, att byta lampa i lanternan. Kroppskrafterna tryter där uppe och man måste hålla en arm upptagen runt masten och hantera verktyg med den andra handen, Mina maststeg verkade mer lämpade för att inspektera masten och sedan trött klättra ned. Kan någon hamnpersonal hissa upp dig med hjälp av sin mobilkran? Så gjordes med mig i Göteborg då topplanternan inte fungerade.
  12. Jag hittade bilden till slut. Får se här om bilden syns och är tillräckligt stor. Med denna metod så slipper du allt vad plastning heter.
  13. Om du har hålen i "stuvfacksrännan" intakta så tag en hylsa till en hylsnyckelsats och placera dit röret i hålet (om du alltså inte måste plasta rörets hål i plastbåten). Tag en polygrip eller tving och flexa då röret i sitt plasthål med hylsan så konas det fast ordentligt. Så gjorde jag på min gamla Vega och resultatet blev perfekt. Jag lyckas inte bifoga en skiss så du förstår mer klart vad jag menar. Hoppas beskrivningen ovan duger. Bilden kom med i inlägget nedan:
  14. Jag har för mig att man vred motorn baklänges på min Yanmar då jag fick vatten i cylindrarna. Då rann vattnet ut genom insugningshålet ("förgasaren").Har du vattenlås? (ljuddämpare som folk tror att det är). Om du inte har vattenlås så kan resterande "avgasvatten" rinna in bakåt via avgasventilerna och hamna i cylindern/cylindrarna då du stängt av motorn. Men prova att vrida motorn bakåt för hand så ska nog vattnet strömma ut genom insugshålet.
  15. Naomi James: Överens med havet. Ensamseglerska non stop jorden runt år 1978. Francis Chichester. Jorden runt 1966. Minns ej boktiteln på svenska, men här är förmodligen den engelska: Gipsy Moth Circles the World Vad hette svensken som försvann till slut? Han seglade bland annat i en Becker 27:a. Han försvann under 2000 talet och var ofta med i båtpressen med reportage om sina rikhaltiga förlisningar. Boken heter ungefär: Mina 6 skeppsbrott. Vill minnas att han ställde ut sin Becker 27 på båtmässan. Läsvärd bok.
  16. Västervik 2006. Jag blev trött på hemorten och eftersom jag köpt en båt i Västervik åkte jag dit redan den 25 mars, en 30 mil lång resa. Kanske inte så lätt att bo på en fritidsbåt den årstiden. 2006 var en lång vinter, tuff även i Västervik. Snön var kanske 40 cm tjock vid hamnen. Isen låg i viken omkring de långa bryggorna. Sjöluften kändes frisk. Första natten i båten värmdes via gasspisen. Värmen stod hög i rufftaket och nådde inte ner till kojen. Kommande dag blev det dags att inköpa två kabelvindor a’ 20 meter låga vardera. Eluttag fanns ungefär 30 meter från båten. Man kanske borde ha varit mer förutseende och anmält sin ankomst till hamnen, för efter ett par dagar knackade en polis på båten. ”Folk” hade tydligen undrat vem som bodde på en båt och hade sin bil bredvid med papper omkring. Pappret bestod i verkligheten av två snyggt uppställda pappkartonger som innehållit kabelvindorna. Vistelsen boende i båten blev dräglig och trevlig. Strax dök båtgrannen upp. Äldre man som spanade in läget om vindriktningen skulle tillåta slipning av båtens botten. Jag missförstod honom och trodde att han av hänsyn till intill -liggande båtar ville ha en vind som blåste bort slipdammet. Verkligheten var annorlunda. Vinden skulle få se till att dammet inte skulle ryka på honom under slipning. ”Det gör inget om det dammar på min båt,” sade jag. Han teg och rättade inte till missförståndet. Han är ägare till en snygg engelsk båt, en trevlig man. Jag väntade att isen skulle släppa sitt grepp om bryggorna så att jag kunde börja tvätta. Det gick strax att hacka upp ett hål i isen näst bryggan. Jag spände upp en tvättlina emellan min båt och en annan. Båtgrannen kom åter för att pejla in vindriktningen. ”Jaså du byker,” sade han. (”Byker” är: bykar, är: tvättar). Innan isen blivit mör fick jag smyg-byka i simhallens dusch. Båtgrannen förtäljde att han hade följt en båt som gått flott över ett grund utanför Utö i Stockholms skärgård, men han hade själv fått tvärstopp. Motorn hade åkt fram vars svänghjul hade gjort en intryckning i motorluckan. ”Ja det där, man skulle ha en balk med ett mjukt mellanlägg framför motorn, en balk som är lätt att lyfta bort,” sade jag. Han höll med och pekade på blykölen där smällen tagit. Han får reda på att jag köpt min båt för att hyra ut den. Han visar förvåning över att man kan få så pass mycket pengar per vecka. Jag berättar för honom att han kanske kan få omkring tio tusen per vecka för sin. Mannen är gammal och tror att båt-säsongen ska bli hans sista. Han gillar Fyrudden och brukar segla dit medan hans fru i stället tar bilen. Jag tog en promenad ut på den långa bryggan för att beskåda hur en Olsson 22: a trivdes, som låtits frysa fast i isen. En äldre man kommer förbi på sin cykel. Vi pratar och han säger sig ha hållit på med båtuthyrning sedan 1974. Han har minimerat verksamheten och som mest haft 22 båtar. Han huserar med sin verksamhet längst ut i hamnen. Ett anslag sitter plötsligt i hamnen. Det förtäljer att sjösättning ska ske den 22 april och detta är fördelaktigt för mig ty båtfolket omkring har sagt att sjösättning brukar ske omkring den första maj. Min båtgranne dyker ånyo upp. Han har tydligen haft stoff att tänka på vad gäller båtuthyrning. ”Ja det är så det klier att hyra ut båten. Att få in uppåt 20000 för två veckor är inte dumt.” säger han. (”Klier” är: kliar). Jag åker upp på stan för att handla och tanka. Vid macken blir jag sävlig i skallen och råkar tanka för en krona extra. Befarar inget då jag går in för att betala. I plånboken finns pengar för bensinen minus en krona. Jag förklarar det skedda för killen o tjejen som jobbar bakom disken. Erbjuder mig att hämta mer pengar och genast återvända för likvid. Dom stelnar till och vill knappt släppa iväg mig. De börjar leta efter, för ändamål, rätt block att skriva upp i. Jag får legitimera mig. Tjejen som kanske nått 30-år säger: ”Det var väl dumt att tanka för mycket?” Underförstått att jag måste ha gjort det med flit. Jag håller god min. Ler fortfarande åt petitessen och får underteckna pappret. Åker genast efter pengar och blir under tiden irriterad och funderar på om Preems ekonomi är i botten eller om det är svårigheter i Västervik som ligger på gränsen till Småland, då någon myt finns om att smålänningar ska vara snåla. Det verkar vara värre än så. De behöver givetvis inte efterskänka någon krona till mig och det är underligt att dom inte kontaktade polisen. Goda dopp och simningar tas i simhallen. Vårvintern har ljusnat och töar. Känner en glädje, den som aldrig består, över ny båt och ny ort. Västervik är förvånansvärt stort. Trodde det skulle vara en småstad vid kusten men ju mer jag upptäcker den, växer den. Några som ska börja vårrusta visar dåligt tålamod över att vattenkranarna i hamnen ännu inte ger något vatten. Dom har tydligen ännu inte upptäckt att det går att tvätta en båt med sjövatten och jag orkar inte diskutera skiten med dom. Det är ingen idé för allt som inte kommer automatiskt eller via el vill deras fantasi tydligen inte befatta sig med. Jag rekognoserar strandlinjen och upptäcker ingen sjösättningsplats. Ska kranen behöva köra alla båtar ut till Notholmen? Båtgrannen förklarar saken. Mobilkranen lägger i båtarna rakt ned i vattnet helt enkelt. Det är djupt intill land. Det var ju enkelt. Man har en fastknapad tamp och drar båten intill bryggan . En båt kan synas så risig och halvdan då den ligger på land i sin vintervila. Jag förstår inte hur det ska gå att hyra ut rishögen från 1967 utan att få jobba ihjäl sig. Vattenkranarna kommer sedermera igång. Toaletten öppnas och aktiviteten ökar i hamnen. En man använder högtryckstvätt för att rengöra däcket. Riktigt trycker in vatten i sandwich-laminatet för att senare få delaminering. De två båttillbehörs-affärerna håller på att väckas för säsongen, med avsevärt dyrare varor på grund av sina säsongsberoende öppettider. Jag köpte en vanlig bibba toapapper där för 56 kronor. Sjösättningsdagen kommer. En stor, i lacken blank, mobilkran dyker upp. Bilar står parkerade längs med kajen. Det gör inget ty kranen lyfter lätt båtarna över bilarna. Det blir min tur. Ett snabbt lätt lyft och saken är klar. 500 kronor. Påmastning må ske borta på Notholmen. Kanske fyra kabellängders båtfärd. Min gamla O.21: a startar direkt. Uppe på bryggan hörs det trevliga sörplandet i akterspegeln där kylvatten och avgaser trycks ut. Om eftermiddagen ser jag den gamla båtuthyraren sitta borta vid sin bod. På en soffa mot väggen sitter han i solskenet. Jag går dit och pratar med honom angående båtuthyrnings-detaljer. Han tycks något kärv. Ansiktet ger inga som helst känslouttryck. Osäkert trevande frågar jag om uthyrda båtar ofta kommer i hamn skadade. Det är inga större problem, menar han och fortsätter: ”Det där med förarintyg bevisar ingenting,” och jag förstår vad han menar. Jag känner folk som har något diplom inramat som påvisar förarintyg. Dom har aldrig varit i en båt. I dag har han bara sin egen båt kvar och den hyr han ut. Mannen jobbar ibland i en båt som står i en radda näst boden. Han förklarar att han gör försäkringsjobb. Senare tar jag båten och sätter av mot Notholmens mastkran. O-van med båten och dess motor-reglage, kör jag upp peket mot kajen. Ingen fara, kajen är madrasserad. Mastkranen är låst och kostar 60 kronor att använda för icke medlemmar. Jag baxar i land masten, tvättar och putsar den. Sedan har jag tur att en man finns kvar. Han kan öppna mastkranen och ta emot pengarna. Han hjälper till att resa masten. Eftersom jag förr aldrig haft rullfock blir det marigt att få masten uppåt. Rullen vill envist haka i under peket. Båtens yttre ansikte lyfter successivt där den ligger långskepps vid bryggan. Sprayhood rest. Bom med storsegel under kapell på. Hästskoboj på akterstaget och mantåg på sin plats. Både från bryggavstånd och längre avstånd, ser båten nästan ny ut. Min båtgranne som alltjämt har båten på land har fått problem. Hans startmotor vägrar. Jag krystar ur mig något om solenoiden och han utbrister: ”Det är nog mycket värre än så!” Jag skrattar högt åt påståendet och han tar inte illa upp utan tvärtom. Senare visar det sig bara vara glappkontakt eller något annat simpelt. Det börjar lacka mot avfärd. Båtgrannen och några andra invigda börjar önska lycka till och tar adjö. April börjar se sin ände. Vid avfärden måste jag åka över viken för att vid marinan köpa en detalj. Då jag återvänder till båten tycks det mig otroligt att det är dags att lämna Västervik. Ute i farleden, där skären börjar avta, synes farleder och prickar finnas kors och tvärs. Det förefaller mig otroligt att jag 11-år tidigare navigerat mig in där i tjocka, men det man inte kan se omkring sig skapar tydligen ingen oro. Vackert väder, stiltje och motorgång far jag nervös uppåt i leden. Skärgården är karg och kusligt öde. 5-grader i vattnet. Första etappen ändar vid Stora Källskär, en liten ö med några bofasta söder om Valdemarsviken. Gratis långskeppsförtöjning vid brygga där tre meters djup finns. Dagen därpå sträcker jag på benen. Bryggan tycks rutten men träet har fortfarande god bärighet. Ska runda ön och träffar ett par i sin trädgård. Jag förklarar läget och de tycks uppskatta min plötsliga uppenbarelse. Jag knackar på hos Tage. Han öppnar dörren och jag ger tillkänna att vi träffats där 1995. Han och hans fru lever av fiske och de brukar sälja glass o rökt fisk sommartid. Resten av resan avlöper ganska smärtfritt. Natthamn och bunkring vid Fyrudden. Några små missöden och dåligt väder i Arkösund. En skön solig vistelse med lunch i sittbrunnen (årets första) i Oxelösunds gästhamn. Tafflig tilläggning i Trosas å med motström. Fortfarande väldigt vackert väder. Natthamn i Södertälje. Av okänd orsak körde jag mot rött ljus och åkte under bron innan Södertäljes gästhamn. Hoppade högt då ett stort fartyg kom emot mig som just lämnat slussen . Jag fick ödmjukt ligga och trycka nära stranden under tiden några koreaner el.dyl. stod och granskade mig med allvarliga miner på fartygets akterdäck. Dagen därpå nåddes hemmahamnen i Mälaren. Mina båtvänner tycktes förvånade då jag kom seglande i en okänd båt. De hade väl förväntat sig att jag skulle dyka upp i bil och ta itu med min andra båt.
  17. Rekommenderar: I Huvudet På En Ensamseglare av Olle Landsell. Boken har för mig blivit en given klassiker. Olle åker anno 1986 tur och retur över Atlanten med en Havsfidra utan motor. Torsten Nylanders bok: Fyra År Med Cantella. Seglar i en L 32:a Rekommenderar alla Tristan Jones böcker; Mot Medelhavet, En Riktig Soppa, En Otrolig seglats, med flera. Det finns en bok med många praktiska tips som heter; Efter 50000 sjömil, med information om hur man tillvaratar regnvatten med mera. Författare: Roth Hal. Ebbe Gustavssons böcker. Åke Mattssons böcker.
  18. Nja, jag vet inte. Jag hade inget att tillföra men hittade inte hem i hans länkar och det är beklagligt att vissa blir störda av gamla trådar. Vänligen Zurdu.
  19. Jag lyckas inte komma in på dina sajter. ??
  20. Det skulle seglas. Örebro till Göteborg. Flizzaff och Emira har seglande i en Allegro 27, lämnat Örebro och ska segla runt Sverige för att ta hamn i Göteborg. För att slippa läsa om vardagspetitesserna kastar vi oss rakt in i handlingen. Västervik. Ofrivilligt tur o retur. 95 06 15 Med Flizzaff, Klea och Emira ombord lämnar sällskapet Västervik. Första försöket att lämna Västervik begynner. I mulet väder seglas Allegron ut i den södra leden. Östersjön ligger öppen och en obehaglig känsla infinner sig hos besättningen då de styr utåt. Emira påstår att något bör ätas för att slippa känslan och hon har rätt. Kvällningen börjar med mulen himmel. Klea som är ny på öppet hav blottar oro. Kursen är satt på Ölands norra udde. Fukt kommer i luften. Flizzaff navigerar och påstår att Ölands norra udde bör synas. Inget syns. Klea kliver in i ruffen och tar på sig regnkläder. Han sitter på stickkojen nära säkrings-skåpen med sina vippströmbrytare. Därefter då Flizzaff ska avläsa navigatorn, är displayen tom. Oroväckande men inte så farligt för att Klea har kommit åt strömbrytaren vid säkringshållarna då han bökat på sig regnstället. ”Ingen fara, navigatorn hittar själv tillbaks till aktuell longitud och latitud,” säger Flizzaff. Ölands norra udde syns fortfarande inte. Däremot syns en tjock himmel långt borta där udden bör vara. ” Typiskt, Det där skiten har vi väl straxs över oss,” säger Flizzaff. Navigatorn varnar för att den inte hittar någon kurs och i dessa vågor bör man inte felsöka i antennen. Lätt att tappa saker i sjön. Klea blir bestört då han känner sig skyldig till navigator - haveriet. Han försvinner och finnes nedbäddad i förpiken. Emira och Flizzaff konstaterar att: ” Klea stängde av navigatorn och gick och lade sig!” Det gäller nu att fatta rätt beslut, fortsätta i ovisshet framåt eller att död - navigera tillbaks till Kungsgrundet. Tjockan har bäddat in sällskapet i sin bedrägliga bomullsvärd. Flizzaff måste i sin dödnavigering ta hänsyn till en tidigare kursändring. Spänningen är på topp då Kungsgrundet förhoppningsvis ska krypa fram ur dimman. ”Jaa, enligt navigationen bör Kungsgrundet snart synas” säger Flizzaff. Klea har lämnat kojen och tre par ögon söker i dimman. Den stora fyren Kungsgrundet börjar mycket riktigt ge silhuett. De ombordvarande andas ut. Nu finns en god referenspunkt att fortsätta navigera ifrån, nu mot nästa sjömärke i dimman. Det dyker upp och de andra dyker upp i kronologisk ordning tills förmiddagsljuset och en lättande dimma projicerar fantastiska färger på ett skär i inomskärsleden nära Västervik. Vid gårdagens lämnade brygga, tänds ruffvärmaren och den trötta besättningen försvinner under sina filtar och det blir lugnt. Dit vindarna för. I sömnen hör Flizzaff någon som rör sig i ruffen. Någon som tar adjö. Det är Klea som ska åka hem till sitt. Dagen och hamnlugnet kommer. Dags att kolla navigatorn. En kall - lödning upptäcks där kabeln är lödd till själva antennen. Marinan nästgårds lånar ut en lödkolv. Navigatorn fungerar och nu kan försök två att lämna Västervik börja. Full tank diesel och i reservdunken, erhålls vid sjö -macken. Flizzaff och Emira styr ånyo båten till den tomma Östersjön. De seglar mellan Gotland och Öland och ser inget av de två öarna. Motvind, därför kryss. Något konstigt städmoln syns österut. Enligt kurspejling visar det sig vara Stora Karlsö. Dimma om morgnarna är inget ovanligt. Stora båtar brummar runtom . Särskilt runt kl: 00. Flizzaff och Emira kryssar på sjökortets kant. Håller sig med nöd o näppe kvar inom kortet. Natten kommer. Ingen radiomottagning på två dygn. Himlen ändrar färg och istället för en grå massa, ett hotfullt spret norrifrån. Vinden kommer snabbt. Den vrider sig fördelaktigt. Flizzaff funderar på om det är dags att skifta segel. Emira är slut och försöker sova. Efter den sista pärsen är det bäst att koppla av. Trots att sikt knappt finns, lyckas de korsa den stora trafikleden som är starkt trafikerad. Navigationen säger att de ligger på en bra kurs. Natten är kort. Det är mörkt då Flizzaff måste väcka Emira. Seglet fick sitta för länge. Flizzaff ville att Emira skulle hinna sova, hon som varit vaken två dygn sedan Västervik. Segel skiftas och tumultet som blir, står i stark kontrast till det lugn som seglingen genom natten ger. Stänk. Skrammel. Blött. Kallt. Haka av tröga pistolhakar. Hålla seglet kvar ombord för att slippa kasta ned ett saltvattenvått segel i ruffen. Få stela fingrar och stå och älta med knutarna till fock-skot-linorna. Allt lugnar sig igen. Focken kommer upp och skotas så att den tar vinden. Nu går båten lugnare och rakare. De inser att blåsten från nordväst inte är så stark som den förefallit med genuan uppe. Efter segelbytet stannar Emira kvar i sittbrunnen. Båten ligger nu söder om farleden som sträcker sig ost-syd-ost om Ölands södra grund. Flizzaff går ned för att kolla hur kursen är gentemot Ölands södra grund. Kursen är perfekt för att inte falla in i farleden igen. Autopiloten sköter rorkulten. Nu en sträckbog förbi Kalmarsunds utlopp. Det är i rådande vindriktning olämpligt att angöra Hanöbukten. Båten driver för långt söderut och kan inte hålla kursen mot Bornholm. De konstaterar att Bornholm får bli nästa land, men Bornholm är långt borta och vinden kan hinna ändra riktning många gånger. Emira trasslar sig äntligen ned i ruffen och tycks kunna koppla av. Flizzaff har vistats i ruffen mest; försökt sova men endast nått en ytlig form av sömn. Vart medveten om alla ljud och haft känslan av att inte ha sovit men ändå, enligt klockan, ha varit borta i några timmar. Nattens mörkaste timmar försvinner. Den tunga trafiken i farleden norrut har de god kontroll över. Fartygens lanternors vinkel skvallrar om att Flizzaff och Emria hittat ett spår utanför deras givna farled. Med hänsyn till Emiras sömnbehov tar Flizzaff ett långt pass i sittbrunnen. Morgonen infinner sig och båten börjar segla obekvämt till och med med kryssfocken uppe. Emira måste väckas igen. Nu trasslas med segel på fördäcket. Vågorna som lyfter båten på havet är svåra att parera med kroppen. Flizzaff skulle lätt kunna falla överbord. Stormfocken sitter och Emira kryper ned igen. Plötsligt mojnar det. Seglen hänger nästan och fladdrar. Flizzaff skäms nästan med den fega segelsättningen då en lastbåt passerar som har stäven mot kalmarsund. Nu kommer vinden. Vågorna blir stora och vilda. Stormfocken trimmas. Båten verkar trivas bäst med lös skotning. Plöjer fram bättre genom vågorna som slår in i stäven från styrbord. Nu en kryssbog så högt mot vinden som möjligt. Detta för att vinna så mycket som möjligt på Bornholm. Sjökortet räcker inte till för att komma för långt söderut. Då vinden kom går det att hålla en bättre kurs mot Bornholm. Om inte vinden vridit, hade de måst slå för att hålla sig inne på sjökortet. De har kryssat nog och äntligen fått en bra bog i sydvästlig riktning syd om Öland, som de ej sett röken av. Trots den häftiga blåsten går inte båten särskilt fort. Vågorna slår effektivt bort den kraft vinden ger. Vissa vågor stänker mot styrbords fribord och vräker sig över sittbrunnen. Flizzaff letar fram plexiglasluckan, går ned i ruffen och stänger ovädret ute. Skönt o lugnt inne i ruffen. Han kör upp huvudet med jämna mellanrum för att spana efter fartyg. Allegron trivs oerhört gott i detta väder. Emira som egentligen behöver sömn, kläder sig i regnställ och går ut i sittbrunnen. Vindgeneratorn jobbar för full hals. Ljudet av den liknar en motor med övervarv. Emira påstår att vågorna är fyra meter höga med brytande toppar. En våg tar tag i båten och slungar iväg den så att Flizzaff som slöar i styrbordskojen vaknar upp på babordsidan med huvudet i diskhon. Flizzaff penetrerar am-kanalerna på radion och hittar en utsändning som ger P-1: s väderleksrapport. En burkaktig, avlägsen röst hörs. Kulingen ska avta och en ny ska komma senare. Blåsten avtar ordentligt framåt eftermiddagen. Seglen ger oljud i riggen och båten står stilla. Flizzaff passar i lugnet på att dra åt ventilernas (fönstrens) alla skruvar. Ett kort styrelsemöte ombord resulterar i att motorn startas. Rakt spår nu mot Bornholm. Ett livstecken härute är ett fartyg som ligger kranbalksvis långt framför Allegron. Svårt är att avgöra om fartyget rör sig. Det verkar krypa i snigelfart framåt för att korsa Allegrons kurs. Detta ger en kuslig stämning så Flizzaff får fantasier om pirater eller något liknande. Båtarna passerar varandra utan att några äntringsförsök blir. Emira sover. Bornholm. Framemot senare börjar Bornholm sticka upp vid horisonten. En sömndrucken Emira tittar upp, men säger inget om den välkomna landkänningen. Enligt beräkning bör Bornholm vara landstigningsbar omkring klockan två, tre om natten. Tidvilla har uppstått så det är okänt hur längesedan Västervik lämnades. Svanekes fyr har börjat få upp sin topp ovan jordens rundning. Fyren går att identifiera via anvisningar i sjökortet. Signalerna stämmer enligt klockan. Ännu är det långt kvar och det är mörkt då Allegron finns i närheten av fyren. Hamnboken ombord förtäljer om grund och några romboidformade märken. Inget syns i mörkret. Stadsljusen stör. Oroligt att ligga nära Bornholms kust då ny kuling är på gång. Flizzaff tittar nervöst på vindgeneratorn ibland, emellertid Emira har gått in i ruffen. Hon kommer ut och talar om att det bara är fyra sjömil till Nexö och att där finns ensfyrar att följa. På kurs mot Nexö drabbas autopiloten av något magnetiskt störningsområde. Den vill sätta kurs mot land men lugnar sig strax. Nära Nexö syns ensfyrarna tydligt men verkar vara omöjliga att få ens. Allegron åker slalom för att finna enslinjen. Då fyrarna kommit ens så är de lika fort oens igen. Irritation uppstår ombord. Det är mest Flizzaff som knorrar ty han känner sig utmattad. Emira får ta rodret för att Flizzaff har grinigt föreslagit att båten ska styras rakt mot land så att skiten är överstökad. Då båten kommit närmare hamnen synes den vara utan öppning. Flizzaff kollar sjökortet, tar rodret och styr mer åt styrbord tills öppningen syns. De svåra ensfyrarna får sin förklaring. De står väldigt nära varandra och den högre av dem står framför den lägre. Inte konstigt att deras enslinje försvann så fort, då båten var ett antal sjömil ut. En doft av civilisation åker in i näsborrarna. Sjöfåglar ger ljud på piren; doft av tång och saltvatten. Allegron tycks, trots ringa motorvarv, åka snabbt inom pirarna; varför medström in i hamnen befaras. Den långkölade båten ska få göra en ganska tvär gir åt styrbord för att hamna i den lilla gästhamns-bassängen. Båten klarar giren och en långskeppstilläggning kommer till stånd. En taxi mullrar förbi. En stenstad blottas i den befintliga belysningen. Emira och Flizzaff klättrar upp på en ranglig stege; sätter sig på en bänk med varsin cigarett i munnen. Stupar i sömn klockan tre om natten i röran ombord. En solig dag kommer. Midsommaren är nära. Ett väl utbyggt hamnsystem finns omkring. En imponerande fiskeflotta syns. Någon skrift säger att det är Bornholms största. Flizzaff och Emira går till affären. Den svenska hundringen växlas ner till 75 danska kronor. Det pratas om halv fjärs i kassan. Åter i sittbrunnen sväljs några danska öl på flaska. Fylligt och gott. En uppvilning sker på Bornholm. Kulingen visslar utanför hamnen. Hamnfogden kommer dagligen. Eftersom två fiskebåts-vrak ligger strandade utanför hamnen, tillfrågas fogden om vad som hänt. ”Ingen kontroll,” svarar han kort under det att han halar en flagga. Ett av vraken ser fräscht och nystrandat ut. Flizzaff och Emira tittar runt på Nexö. Husens yttre tegel-pannor, näst vindskivorna, är fastmurade. Bra mot storm förstås. Flizzaff skönjer någon outgrundlig doft i Nexö. Tobaken smakar som doften och likaså vattnet. Flizzaff tillfrågar en man, jobbande i en tobaksaffär, om Bornholms historia. Mannen pratar beredvilligt samtidigt som han pekar o visar på vykort men Flizzaff förstår ingenting av danskan. Flizzaff ger upp ansträngningen, att förstå, och först då börjar strukturen i språket att bli begriplig. De besöker en chock-gul Nettobutik. Därinne synes en rödnäst svensk som med hundraprocentig iver genomsöker vinsorterna. Det verkar vara intressant att komma till Bornholm och supa loss. Vid båten kokas en kyckling, sås och gott ris. Vin från Netto slinker ned i väl tilltagna apperitifer. Vattnet smakar konstigt men inte vinet. Bornholmsgubbar sitter på en bänk mot ett ockrafärgat stenhus och dricker ur ölflaskor. Vattnet är smutsigt i gästhamnen. I hamnboken står det skrivet kort att: ”Hamnen rekommenderas inte.” Kanske på grund av vattnet. Annars är det inget märkbart fel på gästhamnen. En långfärdsutrustad Storfidra syns i hamnen. Skyggt båtfolk i stora tyska båtar finns. De sitter och trycker i sina båtar så att trycket känns. En hamnbassäng har en port som går att stänga, som en slussport. Bassängen blir isolerad från gungande vatten då porten stängs. Turismen är omfångsrik. En familj står och tittar på Allegron uppe på kajen. Under kvällen letar Flizzaff och Emira upp en pub med diskotek. Inga överspända dörrvakter i entrén. Mycket folk av yngre art. Inget särskilt händer. De sitter vid ett bord. Emira pratar med några tjejer och förstår tydligen danskan. Någon tjej tycker att Flizzaff påminner om en dansk långseglare. Hon tycker att Flizzaff ska prata. Lönlöst. Under midsommaren vandrar Flizzaff och Emira ut och runt i själva hamnen. Ska titta närmare på fiskebåtsvraken och får gå långt runt hamnen för att komma nära. Några Bornholmsfiskare jobbar med en båt. Då Flizzaff och Emira når yttre hamnen syns Allegron från ungefär 100 meters avstånd, men det är lång väg tillbaks runt hamnen. Äventyr i Skåne. Avfärd om eftermiddagen mot Kåseberga. Lilla Christiansö ligger ensam om styrbord. Natt och tung trafik. Mot morgonen nära Sandhammaren vaknar Flizzaff till ett oerhört dån. Lät som masten hade dunsat ned i däcket. Emira har utmanat marginalerna och fått en kraftig gipp. Skotvagnen har med våld åkt mot ändstoppet och gjort pulver av det. Ett nytt tillverkas av en bit teak. Utanför Kåseberga är angöringen oviss. Hamnbeskrivningen utlovar sanddrift. Ett mudderverk jobbar i hamnen. Allegron glider olycksfritt in i hamnen. Rökt fisk säljs i hamnen. Flizzaff och Emira går mot shoppen där fisken finns och passerar en man som vårrustar sin Havsfidra. Flizzaff talar med honom. Mannen uttrycker irritation över att alla som passerar ska prata. Han agerar tydligen ofrivillig turistattraktion. Senare planeras att gå upp för sluttningen och titta på Ale stenar. Kor går lösa uppe vid stenarna. Flizzaff och Emira sitter vända mot havet och Flizzaff råkar titta lite väl stint på en kossa. Då kommer kon och ska äta gräset precis under där han sitter. Det är för honom tydligen bara att resa sig och gå, men kossan förföljer vilket resulterar i att Flizzaff och Emira springer bort från platsen. Något skratt från en turist klingar ut enligt dopplereffekten bakom de springande. En båt har enligt sydsvensk tradition förtöjt långskepps mot Allegron. Ett par finns ombord vilka förtäljer om att vid besök av Trelleborg måste man ligga i Gislövsläge som har en gästhamn belägen innan staden. Övernattning sker i Kåseberga. Fortsatt färd och natthamn i Abbekås. De ombord gamla hamnböckerna beskriver Abbekås som ungefär omöjligt att angöra. Stora outmärkta stenar under vattnet och grunt, grunt, grunt i hamnen och dess inlopp. Några båtgrannar berättar om förhållandena i Köpenhamns hamn. Efter några dygn på Abbekås-slätten fortsätter färden mot Höllviken. Kryss i något åt kuling till. Båten trivs inte i hårdvinden och stormfocken får ta plats på förstaget. Sveriges sydligaste fyr står i vattnet snäppet söder om Smygehuk. Vinden mojnar en smula och mellangenuan sätts upp. Trelleborg hägrar hela dagen och där utanför får de slåss med Sazznits-färjorna. Trelleborg försvinner äntligen bakom en udde och de kryssar upp mot Falsterbokanalen. Allegron har börjat kryssa ovanligt bra. Detta beror på medströmmen som råder. Falsterbo-kanalen genomfars och båten får ta hamn ytterst inom den norra piren. Här blir båten inblåst i några dygn. Kulingen jobbar hårt utanför piren. Stämningen blir tryckt ombord. Flizzaff tar bussen till Malmö för att handla och ta ut pengar. Vid busshållsplatsen finns två pratglada danskar. Ett medelålders par som också ligger i Höllviken. Bornholm berörs och de blottar misstycke om ön. Där pratas gammeldanska blandad med svenska, tycker de. Åter i Höllviken håller Flizzaff på att blåsa bort från piren i den starka vinden. Ombord igen infinner sig genast den tryckta stämningen. Sjaelland. Dagen kommer och avfärden mot Köpenhamn blir av. Ett ganska kort snäpp att segla i hyfsad sikt. Innan avfärd tankas vatten vid den södra piren. Det är gott sprut i slangen. Då Flizzaff tar bort slangen ur hålet, kommer halva tankens innehåll tillbaks som en sprutande fontän. Emira sötvattensköljer tvätten som ådragit sig en garnision av tångflugor. Utanför Köpenhamn och Saltholm blåser vinden friskt och båtens logg visar på 7,5 knop, vilket kan vara rekord för den tröga båten. De slinker in i en farled mellan Tre Kroner och Lynetten. In mot hamnen kommer supersnabba dubbelskrovs färjor. Statyn Havsfrun sitter i vattnet. Fortsättningsvis hamnar Allegron i Nyhavn, förtöjd utanpå en annan båt. Gästhamnsavgiftsutkrävaren förtäljer om att man ska ha låst ruff även under natten. 110 kronor kostar hans besök. De går iland. Emira ska ringa sina föräldrar och låna en peng. Efter att fråga en polis om vart Seven Eleven ligger hamnar de vid en järnvägsstation. Där fungerar det inte att ringa collekt call. De växlar en svensk hundring till en dansk spottstyver, köper tobak och en karta i stationen. Sen snärjer de runt i ett dött kvarter utan affärer och vänder åter. De går mot centralstationen. Gubbskorna Flizzaff köpt i Norrköping klämmer över tårna. Dom går o går och tittar på kartan för att komma rakt. Rast på Kongens Nytorv. De frågar en ovetande kvinna i en affär på stationen om telefoner med collekt call. De hittar inter rail center och går en trappa ned. Där förtäljer någon bakom en disk telefonnumret för att nå svensk collekt call. På telefonen träffar Emira sin bror. Föräldrarna har åkt till Sund. Emira ringer dit men får upptaget-ton. Hängandes läpp sitter Flizzaff och Emira på centralstationens trappa och röker. Där vill någon tigga pengar av dem som bidrag till en tågbiljett. Fattiglapp går på fattiglapp. Tivoli glammar i ljus, rörelse och avgrundsskrin om andra sidan gatan. Strax senare återvänder de för ett nytt telefonsamtal som lyckas. På vägen tillbaks tar de varsin Tuborg i en pub. Flizzaff anar att bartenderskan avläst något i deras ansikten, ty strax spelar hon The Beatles låt, Let It Be, och då de, found themselves in times of trouble, så kan ändå inte låten lösa några ekonomiska problem. Bartenderskan tillfrågas om hon har kunskap om Seven Elevens närmsta geografiska läge. ”Rådhusplatsen,” blir svaret. Under vägen slinker de, för att växla en hundring, in i en hotellreceptions entré. Receptionisten har fastnat på dasset eller nyss sagt upp sig, för ingen kommer. De går vidare till ett annat hotell och får 69 danska för 100 svenska. De vandrar längs en folkrik gata som innehar gott om gatumusikanter. Kartan visar att de är på god kurs mot Nyhavn. Väl ”hemma” lagar de mat och svenskar (fulla) i en Monsun 31 basunerar fanfarer då deras flagga halas. De sjunger även för Flizzaffs o Emiras intilliggande båts besättning, som sitter och groggverandar i sin sittbrunn. De smäller av en rungande dansk applåd som tack för sången. Flizzaff och Emira äter sig mätt-feta, dricker kaffe och klappar ihop med onda ben och fötter. Köpenhamn 1995 07 07 Flizzaf vaknar grinig och skitig i en äcklig båt. Spisen vägrar vid försök av kaffekokning. Han klipper hårda tånaglar som skavt sig in under köttet vid gång i trånga skor. En del av sommar-vakna Köpenhamn går av stapeln uppe runt kajen. Köpenhamn doftar som Stockholm under sextiotalet. Svensk-kronan sjunker, förtäljer P: 1. Sedan år 93 har svenska kronan flytit och industrierna har till 25 % köpts upp av utländska företag. De som har, kan göra goda klipp i Sverige och tillråga på allt, åker de danska stadsbussarna omkring med stora reklamskyltar som lyder: ”Sverige är till salu.” Svenska företag drar utomlands och svenskarna kanske har glömt bort sig framför TV-apparaterna, som något företag lurat parabol-typerna till att köpa någon tillsats, a´ 700 kronor, vilket ger en reell vinst på 70 000 000 kronor. Under tiden Flizzaff fortsätter att tänka grinigt och negativt kokar han ur de flottiga disktrasorna i saltvatten och diskmedel. Han har egentligen lust att istället kasta trasorna i nyllet på någon godtycklig. Han tittar på klockan och ser det positiva att den hunnit bli 8,30, vilket betyder att Netto öppnar om endast en halvtimma. Spisen har fungerat i en hel kvart nu. Klockan blir rätt under tiden Flizzaff sitter i sittbrunnen och syr ihop sin ena havererade seglarsko. Han går i nysydd sko till Netto-affären. I kassen från Netto kan för den nyfikne ses: Flaskor med etikett: Since 1883 Harboe BEER Guldöl. Här i yttre Nyhavn ligger diverse plastholkar som båtar. I den inre delen, inom bron, ligger ett antal goda träskutor. Då Flizzaff går förbi med sin vrål-gula nettokasse, sitter någon och splitsar på en begie-brun tamp i en skuta. Återstår nu att återställa den vänstra skon till uppvisbart skick. Emira sover sött. ”Johansson hör du gökarna,” sjungs i radion av Alice Babs eller dylik. En hostande kvinna med gott sväng i kroppen kommer gående uppe på kajen. En träpadda (Plast i Göteborg) kommer förbi. Den ger lagom svallvåg. Emira vaknar och drar morgoncigg. Strax står någon på kajen och pratar. Det är båtägaren innanför som vokabulärt och med fingerpekningar förklarar att han ska lämna Nyhavn om en kvart. Nyvakenstela Emira föreslår att flytta Allegron till en plats framför svensken i Monsunen. Hon går endast fram i fören och får en fördom om att Allegron inte ryms mellan svensken och nästa båt. Flizzaff hoppar i land för att stega upp mellanrummet och innanför-liggarens fruntimmer säger: ”Due kaen icke gåe på lann nue ! Vi åker snae ! Du kan icke gå på lann nue !” Flizzaff anser sig kunna gå på land och förklarar att han ska kolla upp om Allegron får rum längre fram. Allegron flyttas framåt och får plats. Värmen tilltar. Ett vackert kvarter syns längre inåt Nyhavn. Färgglatt, gammalt, prångigt och med varierande takformer. Det sägs att Köpenhamn aldrig drabbats av den skövling av gammal bebyggelse som kom till stånd i Stockholm runt 1960. Nu kastar Monsunen loss och besättningen får panik då förtampen kilar sig i kajstockarna. Halvskäggig svensk sliter som en besatt framme i fören. En kvinna ansluter, hysteriskt skrikande till motorskötaren att: ” Vänta, vänta, vi är ej loss!” Gubben i fören drar och drar i tampen men har fel vinkel så att dragningarna resulterar, enligt de fysiska lagarna, i att tampen kilas ännu värre. Flizzaff hoppar upp på kajen och drar från rätt håll med ursäkten: ”Djäkla svallvågor !” och följer med frågan: ”Ska ni hem till Sverige ?” Inget svar. Frågar igen och igen och får till slut rappt svaret: ”Höllviken. Vi ska hem till Sverige.” Genast då plats finnes i Nyhavn, kommer en skock vita motorbåts-plastlik och lägger till i nyss lediga luckor. ”Dom måste ha legat och lurpassat utanför länge i väntan på plats.” säger Flizzaff. ”Radar.” svarar Emira. Emira känner sig smutsig och duschar sig med de möjligheter Allegron har. Sen kommer hon ut blöthårig, stjäl Flizzaffs öl och visar sina valkar hon fått i händerna. ”Känn.” föreslår hon och Flizzaff får konstatera att valkarna är av gott läder som fortsättningsvis duger till att slita o dra i tampar med. Hon föreslår att dom ska gå iland och sitta i Göteborg och hänga. Det blir för dyrt att ta färjan till Göteborg, skojar Flizzaff och det är förstås en felsägning från Emira. Flizzaff orkar inte följa med någonstans med sina blodiga tår. De har 27,50 att röra sig med. Emira går med 27,50 DKR och en kasse med åtta tomflaskor för att köpa mer frukost och titta i pengadatorn. 4 burkar tonfisk, något ris och en öppnad spaghetti -förpackning är det enda som finns i båtens skafferi. Radion talar om att Tokyobörsen stigit avsevärt och detta bör medföra den svenska kronans uppgång. Ett sjok paddor kommer förbi och turist-horder i rader tittar simultant o lyssnar på guidens tal och pekningar. En motorbåt med något motorkrångel släpper feta dieselavgaser. Värmen tilltar. Emira vill gå iland. De hamnar på en gräsplätt vid Kongens Nytorv och slocknar. Vaknar och går i dvala på en folkrik gata där ett jazzband jazzar loss. Flizzaff och Emira hamnar på en bänk och återvänder sen till Nyhavn. De somnar igen och Flizzaff vaknar först till ett herrans liv i Nyhavn. Det är danskar som festar, grillar och super, omkring hela hamnen. Emira sover som död. Flizzaff väcker henne. De går iland och får med tillförsikt placera fötterna mellan alla festare som sitter i Nyhavn. Nu kommer pricken över i : Emira gör tre försök att ta ut pengar på en bankomat. Danmark liknar Sverige i vissa avseenden och bankomaten käkar upp Mastercardet på tredje försöket. Nu finns inga chanser till nya pengar i Danmark. Fredagskvällen är kommen och inga banker går att anlita förrän på måndag. Vägen tillbaks till hamnen gås på alternativa gator för att slippa fylleruschen i inre Nyhavn. Då de kommer fram till kajen, sitter fyra unga killar och hänger med benen över kajkanten vid Allegron. De röker en cigarett som luktar konstigt. 95 07 08 Köpenhamn ruttnar fort och de två avseglar med lättnad. Kryss norrut. Dålig irriterande vind och olidligt varmt. Flizzaff tror att sjukdom är i antågande. Han orkar knappt lägga sig där han sitter på kojen Vinden tvärdör någon timma men kommer åter och blåser i några timmar. Precis då de ska korsa farleden utanför Rå, kommer halva Europas fartyg. Tjockan hänger uppe mellan Helsingborg o Helsingör. Den sprider sig iskall söderut och Allegron ligger mittemellan två fartygsleder norr om Ven. Det är bara att vända och söka Ven i tjockan. Riskabelt att gå till Rå. En färja spökar upp akterut men har turligt nog stäven mot Danmark. Ven är osynlig på ostsidan. Norreborg syns inte. De får vända och segla till Kyrkbacken på västsidan i stället. Dimman är tunnare på västra sidan. Hamnen är semesterfrekventerad. En gubbe i en Vega ger hals då han befarar korsankring. Dragspelsmusik och annat stoj hörs från land. 95 07 09 Tidig morgon för att se om någon framförliggande vill kasta loss. Ingen vaken. Missad väderleksrapport för klockan ringde exakt för sent igen. Emira har beställt tidig väckning, men då Flizzaff försöker, gör hon åthävor med armarna som liknar judokast eller att hon vill kasta väckaren överbord. Emira får ben under sig senare. Vegamannen framför säger att han vill kasta loss före tolv. Båtar avgår och lediga platser ges. Ankaret syns ligga på botten i det klara vattnet. Emira ser en ål jobba på bottnen. De lämnar båten och går mot en gammal kyrka som står nära en brant uppe på ön. Den är vitputsad och har enkupigt tegel på taket. En kvinna står med blicken vänd mot väster ut över Öresund. Hon är klädd som präst. Vinden pressas upp för den branta sluttningen och lämnar spår i prästens hår och ansikte. Emira börjar fråga om kyrkan och prästen berättar om den och visar. Den lilla delen av kyrkan, närmast sluttningen är äldst. 1200-tal. Resten har tillkommit på 1400-talet. Tegelgolv och kryssvalv. Dopfunt, från Norge, med stenfundament. Gammal altartavla och en ekskiva med Tycho Brahes vapen. De går vidare. En bonde med traktor och släp innehållande turister åker på ön. Bonden kör fort och har hörselskydd. Tycho Brahes stenrester från ett gammalt observatorium beskådas. De återvänder genom att ta sig ned till den västra stranden som består av stenar, sand och musslors skal. Seglar bort i skral vind som tilltar uppe i sundet. Kryss. Klarar färjetrafiken bra emellan Helsingborg och Helsingör. En boj som agerar sjömärke vittnar om att det är god medström. Emira får under tvång styra in båten mellan pålar i Höganäs hamn. En stor gryta med ris o grönsaker kokas under tiden hamnfogden för mysko ljud framme vid fören. I enighet med de ombord-varandes ekonomiska resurser blir han ignorerad, men han ger sig inte. Som svar på hans signaler sluts en överenskommelse om att likvid ska finnas dagen därpå. 95 07 09 Resans längd, dålig vind och havererad ekonomi sänker stämningen ombord och i ett gråmulet Höganäs utfås pengar för fortsatt resa. En tusenlapp sitter på Emiras konto och Flizzaff lyckas vaska fram en femhundring från Stockholm efter att ha sökt en telefonkiosk i en timma. Emira letar förgäves efter en naturhamn-bok över västkusten som knappt några naturhamnar har förrän uppåt Göteborg. En hoper kanske blinda och döva motorbåtsskeppare kommer in och ut i hamninloppet då Allegron är på väg ut. För att väja måste Allegron hamna mot ett par pålar. Stillastående där fortsätter ändå en motorbåt att sikta på den. Flizzaff spelar kall och väntar på smällen, men skepparens kvinna kanske ruskar liv i sin eventuellt autistiska man. Krocken undviks och motorbåtsskepparen frågar: ”Vad håller ni på med ?” Flizzaff förklarar först lugnt men ilsknar till och tillägger: ” Vad gör du själv gubbdjävel ! ” Sen är utloppet fritt. Segel sätts snabbt och båten plöjer norrut. Vinden avtar omkring kl. 20 och 30. Återkommer senare i form av jämn nattvind. Flizzaff är i ruffen; slöar, skriver o navigerar. P:1 rabblar repriser. Månen tar över på himlen. Akterut står Kullen hög, svart, brun och ser hotfull ut. En färja kommer från Öresund och går i en båge ute till havs för att angöra Halmstad. Skön nattsegling efter Kullen. Nattens jämna vind pressar fram båten med god fart och Emira uttrycker hänfört att månen kastar skugga. Vinden tilltar och ger en god halvvinds-segling. 7-knop och medström medför att Falkenberg kommer fort. De söker sig in mot Falkenberg och måste nogsamt urskilja ensfyrarna som har konkurrerande stadsljus omkring. Fyren vid hamninloppet kan de lika gärna lägga ned eller sälja. Bättre att köpa ny. Ätran rinner ut ur hamnen och ger motsröm. Nattaktiviteter i form av blästring av undervattenskropp på ett norskt fartyg, försiggår om babord. Akterut kommer ett estetiskt snyggt fartyg från Hamburg. Emira leker *K W Gullers och fotograferar före klockan sex på morgonen. Trutarna låter en stund som människor. Två ”giraff” hamnkranar, äldre, hamnar i Emiras kamera. Vindkraftverken snurrar ovan Falkenbergs strand. En man i grannbåten är spritt naken uppe i sin styrhytt, förmodligen undrandes över det puffljud Hamburgsfartyget avger då det löper in. Båten knixar och vänder i snigelfart med hjälp av sin bogpropeller, för att ta kajvila mittemot en silo. * K W Gullers, känd svensk 1900-talsfotograf. 95 07 10 I Falkenberg är det trevlig sommarstämning. 500 :- går att ta ut poste restante. Vykort köps och skrivs i ett fiks trädgård. I anslutning till fikets trädgård hålls vernissage i en lokal. Därinne finns inramade Lennart Nilsson bilder. Färggranna alster av människans inre. Semester-trevligt folk. Skånskan är borta. Värmen kommer. Emira köper jordgubbar vid ett stånd och stånd-innehavaren skär upp två bitar melon som han bjuder på Ett bad i saltvatten tas vid en stor badplats. De får landångest och fortsätter seglingen på kryss i en svag vind. De får ge upp och söka sig in i Glommens hamn. Det är natt och lugnt i hamnen. Där passar Flizzaff på att träna upp finmanövrering av den svårstyrda båten inom ett sjok förtöjnings-bommar. Efter att ha rekognoserat land visar sig Glommen ha elaffär, post och konsum. Fiskebåtar finns i hamnen. 95 07 12 Väderklockan ringer. Växlande 2 till 5 på Kattegatt. Flizzaff vågar inte väcka judokasterskan och går till konsum. Han kastar loss när Emira sover men hinner ej. Emira svajar omkring grinig och nyvaken på däcket där hon nystar med förtöjningstampar. Till en början är vinden rätt, sedan kryss. Dom sitter på kattegat och solar i skral vind. Massor av maneter figurerar i vattnet. Emira segar ihop och lägger sig. En säl sticker upp sitt huvud ur vattnet utanför Varberg. Vinden vrider till bättre kurs. Nidingen syns. Flizzaff navigerar efter landmärken för att inte deccanavigatorn ska få skämma bort. Fladen står i horisonten västerut och solen sjunker på himlen. Emira kommer ut till sittbrunnen och fryser i hettan. Åter i ruffen lyssnar hon på radions klassiska musik som är jobbig och stötig. ”Herregud !” hörs inifrån ruffen. Kanal byts och en smör-schlager ljuder. Det slutar med P:1 där en man och en kvinna sorlar halvsävligt. En fiskebåt korsar kursen förut. Ett anhang av trutar följer efter den. Emira sover och Flizzaff börjar skala skånsk färskpotatis. Hon vaknar och rör ihop en gryta grönsaker. Bua. Utifrån sjön ser Ringhals kärnkraftverk milt och snällt ut. Några mjuka, runda byggnader syns. Buas gästhamn ligger nästgårds. Slutligen, en krogsväng i Bua. Vin beställs. Klockan är drygt 22. Krogen stänger 23. En till karaff vin. Klockan blir snabbt 23. Utländsk personal som inte tycks ha bråttom. Tre personer kommer och beställer klockan fem över tjugotre. Folk sitter kvar med dryckjom utomhus. Plötsligt inkommer ett par som suttit ute. De frågar om de får slå sig ned. Det får dom. En kvinna med blekt rakt hår och en ljushårig man med skägg. Mannen visar sig förfriskad men inom en acceptabel nivå. Dom har inga pengar men kvinnan går fram till baren och fixar dryckjom ändå. Mannen sorlar med Västeråsdialekt. Flizzaff ska gissa på hans dialekt och tror att det är Eskilstunadialekt. Mannen pratar om en Magnifik Midget. Sen hade han en snipa på grodhavet. Han syns plötsligt vara uppe på golvet och fara. Då syns trycket på tröjan som omsluter hans överkropp. Absolut Brännvin, står det. Kvinnan talar om födslovåndor med Emira. Mannen och kvinnan har två pojkar ihop. Emira skvallrar om att Flizzaff fyller år och kvinnan går till baren och kommer tillbaks med en nubbe Jägermeister som Flizzaff ska dricka i sig. Mannen berättar saker i samma melodi som en låt som spelas i barens musikanläggning. Dom har inte talat med någon på flera veckor vid sitt semesterbesök hos mannens mor. Stället stänger och paret följer med till båten. Där förs på tal att Emira har en Starbåt och mannen försöker skaffa sig ett begrepp om den genom att dra en parallell med optimist-jollarna. Detta retar tydligen upp Emira, ty då paret gått, kallar hon honom för gubbdjävel! Gubben är 31-år. 95 07 13. Flizzaff vaknar upp bakfylleäcklig och dan. Han besöker gästhamnsdasset som har 70-tals tapeter och golv. Emira är för en gångs skull uppstigen före Flizzaff. De äter frukost och somnar om. Åska och regn under förmiddagen. Flera båtar kommer in till Bua. Ringhals verkar inte ha någon avskräckande effekt på besökare. Flizzaff längtar bort från land och kastar loss. Emira vaknar. Motorgång ut, och en Olsson 22 ligger och kryssar ut. Den har nyss vart inne vid bryggan och under dödstystnad släppt av två personer. Skral vind som tilltar lite. Avtar till slut. De ror pimpel (seglar drag) utan napp och ska lägga sig vid en 1,5 meters grynna och pimpla, men då reven inhalas fattas sänket och några krokar. Motorn får arbeta. En undervattens-kabel söder om Valön får autopiloten att bli snurrig. Sjökortet visar på magnetiskt störningsområde just där. Solen är på väg in i någon grå front. Ett gap i ett moln likt gubbkäft slukar upp solen. Annars är dagen varm. Längre in i skärgården tampas de om kursen med en skärgårdsfärja. Flizzaff sliter fram gitarren och började sjunga Taube. Autopiloten arbetar alltjämt och vid den sista kursändringen blir det svårnavigerat. Väderstreckspinnar i stora sjok och fyrar som liknar kummel. Det reder sig och sen slutar resan vid Saltholmen yttre hamn. Örebro – Göteborg är seglat och gjort ! Strax efter tilläggningen kommer en John Clease-lik typ och vill ha 50 :-. Han ursäktar sig och säger att man bara får låna en toalettnyckel för dom pengarna. Kommande dag besöks Grefab som står för båtplatserna. Kvinnan som jobbar där förtäljer att det kostar ingenting att ligga i Saltholmen ett dygn. Sålunda var ”John Clease” en skojare!
  21. Om man har reversibel (heter det så?) propeller så kan man flöjla så mycket att motorn går ned i varv och båten går fort. Motorn tuffar sävligt och härligt men kanske är för hårt belastad. Det drar lite bränsle men är metoden att rekommendera ?
  22. Jag tog Jag tog för givet att han hade härdare i plasten.
  23. Har de inplastade kölarna "strulat"?
  24. zurdu

    Origokök

    Jag menade "oskrivna" regler. Uttryckte mig lite luddigt ovan.
  25. Jag får logga in genom att ta nytt lösenord var gång. Får ni det? Och så blir jag utloggad hela tiden. Är det samma för er? Så fort jag "vänder blad" så hoppar det nya bladet ett antal ggr; väldigt irriterande.
×
×
  • Create New...