adeseaso

Noterar du att dirken är fäst i akterstaget och inte i masttoppen? Med en kort dirk fäst i akterstaget kommer så klart bomnocken inte kunna röra sig särskilt långt ifrån akterstaget. Med sådan dirk som fästs i masttoppen har bommen fri rörlighet, och jag vill minnas att jag läst att du har sådan dirk?

Obs! Dra inte hårt med vinschen utan att först gå igenom nedan punkter! När du ska hissa storen släpper du dirken, storskotet, uthalet och kicken. Särskilt uthalet och kicken är lätta att glömma men med dessa hårt ansatta kommer du aldrig få seglet i topp utan att vinscha så hårt att du riskerar att skada seglet. Du vill att toppen av seglet precis kommer upp till den svarta linjen i masttoppen, på bilderna har du ca 10cm kvar. Om du släpper på alla trimkontroller innan du hissar så ska du se att du når dit utan problem. Med bara t ex kicken för hårt ansatt har du inte en chans. Egentligen är det väldigt enkelt - släpp allt trim, hissa storen, sätt an trimmet igen. Och varning för att hissa med bommen hängande i dirken på sjön. Det är lite som att starta och ta fart med bilen innan man tar av rattlåset. Du har väldigt begränsad manöverförmåga om inte bommen kan röra sig fritt. Nu gjorde du det säkert bara för att du låg kvar i hamn och inte hade någon vind, men ta för vana att alltid koppla loss dirken innan du hissar.

Har jag förstått rätt att epoxi användes vid lamineringen innan du lade på gelcoat? I såna fall har du troligtvis ditt svar där. Aminerna i härdaren i epoxin är mycket effektiva när det kommer till att förstöra polyesters förmåga att härda.

Haken heter schackel och flera olika knopar fungerar bra. Den här till exempel som brukar kallas "fallknop". https://knots3d.com/sv/fallknop Ett bra 8mm Dyneema-fall har en brottslast på uppåt 4 ton och ett exempel kan vara Robline Admiral Racing 7000 som Hjertmans har som metervara i sina butiker. Kostar ca 70kr metern. De färdigkapade fallen med splits som säljs i mängder idag är sällan gjorda av något vidare stumt tågvirke, men brukar kosta ungefär lika mycket. Så dessa skulle jag generellt avråda ifrån. En splits kan även bli ett problem då splitsade fall är lite tjockare och stelare i änden. Det är inte alltid det lirar så bra med trissorna i masttoppen om de är trånga och avsedda för wire från början. Men ett 8mm fall som knopas i schackeln går nästan alltid bra.

Hej! Ska göra om ett innertak på sikt (nästa vinter eller så) och det mest stilrena tycker jag är nedan byggsätt som man ser i många nyproducerade båtar när man går och kikar på båtmässorna. Se exempel i denna vy från Hallberg Rassy - https://360.hallberg-rassy.com/340/Main-Salon-1.htm Men - hur sjutton är det monterat? Jag gissar att varje panel är skruvad i sidan, men att kanterna är fasade så att nästföljande panel skjuts över skruvförbandet. Och att det hela avslutas med att sista skruvraden täcks av listen som gardinerna är monterade i. Kan det vara nåt i den stilen? Snyggt tycker jag att det är iallafall, och kopierar gärna.

Bara i öppna grupper. Många grupper är slutna.

Facebook är nog den största faktorn. Det är jättesynd tycker jag, för man mister möjligheten att nå informationen som delas via google-sök.

Livet är för kort för att inte välja en båt man tycker är genuint vacker 🙂 Klart du kan huka dig lite och stå ut med backstag ifall hjärtat drar dig i den riktningen!

Har aldrig haft mylarsegel förut men blev nu med en båt med en plågad mylarfock som vikts hårt. I ett vertikalt vik-veck nära akterliket tittar solprickarna fram bitvis. Har provdragit duken med nyporna utan att den verkar vilja separera så materialet i sig verkar inte alltför sprött. Det finns bukiga Dacron-fockar som backup så ingen panik om seglet går itu. Men mylarfocken har bättre form. Är er erfarenhet att seglen snart blåser itu när hålen väl kommer eller brukar det hålla ihop ett tag till ifall man undviker de hårdaste vindarna? Gör mylartejpen i båtbutiken någon nytta?

Är det enkelt för dig att lyfta båten för inspektion så tycker jag att du ska göra det. I min närhet kostar det bara några hundra att antingen låta båtklubben eller kommunen lyfta båten. Kanske är det klurigare hos dig. Det är bra att kolla så att rodret ser bra ut, och ifall det blivit några sprickor där kölen möter skrovet. En bekant fick skrota sin Maxi 77 efter grundstötning för att det inte var ekonomiskt försvarbart att reparera kölinfästningen, så det kan gå illa om man har otur. Antagligen är det ingen fara, men jag tycker det är en vettig tumregel att lyfta och undersöka varje gång man går på grund i mer än krypfart.

Jag tycker inte du ska acceptera den högra skadan heller. Lägger man på ett tätskikt med epoxi är det viktigare än innan jobbet att laminatet hålls torrt, för eventuell fukt som kommer in kan inte vädra ut lika lätt som innan epoxin lades på. I detta fall ser man att det är hål genom hela epoxilagret och det är inte OK.

Har god erfarenhet av Lewmars och Seldéns billigare fiolblock med råtta för ändamålet, de är så pass billiga (hundralappar...) att jag inte skulle bemöda mig med mindre beprövade varianter. Till mindre båtar (där det inte blir lika svindyrt) brukar jag lyxa till det med Harken då deras aluminiumråttor är så rackarns bra vad gäller både taktil känsla och funktion (lätt att låsa, lätt att lossa under last). Men det är inget rationellt köp direkt utan mer om man vill lyxa till det för den fina känslans skull.

Dammutsuget sitter precis under bladet, så även ganska tunga och tjocka färglager tenderar att sugas in. Med hyfsat tom påse i dammsugaren (ingen speciell, en billig bosch grovis) och lite koll på att filtret inte är helt igensatt så spills inte mycket för mig. Bahco-skrapan är suverän! ProScrapern är inte riktigt lika skön i handen eller lika effektiv men ibland är dammhanteringen prio.

Kan varmt rekommendera skrapan Gelplane ProScraper som man ansluter dammsugare till. Den mesta färgen tar raka vägen ner i dammsugarpåsen så man sparar städtid och sprider inte så mycket skräp runt sig.

Jämfört med LiFePo4 och bly/syra; - Mycket närmare LiFePo4 än bly/syra i energitäthet, effektivitet, cykellivslängd, laddningsmottaglighet. Inte samma förlust av användbar kapacitet vid större effektuttag som med bly/syra. - Lägre brandrisk än LiFePo4. - Laddas utan problem i minusgrader. - Kan laddas ur till 0% utan att ta skada. - Salt finns överallt, och de använder ingen kobolt eller litium, och mindre andra jordartsmetaller än alternativen. Så kanonbra miljömässigt, och geopolitiskt då man inte skapar några råvaruberoenden över landsgränser. - Sägs bli billigare än bly/syra och LiFePo4 när tillverkningen skalats upp, det byggs megafabriker runtom i världen just nu. Den största praktiska skillnaden är en linjär och brant spänningskurva relativt SoC. De faller linjärt från ca 16 - 6V, så det är nog inte alla 12V apparater som kommer lira så bra med dem utan anpassning. Men när de blivit etablerade på marknaden lär det väl sluta med att man köper en liten blå spänningsregulator från Victron eller liknande och monterar mellan batteribank och förbrukare. Några av marinbatterierna som finns att köpa i USA har en integrerad regulator som håller spänningen mellan 15 - 10V. Jag har ingen aning om när de går att köpa från en seriös kanal i Sverige. Men personligen känner jag en dragning till tekniken just då den är så "snäll". Att de inte har riktigt samma energitäthet som litium bekommer mig inte, de är fortfarande överlägsna bly/syra. Överlag kan man väl säga att tekniken är helrätt i applikationer som inte behöver det allra bästa, dvs litium. Så den hittas redan i stadsbilar som inte behöver längsta räckvidd och i off-grid applikationer där volym och vikt inte behöver optimeras. Men jag tycker min båt faller lite i samma kategori, om natriumjonbatterier tar 1/3 av platsen av bly/syra i kölsvin och stuv och litium 1/4 så blir jag nog kanonnöjd i båda fallen och kan låta andra parametrar styra valet.

Jag tänkte köra ett varv blysyra till för att vänta in natriumjonbatterierna som är på väg ut i handeln. Tycker de är tilltalande av flera skäl, inte minst geopolitiskt och miljömässigt, så även om prestandan vad gäller energitäthet och effektivitet ligger ett hack under litium är jag nog mer intresserad av dessa. Men det kanske är en annan tråd.

Nu har ju dock TS börjat med epoxi och då bör det poängteras att epoxi inte bör övermålas med polyester, så byt inte arbetsgång! Du behöver inte borra ur dina nuvarande lagningar. Slipa bara ner konformade hål och laminera med epoxi och väv. Epoxin är tät och behöver inte övermålas annat än för UV-skyddets skull, till det ändamålet räcker det med bottenfärg.

Obs! Köp väv! Mattan är oftast emulsionsbunden och emulsionen behöver styrenet som finns i polyester för att lösas upp. Det finns pulverbunden matta att använda till epoxi men den säljs bara i specialistbutiker. Köp väv så är du safe. Hellre lite tunnare väv runt 300-450gm2 än tjockare skulle jag säga, det blir fler lager att klippa men den är lättare att väta ut och mer följsam. Måla bottenfärg över bara. Men räkna med att du får jämna till lagningen med lite spackling och slipning först. Måtta gärna "torrt" medan du klipper dina cirklar. Håll dem mot hålet med en bredspackel eller motsvarande och se till att du bygger lagom många lager. Och du vill hellre landa precis under rätt nivå än över, det är smidigare att stryka lite epoxispackel över än att behöva slipa ner en "bula". Ett tips: När man jobbar upp och ner kan det ibland bli så att väven vill glida av. Det kan även bli så att epoxin brinner till om man blandar mycket epoxi eller försöker lägga på för många lager väv i ett svep. En variant jag brukar tillämpa är att man gör jobbet i två steg. Lägg på hälften eller så och torka av överflödig epoxi med penseln. Sträck sedan ut ryggen och ta en paus, men gå och peta på lagningen med en pinne eller annat lämpligt objekt var femte minut eller så. När epoxin blivit märkbart stelare men fortfarande är klibbig kan man blanda en ny sats (i ny bägare) och fortskrida utan risk att lagningen glider runt, och så har den mesta värmen vädrat bort. Det går åt lite mer förbrukningsmaterial, men jag tycker det är en mer avkopplande arbetsgång än att försöka få till allt i ett svep.

Det handlar nog mest om kinkigheten med smuts och fett i underlaget. Lösningsmedelsbaserad epoxifärg sitter bra även när underlaget inte är perfekt rengjort medan det är ett absolut krav för att inte lösningsmedelsfri epoxi ska få vidhäftningsproblem. Därav kan jag tycka att det är fullt rimligt att rekommendera att de allra flesta kunder använder lösningsmedelsbaserad epoxifärg. De flesta vill ju bara komma igång och måla och kommer att skynda i prepp-jobbet. I ditt fall tycker jag inte du behöver vara orolig, du har en stor fördel i att du ruggat upp hela ytan. Blir det bara rent också så har du perfekt underlag. Avfetta systematiskt och noggrant och gärna med papperstrasor som ofta slängs och byts så att smutsen lyfts bort från ytan och inte bara flyttas runt som den gör när man torkar hela ytan med en och samma trasa. Jag hade inte målat fläckvis med lösningsmedelsfri epoxi. Den lägger sig i ganska tjocka lager och du kommer då se skarvar genom färglagren senare om du inte krånglar med slipning.

Det brukar vara två argument för att grunda lösningsmedelsfritt. Det ena att lösningsmedelsfri epoxi är tätare efter härdning då mikroskopiska små hålrum bildas vid avgången av lösningsmedlet i den lösningsmedelsbaserade. Därmed krävs inte lika stor skikttjocklek för att lösningsmedelsfri epoxi ska bli tillräckligt tät. Det andra argumentet är att lösningsmedlet inte bara vädrar av utåt utan även in i laminatet där det kan bli instängt och ställa till problem på sikt då lösningsprodukterna kan störa vidhäftningen och skapa blåsor. Därav att nästan alla färgsystem rekommenderar att man grundar med lösningsmedelsfri epoxi på bart laminat. Även Hempel har produkten High Protect för ändamålet. Jag valde att grunda med lösningsmedelsfri epoxi enligt boken, men det hade möjligen gått lika bra utan. OM du gör det - var noga med applikationen. Fördelen med lösningsmedelsfri är att man inte stressar för att måla vått i vått på samma sätt, det är ingen snabb avgång av lösningsmedel som jagar på en i arbetet och när man väl fått epoxin från tråget och ut på skrovet är arbetstiden mycket lång. Men färgen slätar inte ut sig själv lika bra som lösningsmedelsbaserad så man får vara noga med att först arbeta ut den så jämnt som möjligt med rollen, och sedan måste den efterslätas med stor nogrannhet för att bli kvitt luftbubblorna. Jag slarvade lite med detta och fick ägna en extra arbetsdag åt att jaga små lufthål att borra upp och fylla med epoxispackel innan jag fortskred med att måla med lösningsmedelsbaserad epoxiprimer.

Har provat den där karbidplattan till multiverktyg och den fungerar bra till mindre ytor där det inte är så viktigt att jobba snabbt. Den skär bra och ruggar upp ytan riktigt rejält så plastarbetet får bra fäste. Fördelen jämfört med roterande verktyg eller en oscillerande slipmaskin är att den inte slungar iväg skräpet med lika stor kraft. Håller man dammsugaren intill skräpar man inte ner särskilt mycket alls.

Det ser ut som VC17 och det är en hal färg som är knepig att få nya färglager att fästa på. Jag hade tvättat noga och slipat med 120-papper innan jag punktbättrade, och om du någon gång vill göra någon större insats som att lägga epoxigrund över hela botten så hade jag slipat bort all VC17 med maskin först. Det är en ganska lättslipad färg så inget jättejobb.

Ingen vits. Skadan är dåligt lagad och den enda vettiga lösningen är att göra om och göra rätt. Laminatet rör sig i en båt och en spackel-lagning har ingen förmåga att följa med. Det spricker i kontaktytan med det gamla laminatet och när det väl börjat blir det värre med tiden. Första bilden visar hur det ser ut när fukt kommer in under gelcoaten och får härja med frosten. Lösningen är att ge tusan i spacklet tills man fixar sista finishen och fylla skadan med nytt laminat istället, med breda skarvar mot det gamla. Då sitter det bra och följer med när laminatet flexar i vågorna. Det är inte SÅ mycket mer jobb än att spackla, och så slipper man göra om jobbet efter några säsonger.

Styr undan 8mm-tampen, brottslasten är låg och töjningen följer brottslasten. Det är inte lika kul att segla när seglet hasar ner och blir bukigare i vindbyarna. Som jämförelse har en vettig fall-tamp i lösmetershyllan ca 4 tons brottslast i 8mm dimension. Det är sällan något vidare bra tågvirke som används i de färdigkapade fallen, så då får man kompensera genom att gå upp en dimension. Vilket ändå kan vara lämpligt för komfort och anpassning till avlastare som skribenten ovan skriver.

Ostkusten, har kört giftfritt med en epoxigrundfärg några år nu, så har lite alger och tulpaner att ta hand om där borsten inte kommit åt under säsongen. Tycker inte de brukar tåla så mkt våld så brukar bara ta en träbit eller plastskrapa (något som inte repar botten) och peta bort de som inte lossnade av högtryckstvätten. Kvar blir små kalkfläckar där de satt och till det strör jag lite Nitor Oxalsyra i pulverform i botten av en hink och blandar ut i nån liter vatten. Går några varv med borste och bara väter botten med syran. Ingen vits att använda mycket vatten, då rinner syran bara av. Efter nån kvarts vätning är allt kalkhaltigt mjukt och lossnar utan särskilt mycket övertalning. Då är botten helt ren och redo för sjösättning. Ca 10kr per år för pulvret och lite armbågsolja, och inga kemikalier som stör miljön runt uppställningsplatsen.