Skanör - Solsäker gemyt för båtfolket

Solvänd, upplevelserik, trång, trevlig och gemytlig. Lägg till känslan av varm vit sand, tång och god mat och bilden av en fin hamn avtecknar sig. Skanör är precis så skånsk som gille, gåsapåg och gästgivaregård låter.

Ibland ger segling i främmande farvatten mersmak för exotiska hemmavatten. Så är det med Skanör. Lusten att få segla till denna urskånska hamn uppstod i Karibien för något år sedan. En i besättningen målade upp bilden av ett paradis med milsvida, långgrunda sandstränder, folkvimmel, båtträngsel, gamla fina stenhus, serveringar och världens enda övergångsställe för gäss.

"Visst är Västindien vackert", sade vederbörande, "men som talesättet lyder - borta bra, men hemma bäst". Således bestämde vi att ses igen, segla ihop till Skanör och självklart göra det i hennes båt. Ändå dröjde det till sommaren 2005 innan tillfället öppnade sig. Vädret skulle ju vara högtrycksmässigt, skeppare Carina på humör och hon skulle ha möjlighet att ta tid från sin seglarskola. Hennes Scampi "Salt" skulle även vara i trim och jag skulle vara i faggorna. I juli stämde allt och en solig eftermiddag satte vi segel utanför Limhamn med kurs på Öresundsbron.

Det här var min första seglats under detta pampiga byggnadsverk. Vilket var mer spännande än väntat. Strömmen i djuprännan förde oss åt sidan och det gällde att hålla koll på positionen för att inte komma in på grunt vatten eller att driva på en bropelare. Sjön gick krabb och det behövdes kappseglarkoncentration vid rodret och trim på skotningen för att pricka rätt. Dessutom gällde det att ha uppsikt över sjöfarten, som kom stävande med bra fart. Men efter några korta slag hade skipper Carina och hennes gästgast trixat Salt genom brohålet och vi kunde sträcka mot hamnen i Skanör, eller rättare sagt mot Höllvikens fyr vid inloppet till Falsterbokanalen.

Att utskilja Skanör på ett par sjömils håll är nämligen inte enkelt. Kusten är låg och de tydliga kännemärkena få. Leden till kanalen är dock väl prickad och strax före hamnpiren tog vi ner seglen. Vi tuffade in genom det smala hamninloppet och spanade efter en lämplig plats. Skanörs hamn var proppfull med svenska, danska och tyska båtar. Carina valde en dansk 33-fotare som parkeringspartner.

Sveriges mesta playa

Jag klev iland för att upptäcka Skånekustens kanske mest omtalade och mest lockande hamn. Per omgående kände jag en behaglig blandning av badort och gemytlig hamn. Eftermiddagssolen gassade gott över hamnplanen, där båtfolk hade bullat upp med grillar och medhavd dryck. Trots lite sug i magen efter en grillbiff och ett gott vin, fortsatte jag ut mot sandklitterna syd om hamnen. Och upptäckte rena Rivieran. Skanörs Havsbad är en av Sveriges finaste på grund av sin längd, sina laguner och sina livräddare. En tavla berättade att de är i tjänst från morgon till kväll, att de under ett år utför ca 95 uppdrag, de flesta för omplåstring av barn och vuxna. Det händer också att livräddarna bogserar in båtar till hamnen, sedan de fått stopp och hotat att driva på sandrevlarna. Sådan uppsikt över badande och båtar är en trevlig trygghet samtidigt som de ger lite glamour åt Sveriges kanske mesta playa.

Under promenaden längs sanddynerna mindes jag barndomens somrar i Skåne med den finkorniga varma sanden. Att gå barfota och höra det speciella knarrande ljudet när fötterna sattes ner, skapade en säregen frihetskänsla. En del sanddyner var lika höga som då, havet försvann mellan dem och jag anade vinterstormarnas kraft som pressat dem till mäktiga dyner. Nära hamnen står ett otal färgglada badhytter, en del i behov av upprustning och upprätning, andra i prima skick. Vid en av de fina satt Ingela Buhre med make och son, spisade middag och njöt stort i kvällssolen. Hon berättade att de åker till sin hytt ofta, även på för- och eftersäsong och gärna när vädret är hårt för naturupplevelsens skull. Deras hytt har bästa läget med lä bakom en dyn och utsikt över havet och kvällssolen mellan två andra.

För en båtfarare på upptäcktsfärd i det sköna klitterlandet på Sveriges sydvästspets, såg deras viste ut som sinnebilden av rofyllt sommarliv. En dag när båt inte lockar längre är det kanske så jag ska ha det? Havet framför ögonen, båtarna i bakgrunden och bara några steg till civilisationen i Skanörs hamn. Denna dag var dock målet att se Skanör innan solen gick ner. Således stretade jag tillbaks genom sanden till hamnen och stack in på första närmsta krogen Bryggan, för att insupa atmosfär. På denna strandrestaurang slog jag mig ner vid ett fönsterbord och hade havet tio meter bort. I entrén hängde en "inkastare" en skylt som sade att här välkomnas gäster att njuta av utsikten, mingla och ta en buffé "

För båtfolk vana vid priserna i Sandhamn och Marstrand, verkade Bryggans nivå rimlig. Buffé för 245 kronor inklusive pianoklink och gott vin. I hopp om att stilla knorret i magen tog jag in en kinesisk räkmacka för modesta 85 kronor och en stor stark. Publiken såg klart sober ut och en känsla av innekrog infann sig.

Måkläppen

Mest känt av näringsställena i Skanör är dock Gästgivaregården, en kilometer upp i staden. För utsocknes båtfolk sugna på genuin skånsk kultur är det vackra vitmenade stenhuset ett måste. Gästgivaregårdar är en skånsk företeelse, tillkomna på kunglig befallning för att ge hovfolk mat och vila under färder i landskapet. Skanörs gästgiveri är från 1400-talet och den nuvarande byggnaden från 1885. Kall sprängd gås finns på matsedeln, "spiddekaga" givetvis och tant Henriettas mandeltårta till kaffet. Om svartsoppa är räligt eller ätbart går att avgöra här.

Attraktionen med Skanör ligger också i de kilometerlånga sandstränderna och Flommens vidsträckta naturreservat. Detta slutar i Måkläppen, en halvmilalång farlig vandrande sandrevel ovan och under vattnet. Utanför låg förr fyrskeppet Falsterbo Rev och varnade sjöfarten. I dag står en hög kassunfyr med samma namn åtta sjömil ut, som Skånes sydligaste girpunkt.

Till Måkläppen ordnas turer av föreningen Blå Flagg. Med lite tur kan du få skåda det omtalade fågellivet i Sveriges äldsta fridlysta reservat. Även Skanörs vida ljunghedar är vackra att se och ströva på. När sillen gick till i Skanör kunde den ösas upp direkt ur havet säger sagan. Under medeltiden förde detta med sig att staden invaderades av handelsmän och fiskare. Hela 40 000 personer höll till här periodvis, vilket sker än i dag om än i form av bad- och båtfolk på jakt efter gemyt och ro. Men sillen försvann och de driftiga i Skanör slog sig på sjöfart, blev befälhavare och byggde sig vitmenade hus för att visa att de sett världen. Skanör har på så vis alltid varit en välmående hamn och stad. Om du i sommar angör hamnen och tycker den verkar full, är det bara inbillning.

"Här blir aldrig fullt, 140 gästbåtar är rekordet, men fler går in. Ibland hjälper vi till att visa var folk kan ligga, men oftast ordnar det sig självt och ju trängre, desto trevligare blir det här", menar hamnvärdarna. Gemytet tar sig också uttryck i att ingen knackar på om hamnavgift, du får själv ta dig till hamnkontoret och betala 150 kronor. Hamnen hyser fortfarande två trålare som sällan tar semester. De går ut i soluppgången och om du lagt till utanpå kan du vänta en resolut purrning om du inte är redo när deras dieslar mullrar igång. 140 gästbåtar på en enda natt är rekordet. Ändå har hamnen aldrig varit fullbelagd enligt värdarna.

När solen sakta sänkte sig i Öresund, diskodunket från på "Bryggan" tilltog och båtfolket lyssnat klart på kvällsandakten, snitsade Salts skeppare till sitt rufs, hällde upp vinet och serverade en välsmakande pasta. Om du känner för Skanör, men inte har båt med dig, kan du ta en lättsam lektion i segling med glada skratt. Levnadskonstnärinnan och seglingsinstruktören Carina Ericson tar dig med på en personlig lustsegling/guidning med Salt seglarskola mellan Limhamn och Skanör.

Skanör

Läge: Syd Falsterbokanalen.

Välordnad, gemytlig fiske- och gästhamn.

Sevärt: Hamnlivet, badhytterna, sanddynerna.

För mingel och mat:

Gästgiveriet Rögeriet, Bryggan.

Tel: Skanörs hamn, 040 47 11 88.

Salt Seglarskola för lustsegling, 040 16 55 30.

Text & Foto: Curt Gelin