Predator del 1, Båtbygget börjar

Sveriges häftigaste ombyggnad ska förvandla en snabb båt - Nimo Offshore - till en mycket snabb båt. Nu börjar bygget!

Båten blev "snabbaste powerboat" i Svenska Offshore Powerboat Klubbens pokerrunda 1999. År 2000 totalsegrade team Predator i Hansen Marine Cup. 2001 erövrades Maxell Offshore Cup. Därefter kom ålderskrämporna med motorproblem som följd. Sköna skärgårdsturer ersattes av veckor på land med motorrenoveringar och båttransporter kors och tvärs. När en brusten kolvbult tvingade oss att i sista stund kasta in handduken inför Roslagsloppet 2003 fattades ett avgörande beslut: Predator ska få ett nytt liv! Nya friska hästar i maskinrummet, ett effektivare skrov och ett nytt fräscht yttre ska förhoppningsvis leda till en mindre problematisk båtsommar. Och kanske några fler besök på tävlingsbanorna.

Hjärtat i en prestandabåt är givetvis motorn. Ska båten bli snabb och samtidigt tillförlitlig krävs rätt materiel och en väl avvägd kompromiss i effektuttaget. Många team har siktat för högt och tappat tillförlitligheten i jakten på en snabb båt. Första regeln lyder: Kommer du inte i mål kan du aldrig vinna!

Predator har haft inte mindre än fem olika motorer genom åren. Nu är tiden kommen för den sjätte. Men det ska inte bli ytterligare en kommersiell marinmotor. Vi ska bygga en egen maskin helt från grunden. Bult för bult! Ett ambitiöst projekt som kräver minutiös planering.

Det blev inte helt lätt att välja motordelar då vi egentligen ska bygga "två motorer i en". Avsikten är inte att bygga en ren tävlingsbåt. Nya Predator ska fortfarande ha kvar sin prägel av snabb familjebåt. Motorn ska vara användarvänlig och ekonomisk och kunna manövreras i låg fart utan att stänga dörren för ett riktigt högt effektuttag om vi nu skulle önska en "värsting" lite längre fram.

Motorn ska grundas på ett Dart-block. Valet föll på deras "Big M", ett gjutjärnsblock borrat till första överdimension, vilket betyder 509 kubiktum eller 8,3 liter vid fyra tums slaglängd. För att få tävla i största klassen "U" krävs gjutjärnsblock på max 8,4 liters slagvolym.

En hydraulisk rullkam gör motorn tystare och mindre servicekrävande men kan inte användas till de högsta effekterna. För att uppnå tillförlitlighet valdes en vevaxel av högsta racingkvalité, likaså vevstakarna. För att uppnå god bränsleekonomi och skapa goda lågfartsegenskaper valde vi multiports insprutningssystem.

Egentligen är bara förgasarmotorer tillåtna i tävlingsklass U, men vi hoppas på dispens för Predator. Det tillverkas nästan inga förgasarmotorer längre, inte ens för marint bruk. Tävlingsreglerna måste baseras på dagens teknik, inte gårdagens.

När det blev dags att välja topplock och kolvar blev det lite knepigare. Vi önskade en kombination som relativt enkelt kunde byggas om till högsta kompression. Det krävs om man vill bygga en "värsting". Vi provade många kombinationer av topplock med små eller stora förbränningsrum, kolvar med eller utan kompressionshöjande domer. Tanken var att kunna ändra kompressionsförhållandet antingen genom byte av kolvar eller planing av topplocken.

En stor hjälp i arbetet var ett datasimuleringsprogrammet (Desktop Dyno 2000). Med den mjukvaran kunde alla kombinationer av toppar, kompressionsförhållande och kamaxlar provköras för att få beräknade kurvor på effekt och vridmoment. Det blev åtskilliga datorsimuleringar innan kombinationen av delar fastställdes.

Strax före jul gick den slutgiltiga ordern på 10 A4-sidor iväg till Hansen Marine. Delarna kommer från många tillverkare och mycket är beställningsvaror. Allt skickas till Hansens leverantör i USA för att sedan flygas hem till Sverige. En enkel tågordning.

Kraftigare motor kräver starkare drivlina om det hela ska hålla. Vi valde ett helt nytt drev från Mercury Racing. Det ligger mitt emellan det starkaste produktionsdrevet "Bravo one XR" och de rena racingdreven i Speedmasterklassen. Med diverse andra modifieringar borde det ge ytterligare lite fart åt skutan. Drevet var inte någon lagervara. Mercury lovade att leverera inom 10 veckor. Det löftet höll man.

Det gäller att ha tålamod när man handlar med "jänkarna". Udda delar finns sällan i lager. Man tillverkar på beställning, ibland först när man har ett antal enheter beställda.

Vår samlade motororder tog dryga tre månader att få hem till Sverige. Under tiden passade vi på att ordna för landtransport av ekipaget. Vi har tidigare saknat en lämplig trailer till båten.

Alla transporter och sjösättningar har skett med kranbil. Bålstasläpet visade sig ha en lämplig trailer som klarar en båt på 2 300 kilo. Med kullagrade kölrullar, tippvagga och självjusterande sidostöd går upptagningarna lekande lätt. En lämplig dragbil införskaffades också.

Undertecknad genomgick de vedermödor som man måste utstå för att ta BE-körkort. Mer om det en annan gång. För att Predator ska få tillräckliga prestanda räcker det inte med en starkare motor. Skrovet måste också förbättras för att vinna fart. Det är en inte helt enkel uppgift. Nuvarande botten är tämligen effektiv. Prestanda kan jämföras med Fountain 27 Fever, en modern amerikansk stegbottenbåt.

Helt klart krävs det någon typ av luftsmort steg för att minska motståndet. Men hur skapar man det på ett skrov som har fastplastad inredning?

Vi tog kontakt med två experter på snabba båtar, Ocke Mannerfelt och Ante Malmgren. Ocke uppskattade att nuvarande skrov blir instabilt i farter över 69 knop. Att rita en helt ny botten till båten skulle i sig vara lurigt, men det stora problemet skulle ändå vara byggnadstekniskt. Hur applicerar man ett nytt ytterskrov utanpå det gamla med fullgod hållfasthet och styvhet?

Här kom Antes breda kunskaper om tävlingsbåtar och one-off byggen till sin rätt. Ante byggde om en av sina tävlingsbåtar och skapade ett luftsmort steg som gjorde underverk. Konstruktionen blev så lyckad att den används i den serieproducerade modellen Arrow 830.

Ante lät oss ta del av hemligheterna kring hans bottendesign så att Predator kan ta steget till steget. Att applicera konceptet på en Nimo Offshore är oprövat och blir ännu en utmaning. Att bygga in designen i det befintliga skrovet är inte heller ett enkelt uppdrag. Vi tog hjälp av ytterligare ett par dignitärer: Sture och Ronnie Sjöberg på Formula Composite AB. Förutom att bygga tävlingsbåtar i epoxykomposit är de specialister på att konstruera skott- och splittersäkra kompositpaneler. Det kan komma väl till pass när resultatet ska bli en sprängsäker offshore-båt!

Sture och Ronnie börjar med att skära bort den gamla bottnen där modifieringen ska göras. Det hugger till i hjärttrakten då den gamla trotjänaren får ett stort gapande hål i bottnen. Det visade sig att den gjort sitt på mer än ett sätt. Långskeppsbalkarna, som varit en följetong genom Predators historia, spökade igen. När Sture granskade snittytorna upptäcktes en delaminering mellan den ursprungliga bottnen och de förstärkningar som lagts ovanpå. Området som skadats tyder på att det är upprepade höga laster som orsakat delamineringen. Det blev att avlägsna alla lager som inte hade "fast grund" och bygga upp det hela på nytt.

För att skapa den nya bottenprofilen valde Sture att bygga en form efter ritningarna vi gjort. Den ska användas för att lägga de nya bottenlagren. Det blir både yttre lager över befintlig botten och innerlager på insidan sk. Balsasandwich ger sedan styrka åt det hela. I

nästa nummer packas motordelarna upp. Drevet och skölden ska modifieras så fort de kommer ur kartongerna. Vi ska bygga in fart i skrovet!

Nimo Offshore

Ritad av Nils Morelius -77.

Totalsegrade i Roslagsloppet 1978.

Har byggts i Sverige, Polen och nu senast i Norge, både med in- och

utbordare.

Antal byggda: okänt

Snabbaste Nimon: 70-72 knop (tävlingsekipage)

Längd 8 m, bredd 2,1 m

24° konventionell V-botten.

Vikt (bigblock) 2,1 ton

Predator 2003:

Motor: Marine Power 540 Xi, 8,2 liter 540 hk vid 5200 RPM

Drev MerCruiser Bravo 1

Toppfart 64 kn

Marschfart 50-54 knop

2,1 L/M

Av Ola Nordström