Gå till innehåll
fredag 29 mars 2024
Gäst
Gäst

Njutningens verktyg

Rocher gav Olof Aschberg ro att njuta av skärgården

PÅ BABORDS SIDA, just i mynningen av Kyrkviken på Lidingö, låg länge ett av Sveriges mest produktiva båtvarv. Detta var inte varvets ursprungliga läge. Det hade flyttats dit på våren 1919, då ägaren och direktören Henning Forslund hade köpt tomten av finansfamiljen Heckscher.

Varvet hette Sjöexpress och hade under åren varit leverantör av många vackra och snabba motorbåtar. Beställarna var ofta förmögna industrimän som ville komplettera sitt skärgårdsställe med en passande mahognymöbel nere vid bryggan.

På hösten 1933 var inte tiderna direkt de bästa för en näringsidkare i båtbranschen. Svarta måndagen i New York 1929 hade drivit fram den förödande Kreugerkraschen då många av Sveriges sparare fick se sin ekonomiska framtid, som genom ett trollslag, fullständigt slås i spillror. Att då köpa motorbåt var en lyx som gränsade till oförskämdhet.

 

Med vissa hade spelat korten rätt. Satt med så fina händer att de ekonomiska jordbävningarna passerade dem obemärkt. En sådan var bankiren Olof Aschberg. Men fingertoppskänsla och politiskt mod hade han under 1900-talet, arbetat ihop en förmögenhet som placerade honom i Sveriges högsta samhällsskikt.

Affärerna hade vida förgreningar. Aschberg var en drivande byggmästare i det växande Stockholms första förorter och en driven och skicklig bankman, med den svenska "arbetarbanken" AB Nya Banken som galjonsfigur. Aschberg hade också sett potentialen i det oroliga och omvälvande Ryssland och i Sovjetunionen och såg 1921 möjlighet att låta sin bankrörelse expandera österut.

 

Så det var en mångfacetterad och välsituerad bankir som på hösten 1933 tog kontakt med Henning Forslund ute på Lidingö. Olof Aschbergs vilja var att skapa en välutrustad passbåt för njutningsturer i skärgården.

Hemmahamn skulle bli vid egen brygga nedanför familjens Villa Klippan i Saltsjöbaden. Olof Aschberg var dock inte någon stor båtälskare. Han uppskattade storligen att åka i skärgården, men tog ingen större notis om med vad han tog sig fram. Det var omgivningen som räknades - inte själva färdmedlet.

 

Därför var det inte några storslagna båtplaner som herrarna diskuterade. Vad som istället så småningom började ta form var en drygt nio meters salongsbåt med en avskild främre öppen styrplats. Under fördäck ordnades det med två hyfsade kojer och under akterdäck trycktes det in plats för ytterligare två små kojer. Mellan akterruffen och salongen gjordes sittplats för två och under salongstaket ett litet pentry för de allra nödvändigaste kulinariteterna.

 

Så småningom blev herrarna överens och Olof Aschberg tog en droskbil hem till Saltsjöbaden för att invänta Henning Forslunds förslag. Nu gjorde Henning Forslund något annorlunda i Sjöexpress historia. Istället för att gå till varvets egen konstruktör, Carl Albert Fagerman, eller till brodern, Gideon Forslund, ringde han till sin gamle vän och vapendragare Knut Ljungberg och förklarade vad som stod till buds. Och så blev det de långa linjernas mästare, som fick göra verklighet av "Röde bankirens" båtdrömmar.

 

Den 17 maj var drömmarna fullständigt realiserade och med en nigning gled Rocher (berg på franska) av slipen i Katrinelund. Med ett dovt muller vaknade Kermathfyran och några lyckade provkörningar kunde genomföras innan leveransturen företogs till Saltsjöbaden.

 

När bankir Aschberg bestämde sig för en båttur var målet ofta Furusund. Olof själv njöt av turen i akterbrunnen, livligt pekande med käppen på omgivningar som måste undersökas närmare. Vid ratten stod någon av sönerna Folke och Ragnar och njöt. Nu gick det inte så fort. Faktiskt så långsamt att Olof Aschberg redan till säsongen 1935 lät byta den lilla Kermathen mot en kraftfullare Chryslersexa på 78 hk. Nu blev det lite mer fart och lite roligare och lättare att ta sig fram i den långsträckta skärgården.

 

Samtidigt fick akterruffen skatta åt förgängelsen till förmån för en större och mer trivsam sittbrunn. På sommaren 1939 började krigstrummorna långsamt låta höra sin dova sång. Olof Aschberg förstod vartåt det hela skulle barka, och insåg att behovet av en snabbgående salongsbåt var ganska litet för familjen. En köpeförfrågan gick förmodligen till Henning Forslund, som troligtvis ansåg att ja var det enda förnuftiga svaret i sammanhanget.

 

Efter denna transaktion försvinner Rocher ut i ovisshetens töcken. Dyker upp igen först i slutet på 50- talet hos familjen S. Hultqvist i Saltsjöbaden under namnet Sallas.

 

Den 11 juli 1961 tog Hugo Varr i Saltsjöbaden över rodret på en smått ärrad båt. Varr trivdes inte med namnet Sallas och döpte därför om henne till det mer lättsamma So long.

Den gamla 78 hk starka Chryslersexan hade nu gjort sitt och fick till säsongen 1962 en magnifik ersättare i en spritt ny Chrysler 318 Sea-V på 177 hk, direkt levererad från generalagenten Philipson i Augustendal.

 

Motorbytet blev en rejäl vitamininjektion i det smått åldrande skrovet. En kall vårdag loggade herrarna ombord, 24 knop på fartsträckan i Fällström. En nog så god hastighet för en snart 30-årig gammal dam.

 

1967 börjar Hugo Varr känna att hans tid med båten led mot sitt slut. Men att sälja en gammal salongsbåt i slutet på 60-talet var ingen självklarhet. Men det fanns en liten skara herrar som börjat uppskatta de gamla båtarna. En av dessa var Bernt Andersson.

Han hade i åratal sett hur veteranbåtarna vanskötts. Så när han fick se So long på varvet i Saltsjöbaden var han inte sen att handla.

 

Hos Bernt Andersson blev So long kvar i hela 16 år då en 12 meters Sjöexpressare hamnade i Bernts synfält. So long blev nu snabbt till salu och hittade ny vård hos Ove Lindblom i Bromma. Båtens ålder började nu synas på valda ställen. Men till och med Ove blev förvånad när han på hösten, lite grann på skämt, knackade lite hårt i botten med en skruvmejsel och plötsligt fick fri sikt upp i salongen. Åtgärdslistan fick omprövas.

Högst upp hamnade nu istället ett totalt botten- och spantbyte. Ett arbete som skulle få de flesta på knä. Men dryga året senare var det mesta under vattenlinjen ersatt av nytt och Rocher kunde gå i sjön under pompa och ståt. Nu med sitt gamla namn åter skruvat på akterspegeln.

Ove hade också passat på att byta motorbäddar och motor. "När båten ändå var öppnad", som Ove själv säger.

Men allt har en ände. Under sommaren år 2000 blev Mats Ericsson ny ägare till Rocher och har fortsatt vårda den gamla damen väl. En ny 300 hästars Chevrolet monterades till sommaren 2003, vilken nu ger Rocher fartresurser strax över 30 knop.

 

Gamle Olof Aschberg skulle nog skaka oförstående på huvudet åt galenskaperna. Men tävlingsräven och varvsdirektören själv, Henning Forslund, han ler nog i sin himmel.

 

Båttyp: Snabbgående salongsbåt

Konstruktör: Knut Ljungberg

Byggnadsår: 1934

Varv/byggare: AB Sjöexpress

Byggnadsort: Lidingö

Skrovtyp: V-botten, skarpa slag

Skrovmaterial: Hondurasmahogny

Byggnadssätt: Kravell på järn- och

ekspant

Längd: 9,35 m

Bredd: 2,2 m

Deplacement: 2,5 ton

Motor/styrka: Chevrolet V8, ca 300 hk

Fart: 31 knop

 

Av Anders Værneus




Användar Respons

Rekommendera Kommentarer

Det finns inga kommentarer att visa



Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Medlem på maringuiden.se? Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa nytt...