Istället för båten

Den är både snålare, bekvämare och snabbare än båten - på rätt underlag.

Text & Foto Mikael Mahlberg

Jag står på den svinkalla bryggan och drömmer om att få kliva i en ombonad hyttbåt. Kanske i aluminium som kan krossa isen närmast bryggan, funderar jag.

Icke.

Ett ettrigt brummande slår hål på önskedrömmarna och från bakom närmsta udde dyker en liten, gul farkost fram. Föraren öppnar luckan och skriker:

- Hopp i men akta rotorbladen! Ivanoff IH-6 är en fem meter lång svävare som Sjöräddningen skaffat för att kunna hjälpa skridskoåkare och andra som tagit sig ett ofrivilligt vinterbad. Jag vill testa om den är ett alternativ till hyttbåten på vintern.

Inuti den uppvärmda svävaren är det trångt. Hyttbåten vinner här genast några stilpoäng. Den långsmala kabinen påminner om en gammal Messerschmittbil, en sån som Stig Helmer kör i »Sällskapsresan «. Du sitter lågt, nära vattenytan. Föraren längst fram i den smala kabinen styr med något som liknar ett motorcykelstyre medan passagerarna klämmer ihop sig på en smal bänk akterut. Inte bekvämt.

Det är i alla fall varmt ombord. Utrustade med hörselskydd (det bullrar rejält) och mikrofon styr vi ut på den centimetertjocka isen. Den tjockleken skulle en hyttbåt i aluminium också ha klarat. Fast inte på samma sätt.

Richard Österlindh, vår chaufför, drar på gasen och den stora propellern vispar igång. Och vad det går. Omvärlden susar förbi och mätaren visar på 35 knop. Trots det är åkturen hur behaglig och mjuk som helst, svävaren viner framåt på sin luftkudde utan att störas av vågor eller is. Här vinner svävaren många poäng framför hyttbåten. Jag skulle vilja se den tappre galning som försöker köra så här snabbt genom isen med båt. Men 35 knop är inte max. Eftersom det inte finns någon friktion är det möjligt att köra nästan hur fort som helst, bara du har medvind. Riktigt hur snabbt vill Richard Österlindh inte avslöja.

- Fast vi har kört 50 knop under utryckning, men det är bara i absoluta nödsituationer. Problemet är faktiskt att stanna. Svävaren bromsar med propellern, och blåser det starkare än dess motkraft är det omöjligt att få stopp. Då gäller det att ha ordentligt med utrymme omkring svävaren. Medvind gör också att du kan stänga av propellern och glida fram på luftkudden. En vindstyrka på 15 m/s för svävaren framåt i 25 knop.

- Det är underbart att glida fram helt ljudlöst, säger Richard. Och snålt. Inte för att svävaren är någon bränsleslukare ens med motorn igång, då den drar 3 deciliter per distans, men på tomgång drar den knappt någonting. Jämför det med en hyttbåt på två ton. Bränsleduellen vinner definitivt svävaren.

Köregenskaperna ger också pluspoäng. Vi svänger abrupt styrbord och roterar 360 grader på en femöring. Det är nästan som att köra radiobil. Kul.

Hittills har hyttbåten fått på pälsen i duellen. Å andra sidan har vi bara kört på is - kanske lite orättvist mot båten. Dags att byta element. Vid en udde lite längre bort slutar isen och vågorna går en halv meter höga. Svävarens luftkudde fastnar i vågtopparna, så vi får slå av farten till tio knop. Nu gungar det också rejält och en hel del sjö letar sig in genom de otäta rutorna. Det här skulle kunna vara vilken liten snipa som helst, om jag bara blundande. Hyttbåten vinner definitivt högsjöduellen. Men när vi kommer in mot bryggan blir svävaren åter i sitt esse. Istället för att lägga till vid iskanten kör Richard helt sonika upp på stranden och in i en närbelägen park. Förmultnade löv och damm yr när vi »lägger till«. Sedan är det bara att hoppa ut utan att riskera blöta fötter.

Praktiskt. Om det inte vore för alla krångliga regler som ligger i vägen, ja då skulle jag allvarligt föreslå chefen en ny redaktionsbåt. I alla fall när isen lagt sig.

FAKTA IVANOFF IH-6

Längd 5,50 meter

Bredd 2,25 meter

Vikt 670 kilo Bränsle 70 liter

Framdrivningsmotor Ford 120 hk (samma som i Ford Focus)

Lyftmotor Briggs & Stratton 20 hk

Pris Ca 800 000 kronor

Se film på till hovercraft