Förkrigstidens konstruktörer hade sina favoritvarv. Här får du veta vilka.
Så står du där med en nyinköpt båt av mahogny. På kontraktet står det »båt av Petterssonmodell « byggd någon gång före andra världskriget. Det var allt som säljaren visste och kunde skicka med dig som information. Men du vill veta mer. Och är dessutom av den mer envisa typen som med en stor portion vetgirighet ger dig ut på sökarstråt. Med en binge nyutskrivna digitalfoton från lastbilsleveransen beger du dig till Sjöhistoriska museets ritningskrypta för att söka data. Efter timmar framför mikrofilmsapparaten når du resultat och med nyutskrivna ritningskopior under armen styr du kosan hem igen. Nu vet du att båten ritades av den kände konstruktören. Dessutom många år tidigare än vad säljaren hade gissat - det skvallrade konstruktörens datering om.
Så långt allt väl. Men vem kan ha byggt skönheten? Antalet varv som byggde fritidsbåtar var på den gamla goda tiden lika många som finnarna i tonåringens ansikte. Det vill säga många. Och hur i hela friden ska du hitta från vilket varv din båt kom? Faktum är att även de gamla mästarna hade sina favoritvarv efter många års samarbete med stor ömsesidig förståelse och respekt. Varv som de med glädje servade med nya kunder. Och som de kunde lita på till nära hundra procent.
För att ge dig en lättskannad bild av var Israelsson, Pettersson och Östlund (och jag) lade sina beställningar har jag sammanställt en lathund till dig. Med hjälp av den kan du snabbt sätta dig in i förhållanden mellan varven och konstruktörerna. Och kanske också hitta en eller annan ledtråd till ditt historiesökande.
STOCKHOLMS MOTORBÅTSVARV
Varvet låg vid Hornstull i Stockholm och dess existens var kort men explosiv. Grundades 1915 men gick i efterkrigskonjunkturen under redan 1920. Grundtanken var att seriebygga båtar efter CG Petterssons ritningar för att på så sätt hålla båtpriserna nere och ytterligare öka intresset för motorbåten. I varje beställning ingick också att bygget kvalitetssäkrades genom att Pettersson själv följde varje bygge och även gjorde slutbesiktningen. Hur det gick med grundtanken att bygga i serie kan jag inte uttala mig så mycket om. Men faktum är att många av de båtar som lämnade varvet var större byggen på tio meter eller mer. Föga troligt att dessa byggdes i serie ...Ofta förknippat med: CG Pettersson
SJÖEXPRESS
Det Lidingöbaserade varvet startade som Motoraktiebolaget Sjöexpress med en lite blandad verksamhet som bil- och motorbåtsförsäljning. 1907 gick affärerna över styr och bolagsresterna köptes upp av Henning Forslund med kompanjoner. De blåste nytt liv i bolaget. Under de följande tio 10 åren byggdes de flesta Sjöexpressbåtar efter ritningar signerade CG Pettersson. Bland andra den magnifika 19 meter långa salongsyachten Togi, som byggdes 1916 åt en dansk beställare. Båten kom att bli varvets största leverans någonsin, och ritningarna var givetvis signerade CGP. Efter 1916 tog dock Hennings yngre bror Gideon hand om allt fler beställningar. Gideon var nyutexaminerad ingenjör med fartbåtsintresse, vilket alltmer avspeglade sig i varvets leveranser. Bland annat var det Gideon som 1920 ritade den mycket framgångsrika racerbåten NNIII. 1923 anställde Henning dock den mycket skicklige Carl Albert Fagerman som verkmästare och konstruktör. Fagerman hade ett mycket skickligt öga för linjer och skapade snabbt en egen stil dedicerad Sjöexpress. Efter Fagermans uppsägning 1936 fick återigen broder Gideon konstruera Sjöexpress båtar, vilket han gjorde tills Henning Forslund sålde verksamheten 1946.Ofta förknippat med: CG Pettersson, C A Fagerman, Gideon Forslund.
GUSTAFSSON & ANDERSSON
Varvet startades av bröderna Gustafsson och Andersson på stranden av Klara Sjö i Stockholm. Med mycket goda relationer till konstruktörerna CG Pettersson och Viktor Israelsson växte varvet snabbt, och snart var de trånga lokalerna i centrala staden för små. Lösningen blev att redan 1913 flytta företaget ut till Skärsätra på Lidingö, där en ny modern arkitektritad varvsbyggnad uppfördes. Här kom många celebra båtar att byggas under åren, bland andra storheterna Sea Song, Stella Marina, Penta XI, Gri-Gri och Match II. I mitten av 1930-talet tog sönerna Anders och Tage över mer och mer av konstruerandet av varvets beställningar. De införde också ett av Sveriges första rationella försök till serietillverkning av större motorbåtar. 1939 tog sonen Tage över driften av varvet och efter det var det han som stod för samtliga nykonstruktioner. Varvet lever kvar än idag under namnet Boghammar Marin.Ofta förknippat med: CG Pettersson, Viktor Israelsson, Ruben Östlund, Tage Boghammar.
ROSÄTTRA VARV
Ett av Sveriges allra äldsta båtvarv med anor tillbaka till 1880-talet blev under 1910-talet en flitig leverantör av de klassiska mindre Petterssonbåtarna. Varvet hade till och från den goda smaken att gjuta in varvsnamnet i däcksbeslaget runt hjärtstocken. Det förenklar väsentligt jakten på Rosättrabyggen idag. Båtarna byggdes i mindre serier, vilket var synnerligen ovanligt i Sverige så tidigt som på 1910-talet. Vad som ytterligare förstärker varvets byggkvalité är att CG Pettersson själv valde att bygga sin kända Wiking X på Rosättra 1925. Båten blev genom sin resa Skandinavien runt en bra reklampelare för samtliga leverantörer - även så för varvet. Varvet var också en viktig plantskola. Många är de båtbyggare som började sin bana i Rosättras båtbyggarhall i Vätösund, norr om StockholmOfta förknippat med: CG Pettersson, Jac M Iversen.
BRÖDERNA LARSSON
I Kristinehamn låg ett av de allra flitigaste CGP-varven. CG Pettersson själv var mycket god vän med varvsägarna Richard och Hugo Larsson, vilket ytterligare bättrade på strömmen av beställningar. Här byggdes många av CGPs vackra stora salongsbåtar, men också mängder av vanliga »Petterssonbåtar« samt många mer snabbgående passbåtar av alla slag och modeller. Varvet började också redan under tidigt 1930-tal experimentera med en mindre serietillverkning av den klassiska »Petterssonbåten «, viket föll väl ut. I mitten på samma decennium fasades emellertid CGP ut allt mer till förmån för varvssonen Lars Larsson och dennes konstruktioner (som i mångt och mycket bar CGPs linjer och utförande). Sista fritidsbåten i trä byggdes 1949, varefter varvets verksamhet helt övergick till yrkesbåtar av stål och aluminium.Ofta förknippat med: CG Pettersson.
FRÖBERGS BÅTVARV
Längst in i Kyrkviken på Lidingö låg varvet som älskades av samtliga konstruktörer. Det drevs av båtbyggaren Karl Fröberg, som förutom att vara en mycket skicklig båtbyggare, var pedant ända ut i fingerspetsarna. Båtarna som lämnade hans varv stod närmare högklassig konst än båtbyggeri. När ett båtbygge lades ut till Fröbergs behövdes aldrig några inspektioner, berättade CG Pettersson. Och vi som idag har sett en av de många fortfarande existerande båtarna från Fröbergs »ateljé« kan än förundras över skrovets skönhet och den vita egenblandade originalnåtens vackert fernissade gula ton. Leveranstakten var inte hög hos Fröbergs. Kvalitén sattes alltid i centrum före kvantiteten. Därför byggdes det bara 114 båtar under Karl Fröbergs ledning. Många finns fortfarande kvar i mycket gott skick.Ofta förknippat med: CG Pettersson och Ruben Östlund.
FISKSÄTRA VARV
Varvet startades i slutet på 1910-talet av den snickarkunnige F Axel Larsson på en udde i Fisksätra, norr om Stockholm. Det blev med tiden en stor småbåtsindustri. Här byggdes det framför allt efter CG Petterssons ritningar - i alla fall fram till 1936 då Axels son Torild tagit examen som utbildad båtkonstruktör. På Fisksätra var man öppen för alla möjliga båttyper och beställare. Bland annat var flottan och tullverket ständigt återkommande som beställare av allehanda flytetyg, allt från landstigningsbåtar, vikbara livbåtar till minsvepare till både Sverige och Tyskland. Under Torilds ledning efter kriget gjorde sig varvet känt som pionjär med det nya materialet glasfiber, vilket premiärvisades med den förruffade båten Svalan 1954. Ofta förknippat med: CG Pettersson och Torild Larsson.HÄSTHOLMSVARVET
Det startade i slutet på 1800-talet som pråmvarv, men transformerades under 1906 snabbt till ett av Sveriges största motorbåtsvarv. Platsen var nuvarande Kvarnholmen i Stockholm. Mannen som stod bakom förändringen var den nyutexaminerade byggnadsingenjören Knut Ljungberg, som under de närmast följande åren visade sig vara en synnerligen kompetent konstruktör av framför allt mycket linjesköna motorkryssare. Båtarna Ljungberg ritade kom i stort sett samtliga att byggas på Hästholmsvarvet fram till Ljungbergs avsked från varvet 1923. I slutet på 1930-talet köptes varvet av konstruktören Knud H Reimers som lät anställa Harry Becker som platschef. Under de följande åren byggdes sålunda ett antal båtar efter dessa herrars ritningar innan varvet dukade under för grävskoporna i början av 1950-taletOfta förknippat med: Knut Ljungberg och Knud H Reimers.
FORSLUNDS VARV
Gideon Forslund startade, just hemkommen efter en studietid i England, sitt första varv Essingevarvet 1915. Varvet bytte senare namn till Forslunds Varv. På varvet vid Marieberg i Stockholm byggdes mängder med båtar, i stort sett samtliga konstruerade av honom själv. Allt från »Petterssonbåtar«, roddbåtar, racerbåtar, galoscher och helt vanliga båtar kölsträcktes på varvets slip. »Ingen vet vilken båtmodell som i morgon kommer att sjösättas från varvet«, skrev en känd båtkrönikör i mitten på 1930-talet. Ett påstående som innehöll mycket sanning. Gideon och senare sonen Owe var några av branschens absoluta fritänkare. De jagade ständigt förbättringar och var inte rädda för att pröva idéer i verklig skala. Så att säga hur en typisk båt från Forslunds varv ser ut är i det närmaste omöjligt.Ofta förknippat med: Gideon Forslund.
Text: Anders Værneus
Foto: Arkiv
Rekommendera Kommentarer
Det finns inga kommentarer att visa
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Skapa ett konto
Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!
Registrera ett nytt kontoLogga in
Medlem på maringuiden.se? Logga in här.
Logga in nu