Brännö - Vals och vågor

De' ä' dans på Brännö brygga, en gammal och kär tradition. Fullt med publik och trevli' musik! Ja, va' var en vals utan dragspelets ton, och en dans på Brännö brygga är för många ett stort äventyr. Där är glädje och fest! Se där ute i väst blinkar Vinga fyr. Det är fortfarande Brännö brygga som gäller för den som vill valsa i Göteborgs skärgård.

Här går det att få en rund arm om sin hals varje vecka medan Vinga fyr blinkar i väst. Lasse Dahlquist har dansat på Brännö brygga. Så har även mången ung göteborgare. De lutande breda brädorna på den vindpinade banan i södra skärgården var i min ungdom samlingsplats för seglare, motorbåtsfolk, öbor, fiskarepojkar och en och annan dansant mö från Asperö. Då var det pop och shake som gällde, pardans och vals var mossigt. Göteborgarnas "Beatles wanna bees" Tages lät bäst av banden. I dag är det åter pardans och dansmusik som gäller. I sommar spelar Brännöpojkarna, De Ökända och Koppartrans Men på torsdagar, då Börjessons skeppar danslystna från Lilla Bommen. På 1960-talet gällde Källö på pingst och Brännö på midsommar. Livet lekte, ansvaret var litet och aptiten stor på segling, munterheter och sällskap.

Från Styrsö Bratten åkte vi på släp i lite vind efter Dagges snipa. Och om det blåste kryssade vi i Snobbrännan och lade till flott för bara focken i Husvik nedanför bryggan. Angöringen var dock alltid ängslig med bränningar och lerbankar. Vaksamheten dämpade humöret, vilket dock snabbt togs igen när vi förtöjt. Väl i land med friskt mod i sinnet bjöds gärna en goding från öarna upp. Det var dock inte populärt bland fiskargrabbarna. Det var hemligt överenskommet: "Håll er till era och rör inte våra". Men rakryggade Hjördis från Asperö gjorde som hon ville och dansade dejligt. Målet var att få sällskap ombord. Vilket var lättare sagt än gjort. Ofta blåste det rätt in i hamnen. Stäven på Miss Lona var smal och hal och ett dopp ville vi inte vara med om.

Turen eller skickigheten var dock alltid med. Att komma i land igen på natten var värre. Ofta fick vi vänta till nästa morgon och se om västan lagt sig. Lotsarnas ö När jag på nytt besöker Brännö är dansbanan flyttad och möjligen mindre. Vilket kanske bara är bra, för förr slutade den ovan vattnet med risk för dansarna att ramla i. Trevnaden är heller inte riktigt densamma, lastkajen har brett ut sig. Å andra sidan - vem bryr sig? Det viktiga är att dansen den går och att man får lyfta käckt på kepsen vid Brännö Husvik för att hylla Lasse Dahlquist. Hans eviga goa "Ä' de' kappsegling? Nä, de' ä' lörda'!", sitter då som en smäck i sångsinnet. Lasse blev 69 år och är begravd på ön.

Men ska sanningen fram föddes han i Örgryte och bodde om somrarna hos morfar Rudolf Lange, mästerlots minsann och nämnd i den fina visan "Morfar har berättat". Att morfar var lots hör ihop med att Brännö var lotsarnas ö. Från utkiken på det höga berget Nordre Wale spanade de efter skepp att lotsa. Och bryggan i Husvik låg närmast ut till Vinga i väst, en fördel för att snabbt nå lotssökande skepp. Konkurrensen var hård nämligen, lotsar på Vrångö i syd och Rörö i norr tävlade med Brännölotsarna. Brännölotsarna verkar ha varit de styvaste seglarna. Långt ute i Skagerrak kryssade de med sina tunga, låga kuttrar utan motor i alla väder. Som en hyllning till dessa oerhörda seglare och sjömän, har öns hembygdsförening ordnat utställning i sin lokal Lagårn. I text och bild beskrivs båtmännens och lotsarnas bragder. Lotsningen gav Brännöborna bättre liv än folk på andra öar i södra skärgården. Statens kaka var säkrare än fisket. Att vara mästerlots var fint och gav glans åt hela ön. Populär visfestival När utkiken flyttade till Vinga blev lotsarna kvar på Brännö, här hade de sina hemman och sin hemvist på jorden.

Deras liv speglas i de vackra gamla husen kallade lotsgårdar. Lämna båten i hamnen vid Husvik och promenera upp på ön. På bägge sidor om vägen ligger välhållna lustskapande hus omgivna av lummiga trädgårdar och ansade häckar. Längs vägen ligger också Lasse Dahlquists stuga på en höjd. Intill den ligger Langegården - morfar Rudolf Langes hus, med egendomliga oregelbundna gavlar och sin portal med profilerade pelare. Halvvägs till Rödsten på norra sidan ligger Brännö värdshus med pensionat Bagge. Visfestivaler har gjort stället mäkta populärt. Eftersom det är lika litet som trivsamt, 40 gäster får plats och maten är god, är här ofta fullt. Men kaffe och kaka går alltid att få för den som vill insupa trevnaden i grönskan. Så småningom återvänder jag till Husvik, kastar loss och stävar ut på Vinga sand. Där stänger jag av motorn och bara driver för att höra det dova dunket från färjor och fartyg på väg - och tänka på dans och sommar. ?

Brännö

Läge:

Förtöjning:

Sevärt:

Text: Gurt Gelin

Bild: Pixgallery.com