Leaderboard

Du har ju fått fem justitieråd att utreda frågan om din eländiga bottenfärg, är detta inte rättsprövning nog? Det är för övrigt väldigt roligt att justitieråden kommer fram till exakt samma slutsatser som många här i tråden, dvs. Transportstyrelsen har rätt att utfärda föreläggandet du själv valde att beställa Regeringen var och är rätt instans att överklaga till för den typen av förelägganden Du har inte kunnat visa att många lager av vanlig bottenfärg har samma funktion som en för ändamålet avsedd spärrfärg Dvs det har inte förekommit några konspirationer mot dig, det har hela tiden varit tämligen uppenbart att du byggt hela processandet på att ifrågasätta saker som är såpass rättsligt självklara att även lekmän kan se att du har mycket små utsikter att komma någonvart. Du kanske borde pratat med en advokat innan du började skicka mail åt alla möjliga håll? Hoppas verkligen att du inte har det dåliga omdömet att fortsätta på spåret att försöka erbjuda rättshjälp åt andra båtägare, de stackarna har nog tillräckligt med problem redan...

Inget förvånar mig när det gäller folk från södra skärgården, eller öborna från Björkö-Hönö-Öckerö, de e fan ta mig värre!. I mitt jobb så ska jag ut med färjan till öarna för att leverera bränsle till en mack där ute och öborna e galna, tänk om de hade godkänt en bro istället. Som det är nu så får bara 25 döskallar åka med när jag kommer med farligt gods (tankbil), och sura blir dom när bommen går ner framför näsan på dom. 😂

Lite info om fritidsbåtars historia.

Och där startade båtjäveln. Tack alla som försökt hjälpa till och komma med tips! Strömbrytaren som sitter i reglaget var problemet, eller snarare att reglaget inte kom åt att trycka ner den för att sända spänningen vidare till reläet.

Du kan ju använda plastskärbräda av polyeten: https://adexanordic.se/Professional-Cutting-Board-White-Polyethylene-325x265x10mm-Adexa-4610W?

Ibland får man bita i det sura äpplet och komma med en provisorisk lösning.... Nya soffor i sittbrunnen Utgångsläge: När båten köptes saknades hela inredningen i sittbrunnen. Några bänkar hade byggts av tryckat virke och formplyfa och de höll inte riktigt den standard jag ville ha. Direkt blev därför planen att hela inredningen i sittbrunnen skulle göras ny med hjälp av plast. Detta visade sig dock vara mycket mer arbete än jag trott och hoppats så när det var dags för sjösättning saknades ännu soffor. Då min filosofi runt denna renovering är att jag ska kunna använda båten på sommaren och jobba med den på vintern var det alltså dags för ett beslut. 1. Ta en sommar utan soffor 2. Spendera sommaren hemma i garaget för att färdigställa soffor istället för att sitta på en klippa i skärgården och smutta på en öl 3. Sätta i den halvfärdiga sofforna och se till så att båten kan användas för att sedan färdigställa i vinter. Det blev alternativ tre 🙂 Arbetsgång: Med hjälp av formplywood och modellera byggdes formar för de tre modulerna. De plastades sedan på samma sätt som när jag byggde pentryt varför jag inte tänker gå in på detaljerna här. I designen var det ganska många vinklar för att jag skulle få en snygg möbel och inte bara några fyrkantiga kuber som såg klumpiga ut. Jag gjorde också en liten kant nertill med plats för en LED list för att få lite mysig belysning. Dynorna är en ny utmaning då jag inte rört en symaskin sedan mellanstadiets syslöjd. Dessa kommer därför få vänta till vintern men jag måste ju ha något även denna sommar. Ett par skivor formplywood sågades till som stommar. Sedan bar det av till Jysk där en 90mm madrass köptes... Det gick förvånansvärt bra att såga madrassen med sticksåg och de tillsågade bitarna limmades på plywooden med spraylim. Sedan bar det av till tygaffären som visade sig vara stängd.... nåja, en resa till mot Jysk där några bordsdukar i bomull köptes på rea. Dukarna klipptes till med sax innan jag häftade fast dem runt dynorna med en häftpistol. Detta är INTE som man ska göra snygga dynor till en fin båt - MEN resultatet var faktiskt långt över förväntan. Resultat: Jag är riktigt nöjd med design och funktion. Dock lämnar finishen en hel del att önska då jag inte hann färdigt med all evig spackling och slipning. Jag gissar att livslängden på dynorna är rätt begränsad, men håller de till Oktober har de gjort sitt jobb.

Ja man kan undra varför så många är så stressade, nästa färja går ju efter 10-15 minuter. Jag tycker att det är onödigt att slänga en massa pengar på en bro till några öbor, de kan man lägga på annat och för min del så kan "di däringe stressade" gärna flytta till fast mark under fötterna. "Vill du inte köa, så flytta i från öa" Så jag tror att det är samma människor som är stressade på havet med, öbor eller inte.

Du kommer inte att skada motorn, men har du en diesel så kommer du sannolikt att behöva lufta ur bränslesystemet och det är inte alltid gjort i en handvändning och du riskerar att bli drivande eller att få nödankra. Är så fallet skulle jag avråda från att köra torrt. Bensinare brukar bara vara att fylla på och köra vidare med @Raol hann före 😊

Precis. Så bättre att mäta upp förtöjd i hamn, hur mycket varje stapel motsvarar i bränslemängd. Sen kan du köra fulltankning - provtur - fulltankning och se hur mycket som gick åt under den turen. När du vet att två staplar motsvarar, säg, 20 liter, och du kommer 15 sjömil på 20 liter, då innebär det att två staplar motsvarar 15 sjömil, ungefär.

Tja, klart du kan, men det är ju ett dyrt sätt att ta reda på det. Bättre är att du köper en enkel hävertpump för en dryg hundring och pumpar ur allt bränsle ur tanken, sen fyller igen lite i taget samtidigt som du håller koll på tankmätaren. För anteckning på papper parallellt. Sen vet du hur mycket varje stapel motsvarar i bränsle. Därefter kan du bara jämföra körd sträcka mot staplar när du kör vanligt, utan att slösa bränsle på enbart en mätning. Motorn skadas inte av att få slut på bränsle, men om det är en diesel kan man behöva avlufta bränsleledningarna i och runt motorn, inklusive bränslefilter. Det kan ta en stund och kräver att man kan komma åt motor och filter under tiden. Bensinmotor är enklare, där är det bara att fylla och starta. Om du nu kör så, se till att du får bränslestopp på en säker plats, för det vore ju olyckligt om du skulle behöva väja sekunderna efter att motorn har stannat, eller att du driver in mot land.

Såja, lugn och fin 🙂 Det framgick inte att du hade batteriet bortkopplat, och vi vet ju inte vilken "nivå" av kunskap du har. Om du bara visste hur många som kontinuitetstestar med sin multimeter med 12V inkopplad... Sedan kanske du tycker jag märker ord, men det har faktiskt betydelse. På en "riktig" summer så går det f.ö. en del ström i kretsen för att driva den. Men en sådan gammal relik har du ju inte kört med, utan en multimeter gissar jag. Problemet är att en multimeter ger signal (= säger "förbindelse") upp till oftast ett tiotal Ohm åtminstone, och mäter dessutom med väldigt låg ström. Med den typen av fel du har här är det därför inte alls säkert att det ger samma resultat att mäta med instrumentets kontinuitetstest/summer som att verkligen mäta spänningen. Visst kan multimeterns kontinuitetstest vara en "hint" men ta det absolut inte som en sanning. I synnerhet inte vid felsökning som kan involvera spänningsfall vid lite strömmar beroende på dålig kontakt.

Senast jag var ute och övernattade i båt var 2018, i förra båten vi hade. Året därpå, 2019, drabbades jag av svåra ryggproblem som jag dragits med sen dess. Hösten 2020 uppgraderade vi till en större båt, men pandemi och fortsatta problem med ryggen gjorde att somrarna 21 och 22 inte var aktuella för nån segelsemester. Men i år skulle det ske. Jag hade skaffat lite prylar som saknades och tagit semester under hela juni och början av juli (jag är alltså halvvägs genom min semester i skrivande stund). Tidig semester av många skäl. Dels för att rent statistiskt slippa den värsta värmen och de värsta regnen och åskvädren, dels för att slippa trängas med så många andra i gästhamnar så det går att ligga långsides i de flesta fall, dels för att få lägre hamnavgifter eftersom det är försäsong, dels för att inte krocka med övriga bröders semestrar så alla får god chans att utnyttja båten. Måndag 12 juni var förberedelserna klara, båten lastad, tankarna fyllda och jag lämnade hemmahamnen Hunnebo tidig eftermiddag. Väderprognosen var både positiv och negativ. Positiv på så vis att det inte var regn, hård vind eller oväder på andra sätt så långt den sträckte sig. Negativ på så vis att vindarna skulle vara ganska svaga, hettan tryckande och solen obarmhärtigt stark. Mitt idealväder är 4-5 m/s frånlandsvind, ett tunt molntäcke och ca 18-19 grader. Nu var det i stället 2-4 m/s nordvästlig vind, molnfri himmel och 22-26 grader. Jag gled norrut tätt utomskärs i den svaga vinden, och snittade nog bara runt tre knop under hela dagen. Solen brände, och jag blev snabbt överhettad. Med så svag vind blir det ingen svalkande fläkt i sittbrunnen, och nån skugga fanns inte mer än korta stunder när solen gömde sig bakom ett segel. Mitt tänkta mål för dagen var, optimistiskt nog, Sydkoster. Det fick jag snart slå ur hågen, för när kvällen nalkades hade jag bara kommit strax norr om Fjällbacka. Min reviderade plan blev att försöka få tag i en ledig boj i Musösältan, och om ingen ledig fanns, gå in till gästhamnen i Fjällbacka. Jag tog ner seglen öst om Musön och smög mig försiktigt in mot lagunen från nordöst. Jag såg till min lättnad att en av de fyra SXK-bojarna var ledig, så jag fortsatte in. Eftersom sjökortet bara visade mörkblått i inloppet siktade jag mot en imaginär linje mellan de två djupaste inbuktningarna som sjökortet visade, och drog ner farten till lägsta möjliga, med växeln i och motorn på tomgångsvarvtal, ca två knop. Jag har ett avancerat ekolod på båten, och kunde tydligt se botten och de undervattensväxter som sträckte sig upp som tentakler mot ytan. Djupet minskade gradvis, och när det var 2.0 m började jag bli lite nervös. Men det var det minsta djupet jag såg, och sen ökade det igen. Väl inne och med en bekväm mängd vatten under kölen igen plockade jag fram båtshaken med Handydock-kroken på, köpt på vårens båtmässa mycket med tanke på att enkelt kroka i bojar. Båten gled stilla fram mellan de tre andra båtarna och jag styrde upp mot vinden och bojen, växeln i friläge och kroken redo. Bojen gled upp på styrbordssidan och med ett lätt "klick" var kroken fast samtidigt som båten stannade upp. Då gick jag fram till fören med linan, fäste och hämtade sen en grov förtöjningslina som jag drog från ena knapen till andra i fören, genom öglan på bojen. Jag lät kroken sitta kvar som livrem till förtöjningslinans hängslen. Bojen i Musösältan Det var i stort sett helt vindstilla, och den skyddade lagunen innebar en spegelblank vattenyta. Det skulle bli en lugn natt. Lagade lite mat på gasolköket och åt i sällskap av lite Youtube på surfplattan. Kom i säng tidigt och sov nästan hela natten utan avbrott. Vid ett par tillfällen skrapade det till, av vad jag tror var bojöglan som gled mot peket fram. Morgonen var lika stilla som kvällen, och efter en snabb frukost plockade jag loss förtöjningslinan, drog bak linan till kroken och kopplade loss den med båtshaken från sittbrunnen. Väldigt, väldigt bra produkt för ensamseglare som mig, och säkert många andra. I synnerhet som mina ryggbesvär innebär att jag skulle ha svårt att böja mig ner för att trä en lina genom bojöglan. I vädret som var var Musösältan i boj en fantastisk nattplats! Kort stopp i Fjällbacka Jag var tvungen att fixa en grej som hade glömts, och åkte in till Fjällbacka där jag låg några timmar längst ut på den långa ytterbryggan medan jag knatade upp till butiken. Sen bar det av norrut igen, för segel, i lite mer vind än under gårdagen. Vinden var mer västlig, vilket innebar att jag kunde segla mer eller mindre halvvind upp längs kusten. Så länge låg jag med vinden in från samma håll att när jag efter flera timmar till slut behövde slå, så upptäckte jag att jag hade glömt lossa den lilla linan jag brukar sätta för att förhindra att skotvagnen till den självslående focken ska glida av vind och vågor. Seglet satt fast på fel sida efter slaget. Nå, enkelt att bara kroka av linan och fortsätta, men det säger en del om hur smidig vinden var under dagen. Väcker fyr Halvvägs upp passerade jag fyren Väcker, och det oskyddade område som norskarna kallar "Gule Humpen". Likt Islandsberg notoriskt för skumpiga förhållanden när vinden är västlig, men denna dag var det så lugnt att våghöjden räknades i centimeter, inte decimeter eller meter. Därefter valde jag bort att passera genom Havstenssund och gick utomskärs i stället, ut över den djupa rännan mellan Kosteröarna och fastlandet. Hettan var fruktansvärd, och mina underben var stekta i solen. Jag hade planerat att sy vita, tunna underbyxor, som långkalsonger ungefär, inför denna tur, men glömde bort det. Till slut blev jag desperat och fick skära hål i botten av två flergångspåsar från ICA, som jag sen fäste med flagglina upp genom byxbenen och förankrade i shortsens hällor. Äntligen lite lindring! De improviserade solskydden för benen Vinden var god och stadig, så det flöt på bra norrut. Flera trålare färdades i samma riktning, och jag insåg snart att jag inte hade känt till att trålarna rör sig så oerhört långsamt. Den första gick med bara drygt en knop! Jag trodde först att den låg stilla, trots att min fart inte var mer än lite över fyra knop. AIS:en visade dock att den rörde sig. Det råkade falla sig så att jag färdades över trålen när jag kom ikapp, och jag såg att den var ungefär halvvägs mellan botten och ytan, på kanske 80-100 m djup. Ekot var väldigt kraftigt. Eftersom jag tror att bottentrålning inte är tillåten i de vattnen, antar jag att det var det normala tråldjupet. Eller så var det de två trålborden jag såg som ekon, för det var två nära varandra. Rejäla djup i rännan, här ca 215 m Sydkoster i sikte I höjd med Ramsö ringde jag hamnkontoret på Sydkoster för att höra mig för om bra platser för ensamseglare. Fick prata med en mycket hjälpsam kvinna som gav mig bra råd och tips och svarade på mina frågor. Fin service! Med kvällen i antågande tog jag ner seglen strax utanför gästhamnen Korshamn-Ekenäs, förberedde fendrar och linor, samt den finfina Handydock-kroken. Jag hade först tänkt lägga mig långsides på den nordligaste bryggan, men väl i hamnen såg jag att den var helt oskyddad från vågor utifrån, så jag fortsatte in till en plats längst ut på en av bryggorna, där platserna hade bommar. Väldigt smidigt att bara glida in mellan bommarna, kroka fast och sen i lugn och ro få de tre andra förtöjningslinorna på plats. Eller ja, riktigt så enkelt var det inte. Här hade man inte tänkt hela vägen. Bommarna var, som så ofta, utrustade med öglor i skärningspunkten i Y:et, en meter eller så ut från bryggan. Omöjliga för mig att nå. Det tog nog 20 minuter för mig att få de två förliga linorna genom öglorna, med mycket trixande med båtshake och dussintals misslyckade försök. Och många svavelosande eder. Hur svårt kan det vara att sätta några öglor eller ringar på själva bryggan, liksom? Förtöjd och nöjd i gästhamnen på Sydkoster Med alla linor på plats kunde jag slappna av och gå på en liten upptäcksfärd runt det lilla området. Jag fick snabbt syn på ett väldigt framträdande exempel på den generella geologin på Koster, nämligen 1.6 miljarder år gammal gnejs genomsprängd med gångar av 1.4 miljarder år gammal diabas. Precis vid gästhamnens norra ände fanns en skarp kontakt mellan de två bergarterna. Här finns ingen bohusgranit! Kontakt mellan gnejs till vänster och diabasgång till höger Vacker växt - jag vet inte vad det är för art Restaurangen uppe i backen, ett bokstavligt stenkast från gästhamnen, spelade oupphörligt dunka-dunka på hög volym. Först när jag såg att de stängde kl 22 blev jag lugn. Hade det varit långt in på natten hade jag inte kunnat sova. Musiken startade samma minut som de öppnade igen nästa dag. Outhärdligt! Det blev en lugn och stilla natt i hamnen, om än bitvis skvalpig när fritidsbåtar och gigantiska färjor rände förbi några meter bort, men det förekom inte under natten, förstås. Toaletterna och duscharna var fräscha. I det stora hela en positiv gästhamnsupplevelse. Jag lämnade hamnen och styrde nordöstligt. Under min planering inför turen hade jag lite löst haft med Halden som en destination och natthamn efter Sydkoster. Med den nu väldigt svaga vinden och vindriktningen, hade det varit nästan tvunget att gå för motor en bra bit av sträckan dit, och hela vägen ut igen, så jag hoppade över det. Jag insåg också snart att ett stort, blått område närmade sig på plottern, och förstod att jag felaktigt hade trott att det var norska sjökort med. Så var det inte, utan det var bara tomt och blått. Senaste gången jag var utomlands innan var i juli 2013, när jag var i Danmark för ett cykelmästerskap, så Halden var med i planen för att komma utomlands igen innan det gått tio år. Skjaerhalden hade varit ett alternativ om de inte hade haft högsäsongstaxa redan från 1 juni, med över 400 kr per natt. Men allt föll i och med att jag saknade sjökort över norska vatten. Eller ja, jag hade förstås i Skippo-appen, men jag orkade inte sitta med mobilen och navigera, särskilt inte som det bitvis var trångt, och sen har norska sjökort dumma djupgränser som passar dåligt för fritidsbåtar. Nä, jag nöjde mig med att segla in på norskt vatten med några hundratal meter så jag i alla fall rent tekniskt varit i Norge och utomlands, sen vände jag åt sydöst och lämnade Norge efter tiotalet minuter. På norskt vatten - det är blått Härnäst styrde jag in mellan Långöarna och fastlandet, dels för att jag tänkte proviantera i Strömstad (jag tyckte inte vattnet ombord var gott och hade slut på dricka på flaska och hade redan vätskebrist av värmen), dels för att jag ville kunna skicka en bild med båten på sjökortet och skriva att jag seglar mellan Capri och Alaska! Vidare in mot Strömstad, som jag nog inte varit i på 11-12 år när jag var där i jobbet en kort sväng, och ner med seglen. Det fanns två områden att välja mellan i gästhamnen. Dels tajta bryggor med fören mot bryggan inne i grytan, dels långa flytbryggor med långsides förtöjning i hamnens ytterkant. Jag valde det senare och gled in intill en av flytbryggorna, krokade i den smidiga kroken igen och kunde kliva i land med riktiga förtöjningslinor utan drama. Pluggade i landströmskontakten i stolpen intill och passade på att vrida upp kylen för att ackumulera lite kyla när det nu inte var en futtig solpanel som skulle stå emot som under dagarna. Jag satte också diverse elektronik på laddning. Ganska snart insåg jag att jag hade hamnat i stans främsta badområde. Det var dussintals tonåringar och enstaka barn och vuxna som fyllde bryggorna, skrattade och plaskade runt. Trevligt, i alla fall dagtid. Jag hoppades att de inte var nattbadare. Som tur var inte. I efterhand hade jag nog valt den inre delen av gästhamnen, för denna yttre del hade inget skydd mot vågor från alla båtar och färjor som rörde sig runt hamnen och den vik som Strömstad ligger i botten av. Bitvis var det så skumpigt att jag var rädd att knaparna skulle slitas av. Fören rörde sig tveklöst mer än en meter upp och ner, och det lät inte trevligt när det knakade och slog i hela båten. Inledningsvis hade jag tänkt att snabbt proviantera och sen fortsätta söderut till nån mindre gästhamn eller en boj, men jag var ganska trött av värmen och vätskebristen och den svaga vinden hade ändå inneburit en kort sträcka till, knappt värd det. Jag stannade kvar i hamnen och betalade avgiften (ingen dagavgift så dittills hade jag inte betalat nåt). In genom stan till den stora butiken i centrum. Gött med lite kall dryck och lite färskt bröd. Stilla kväll i Strömstads hamn När solen började gå ner avtog snabbt aktiviteten bland badarna, och det blev stilla. Jag kollade Smartshunten för att se hur laddningen gick och upptäckte att batteriet var rejält urladdat! Snabbt ut på bryggan för att kolla om kontakten inte satt i ordentligt, jo det gjorde den. Bytte till ett annat uttag, men fortfarande stendött. Först då fick jag syn på den påklistrade lappen på andra sidan stolpen där det stod att den var ur funktion. Det kunde ju ha suttit även på andra sidan, så man såg det på väg in. Hade inte lagt mig där annars. Turligt nog bestämde sig båten framför mig precis då för att åka och flytta till bryggan intill, av oklara skäl, så jag kunde dra fram båten, med en norsk båtgrannes hjälp, till nästa plats där det fanns el. Kvällen räddad! Låg då precis akter om en finsk båt. Jag har aldrig tidigare under alla mina år med båt i Bohuslän sett en finskflaggad båt! Jagad av ett ilsket åskmoln! Under natten vaknade jag av att det regnade! Snabbt ur sängen för att stänga luckan på fördäcket, för där regnade det rakt in. Somnade snart igen, men regnet hängde i luften på morgonen. Jag kollade SMHI:s väderradar och såg ett ilsket regnmoln på rak kurs mot Strömstad från inlandet. Snabbt på med kläder, lossade förtöjningarna och med ännu en norsk båtgrannes hjälp fick jag båten vinklad ut så jag kunde komma ut från bryggan. Full fart för motor ut ur Strömstadsbukten, jagad av ett mörkt moln med regndraperier hängande under. Och då börjar åskan. Sista stället jag vill vara när det åskar är en segelbåt på havet. Jag drog upp gasen lite till och snek mig runt land åt sydväst och sen söder. Blixtarna verkade hålla sig till norra delen av molnet, men man brukar räkna 80 km som riskområde från en aktiv åskcell, så säker var jag inte. Men, när molnet lämnade land verkade det tappa orken och nåt mer tordön hördes inte. Lite regn fick jag dock stå ut med, men det var över på några minuter. Efter det klarnade det upp snabbt och vädret återgick till det heta, soliga som föregående dagar. Klart och fint igen Med åska och regn förbi satte jag segel och fick bra fart i vinden som nog var resterna av fallvindar från åskmolnet. Kort därefter blev det svag vind igen och båten gled långsamt över böljorna blå. Jag följde ungefär samma rutt som på vägen upp, längs Kosterrännan och sen in mellan skären i höjd med Havstenssund. Här hände inte särskilt mycket, utan det mest flöt på. En liten ö med enormt många fåglar på passerades. Enligt prognosen skulle vinden öka en hel del under senare delen av eftermiddagen, och mycket riktigt. Särskilt kraftig hann den inte bli, men det märks ju när det är 6-7 m/s i stället för 2-4 som tidigare. Vindriktningen var dock ett problem, för samtidigt med vindökningen vred sig vinden så den kom från sydväst eller sydsydväst, som råkade vara rakt i färdriktningen från i höjd med Fjällbacka. Vid den här tidpunkten hade jag seglat i närmare sex timmar, och orkade inte kryssa med korta slag i det smala gattet mellan öarna mellan Fjällbacka och Hamburgsund, så i lä söder om Hjärterön rullade jag in focken, och tog ner storseglet. Sen vidare hemåt för motor i bekväm ekonomifart kring 4.5 knop. Fågeltät ö Eftersom jag ändå gick för motor valde jag att åka genom Hamburgsund. Alltid lika fint och trevligt. Fortsatte sen inomskärs genom Hornörännan och vidare söderut. Runt kl 17 på torsdagen gled båten in mellan bommarna i hemmahamnen igen. Ungefär 90 nm totalt, varav ca 20 för motor. När jag vägde mig visade vågen mer än tre kg mindre än på måndag morgon. Det var så stort vätskeunderskott jag hade, trots att jag försökt dricka mycket. Jag tål verkligen inte värme! Det blev en riktigt fin tur, och jag är väldigt glad att det blev detta lilla ändå, nu när ryggen är som den är. Synd bara på värmen, annars hade jag varit ute till lördagen, alltså två dagar till. Men, efter midsommarhelgen har jag två veckor kvar av semestern, så det kanske blir en vända till, då söderut i stället. Om väder och kropp är ok!

Först. Det där ser väldigt bra ut! Grattis! Jag har använt Premium Protection några år och gillar det skarpt. Dock så tycker jag att det har tappat för mycket i glans efter några veckor. Nåväl, får se vad du tycker. Jag kör poleringen med medelmjuk trissa på låga varv men jag lägger på vaxet med mjuk trissa och kör lugnt i början och ökar sen varvtalet. (När jag polerade förr om åren. Nu har jag ju testat keramisk lackförsegling.) Hur mycket varv man ska ha vet jag inte och det beror ju på maskinen men min erfarenhet är att det blev blankare och vaxet fäste lättare med lite högre varv.

En eloge för att du återmatar i tråden. Andra som i framtiden hittar din tråd via sökning kan då också läsa hur det gick och vad som var felet. Bra felsökt !

Äntligen klar för denna säsong. blev okej. Får putsa vidare till hösten eller nästa vår. Tar ett tag innan man får in tekniken. Hade alldeles för mkt polermedel ett tag. Ibland kanske för lite. Vaxet blev Menzerna gelcoat premium protection. Vet jag inte om jag gjorde rätt dock? Körde med maskinen på lägsta fart med mjuk trissa. Kändes som man ibland tog för lite. Väntade 30 min och torkade av. Tack för alla tips.

Hej! Okej! Då är jag med! Alla tänddelar byttes förra säsongen. Har dock anmärkt på att spolen blir ganska varm under gång. Gissar att de helst inte ska blir mer än ljumma? Det är ju en av Biltemas billigaste spolar så gissar på att kvalitén på dessa kanske är i det sämre laget! Hade en tanken om att köpa en ny spole med förkopplingsmotstånd samt dra en kabel från startsolenoiden upp till spolen som komplement vid start. Spetsarna såg fina ut. Inga brännmärken eller så!

Så här ser det ut just nu (jag ber å Sjöfartsverkets vägnar om ursäkt till er som har defekt färgseende inom det rödgröna). Blågrönt är modernt sjömätt, dvs man har mätt hela botten med moderna ekolod, förutom de grundaste områdena, dvs det som är mörkblått i sjökortet. Gult är relativt modernt sjömätt, men inte nödvändigtvis heltäckande eller med moderna krav på kvalitet. Rött är sjömätt med handlod före 1940. Här är en detaljbild över området utanför vår hemmahamn, Hunnebostrand. Väldigt mycket rött, som synes. T ex 1.3-grundet strax nordväst om Söö ligger inte där det är markerat på sjökortet. Det är inte mycket fel, men det ligger mer nordöstligt än vad sjökortet säger. Kanske 20-30 meter. Eftersom felet är inom de +/- 50 m som Sjöfartsverket säger att man ska räkna med, så bryr man sig förstås inte om det. Den smala passagen sydväst om Knivsholmen stämmer inte heller riktigt med sjökortet. Jag minns inte hur det är fel, men jag märkte en ganska betydande avvikelse när jag körde genom där med ekolodet för nåt år sen. Inget högriskområde dock, och det var lite utanför den djupa rännan, så sannolikt inget som ställer till det. Förmodligen är det fullt av liknande småfel inom det röda området. Inte heller gult behöver betyda att det är superbra. I det smala gattet mellan N och S Grötö är det djupare längre in från öster än vad sjökortet anger. Det går inte under sex meter förrän en bra bit in i det ljusblåa området. Fel åt rätt håll, men likväl fel.

Jag skulle snarare tro att tändspolen och/eller kondensatorn är kass/kassa. När dessa komponenter åldras kan de ge sådana symptom. Sannolikt beror det inte på att det är glapp i axeln i fördelaren, men detta gör ju att motorn går ojämnt och att det är svårt att ställa in tändningen. Byt ut brytarspetsarna till en sådan där liten enkel modul som passar bolt on i gamla Boschfördelare. Man ersätter brytarspetsarna med en magnetkänslig grej (hallelement) och så placerar man en ring över denna, denna ring har sex små magneter som då påverkar hallelementet att skicka en signal till tändspolen i rätt tid, oavsett om det glappar eller ej.

Domslut från Högsta förvaltningsdomstolen bifogas. Rätten till domstolsprövning enligt Artikel 6 i Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter om att "vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag" hålls tydligen för att vara tillgodosedd genom att Högsta förvaltningsdomstolen efter ansökan kan pröva regeringsbeslut. Jag upptäckte inte i tid att IMO föreskrev provtagningar och mätningar som kunnat användas för att styrka att min båt efterlevde AFS-förordningen. HFD 1273-23 Dom.pdf

Äsch, att köra slut på soppan är väl ingenting, det är ju bara att styra ut på vägkanten för de flesta kör ju båt som om det vore en väg då de brukar följa farledsspåret till punkt och pricka. Ligger man kvar mitt i farleden är det fara å färde för då kommer det en jävel som vill att man ska flytta på sig genast.😂😂😂

Som redan skrivits så kan du inte skada motorn vid soppatorsk. DÄREMOT... om du har en utombordare en tvåtaktare med separatoljeinblandning, alltså tvåtaktsoljan i en separat tank med egen pump, så skadas motorn om den inte får någon oljeinblandning, alltså om oljan tar slut, ja rent teoretiskt. Men på moderna tvåtaktare finns det ju en automatik som larmar och stoppar motorn om oljan är slut. Det brukar också finnas en indikator som berättar vad oljeväven i tanken är. Nu vet jag ju inte om det är en tvåtaktare eller fyrtaktare du har, eftersom du inte berättat exakt vad din motor heter, men med tanke på att du har digitala mätare med staplar, är den rätt så modern, och då borde det ju vara en fyrtaktare där man inte behöver söla med tvåtaktsolja... japanerna var ju rätt tidiga på att införa fyrtaktsmotorerna i sina utombordare.

Grejen du håller i handen är en strömbrytare som skall tala om för ett relä att drevet är i sin nedersta position (när den avbrutna stången är i sin översta position). Det är alltså stången som skall trycka på den blanka tappen, som i sin tur skall påverka strömbrytaren. Vad jag förstår kan det vara svårt att få tag i nya reservdelar till denna drevlyft. Men jag har sett att Drevdelar.se har begagnade att sälja för nästan femtusen. Fråga om dom bara har en sådan där stång också. Som du ser på bilden på drevdelar.se, kan det vara så att din drevlyft inte är komplett. Jag har förvisso aldrig mekat med 200-drev, däremot ganska mycket med 280 och känner alltför väl igen det där med en avbrutna stången. Dessa drevlyftar är en kombination av elektromekanik och ren mekanik, alltså en ändlägesbrytare när stången är uppe, drevet nere. Men inget elektriskt stopp när stången är nere och drevet uppe, då finns det en slirkoppling på det snäckkugghjulet (inuti vid den stora sexkantsfattningen) som elmotorn driver. Här brukar det finnas en massa härsket intorkat fett som kan hindra slirkopplingen att slira, varvid elmotorns säkring går, i bästa fall, i värsta fall förstörs elmotorn. Det som klickar kan antingen vara strömbrytaren, relät eller elmotorn som försöker dra runt alla delarna, men mest sannolikt är det relät du hör. Du kan se relät som hänger i sina kablar på en av dina bilder, detta tillsammans med strömbrytaren och relät (tror jag) skall sitta högst upp på lyften i en liten svart plastbox. För övrigt måste båten tas upp på land innan du kan skruva ur drevlyften.

Det juristen skriver är att om kommunen vill meddela att båten inte får sjösättas utan sanering, och båtägaren invänder, då måste ett eventuellt föreläggande göras enligt miljöbalken 26 kap 9 §. Detta eftersom det står klart och tydligt i LÅFF 7 kap 4 § att det bara är Transportstyrelsen (eller annan myndighet utsedd av regeringen) som får meddela förelägganden enligt den paragrafen. Man kan inte ha två myndigheter som petar i samma ärende samtidigt, och inte heller lämna över ett ärende till en annan myndighet hur som helst, så om kommunen börjat så är det kommunen som får driva ärendet, och kommunen kan inte meddela föreläggande enligt LÅFF. Men det kan Transportstyrelsen, och det var du själv som valde att driva ärendet dit. Fattar inte att du orkar läsa så mycket bara för att strunta i allt du inte gillar...

Men hur gamla är batteriet, och har det varit rejält urdraget ? Ett bly/syrabatteri som dragits ur alltför djupt får ofta dålig kapacitet och framförallt högre självurladdning. I synnerhet om det fått stå urladdat ett tag. Vem vet vad du har för maxkapacitet kvar i det batteriet ? Tänker att batteriet i sig kanske inte är fullt friskt och att felet är mer åt det hållet än att något laddar ur (eller ibland en kombination). (Dottern fick byta batteri i sin bil i vintras, då den inte orkade dra igång bilen längre när det var kallt. Kontrollurladdade det utbytta, och "45Ah-batteriet" hade, direkt efter fulladdning, hela 11Ah (!). Och gjorde man testurladdningen ett par dagar efter fulladdning hade det bara 3Ah kvar.Men det gick fram till precis nyss att starta den väldigt snällstartande bilen på, om hon körde varje dag).

Det enklaste är väl att kolla med en tångampere-meter och se vart strömmen tar vägen. Följ de olika kablarna från startbatteriet och se vad det är som drar. Du kan också mäta spänningen på batteriet och stega dig vidare mot startmotor och länspump. Har du lite sämre kontakt på väg till startmotorn brukar det verka som om du har dåligt batteri.

Haha, inte menat att låta så bitter som det framkom. Måhända vara fel begrepp, men brukar säga summer till summerfunktionen på multimetern. Menar att där det inte finns förbindelse, kan inte heller spänning passera, därav sådant test. Fick klippa av kablarna till strömställaren inuti reglaget då man inte fick ut reglaget annars, och då var ett kontinuitetstest närmre tillhands än att koppla kabelsnuttarna på strömställaren till batteriet. Eftersom det finns kontinuitet när strömställaren aktiveras så vet jag att det åtminstone KAN passera spänning. Ska testa med spänning idag, men då har jag åtminstone en aning om vart det kan vara fel.

Håller med. Främsta fördelen/funktionen för senseledningen är väl egentligen att kompensera för det lite mer statiska tröskelspänningsfallet i t ex diodfördelare (om man har dioder istället för skiljerelä mellan batteribankerna). För redan med normalgrova pluskablar till startbatteriet (eller ofta en ganska kort då den klenare ofta bara går mellan generator och startmotorn) ger det oftast inte mycket spänningsfall ens vid höga laddströmmar. Och vad man kanske glömmer är att det lilla spänningsfall som finns vid den höga initialströmmen snabbt minskar med strömmen. Så @ABC har visserligen helt rätt att laddningen kan gå lite långsammare med sensledningen direkt till plus i ditt fall, men skillnaden är kortvarig, ganska liten och främst precis i början. Du har ju ändå 14,2V vid batteriet, och högre är dumt att gå om man vill vara "safe". (Sedan kan ju läget vara lite annat om man vill ladda enbart Li-batterier t ex. Men då har man oftast ändå en DC/DC eller nå't emellan för att anpassa spänningen till deras behov och laddprofil).

Det låter som att du har båten i tillräckligt gott skick så att den inte ska påverka toppfarten märkbart. Vad gäller motorn så visst påverkar temperatur, lufttryck och fuktighet. Men det är nästan försumbart från dag till dag. Du kan få ut 1-2 knop mer en fin april-dag jämfört med en varm juli-dag, men mer än så är det inte. 2% olja låter rätt. Det nästa jag skulle kolla är motorn. Om du har mörka och bruna tändstift så låter som du inte har rätt blandning bensin/luft eller dålig kompression. Det första, ganska enkla, är att göra ett kompressionstest av alla cylindrar. Det ger direkt svar på om allt ligger rätt till där. Har du dålig komp så tappar du effekt och får dålig förbränning. Kolla även att du har rätt tändstift i motorn och har du något luftfilter så ser till att det är rent. Om allt ser bra ut så är nästa steg att rengöra förgasare, se över tändningen, men nu börjar det bli lite mer avancerat att meka själv. Varför den ena dagen går 22 och andra dagen 27knop är dock en gåta för mig...

Loctite 577 har aldrig svikit mig i industrin och kylbranschen!

Har för tillfället satt Sense på plus på generatorn, får ut 14,2 V ungefär vid batteriet, tyckte det kändes lagom, Tror inte jag har något laddningsrelä? Vart brukar det isåfall sitta? Tycker mig ha kikat ganska väl i båten, har egentligen bara en batteri väljare med 1,2 All och off... Förbruknings batteriet har en ctek till Landströmmen iallafall ...

Det du beskriver är greenline båtarnas hybridsysrem. Kolla in dom! Dom frikopplar dieselmotorn.

Ja. .. jösses. Jag ger upp. "Spänningen bör väl försvinna" Batteriet var ju bortkopplat! Typ släppa in en 12-åring i en stereo typ 10 år gammal med summer o glödlampa. Eller för den delen bil eller din båt. Vad är det du vill ? Lära dig grundläggande ellära, vilket du tydligen inte gjorde i ÅK9. Försöka samla ihop några minnesbilder eller vad? Jag ger upp😐 Råder dig att hitta nån polare som var med på lektionerna eller lämna bort.

Alltså... förlåt om jag är näsvis, men jag vill ändå rätta några missförstånd här. Om man går till Hydrographicas hemsida så är det första man ser allra högst upp en jättestor knapp som heter "beställ via karta". Där är täckningskartan du frågar efter. Alla specialkort de har finns också digitalt via alla partners de samarbetar med (vilka det är står också på hemsidan). Just i detta fall saknas ju faktiskt just denna vik på kartan men är sjömätt av dem ändå, vilket beror på att den finns med i deras Hamnguide, och korten därifrån (superdetaljerade, ofta i skala 1:5000) får man också med digitalt via alla deras partners. Det hade ju varit bra att ha en täckningskarta för dessa också, men faktum är att i stort sett alla välkända naturhamnar längs hela svenska kusten finns med. Köper man dessa hamnguider i pappersform är de svindyra, närmare 800:- för kuststräckan Göteborg-Svinesund till exempel, men man får ju också lite mer än bara korten. Även om man har en plotter kan jag rekommendera en prenumeration på t.ex. Navionics sjökort, det är en bra backup-lösning och man kan ladda ner dem så de kan användas offline på alla sina iOS- och Androidenheter med en och samma prenumeration. Skippo (f.d. Eniro på sjön) är väl lite snyggare men där är man inte lika fri att byta mellan iOS och Android. Om man vill kika på korten hemma använder man https://webapp.navionics.com, alla Hydrographicas specialer finns med där också helt gratis. Sen när det gäller olika standarder för symbolik osv så är det du säger (att det blir olika med olika källor för kortdata) helt enkelt fel, inga plottrar funkar så idag. Det är vad jag vet omöjligt att som privatperson ens köpa digitala rasterkort över svenska farvatten idag, allt levereras som vektorkort i standardiserat format och då får du plottertillverkarens standard för symboler och djupkurvor oavsett vem som sjömätt och levererat kortdatan. Detta har dock nackdelen att vissa plottertillverkare inte stödjer alla symboler som finns i rådatan och dessa försvinner då oftast helt. I Navionics-appen ser man till exempel ibland ordet HILARE utskrivet som platsnamn; det är egentligen Sjöfartsverkets vektorsymbol för kulle eller höjd som de inte har någon egen symbol för och av någon anledning valt att rita ut som platsnamn istället - extremt konstigt i mitt tycke.

Det är nödvändigt att generatorn kan känna av spänningen på batteriet som laddas, annars är du tillbaka på ruta 1. Och ju närmare batteriet du kan sätta Sense desto exaktare blir laddningen. Du kan ju alltid pröva med att koppla sense till plus på generatorn och mäta upp vilken spänning du får på batteriet när generatorn laddar för fullt. Med bra kablar och anslutningar kanske det kan vara en kompromiss om det är knöligt att dra en kabel hela vägen. Att mäta är att veta som någon här brukar säga.

För min del kan han gärna få ha vitet kvar så betalar han tillbaka till samhället de kostnader han själv har skapat för jag har ingen lust att vara med och stå för fiolerna av mina skattepengar som borde gå till annat där de verkligen gör skillnad.

Ja, testa det. Förhoppningsvis är det samma generator som den jag hittade, men du kan ju dubbelkolla att det står "S" på den anslutningen. Är den svår att komma åt eller att se, så hade jag nog skippat det och bara provat. Enkla fixen om det fungerar är att koppla samman sense med plus på generatorn enligt skissen ovan. Rätt lösning är att dra en ledning från sense till batteriplus. Då kan generatorn kompensera för spänningsfall på vägen till batteriet och laddningen blir effektivare.

Att koppla enligt nedre bilden fungerar men du förlorar vitsen med sense-kabeln.

Gissar att du har en MANDO Ac155616 (Står Mando på generatorn). Är det inte exakt den modellen kan du kanske leta vidare men då vet du någorlunda vad du letar efter 🙂 Där hittar du sense-ledningen nere till höger. En diskussion och liknande fråga finns här där någon som har en 1999 7.4 Liter VP frågar om hur den kopplas in och fick svar enligt nedre bilden (mer info i länken).

Det hade räckt med en säkring innan skiljerelät. Ja eftersom frågan är uppe… Jag hade en riktbar 50 wattspanel och 260 Ah batteribank i förra båten, det var på gränsen att det räckte för att driva ett Isoterm på 42 liter med ASU, men med någon timmas motorgång om dagen så fungerade det nästan bra. Idag samma kylskåp, 280 Ah batteribank och 2 x 100 wattspaneler (nu parallellt) och jag har mer effekt ut än vad jag behöver. När besättningen har utökats sätter jag igång en kompressordriven kylbox också och det fungerar det med, om man inte tittar på TV för mycket… Och det är telefoner, surfplattor och en och annan laptop som laddas också, inga problem med det. Så utan att räkna på det, så kan kanske 100 watt solcell med MPPT-regulator räcka, 150watt kommer säkert att bli väldigt bra, och 200 watt är ju naturligtvis bättre. Men jag riktar inte mina paneler, dom ligger platt på hyttens tak, med en riktbar panel kan ju effekten av en 100 wattspanel bli väldigt bra. Men sedan skall man ju då kolla hur mycket effekt kylarna drar, försäljarnas specar är ju ofta glädjesiffor. När jag köpte kylskåp var Isoterm snålast, men jag vet inte hur det är idag. Isoterm med ASU lagrar kyla när generatorn laddar, då går kylen för fullt och laddar in kyla i en ackumulator under frysfacket, det är väldigt bra. Men det har skrivits en del om att solcellsladdning lurar ASU att gå igång när solen skiner, och så har inte batterikapaciteten räckt till för att hålla detta igång. Jag har aldrig märkt någonting av detta, de senaste somrarna har jag ibland stirrat på molnen och på lysdioderna på kylskåpets panel, samt på min ”batteritankmätare”. Jodå det har hänt mitt på dagen, molnfri himmel, att ASU dragit igång, och startat upp hela proceduren, och det är under uppstarten som det drar ström, men efter en stund har det lugnat ned sig och batteribanken har kunnat hämta sig. Men man kan ju sänka spänningen från solcellsregulatorn så att inte kylens ASU skall starta. Det tror jag att jag gjort senare, men minns nu inte vilka inställningar jag gjorde. Kompressorkylskåp är dyra men drar mindre ström än vad något mindre dyra kylboxar med peltierelement drar, dom är riktigt ”elhungriga”. (Jo jag har en till panel med tillhörande MPPT- regulator, en femtiowattare som satt på båten när jag köpte den. Denna panel används för tillfället för andra ändamål, den skall ladda ett reservbatteri, startbatteriet och batterierna till jollens elutombordare)

Använt båda och även Biltemas till hydraulikdelar i båten. Ser heller ingen skillnad på produkten (mer än priset), och i mitt fall har det fungerat bra till hydraulik. Gissar att det är den här: https://www.biltema.se/bygg/vvs/kemikalier/vvs-tatning-50-ml-2000031881 Det står uttryckligen att den fungerar även till olje- och gasinstallationer, vilket jag kan bekräfta. Däremot lyckas jag inte alltid med vare sig denna eller Loctites i VVS alla gånger. Vet inte om jag slarvar, men just för vatteninstallationer har jag svårt att se något som slår hederligt lin+rörkitt. Jag tillhör f.ö. dem som aldrig kommit överens med gängtejp.

Som Flippermannen skrev tidigare: Köp dig en flaska Autosmart Buffer 2000. Det är oxidlösande polercreme utan slipmedel. Tar extremt lite av gelcoaten och ger bra resultat. https://www.smartab.com/produkt/buffer-2000/

Har köpt tjänsten färgborttagning från min båt. Någon närmare information om det lämnar jag inte, varken nu eller senare.

Eller så klurar jag vidare på att bygga om vår Albin 25a... Peke med rejälare stege + klura ut om man kan bygga bredare skarndäck... Finns det någon som byggt bredare skarndäck på sin båt? Borde inte vara helt omöjligt?