Sjösjuka, åksjuka, rörelsesjuka, kärt barn hart ju många namn...
Sjösjukan uppstår när hjärnan inte kan tolka signaler, eller snarare får dubbla budskap från de "lägesindikatorer" som återrapporterar hur våra kroppsdelar förhåller sig till omgivningen, i detta fall till horisonten... ja väldigt enkelt förklarat.
Jag har hört sådana som aldrig vänjer sig, sådana som har vant sig, sådana personer som aldrig drabbats av detta tillkortakommande, sådana som blir sjösjuka i början av säsongen men inte framåt höstkanten. Det sägs också att personer med god balans drabbas värre än andra...
Själv blir jag sällan sjösjuk, men jag är inte immun på något vis.
Jag blir illamående om jag sysslar med "någonting annat" ombord än exempelvis aktiv navigering. Det gäller att hålla blicken mot horisonten och parera med kroppen då det gungar som mest.
Likadant i bilen, om jag som passagerare exempelvis fördjupar mig i en karta och/eller vägbeskrivning i några minuter så känner jag att illamåendet är på gång. Bättre då att hålla blicken mot horisonten och vägen.
Jag och fler med mig kan ju också känna samma symptom på X2 som lutar i kurvorna, och Västra Stambanan är ju inte direkt spikrak. Numera åker jag hellre med MTR, om jag nu nödvändigtvis måste åka till Stockholm.
Frun säger att hon är hjälpt av magnetarmband, iallafall på tåget... jag vet inte om det verkligen hjälper eller är en placeboeffekt.
Tips till barn och gäster ombord är från min sida att sysselsätta dem med någonting, avleda och glömma bort att tänka på illamåendet. Att följa med i sjökortet klarar en åttaåring av, iallafall om han nån gång ibland får dubbelkolla på plottern. Att räkna trutar eller räkna båtfarare utan flytväst är också väldigt bra och avledande.
En gubbe tillika fiskare och sjöman som jag för längesedan hade god kontakt med tipsade mig om att dricka Holländsk genever, ni vet den där nästan odrickbara tinkturen som levereras i lerkrus... Jag rekommenderar inte genever, iallafall inte den holländska, om man inte är illamående innan lär man bli det redan efter en klunk, iallafall blir jag det.
Då hjälper det bättre att suga på en "Fischermans Friend" iallafall känner man inte smaken av refluxande magvätskor som annars triggar illamåendet.