Ledartavla

Jag blir normalt sett varken åksjuk eller sjösjuk. I yngre tonåren var vi med hela klassen på ett skolfartyg, och efter en halv dag med väldigt långa dyningar från aktern blev nästan alla ombord sjösjuka. Bara de två i besättningen och vår hemkunskapslärare samt en förälder klarade sig helt. Vi andra mådde rätt kasst. På landfordon har jag aldrig känt av nåt, inte ens som "kartläsare" i passagerarsätet. Inte under flygning, trots bitvis kraftig turbulens. Inte heller på egen båt i normalfallet. Jag har dock känt mig lite konstig, kanske begynnande sjösjuka men det har aldrig "blommat ut", när jag fått in långvågig sjö från aktern, så det blir en långsam hävning. Jag har haft gäster ombord som mått dåligt. En var så känslig att hon mådde lite dåligt på nästan platt vatten, bara av båtens gungning under segel. Men tipsen generellt är väl att se till att ha sovit bra, ätit bra och ha god vätskebalans, och att hålla blodsockret uppe genom att småäta lite då och då. Och att se till att hålla ögonen på horisonten eller långt bort, så mycket det går.

Jag tror dina förväntningar kanske är lite högt ställda. Jag anser mig inte lida av sjösjuka speciellt mycket. Men har varit sjösjuk några gånger. Jag kan dock inte vara nere i båten längre stunder om det gungar ordentligt och killgissar att det är ganska få som utan problem kan det. Jag skulle säga att lösningen på ditt problem är planering. Gör mat och navigation innan ni ger er av om det ser ut att bli någon del av resan som blir gungig. Skall ni vara till havs flera dagar så gäller samma sak. Gör det så enkelt för er som det går. Att bli illamående när man är nere i båten får man nog se som normalt. Våra barn (eller, jo de är stora nu) vill gärna vara inne i båten eftersom de blir uttråkade i sittbrunnen, har vi vid överfarter då vi vet att det kommer att bli gungigt gett åksjuketabletter. Jag har även tagit själv någon gång. Det fungerar men man blir lite dåsig av dem och jag vet inte hur nyttigt det är.

På ett båtforum borde vi väl ha ett marint perspektiv på dilemmat? Normal misshandel torde väl närmast innebära verbalt våld eftersom det är det normala på sjön. Exempel: I naturhamnen: "Jag kör väl generatorn så jävla länge jag vill! Dessutom har du en jävligt ful båt!" Helt klart minst dagsböter i det här fallet. I farleden när du påpekar att du har företräde med hänvisning till nautiska regler och får svaret "Men jag har större båt, haha!" Du svarar "Men jag har större k*k och snyggare kärring!" Här blir det däremot dagsböter för båda. Lite mer för den senare dock. Han kränkte motparten, även om det var rättmätigt. Men också för att han lämnade sin maka i mental turbulens genom att i samma mening ge henne ett kränkande tillmäle samtidigt som hon fick en charmerande kommentar som delvis misogynt objektifierade henne som kuttersmycke.

Sticka ullsockor till ukrainska fötter. https://www.facebook.com/groups/703531384016995/permalink/779810596389073/ https://www.facebook.com/groups/703531384016995/permalink/779810596389073/

Styren (som finns i gelcoat och polyester) löser upp frigolit. Så om du gör pluggen i frigolit måste du först t.ex. måla pluggen med epoxi (som inte löser frigolit) innan du plastar med polyester.

Det var en artikel i en av dagstidningarna (Stockholms dagstidningar mao 😉 ) där det bestämt avråddes från att skicka sockor, jackor, gosedjur etc då de inte fyller behovet i Ukraina och att de hjälporganisationer som finns har mycket bättre koll på vad som behövs och var, typ. Även om det "känns bra" hos givaren att göra det.

Panta rei- allting flyter. Som ex i yrkessjöfart var de första dagarna/veckan en inrullningsperiod och sedan fixade man det mesta på havet under månader; slingerställ på matbordet och knipa med benen runt stol/bord för att inte kasa runt i mässen. Dock under en transportseglats längs västkusten en sommar slog den till rakt av - sjöbenen är färskvara - under två dygn i en segelbåt vara det bara att hälsa på Ulrik och sedan blev det bra - med matlagning i ruffen och gunga med i sittbrunnen. Om man har koll på sin begränsing o fixar den första tiden löser det sig...

Sjösjuka, åksjuka, rörelsesjuka, kärt barn hart ju många namn... Sjösjukan uppstår när hjärnan inte kan tolka signaler, eller snarare får dubbla budskap från de "lägesindikatorer" som återrapporterar hur våra kroppsdelar förhåller sig till omgivningen, i detta fall till horisonten... ja väldigt enkelt förklarat. Jag har hört sådana som aldrig vänjer sig, sådana som har vant sig, sådana personer som aldrig drabbats av detta tillkortakommande, sådana som blir sjösjuka i början av säsongen men inte framåt höstkanten. Det sägs också att personer med god balans drabbas värre än andra... Själv blir jag sällan sjösjuk, men jag är inte immun på något vis. Jag blir illamående om jag sysslar med "någonting annat" ombord än exempelvis aktiv navigering. Det gäller att hålla blicken mot horisonten och parera med kroppen då det gungar som mest. Likadant i bilen, om jag som passagerare exempelvis fördjupar mig i en karta och/eller vägbeskrivning i några minuter så känner jag att illamåendet är på gång. Bättre då att hålla blicken mot horisonten och vägen. Jag och fler med mig kan ju också känna samma symptom på X2 som lutar i kurvorna, och Västra Stambanan är ju inte direkt spikrak. Numera åker jag hellre med MTR, om jag nu nödvändigtvis måste åka till Stockholm. Frun säger att hon är hjälpt av magnetarmband, iallafall på tåget... jag vet inte om det verkligen hjälper eller är en placeboeffekt. Tips till barn och gäster ombord är från min sida att sysselsätta dem med någonting, avleda och glömma bort att tänka på illamåendet. Att följa med i sjökortet klarar en åttaåring av, iallafall om han nån gång ibland får dubbelkolla på plottern. Att räkna trutar eller räkna båtfarare utan flytväst är också väldigt bra och avledande. En gubbe tillika fiskare och sjöman som jag för längesedan hade god kontakt med tipsade mig om att dricka Holländsk genever, ni vet den där nästan odrickbara tinkturen som levereras i lerkrus... Jag rekommenderar inte genever, iallafall inte den holländska, om man inte är illamående innan lär man bli det redan efter en klunk, iallafall blir jag det. Då hjälper det bättre att suga på en "Fischermans Friend" iallafall känner man inte smaken av refluxande magvätskor som annars triggar illamåendet.

Min fruga blir ganska lätt sjösjuk, kan inte ens åka färja över sundet utan att må illa. Hon har köpt några armband med en plastkula i som hon tycker hjälper. De var rätt dyra minns jag och det finns inga vetenskapliga belägg för att det fungerar.. kanske bara är placebo men det känns bra att det inte är något som går in i blodet. Jag tror nog att man vänjer sig annars men det är ju en klen tröst om man är illamående de första 5 dagarna på sin båtsemester varje år.. Min pappa som är uppväxt på en ö i ytterskärgården och hävdar att han aldrig blir sjösjuk blev plötsligt illamående en dag när vi skulle segla över till Gilleleje och han tyckte det var kallt och blåsigt och gick ner under däck för att läsa en bok. Han kom upp lite blek och sa att detta måste vara den beryktade sjösjukan. Själv tycker jag att det går bra så länge det finns gott om syre, men några gånger när man försökt värma vatten under styvkuling på stormköket i en trång ruff har även jag blivit sjösjuk.

Jag har byggt ett litet hus av lecablock som passar formen precis. Jag isolerar med frigolit och värmer allt med en cupévärmare. Står jag med öppen port i och plastar precis i draget behövs inte mask tycker jag. Funderar på att tejpa ytterkanterna med silvertejp som jag vet släpper bra från gelcoaten så att jag har någonstans att börja lossa om det trots allt vax skulle fastna. Jag har ju plastat formen från en plugg och trots mycket vax på den så var det spacklet som släppte och inte vaxet... Det gick mycket plast till formen och den blev lite ranglig. Jag tänkte bygga en toalett som nästa projekt. Frågan är om jag kan göra pluggen av frigolit som jag tänkt, sen göra formen av typ papier mache?

Ett plåster bakom örat verkar hjälpa har jag hört flera säga. Jag har inte testat själv. Jag håller mig i sittbrunnen så mycket som möjligt. Om jag går ner så försöker jag använda balansen så lite som möjligt. Jag lutar mig mot något eller ligger ner. Annars blir jag sjösjuk väldigt snabbt. Uppe i sittbrunnen väldigt sällan sjösjuk. De allra flesta vänjer sig ju, sägs det, men jag har inte varit ute på så långa turer att det har fungerat. Jag har hört att efter tre dagar så går det över, men det är nog individuellt. Det sägs också att har det väl gått över på det sättet så är man aldrig besvärad av det igen. Men det har jag hört fiskare som sagt att det inte stämmer. De låg ute varje vecka söndag till torsdag, och det gick bra. Men hade det ett lite längre uppehåll t.ex. över julveckorna så kom sjösjukan tillbaka de första dagarna på sjön igen. Kanske inte så kraftigt, men ändå...

Felet troligen hittat. Lät brorsan ta en titt på förgasarna och det visar sig att en fjäder satt på fel sida om membranet till acc-pumpen på den ena. Måste ha hänt när de monterades ihop på verkstaden efter renovering. Så mycket riktigt satt nog problemet i förgasarna trots allt.

Jag har inte sett många med hängande dunkar som fixerar på "vanligt" sätt oxå. Det "vanliga" sättet upplever jag idag snarare vara ovanligt och hängande dunk det vanliga, i alla fall i mina hemtrakter. Har aldrig sett någon på klubben som har haft problem med den metoden. Poängen är att få en elasticitet som gör att presenningens öljetter håller bättre när blåsten sliter och drar i den. Man kan också surra runt båten men med gummistroppar mellan öljett och rep för att få samma elasticitet. Det senare kör jag med och sedan dess inga problem med öljetter som slits sönder när det blåser hårt ute, eller om snön lyckats skapa en stor tung snöficka.

Du skall absolut inte gå under 10°C. Även om du värmer form och gelcoat så svalnar de snabbt. Och eftersom härdningen, som visserligen utvecklar värme i sig, inte kommer igång förrän efter 20-60min så är risken överhängande att den inte går igång alls. Istället för att värma upp hela garaget kan du ju skapa ett litet "tält" av plast och sätta en värmefläkt därinne. Om inte annat så kan du ställa in det hela där när du plastat klart om det blir trångt att göra allt där. Glöm sedan inte skyddsmask. Biltema/Jula/Clas Ohlson har en billig "halvmask" för några hundra som trollar bort de organiska ångorna riktigt bra.

Det är i sig riktigt. Men det urladdade batteriet behöver inte många Ah för att lyftas en bit över 12V. Sedan slukar det i princip ingen ström eftersom spänningsskillnaden från det laddade batteriet är för liten. Det krävs en ganska liten ström för att hålla kvar det urladdade batteriet på denna nivå, vilken alltså inte skall sammanblandas med vilospänningen som anges på instrumentet. För det urladdade batteriet är inte i vila. Skulle man lämna det oanslutet ett dygn däremot, skulle det sjunka i spänning igen. Så ja - en viss utjämning mellan batterierna sker. Men den kommer gå långsamt, så långsamt att man knappast kan tala om att det dåliga laddas från det bra.

Ja, det mesta (men inte allt) av informationen finns även där, men inte alls i samma omfattning och i mer översiktlig skala, inte i närheten av lika tillgängligt och lättläst, och inte lika elegant. Men vissa saker finns inte alls. Så jag vidhåller att det som Eniro (och alla andra som har digitala vektorsjökort) erbjuder är en markant sämre produkt än Sjöfartsverkets sjökort. Det är därför det är så trist att man inte kan köpa Sjöfartsverkets produkt direkt, och bara stoppa in i valfri plotter. I stället måste man stå ut med de mer eller mindre inkompetent överförda versionerna som erbjuds. Jag förstår att sjökort spelar mycket mindre roll i nästan hela resten av världen. Vår täta, grunda skärgård är nästan unik, och i majoriteten av världens farvatten är det släta kuster, med antingen långgrunda, mjuka bottnar och tidvattenpåverkan, eller bråddjupa klippor och därunder djup som är stora nog för i princip allt som flyter. Sikten är oftast begränsad av väder i stället för terräng, så man behöver mycket färre fyrar och sjömärken. Kusterna medger nästan aldrig naturhamnsvistelser, utan antingen ankrar man på lagom djup i "öppet" vatten, eller så går man in i en av få hamnar längs kusten (lite som det är i Halland och Skåne här i Sverige). Eftersom de som tillverkar plottrarna, och bestämmer hur de digitala sjökorten ska funka i dem, inte bryr sig om en liten nischmarknad i norra Europa, vars särart de kanske inte ens är medvetna om, så utformas allt utifrån det sjökortsbehov som gäller för kanske 98 procent av världens kustnära farvatten. Utmärkt där, men kasst för oss.

Har man inte alltid en atomdriven ubåt som eskort när man är ute på segeltur?