Ledartavla

Lite tillbaka till ursprunget i tråden. Jag har spelat in en film som visar vad man bör göra med sin uppblåsbara väst varje år. https://www.sxk.se/vastkustkretsen/artiklar/sakring-pa-uppblasbar-flytvast

Exakt! Att vara närvarande i tanken, här och nu. Den strategin är bra att tillämpa i många situationer. Eller egentligen hela tiden så missar man inte de små, ofta minnesvärda, saker som händer runt omkring. 🤔 Eftersom fokus och den medvetna viljan att hålla sig kvar ombord ökar ju risigare situationen blir, minskar därmed risken i motsvarande grad att falla i. Åt andra hållet blir det då att risken ökar att trilla i ju mindre det blåser och ju fastare båten är förtöjd i land/botten. Linor och annat som ligger och "skräpar", och därmed utgör en snubbelrisk, försöker jag städa undan. Då minskar risken att någon eller något trillar i och förloras alternativt fastnar i propellern. På vår båt åker flytvästarna på när det är dax att lossa förtöjningarna. De tas av när båten är fastknuten igen eller om det skall sovas en stund, eller gås på toa. Jag använder mao inte flytväst när båten är förtöjd vid brygga eller för ankar. Flytvästarna är uppblåsbara med skönt fleecetyg samt inbyggd sele. Mycket praktiskt med inbyggd sele, då finns egentligen ingen ursäkt att inte använda livlina. Det finns även en uppsättning vanliga seglarvästar med ombord. Jag försöker att använda livlinan så fort jag är utanför ruffen när jag seglar själv. Tyvärr måste jag erkänna att jag slarvar med det när det är "lungt och ingen fara". Jag behöver skärpa till mig på den punkten. Eftersom vi har en segelbåt med två master och en hyffsat hög överbyggnad finns det massor att hålla sig i. Med alla vant och stag (de vajrar som håller masterna på plats) tillsammans med grabbräcken på rufftaket kan vi gå raklånga och hålla i oss hela vägen till främre masten. Sedan blir det lite lurigare sista biten fram till kutterstaget (det inre främre staget till främre masten). Speciellt som jollen ligger på fördäck och tar upp en del plats. Eftersom vi inte har rulle till kutterfocken behöver jag vingla fram dit emellanåt. Säkerheten på fördäck behöver helt klart ses över. Vilken bra tråd det här är. Den väcker många nödvändiga tankar.

Uppdatering: Motorn skar på första provturen. Kylvatten i de två understa cylindrarna. Kylmanteln var troligen trasig, men då bultarna var totalt fastärgade (inte ens gassvetsen bet) kunde jag inte plocka loss den och kontrollera skicket utan hoppades på det bästa. Plockade upp båten, körde hem den och hängde av motorn. Som tur är hade jag ett par extra block, köpte två reservdelsmotorer till i våras, så det var bara att bita ihop, strippa det skurna blocket, flytta över allt till ett fräscht med bra kompression (bättre än det förra faktiskt), lyfta av blocket från riggen och sätta dit det nya, skruva dit allt och provköra. Mitt i allt brände tändningslåset i min renoverade MerControl, så det blev lite lödande också. Nu färdigt och båten i sjön.

Även SVT tar nu upp ämnet på bästa kvällstidningsmanér med båtägare som rasar. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/batagare-kanner-sig-tvingade-att-dumpa-toalettavfall-i-havet

Så sant! Vissa båtar är byggda för att trilla av. Jag antar att du har fällbar akterspegel med regelmässigt utförd räddningsstege på den där. Jag håller på att installera en robotgräsklippare, inte på båten dock. Hade det funkat med begränsningskabel vid relingen hade man vänt och gått i en annan riktning om man var på väg över. 🤔

A va faan, shit happens. Med eller utan livlina åker man av ändå.😉

Se bensinen som en produkt med tre ingredienser, bensin, etanol och tvåtaktsolja. Etanolen dunstar bort först sedan bensinen och den kristalliserar sig som små snöflingor kan man säga, till sist finns då oljeresterna som en kletig massa tillsammans med kristallerna. Detta sätter sig i kanalerna i förgasaren och täpper igen det mesta. Därför är det att rekommendera att varje säsong så avslutar man med att köra rent motorn med alkylatbensin som är uppbyggd på annat sätt än vad petroleumbaserad bensin är. I annat fall är det bästa rengöringssättet en ultraljudstvätt då man med mycket hög skakfrekvens/ultraljud tvättar rent en förgasare.

Jäpp. Men i vissa lägen är man mer (eller mindre) mentalt förberedd på att "det plötsligt händer". Följderna av den mentala förberedelsen - eller mentala "närvaron" om man så vill - kan generera olika resultat.

Du har PM!

Nu vet jag inte vad du talar om när du tar upp härskartekniker. Vad skulle jag eller någon annan på MG ha för intresse av sådant? Min avsikt var att påpeka att har man måtten borde det gå att hitta ett gångjärn i plast eftersom det verkar finnas många leverantörer. Har du några mått på gångjärnet så får du säkert hjälp att hitta något lämpligt.

Det är en fantastisk service ni engagerade tillhandahåller på kryssarklubben. Har du en siffra på vilket moment som skall användas? Jag tänkte försöka greja med det själv och inte belasta er.

Plus att det är strömmen du skall mäta in/ur batteriet, vilket du gör i serie. Inte parallellt som med spänningen (volt). Se till att koppla mätpinnarna i rätt uttag och koppla direkt tillbaks dem efteråt (så slipper det smälla om du skulle försöka mäta spänningen (Volt) med mätpinnarna kvarglömda i strömuttaget på instrumentet. "Mätning av solcellsregulatorn" med ett svar som är i volt (=spänningen) säger ingenting, även om du hade mätt 11, 13 eller 12V. Däremot är det rätt tänkt att börja "urkopplat" och sedan - med koll på strömmen - koppla in prylarna en efter en 😃 Smarta laddare fattar inte att det finns batteri anslutet om spänningen är så låg. Ett nätaggregat, annat batteri eller en "dum" laddare som bara vräker på brukar behövas för att få upp spänningen till 8-10V innan man kan flytta över och "smarta laddaren" kan börja göra sitt.

Använd b98 oktan istället då den innehåller 5% etanol precis som den gamla b95. Visst blir den något dyrare men det har du igen på bättre förbränning och lite mera kraft och något lägre förbrukning.

Bra film. Kan man köpa säkringen någonstans?

Och så hann @IngemarE och @Mackeyföre igen!

Jag är säkerligen trög i skallen men vad är det du har mätt? Är det mellan plus och minuskabel före och efter strömbrytaren? Eller pluskabeln från batteri till strömbrytare med den på och avslagen? (Nu kommer säkert en "motståndsman" reagera på mitt bruk av ordet strömbrytare) Och vad tänker du att motståndet i kabeln ska ge för svar på frågan om tjuvström? Mitt förslag är att du försöker ladda batterierna och, om du lyckas, så mäter du med en tångampere-meter från batterierna till olika förbrukare så ser du vad som drar "tjuvström". Kolla också solpanelsregulatorn och vilken spänning den laddar med. Man jag kanske bara är trög i huvudet (just nu 😉). Sen skulle jag skaffa en batteritankmätare. Där ser du lätt om du har något som ligger och drar ström och även om spänningen i banken är för hög. (Det känns som om jag tjatar om detta hela tiden. För mig är det en självklarhet att ha en mätare även för batteriernas "tank".)

Det går inte att avgöra tjuvström genom att Ohmmäta. Instrumentet mäter med en spänning som kanske bara är en tiondel av dina 12V, och är det elektronik som tjuvdrar måste det ofta upp till ett par tre volt innan det händer något. Det du avläser motsvarar bara något tiotal mA, och det skulle ta tusentals timmar att ladda ur din bank med den strömmen. OM du har något som drar, så är det nog några tiopotenser högre. Först - ladda omedelbart upp dina batterier så kanske de kan räddas. Gärna var för sig (för att i så fall upptäcka batterifel). Varje timme de står så urladdade försämrar oddsen. Sedan bör du koppla in dem och kolla med en tångamperemeter (för DC) kring batteriernas pluskabel. Har du ingen sådan kan du möjligen koppla multimeter i serie med t ex batteriets pluskabel på instrumentets 10A-område för att kontrollera strömmar.

Det är ju litet skillnad på min och din båttyp, min håller ju bredden och dräktigheten nästan ända akteröver. Targor, Sargo och andra likartade båtar har på senare är fått en regelrätt dörr i ”brädgången” midskepps i höjd med hyttens skjutdörr. Äldre targor har ett räckverk med en mahogny- eller möjligen teakplanka högst upp, i en skarv finns det gångjärn så att man kan vika undan en bit för att få fri passage vid debarkering eller embarkering åt sidorna. Så det finns en och annan mer eller mindre elegant lösning på det problemet. Som du ser har jag även klistrat bred halkskyddstape där man sätter foten/fötterna när man skall kliva ombord eller i land här. Problem kan uppstå då man ligger längsides förtöjd vid en hög brygga eller kaj, det blir en stor nivåskillnad att ta sig förbi då, men ett lagom kliv (för mig och för mänskligheten) när man ligger vid flytbrygga. Sedan står inte hytten centrerad på däck, den är försjunken åt bb, så bb gångbord är smalare. Jag hade även halkskyddstape på peket, men det blev för bra, man kunde istället nästan fastna med foten där. Nu blev mahognyplankorna blanklackade med Tokinosis, men en fyrbent tillika kloförsedd besättningsmedlem har sett till att den tidigare blanka ytan nu är rätt matt och halkskyddad.

Tack! Jag följer ditt förslag och återkommer med resultatet av undersökningen.

Så nu finns det ett skriftligt svar från Transportstyrelsen. Fråga: Hur stor brutto vikt får ett bromsat efterfordon(båtvagn) ha som dras av bil? tex om bilens bruttovikt är 2,5 ton Svar: Om det är ett obromsat efterfordon, så får det inte väga mer än bilen som drar efterfordonet. Det är alltså bilens faktiska vikt som då avgör hur tung efterfordon som får kopplas till bilen. Är efterfordonet bromsat finns ingen övre viktgräns, utan föraren får avgöra själv om transporten kan ske säkert. Om det då skulle hända en olycka som kan vara kopplad till att efterfordonet kanske var för tungt så är det en domstol som avgör eventuell påföljd. Med vänliga hälsningar Hans Cassepierre Sektion regelinformation Transportstyrelsen

Tydligen går det inte att komma åt från insidan enligt tidigare inlägg från trådskaparen.

En ”grind” vajer fäst med pelikanhake. Breda gångbord, iallafall på ena sidan. Mycket att hålla sig i. Det var faktiskt så när vi funderade på att byta Nimbusen som vi även insåg att man inte blir yngre, att det var en risk att krypa på smala gångbord för att fendra ut. Då fanns det bara ett litet barnbarn (nu tre) men samma hund som inte ville gå på Nimbusens däck utan med skräckblandad förtjusning dök huvudstupa ned i förluckan. Det skulle bli en båt som var säker att röra sig ombord på både för vuxna, barn och hundar. Länge tittade vi på norska Viknäs och Sandvik, men senare blev det mer Targa, Minor/Sargo och framförallt Nordstar. Men så hade en kompis en gång en Triton 29, som tydligen köptes direkt av Torvald på Najadvarvet. Så när det dök upp en annan Triton på Blocket slog jag till och köpte den nästan med en gång. Och den båten är vi väldigt nöjda med, framförallt för säkerheten ombord och de fina gångegenskaperna utan planingströskel. Sedan blir ju innerutrymmerna lidande av att däcket med gångytorna är nedsänkt, men man kan inte få allt. Det finns även en generös peke, där räckverket går ut och blidare en rätt så bred hajfena.

Tror det saknas på denna modell, men att det vid tomgång ska stänka vatten ur avgashålet i bakkant av riggen.

Jag glömde nämna att jag införskaffade fyra grindstolpar, modell hajfenor med öglor, på nån "rea" för två år sedan. De ligger fortfarande i förpiken, men vilket år som helst så... Jag noterar att priset är ute på en rymdpromenad. De har blivit sjukt dyra! Jag gav 450:-/styck och tyckte det var mycket pengar för ett böjt rör. En grind i mantåget, när man ligger långsides någonting minskar snubbelrisken markant. Dessutom blir det lättare för vovven att komma ombord. Om inte annat när han skall lyftas upp från jollen.

Tror inte du har skvallerstråle, men vatten som blaskar ut från en öppning kanske i form av två slitsar bakpå riggen.

Jag google-forskade lite i ämnet och kom fram till att bensinen och metall i förgasare/insprutning oxiderar och bildar en kristalliknande föroreningen som sätter igen förgasare. Processen accelereras om det finns vatten närvarande och då etanolen i bränslet är hygroskopisk ökar risken för detta skall vara fallet. Sätten att skydda sig är att tillföra en bränslestabilisator åtminstone i sista tanken för säsongen och köra motorn så att den säkert når hela bränslesystemet. Som alternativ kan man köra med alkylatbensin men kanske hellre 98 oktan i sista tanken. Viktigare nu när vi fått E10. Flottörhus på förgasare och ångseparator på insprutningar skall tömmas vid höstservicen. Det brukar sitta avtappningsskruvar i botten på dessa, ibland kopplade till en dräneringsslang. Detta har antagligen inte gjorts på denna motor. TS kan testa att öppna dräneringen och pumpa igenom lite frisk soppa med blåsan, men sannolikt måste förgasaren demonteras och rengöras.

Kan det vara seburatorn som det är fel på?

Ska bara är nog lika illa och oförutsägbart som plötsligt händer det.

På segelbåtsmaster poppnitar man en massa rostfria beslag och annat med framgång. Man använder monellnitar och det funkar hur bra som helst. Nu menar du att själva nitarna blir för hårda om de inte är i aluminium, men jag förstår inte riktigt varför. Kan du inte lägga en bricka på baksidan. Annars borde ju kopparnitar funka ganska bra till rostfritt stål och även vara mjuka.

Jag har cyklat ganska många mil. Tävlingscyklade uder ett antal år och tränade förstås därefter. Alltid haft cykelhjälm. Ramlade aldrig under träning eller tävling trots att det speciellt vid tävling kan uppstå farosituationer i trängsel och med hög hastighet. Däremot har jag ramlat tre gånger och spräckt två cykelhjälmar mot asfalten. Ena gången skulle jag bara till posten (400 m hemifrån) och den andra gången var när jag skulle hämta barn från skolan (också 400 m hemifrån). Sistnämnda gång vandrade jag raka spåret in till lärarrummet och bad om plåster för att täppa till skinnfria ytor på ena handen. Tredje gången jag ramlade var jag på väg till jobbet (1 km hemifrån). Stod och höll lektion (jag är lärare) med byxor infärgade av mörk och våt jord. Orsak till "olyckorna" var halka, hoppande kedja och allmän ouppmärksamhet i det enkla och vardagliga - alltså de där tillfällena då huvudet inte är riktigt fokuserat på det man för närvarande håller på med. Vid träning och tävling är man ju s.a.s mentalt med på banan och beredd på alla faror. Här tänker jag att det är lite samma sak med mitt rännande på båtskrället medan den ligger förtöjd vid bryggan. Jag är ju dit ibland och grejar med något. Då hoppar man av och an och bär på det ena eller det andra (verktygslådor, kanistrar o.dyl.). Dessutom måste jag går runt överbyggnaden några meter på däck och båten är smal så den ligger inte precis plant när jag skubbar hit och dit. Om eller när jag ramlar i vattnet så utgår jag från att oddsen talar för att det är när jag "bara ska" kontrollera ditt eller datt på båten när den ligger fi hamn. Typ motsvarande de tillfällen då jag spräckte cykelhjälmarna.

Vad jag minns - hittar inte några uppgifter på det - är det väldigt ovanligt att någon drunknar när båten är i rörelse på öppet vatten, förutom vid fiske. Det beror gissningsvis på att många använder flytväst, så tolka det inte som att det är onödigt att ha flytväst vid färd. Så här ser olycksstatistiken ut enligt en rapport från Sjösäkerhetsrådet. Det är väl inte allt för långsökt att anta att olycksstatistiken visar ungefär var/hur risken att drunkna är störst. Jag kommer nog inte heller att börja använda flytväst på bryggor och när båten är förtöjd, men det borde jag nog göra. Jag tillhör deffinitivt riskgruppen. Äldre man i stockholms län. https://svenskalivraddningssallskapet.se/media/1556/arsrapport-2020.pdf

Flytväst - javisst! När det är varmt så har vi uppblåsbara från att motorn startas (innan loss-läggning). Vid kallare väder (<20 grader) föredrar jag de vanliga flytvästarna som är mjuka och utan metalldelar. Men som motorbåtsåkare i Öresund, ser jag det största behovet av att bära flytväst på båten i hamnen! Det är uppe/ute stående på däck som risken för att ramla i är stor och för mig är det till 99% i hamnen. Att ramla på däck innebär ofta att man slår sig på båten, kajen/bryggan/bommen, grannbåten eller något annat löst - och sedan hamnar i vattnet. Det är då som man medvetslös/omtöcknad/skadad i vattnet behöver flytvästen. Men det är svårt att motivera vuxna människor att bära flytväst på/vid båten i hamnen. Detta fast att det är ju dessutom då när båten ligger still som alkohol kan spela en roll (för vanliga människor). De olyckor som jag uppmärksammat i området senaste åren är det kritiskt: 1. I hamnen som ovan (flera allvarliga olyckor) 2. Ensamma män som är ute och fiskar, dricker öl och ska pissa överbord (utan flytväst) 3. Hård vind dåligt väder (men då har alla vanliga människor flytväst) 4. Ovana båtförare utan sjökort som kör in bland stenar och skär. Trånga passage finns inte i närheten (mer än hamnar). Risken för att bli påkörd är otroligt liten, utom vid kappsegling (då har alla flytväst). 90-95% av tiden i min båt är utan framdrift (i hamn eller ankrad). 95-99% av tiden stående på däck är i hamnen Så min fråga är - vad göra med den största risken - som är i hamnen? Annars måste jag säga att häromkring använder minst 95% av båtar i rörelse flytväst på alla. Stora motorbåtar, segelbåtar och nya båtar är det 100%. De väldigt få utan flytväst är i huvudsak personer på gamla små båtar, troligen har de sin första båt.

Jag ser mig inte som normalbegåvad. Jag kör den här hela dagarna. Med 65 m3 i lasten gäller det att hålla tungan i rätt mun.😉

Det är generationsrelaterat snarare än båtlängdrelaterat gissar jag. 🙂

Nu ställer jag ju inte frågan om någon vet var efter att redan ha googlat. Härskartekniken kan du lägga ner med en gång. I övrigt tack för föregående svar. Jag mig fick några tankar att fundera på.