Ledartavla

Kul inlägg och diskussion. Jag tänker ofta i liknande banor men tvärtom. Var finns alla trevliga, seriösa och seglingsintresserade singelmän? De flesta män jag träffar på när jag är ute och seglar är de som vill ha stora, bekväma och snabba motorbåtar. Eller så är det original som är mer intresserade av att modifiera sina IF, Maxi, Vega... etc än att faktiskt lyfta blicken över relingen till grannbåten. Ni som säger att det inte finns några kvinnor med seglingsintresse. Ni har fel! Jag är med i några forum på Facebook med seglingstjejer så jag vet att dom/vi finns. Svårigheten är väl att träffas? Om alla är ute och soloseglar är det ju lite svårt. Och det är mycket som ska stämma - jag seglar hellre själv än har med någon med stort behov att få mansplaina ditt och datt om segling på min skuta. Spännande tråd, verkligen. Bra att den lyfts! /Maria

Tänkte inte på det....😉

Tvärtom brukar man väl säga, masten blir kortare i kylan än vanten, eller?

Om du sätter en tillfällig genomskinlig slang på returen till tanken så kan du se om det är luft i systemet. Men det kanske du har provat redan?

Samma ägare. Byggplast & Båtprylar säljer även till andra handlare/återförsäljare (Business to business, B2B) medan Seasea ska ägna sig åt oss konsumenter (Business to consumer, B2C).

Att det blev Simrad berodde på att jag fick ett pris i Sverige som var lägre än SH i UK. Dessutom köpte jag innan testen... Har fö fört över en massa waypoints från plottern. Till nöds kan man navigera med handjagaren. Brukar trycka på MOB knappen när jag går iland, nu hittar man alltid tillbaka till båten. Kan nog hålla med om att en handjagare med DSC är bättre än en reservantenn, åtminstone om man ska betala fullpris för antennen. Seglar man som jag, oftast själv, så är nog handjagaren en god livförsäkring. För även om jag ligger i vattnet når jag varenda båt på minst 4-5M avstånd.

Vi kanske skulle starta en egen tråd "Hund ombord"..!? Här är några av mina erfarenheter av hund ombord. Utan att bry mig om dina övriga funderingar hakar jag på Silverfox svar angående hund/hundar. Det finns väl säkerligen en anledning till att de flesta båtmänniskorna väljer små eller mellanstora hundar... Du skriver inget om vilken hundras du har, men då du även är jaktintresserad är det ju lätt att misstänka att du har någon större eller mellanstor brukshund som är en bra jaktkompis, och det är ju sällan sådana är av chihuahuans storlek. Förvisso är det ju "taxfree" på många fartyg, men i alla fall trivs de flesta hundar bra ombord. Hundarna gillar att vara med familjen/flocken på utflykter och äventyr. De flesta är intresserade av nya platser och många hundar, men inte alla, gillar att bada. Själv har jag haft mellanpudlar (en i taget under 1970 och 1980-talen)och numera tysk schäferhund med ombord. Pudlarna hoppade inte i land själva, men vägde ju inte så mycket så det var vanligtvis inga problem att bära dem i flytvästens handtag. Pudlarna gillade inte att bada! Det två första av dessa gillade familjens mahognybåt, där de fick bra fäste för tassarna, klorna. Den sista pudeln var med om ett båtbyte, till plastbåt, den gillade inte att halka runt på det för den hala däcket. Annars inga problem. Nu då en 30 kg grå schäfertik av brukshundslinje. Hon hoppar allt för lätt i land själv, varför ett sådant där mantågsnät spänns upp mellan pulpitbågarna i fören. Nuvarande båt har väldigt breda gångytor och en bred peke så den hunden hoppar lekande lätt i land och ombord/iland själv. Men jag oroar mig för den dagen då hon inte kan det längre. Schäfrar har ju en tendens att få förslitningar i lederna. Halskyddstape har klistrats på strategiska ställen, och jag kan se att hunden medvetet placerar tassarna på denna. I förra båten var det svårare att gå i land, jag tillverkade en landgång, men den hoppade hunden över. I förra båten hade hon en stickkoj för sig själv, i nuvarande knör hon med husse och matte i fören. Pudlarna vaktade båten en del, schäfern vaktar desto mer! När hon fått hälsa på grannbåtens besättning vaktar hon även den delen av reviret. Men oinbjudna som oförsiktigt kommer ombord, blir i ordets rätta betydelse ordentligt utskällda. Hamnvärdarna ligger risigt till om de ens vågar embarkera utan att fråga om lov först. Jag har nu under julhelgen renoverat en hel del av båtens durkar, det är märken av klorna litet varstans, en "båtmatta" alltså fuktskadad och langetteringsfri heltäckningsmatta skall införskaffas. Hundar gillar ju inte att halka omkring. Vi har visserligen gummitossor att sätta på tassarna, funkar bra, men dessa är främst avsedda att ta på vid skador. Det har ju hänt x flera att hunden skurit sig på glas och framförallt på snäckskal. Ja hon älskar att bada, men hoppar inte i på ställen där hon inte själv kommer upp. Stränder och trailerramper älskar hon. Hon spolas av med sötvatten efter bad då pälsen annars blir som svinto. Vi har ju en tik (inte "teak") och dom kan vara illasinnade mot andra tikar, och det gäller väl inte bara hos hundarna... Hursomhelst är det bra om det ligger en hundfribåt närmast i gästhamn. Jämnstora hanar är inga problem, och mindre hanar ignoreras, dom är inte intressanta. Schäfrar är ju inga utpräglade jakthundar, men drar sig inte för att sätta av efter småvilt och fåglar, det får man tänka på såväl i naturhamn som annorstädes. till "småvilt" räknar vi även katter, som hunden ser som ett välkommet näringstillskott till torrfodret. Biotopfrämmade arter kan hon få jaga ibland, till dessa hör kanadagäss, men dom har bra odds att komma undan. Vi har knölsvan i Bohuslän och dessa är mer förbaskade på hunden än hon är på dem. De gånger gråsälar kommer nära båten blir det intressant. Då yttras det vänliga skallet "kom hit, jag vill leka med dig". När barn eller vissa vuxna badar nära båten blir hunden orolig. Barn är landlevande djur och skall inte vara i vattnet tycker hon. De gånger hon får bada tillsammans med barn, försöker hon att driva upp dessa på stranden igen. Förvisso ett intressant beteende. Sjöhävning och stora svallvågor, gillar inte vår hund, hon protesterar inte, men lägger sig gärna ned på durken, men lägger inte ned huvudet som i vila. Men hon är gärna ute på däck under gång och vädrar med hög nos mot olika öar. Känner intressanta dofter på långt håll. Flytväst skall alla ombord ha, även hunden. Det är för oss inga problem, och då vet hon vad som komma skall. I allmänhet brukar flytvästen även sitta på vid bad, det är bra för då simmar hon med huvudet högre och sväljer inte så mycket havsvatten. Vi oplanerat bad, alltså när hunden trillat i sjön har flytvästen varit på, utom en gång, hamnen i Hönö Klova. Längts in i hamnen ligger det en liten serviceflotte som hon kunde komma upp på. En del diesel och annat skräp i vattnet också. 30 minuter efter intagande av Kattegatt eller Skageracks vatten kommer illamåendet och diarrén. Men om hunden får dricka rikligt i samband med duschen efter badet blir det inget illamående. Havsvatten är inte nyttigt att dricka, och havsvatten med alger i är ännu sämre, rent av mortalt, men det känner du säkert redan till. Maneter, krabbor och småfisk är väldigt roliga. Dotterns schäfer åt en gång en brännmanet, det gör hon aldrig om. var det något tidigare som skrev något om "trail and error"? I bilen och i båten har vi en speciell vattenskål med flytande botten och en skavlpkant den tål mycket gungning innan vattnet skvalpar över.

Förlåt, jag borde kanske starta en blogg i stället, men jag ville skriva av mig. Och nog kan det vara trevligt med lite andra inlägg än bara frågor om fel och problem? Prognosen inför senaste helgen var inget vidare i början av veckan, men ju närmare helgen vi kom, desto bättre blev den. På fredag kväll åkte jag upp till Hunnebo och provianterade lite. Lördag morgon bjöd på vackert sommarväder och milda vindar från sydöst. Var nere vid båten halv nio och strax innan nio puttrade jag ut ur hamnen och satte segel. Vindprognosen för dagen sa sydöstlig fram till mitt på dagen, och därefter snabbt omslag till västligt eller nordvästligt. Jag tänkte utnyttja det till att slöra norrut, och sen kunna slöra hem också. Efter en knapp timme, när jag var i höjd med Valön norr om Bovall, började vinden, och farten, avta. Strax därefter var det helt dött och båten vaggade av och an i de mjuka dyningarna, med segel som hängde. Farten var ungefär en knop under den dryga timmen det varade. Jag var precis på väg att få uppgennakern, i hopp om att fånga lite mer vind, när den nordvästliga vinden dök upp på bara en minut. Stuvade snabbt ner gennakern igen och skotade hem. Äntligen lite fart i båten igen! Jag hade först en lös idé om att hälsa på en kompis som just då bodde på Väderöbod och höll på med renoveringsarbeten där, men jag kände mig osäker på solotilläggning där och avstod den här gången. Hade varit bättre med fler personer ombord, men jag får nästan aldrig med mig nån mer. Så jag kom inte heller denna gång till Väderöarna, fast närmare har jag aldrig tidigare varit. Norra delen av Väderöarna, vy mot väster Styrde i stället upp mot fyren Södra Syster och vek av inåt där. Det var god vind och bekväm segling in i den fantastiska skärgården utanför Fjällbacka. Ö efter ö efter ö. Jag passade på att svänga in i Gluppö-bassängen för att se den med egna ögon, och vände direkt ut igen eftersom jag inte hade tänkt stanna. Därifrån åt nordöst och sen runt Valö och in till Fjällbacka. När jag kom in från nordväst kom samtidigt den ståtliga ångaren Bohuslän in från sydväst. Jag seglade nära när Bohuslän låg vid kajen och svängde sen utåt igen. Fyren Södra Syster Brändeholmen Gluppö-bassängen, vy åt söder Ångaren Bohuslän vid kaj i Fjällbacka Nu blåste det lite mer i byarna och jag fick gå högt mot vinden ut från Fjällbacka. Jag bestämde mig för att smyga igenom den smala och ganska grunda passagen mellan Bringebärsholmen och Korsön. Det är ju djupt i mitten, men det man ser från sittbrunnen är det mycket grundare vattnet på sidorna. Som väl var låg vinden på från rätt håll, så det gick fint. Och jag antar att det ändå är sand eller grus på botten där, så inget särskilt allvarligt händer om man går på. På andra sidan kom jag ut intill en stor, blåskrovad segelbåt, kanske 50-55 fot. För fulla segel. Och jag höll jämn fart. De skotade lite bättre och drog iväg, men fartskillnaden var inte stor. Efter fem minuter var avståndet bara ett par båtlängder. Lite längre ner valde jag att styra in mot Hamburgsund. En ort jag bara sett från land tidigare. Men eftersom vindriktningen var lämplig tyckte jag det var dags att uppleva den även från vattnet. Så mycket båtar! Hela norra halvan av passagen var proppfylld med bryggor och båtar. Kan det vara Sveriges längsta småtbåtshamn? Vid färjan fick jag doppa motorn och vänta på fri passage. Sen för segel igen. Vidare genom sundet och sen in i Hornö ränna och förbi Dannemark/Ulön. Från den skyddade "lagunen" kom det ut två 37-fotare. En vackert mörklblå Grand Soleil 37 och en Dehler 37. Båda såg ut att segla med välfyllda segel. Och det vet ju alla att när två eller fler segelbåtar är på väg åt samma håll så är det en kappsegling... Ful färja i Hamburgsund Den förstnämnda kom ikapp mig fyra sjömil senare, i höjd med Knivsholmen och bör då alltså ha varit bara ca 0.2 knop snabbare. Norsken ombord ropade att han trodde att han skulle komma ikapp mycket tidigare. Dehlern höll till synes samma avstånd hela tiden. Men under samma sträcka var det en mindre segelbåt som närmade sig förbluffande snabbt. Med kikarens hjälp kunde jag urskilja att det var en Maxi Magic. Den höll nog närmare två knop högre fart. När den kom närmare hörde jag motorn... Söder om Söö vände jag norrut igen och styrde mot Ulebergshamn. Jag gled in i hamnen och vände ut igen. Försökte spana efter vår förra segelbåt, Seacaten, som ska finnas där. Men såg den inte. Ner mot Söö igen och innanför Ramsvik tog jag ner storseglet. Focken lät jag vara uppe och testade höjdtagning och kontroll med bara det seglet. Det gick bättre än jag trodde. Ca 100-110 grader på kompassen mellan slagen, och lite sämre än så med avdrift och sånt, såg jag senare i datorn. Men inte alls besvärligt fallgirig. Seacaten gick inte alls att segla högt med enbart försegel. Rodret var alldeles för svagt - båten föll av till som bäst halvvind vad jag än försökte med. Med närmare tio timmar på mätaren rullade jag in focken och brummade in i hamnen. Rutten från lördagen På söndagen skulle ena brorsan med ut. Det hann blåsa upp betydligt innan han var klar, och jag bestämde mig för att segla med ett rev i storseglet. Brorsan gillar inte när det lutar mycket. Vi fick bra fart norröver och rullade ut focken under perioder när vinden var mer akterlig. Jag försökte med focken även högre upp mot vinden men det möttes av protester från syskonet. Vi höll oss nära kusten och gick inomskärsleden upp mot Heestrand. När det öppnade sig mer utanför Bovall friskade det i rejält med hårdare vindbyar. Men med så lite segelyta uppe var det beskedligt. Vi mötte flera båtar som hade fullt ställ och där de lutade så mycket att kölbladets infästning inte sällan var i vattenytan. De flesta hade dock bara ett försegel eller ett revat storsegel uppe. När vi, pga tidsbrist, vände vid Heestrand passerade en större båt av modernt snitt i en hiskelig fart. Har nog aldrig sett en "vanlig" segelbåt segla så snabbt i verkliga livet tidigare. Måste ha varit över 10 knop. När jag mätte på sjökortet nyss konstaterar jag att den var ungefär tre gånger snabbare än oss, och vi rörde oss nog med tre knop just då (tillfälligt svagare vind i lä bakom land). Några andra båtar passerade i hög fart, men inte fullt lika snabbt. Vi bestämde oss för att ta ner seglen och gå för motor genom Täresund och resten av vägen därifrån till hamnen. Utanför Ulebergshamn blev vi omkörda av en segelbåt som inte haft en lika bra dag på havet. Masten var av på mitten och den avbrutna delen hängde ner mot aktern. Såg dyrt ut... Mastbrott Det blev en betydligt kortare tur än dagen innan, bara runt tre timmar, men alltid kul att komma ut. Jag hade gärna haft mer segel uppe, men alla ska må bra ombord. Vid både Väderöarna och Hållö hade det blåst 9-10 m/s när vi var ute, så det var ju mer än jag brukar vara ute i även om det säkert var nån m/s lägre närmare land. En finfin seglingshelg! Lördagens långtur kan vara den bästa båtturen hittills för min del!