Jag är fast!

[raol 2 189]

Jag dök upp här lite tidigt i höstas efter att jag varit ute med vår (mina bröder och jag) lilla Seacat ett antal helger. Redan då blev det som ett beroende, och efter inledningen på den här båtsäsongen har beroendet inte minskat! Sjösatte den på mitt på dagen lördag 11 maj, efter att jag bottenmålat den tidigt på morgonen. Seglade både lördag och söndag. Sen på lördag helgen därpå, och nu i går var jag också där och seglade, den här gången för första gången med en "gast" - en barndomskompis som inte är så båtvan, men som ville åka med!

 

Det är så otroligt kul att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Detta kommer att äta upp all min tid den här sommaren! Och jag som samtidigt ska försöka vara tävlingscyklist, med allt vad det innebär i behov av tid för att träna...

 

Eftersom jag är i den fasen att jag hela tiden lär mig mer och mer och experimenterar, så blir varje segeltur utvecklande och stimulerande. Att upptäcka att man klarar mer än man tror och att våga testa saker man tidigare inte skulle vara bekväm med, det är verkligen roligt!

 

I mitt tidigare båtliv, under tonåren, när jag var ute med familjens motorbåt (öppen plastbåt, 5.4 meter och 30 hk utombordare) så var jag riktigt nervös när det var kraftig sjögång. Jag tyckte det var obehagligt att gå utanför holmarna i den närliggande skärgården (för den som kan området: jag menar t ex Grötö norr om Ramsvik). Mycket berodde naturligtvis på att den båten var både öppen och rank. Den hoppade och for redan i ganska små vågor.

 

Segelbåten, å andra sidan, med sin djupa och viktade köl, och en helt annan skrovform, är stabil på ett helt annat sätt. Den skär genom vågorna och håller sig mer eller mindre upprätt. Än mer så när vinden ligger på och stabiliserar genom seglen. Vid två tillfällen nu i maj har det varit rejält med "gammel sjö", med våghöjder på vad jag uppskattar till dryga metern. Det var i alla fall tillräckligt vid flera tillfällen för att jag inte skulle se horisonten över vågkammen när jag var nere i vågdalen. Då satt jag i sittbrunnen. Tidigare hade det gjort mig skräckslagen. Nu var det bara ett störande moment i seglingen, och inte skrämmande alls.

 

Jag försöker också testa olika tekniker som jag läst om eller hört om. Att ligga bi är en sån sak. Det är inte helt enkelt att få till bra. Jag får till en bra balans, så båten pekar stabilt, men jag lyckas inte få ner farten framåt till nära noll. Det bästa jag lyckas få är ungefär 45° rörelse från vindriktningen. Dvs driver jag i vindriktningen med en knop så går jag framåt med en knop. Detta med genua och stor satta.

Genuan kanske är för stor i förhållande till det lilla och alltför förliga rodret på Seacaten (jag hade gärna haft ett stort roder på akterspegeln, men eftersom jag delar båten med mina två bröder så är det inte aktuellt att modda den)? Jag släppte ut storen också, men det hjälpte inte så mycket. Lugnt och fint blev det dock ändå.

 

Spinnakerbom saknas, men jag har ändå varit sugen på att testa att få upp spinnakern på nåt vis. I höstas läste jag om ett sätt att använda en spinnaker som gennaker (ungefär), och det ville jag försöka få till. Jag köpte ett enkelblock, en schackel och en skothake på Biltema, plus halvannan meter skotlina som jag hade över. Shackel och skothake fästes ihop i ena änden av linan. Linan genom blocket. Blocket fäst i schackeln i fören där förseglet annars fästs. Linans fria ände lagd fast runt knapen på fördäck med tillräcklig längd kvar för att få upp andra änden ca 60-70 cm över däck. Schackeln hakad runt förstaget. Skothaken fäst i spinnakern. Sen vanliga försegelskotet draget utanför förstaget och fäst i spinnakern.

 

I går hade jag som sagt en kompis med, så han fick styra medan jag riggade där framme. Det gick otroligt smidigt! Jag hade befarat att det skulle bli väldigt fladdrigt och farligt, men eftersom vi drev med vinden med fören åt lä så blåste spinnakern utåt. Den kom upp på ett ögonblick, och så fort jag hade fått till trim och kurs så tog jag ner storen. Sen kryssade vi på slör från strax utanför norra inloppet till Sotefjorden till utanför badplatsen i Hästedalen (Hunnebostrand). Det funkade fantastiskt bra, och det var riktigt kul att segla med den här (för vår båt) enorma segelytan! Dessutom inte behöva tänka på bommen vid gipp. Bara att skota över spinnakern framför förstaget! Ska jag segla en längre sträcka på undanvind, där det är hyfsat fritt, tänker jag göra så framöver!

 

Kompisen satt i akterstuven och dörjde under säkert fem av de sex timmar vi var ute. Vi ropade till en del andra som också dörjde utanför Bovallstrand, och de hade fått mellan en och tio, men vi fick inget. Jag är å andra sidan helt nybörjare på det. Tidigare har jag bara varit ute med motorbåten, slängt i draggen och metat med agn. Vi gjorde säkert fel. Eller hade bara otur. Paravanen fungerade dock finfint, för den dök upp till ytan piggt och glatt när vi hade glidit över ett grund och kroken fick tag i en tångruska!

 

Planerna framöver är att ge mig ut på en längre tur, och övernatta i en gästhamn. Det är enda sättet att få segla bortom det område jag hinner med under en dagstur. Jag har semester de två första veckorna i juni, så 3-4 dagar där bör jag kunna avvara.

 

Dessutom ska jag leta upp en lämplig boj att öva tilläggning under segel mot. Inte för att använda vid båtplatsen vi har nu, för det är alldeles för många dyra båtar där, utan för att kunna lägga till tillfälligt eller vid motorhaveri, där det är låmpligt. Kanske även flytbryggan vid SFS (lokala seglarklubben) skulle funka. Där kan man oftast få både vinden mot bryggan och från bryggan (på andra sidan), så man kan öva båda situationerna.

 

Ja, jag ville bara skriva av mig lite! Förlåt mig för novellen...

[Luffarn 8]

Härlig läsning, känner igen mig helt.

[raol 2 189]

En sak till...

 

Jag har de senaste turerna försökt jämföra mig fartmässigt med andra båtar som varit ute och seglat i samma riktning. Helt enkelt genom att jag tar sikte på en lämplig båt att följa, och antingen lägger mig framför eller bakom och seglar likadant. Jag har upptäckt att jag får rätt bra fart nu när jag fått mer koll på trimning och dessutom fått på "telltales" på seglen (färgat akrylgarn och segeltejp!). Jag kunde hålla mer eller mindre jämn fart med likstora båtar. En tog jag in på. Det är med snigelfart avståndet minskar, men det minskar.

 

Det är inte utan att man blir sugen på att delta i en kappsegling. Jag är inte alls tävlingsmänniska, utan trivs med själva tävlandet i sig. Att vinna eller stå på pallen är kul (nu pratar jag om cykel eftersom det är det jag har erfarenhet av) men det jag verkligen drivs av är kampen under tävlingen. I ett linjelopp på cykel är det jobbigt. Man sliter och trampar och pulsen är ibland skyhög. Benen skriker av smärta, men man kämpar på för att nån form av flockbeteende triggas där inombords. Man ska med. Man ska fram. Man ska om!

 

En kappsegling, åtminstone med en båt av den typ jag seglar, räknar jag med är en betydligt lugnare tillställning. Långa stunder av relativt lugn, kanske en halvtimme eller timme i sträck, punkterade av ögonblick av febril aktivitet när man ska byta bog och kanske också byta segel.

 

Det som skulle vara kul är att vara där i massan av andra båtar. En del snabba, en del långsamma, andra som ligger i stort sett i samma fart som en själv. Man är nära. Man kan jämföra sig. Tjôta lite med andra intill. Placering är rätt ointressant för mig.

 

Hittills i år har jag inte haft GPS med mig ombord, men inför följande tillfällen har jag tänkt ha en armbands-GPS (Garmin FR 210) så jag kan se momentanfart och även snittfart, plus att jag i efterhand kan få ett GPS-spår och analysera olika saker.

[Luffarn 8]

Ullgarn i akterliken gör trimmet så mkt enklare. Ofta, ofta ser man att man bör släppa upp bommen lite för att få driv hela vägen högst upp.

[raol 2 189]

Jag satte fast tre garnbitar längs akterliket. En lossade när jag plockade in seglen för vinterförvaring och jag har glömt att sätta dit en ny bit. Lätt fixat nästa gång jag ska ut.

Men jag tycker de är svåra att se på. Seglet är nog så bukigt av ålder att de sällan får den vind de ska få. Bara vid segling riktigt högt mot vinden får jag dem att strömma ut bakåt mer än ytterst sporadiskt.

Båten har också få trimningsmöjligheter generellt. Att justera t ex akterstag är väldigt trögt (metallvred och gänga med högt motstånd). Uthal är "set and forget" eftersom det inte finns plats eller fäste för nån justerfunktion: det är bara två schacklar där. Skotskenan har stoppskruvar som man får lossa och fästa och dra skotsläden för hand i för att ändra, så det är inget man gör snabbt eller enkelt, eller finjusterar regelbundet. Skotpunkterna för förseglen är små block på skenor, och de kan med viss möda flyttas i längsled (inte alls i sidled) genom att man sätter en platt skruvmejsel i fästena under blocken, skruvar loss, flyttar och skruvar fast igen - så de får liksom sitta där de sitter. En Cunningham går nog att ordna, men inte så att den kan justeras enkelt. Mer att man i så fall sätter fast och sen nöjer sig med det, hur det än blir.

 

[trewq 576]

När magnetbanden gick ur tiden i datahallarna på 80-talet sparade jag en 2400-fots rulle med halvtumsband och klipper nya svansar vid behov. Tejpar fast dom i seglen och dom fastnar inte i segelduken som ulltrådar.

[raol 2 189]

Hahaha! Fast jag använder vitt garn. Syns mycket bättre, tycker jag.

[seglarfreaken 55]

Jag är imponerad av din entusiasm, kreativitet och viljan att utveckla dig som seglare så snabbt Raol!

Eftersom du även cyklat mycket och är van med att köra hårt fysiskt så kanske även vindsurfing skulle kunna vara något för dig.

Då pratar jag inte om modern vindsurfing där man surfar fram och tillbaka vid en strand och eventuellt hoppar på en och annan våg utan klassisk brädsegling dvs fullängdsbräda med centerbord.

Fördelen med en gammal fullängdsbräda eller varför inte en modern Cona fullängdsbräda är att du kan "brädsegla" dig fram även i motvind och då det bara blåser en svag bris.

Du kan ha vindsurfingbrädan på släp efter din segelbåt, spänna masten runt ett av sidostagen. Bommen är lite mer svårplacerad eftersom du lär väl inte ha tillräckligt stort skarndäck och kanske även saknar mantåg. Men placeringen av den skulle nog gå att  lösa med lite kreativitet.: Spänna fast  den på brädans översida med spännband kanske?

Här radar jag nu upp möjligheter som skulle  kunna öppna sig för dig om du börjar  att brädsegla/vindsurfa:

Du kan även använda vindsurfingbrädan som en jolle för att  t ex lägga ut ett extra ankare med.

Fyspass och även möjligheten att träna upp din balans på!

Den snabbaste  växande trenden inom  brädsporter är S.U.P. Stand up paddling. Det har redan utvecklats till en materialsport, men då missar  man det  här  med att vindsurfa.

Själv så lyckades jag få tag på en gammal komplett Dufour Wing på Blocket  för under tusenlappen. Den fungerar alldeles utmärkt att både  vindsurfa och att  "supa" på

Se  till att du har en extra lång enkelpaddel bara. Antingen kan du  köpa en specialpaddel  för  1000.- och uppåt  eller så köper  du en Canadensarpaddel på Biltema och förlänger den.

Brädseglingen skulle  verkligen kunna hjälpa dig att förstå segling ,rigg och skotinställningen; fallgirighet respektive lovgirighet som du sedan kan ha nytta av när  du seglar.

Jag har lärt VÄLDIGT många att vindsurfa så har du vägarna förbi Stockholm i  sommar så skulle jag säkert  kunna lära dig det.

Med vänliga hälsningar

Seglarfreaken

[raol 2 189]

(För den som undrar så har fortsättningen på vindsurfingdiskussionen avhandlats via privata meddelanden.)

 

I dag var det inte lika roligt att segla. Jag åkte upp till Hunnebo på morgonen och kom till båten kvart i elva ungefär. Enligt prognosen skulle det under förmiddagen blåsa NO och ganska måttligt, för att vid middag vrida mot NV och öka i styrka. Jojo, nog ökade det!

 

Jag gick ut med ganska lätta vindar i seglen, och bitvis var det nätt och jämnt styrfart, knappt två knop. På en kvart skiftade det! Jag hade genua och stor, och det blev snabbt alldeles för mycket segelyta för de rådande vindarna, i alla fall för mig, ensam i båten och med begränsad segelvana. Till råga på allt halkade motorn tillbaks halvvägs i vattnet (linan jag hade dragit runt för att hålla upp den gled ner) och bromsade kraftigt. Men jag kunde inte i det skedet släppa rodret mer än nån sekund i taget innan båten vred åt sidan, oberäkneligt. Detta på grund av vågorna som då kom in rakt från sidan. Jag försökte spilla vind, men vinden var så kraftig att seglen piskade som flaggor i en storm. Jag vågade inte låta dem fladdra så mycket, så jag skotade hem lite igen och tog spjärn.

 

Vinden tilltog och blev väldigt byig, och varje vindby som kom fick båten att kränga 10-15 grader (jag skaffade en enkel krängningsmätare i går) på bara en sekund eller två. Obehagligt mycket för mig som inte är van och inte vet hur båten beter sig när den belastas hårdare. Jag lovade upp för att bromsa krängningen i stort sett varje gång. Jag låg hela tiden precis på gränsen till att gå för högt i vind just för att snabbt kunna ta bort kraften ur seglen.

 

Hade jag haft med mig en till på båten, så hade jag kunnat byta till fock och stormstor, och troligtvis fått en betydligt bekvämare fortsättning på turen, men ensam var det inte att tänka på. Inte heller att lyfta upp motorn igen gick. Jag fick segla i en halvtimme till innan jag kom till ett område som fick lite lä från en holme. Där kunde jag äntligen kliva bak och snabbt haka på repet på rätt ställe för att få upp motorn igen. Omedelbart ökade farten med nästan en knop!

 

Jag bestämde mig för att fortsätta på insidan Ramsvik, Söö och Knivsholmen, för jag trodde det skulle läa tillräckligt där, men jag hade fel. När jag hade varit ute i nästan två timmar gav jag upp och bestämde mig för att ta ner seglen. Det skulle visa sig vara besvärligare än jag hade anat!

 

Jag fällde ner motorn, startade och satte lite fart rakt in i vinden. Men med så mycket segelyta och ingen möjlighet att hålla kursen utan att styra aktivt med rodret hela tiden, så var det besvärligt att komma fram till masten för att lossa fallen. Storseglet fick jag ner relativt lätt eftersom jag själv kunde dra ner det för hand, plus att bommen lägger sig i sittbrunnen och seglet därigenom kommer ur vindfånget. Genuan var inte lika enkel...

 

Att bara släppa fallet hjälper inte. Det har det aldrig gjort. Jag måste alltid dra ner det för hand. Inget problem i de vindar jag varit ute i hittills, men den här gången var det värre. Vinden lyfte upp seglet längs förstaget! Det ville bara inte ner! Jag försökte sträcka mig från sittbrunnens framkant och dra ner, men jag kunde inte dra i rätt riktning där. Genuan smattrade ilsket i den hårda vinden och båten ville inte hålla kurs in i vinden mer än ett par sekunder i taget. Till slut var jag så nära land att jag blev tvungen att vända helt om. DÅ flög seglet ner och buntade ihop sig på fördäcket. Vinden drev på från rätt håll till slut. När seglen var nere lugnade allt ner sig och jag kunde gå fram för att säkra.

 

Snabbt in i hamn och plocka ihop. Vilken pärs!

 

Lärdomar från detta då? Ja, lita på väderprognosen och ha hellre för lite segel än för mycket. Ha med en person till ombord som kan avlasta och hjälpa till (jag försökte, men fick nej från tre stycken), om så bara sköta rodret nån minut eller plocka fram saker från ruffen.

En tredje sak är att vi behöver fixa linor så vi kan ta in ett rev om det behövs. Som i dag.

 

En ytterligare grej kunde vara att ha en tunn lina med en ögla som fäster i försegelfallet ihop med förseglet, och som dras inuti pistolhakarna ner till schackeln i fören. På så sätt skulle man kunna få en lina att dra ner seglet med utan att behöva lämna sittbrunnen. Det är ingen stor kraft på en sån lina, så den kan vara riktigt tunn, kanske 3-4 mm. Jag ska testa en dag med lätt vind.

 

Siffernörd som jag är bjuder jag på ett tid/fart-diagram från dagens äventyr. Kolla särskilt vad som händer mellan 25 och 35 minuter. Där kom vinden! Snittfart i båtens rörelseriktning blev 4.7 knop (då ska man komma ihåg att jag större delen av tiden aktivt försökte hålla nere farten genom att trimma dåligt och spilla vind), med en toppnotering på 6.8 knop. Fast det var med vinden nästan rakt akterifrån och rejäl medsjö, så farten genom vattnet var säkert inte så hög.

 

 

[sidde 1]

Kul (om man får uttrycka det så) men lite skrämmande berättelse. Väldigt intressant för mig själv som ny kölbåtsägare. Känner mig nog som dig lite tveksamhet i hur man på bästa sätt hanterar dessa situationer med kraftig vind.

Jag tänker nog inte vara så modig att gå ut ensam än på ett tag utan vill se till att jag har någon med mig som alltid kan avlasta om man behöver släppa rodret en stund.

Berätta gärna hur det går med "nedhalet" till förseglet. Jag har funderat att göra lika dant för att göra det bekvämare. Tex om det blåser på vore det trevligt att kunna göra detta så någon slipper gå upp på fördäck.

 

 

(För den som undrar så har fortsättningen på vindsurfingdiskussionen avhandlats via privata meddelanden.)

 

I dag var det inte lika roligt att segla. Jag åkte upp till Hunnebo på morgonen och kom till båten kvart i elva ungefär. Enligt prognosen skulle det under förmiddagen blåsa NO och ganska måttligt, för att vid middag vrida mot NV och öka i styrka. Jojo, nog ökade det!

 

Jag gick ut med ganska lätta vindar i seglen, och bitvis var det nätt och jämnt styrfart, knappt två knop. På en kvart skiftade det! Jag hade genua och stor, och det blev snabbt alldeles för mycket segelyta för de rådande vindarna, i alla fall för mig, ensam i båten och med begränsad segelvana. Till råga på allt halkade motorn tillbaks halvvägs i vattnet (linan jag hade dragit runt för att hålla upp den gled ner) och bromsade kraftigt. Men jag kunde inte i det skedet släppa rodret mer än nån sekund i taget innan båten vred åt sidan, oberäkneligt. Detta på grund av vågorna som då kom in rakt från sidan. Jag försökte spilla vind, men vinden var så kraftig att seglen piskade som flaggor i en storm. Jag vågade inte låta dem fladdra så mycket, så jag skotade hem lite igen och tog spjärn.

 

Vinden tilltog och blev väldigt byig, och varje vindby som kom fick båten att kränga 10-15 grader (jag skaffade en enkel krängningsmätare i går) på bara en sekund eller två. Obehagligt mycket för mig som inte är van och inte vet hur båten beter sig när den belastas hårdare. Jag lovade upp för att bromsa krängningen i stort sett varje gång. Jag låg hela tiden precis på gränsen till att gå för högt i vind just för att snabbt kunna ta bort kraften ur seglen.

 

Hade jag haft med mig en till på båten, så hade jag kunnat byta till fock och stormstor, och troligtvis fått en betydligt bekvämare fortsättning på turen, men ensam var det inte att tänka på. Inte heller att lyfta upp motorn igen gick. Jag fick segla i en halvtimme till innan jag kom till ett område som fick lite lä från en holme. Där kunde jag äntligen kliva bak och snabbt haka på repet på rätt ställe för att få upp motorn igen. Omedelbart ökade farten med nästan en knop!

 

Jag bestämde mig för att fortsätta på insidan Ramsvik, Söö och Knivsholmen, för jag trodde det skulle läa tillräckligt där, men jag hade fel. När jag hade varit ute i nästan två timmar gav jag upp och bestämde mig för att ta ner seglen. Det skulle visa sig vara besvärligare än jag hade anat!

 

Jag fällde ner motorn, startade och satte lite fart rakt in i vinden. Men med så mycket segelyta och ingen möjlighet att hålla kursen utan att styra aktivt med rodret hela tiden, så var det besvärligt att komma fram till masten för att lossa fallen. Storseglet fick jag ner relativt lätt eftersom jag själv kunde dra ner det för hand, plus att bommen lägger sig i sittbrunnen och seglet därigenom kommer ur vindfånget. Genuan var inte lika enkel...

 

Att bara släppa fallet hjälper inte. Det har det aldrig gjort. Jag måste alltid dra ner det för hand. Inget problem i de vindar jag varit ute i hittills, men den här gången var det värre. Vinden lyfte upp seglet längs förstaget! Det ville bara inte ner! Jag försökte sträcka mig från sittbrunnens framkant och dra ner, men jag kunde inte dra i rätt riktning där. Genuan smattrade ilsket i den hårda vinden och båten ville inte hålla kurs in i vinden mer än ett par sekunder i taget. Till slut var jag så nära land att jag blev tvungen att vända helt om. DÅ flög seglet ner och buntade ihop sig på fördäcket. Vinden drev på från rätt håll till slut. När seglen var nere lugnade allt ner sig och jag kunde gå fram för att säkra.

 

Snabbt in i hamn och plocka ihop. Vilken pärs!

 

Lärdomar från detta då? Ja, lita på väderprognosen och ha hellre för lite segel än för mycket. Ha med en person till ombord som kan avlasta och hjälpa till (jag försökte, men fick nej från tre stycken), om så bara sköta rodret nån minut eller plocka fram saker från ruffen.

En tredje sak är att vi behöver fixa linor så vi kan ta in ett rev om det behövs. Som i dag.

 

En ytterligare grej kunde vara att ha en tunn lina med en ögla som fäster i försegelfallet ihop med förseglet, och som dras inuti pistolhakarna ner till schackeln i fören. På så sätt skulle man kunna få en lina att dra ner seglet med utan att behöva lämna sittbrunnen. Det är ingen stor kraft på en sån lina, så den kan vara riktigt tunn, kanske 3-4 mm. Jag ska testa en dag med lätt vind.

 

Siffernörd som jag är bjuder jag på ett tid/fart-diagram från dagens äventyr. Kolla särskilt vad som händer mellan 25 och 35 minuter. Där kom vinden! Snittfart i båtens rörelseriktning blev 4.7 knop (då ska man komma ihåg att jag större delen av tiden aktivt försökte hålla nere farten genom att trimma dåligt och spilla vind), med en toppnotering på 6.8 knop. Fast det var med vinden nästan rakt akterifrån och rejäl medsjö, så farten genom vattnet var säkert inte så hög.

 

 

Redigerad 30 Maj , 2014 av sidde

[Mackey 4 207]

Lite spontana kommentarer på senaste inlägget.

 

Det är helt normalt att luta, upp till 20 grader är inga problem och mer i byarna.

Sedan beror det ju på vad för båt det är, dels hur lutningen upplevs och dels vid vilken lutning båten seglar bäst.

 

Din idé att kunna dra ner förseglet verkar klok, jag har aldrig sett det men det bör fungera utmärkt.

 

Reva bör man kunna göra, det har du upptäckt...

Enklast är att ha singelrev. Då har man bara ett "snöre" att dra i för att reva.

På en mindre båt kan man ha detta utanpå bommen och på en större båt inuti bommen.

Läs om singelrev.

 

Även i byig vind - men inte allt för kraftig -  brukar man kunna trimma segel och roder så att båten följer vinden på kryssen när rodret är fas. Båten lovar automatiskt när det blåser mera och faller av när det blåser mindre. Enklaste sättet att göra fast rodret är att fästa ett rep på ex.vis läsidan, linda det ett varv runt rorkulten och fästa det i knapen för förseglet på lovartsidan. Med lagom spänt rep kan man justera rodret utan att lossa repet.

Pröva dig fram.

 

Hur mycket blåste det egentligen?

För mig låter det som 15 - 17 m/s, men jag har ju seglat en del mer än du.

Om jag gissar blåste det 9-11 m/s eller något ditåt. Tror det börjar kännas jobbigt om man är ovan då.

 

Mackey

[raol 2 189]

Det är helt normalt att luta, upp till 20 grader är inga problem och mer i byarna.

Sedan beror det ju på vad för båt det är, dels hur lutningen upplevs och dels vid vilken lutning båten seglar bäst.

Ja, 20 graders lutning har jag inga problem med. I det här fallet var det dock 20-25 grader i i den stadiga vinden och därpå 10-15 grader i byarna. Det var DÅ jag blev orolig. Främst för att den extra lutningen kom så snabbt, på bara 1-2 sekunder!

Jag satte, som sagt, fast en krängningsmätare inför gårdagens tur, så jag hade ett vaksamt öga på den.

 

Reva bör man kunna göra, det har du upptäckt...

Enklast är att ha singelrev. Då har man bara ett "snöre" att dra i för att reva.

På en mindre båt kan man ha detta utanpå bommen och på en större båt inuti bommen.

Läs om singelrev.

Jag har läst om singelrev nu, och ser att det kräver en hel del hårdvara och moddning av bommen. Så jag tänker i stället använda enkla tampar att dra igenom och fästa runt bommen. Bommen är ju i ansiktshöjd när jag sitter i sittbrunnen, så det är inte svårt att nå. Jag tar tacksamt emot förslag på lätta och hållfasta knopar för att fästa med, och även rekommendation gällande typ och storlek för repet. Helst skulle jag vilja ha en form av snabblås som man bara drar två repändar igenom och låser fast, men det finns kanske inte?

 

Även i byig vind - men inte allt för kraftig -  brukar man kunna trimma segel och roder så att båten följer vinden på kryssen när rodret är fas. Båten lovar automatiskt när det blåser mera och faller av när det blåser mindre. Enklaste sättet att göra fast rodret är att fästa ett rep på ex.vis läsidan, linda det ett varv runt rorkulten och fästa det i knapen för förseglet på lovartsidan. Med lagom spänt rep kan man justera rodret utan att lossa repet.

Pröva dig fram.

En duktig seglare kan säkert få till det trimmet. Jag kan trimma "roderfritt" i måttligare vind och ganska stilla sjö, men i går var det så mycket sjögång att vågorna fick båten ur balans. Så det var mer vågorna än vinden som gjorde att jag inte kunde låta rodret vara fritt, eller låst med rep (jag använder den lösningen när jag hissar och tar ner segel i lättare vind).

 

Hur mycket blåste det egentligen?

För mig låter det som 15 - 17 m/s, men jag har ju seglat en del mer än du.

Om jag gissar blåste det 9-11 m/s eller något ditåt. Tror det börjar kännas jobbigt om man är ovan då.

 

Mackey

Du gissar helt rätt. Ca 8-9 m/s stadig och 11-12 i byarna verkar det ha varit.

 

Som sagt så tror jag inte jag hade reagerat lika mycket på det med mindre segelyta uppe. Men nu blev det helt enkelt för mycket för mig.

[raol 2 189]

En sak till. Räcker det att göra fast seglet i de två stora öljetterna (intill mastliket och akterliket) eller ska jag binda upp även i de 8-10 små öljetterna mellan de stora? Eller handlar det mer om att samla ihop överflödet utan att ta upp belastning?

[raol 2 189]

Min idé för "försegelsnedhal" var naturligtvis uppfunnen redan. Här hittade jag en illustration som precis visar hur jag hade tänkt det hela:

[Luffarn 8]

Jag kör en egen variant på singelrevslina, utan att modda bommen eller att köpa nåt annat än två block som sitter i storseglets farmkant. Jag har små "tampar" isydda av segelmakaren, igenom första o andra revöljetten, i ändarna på den ca 6 cm långa tampen sitter det en ring i vilken jag satt blocket som sen revlinan löper i. Utan block blir friktionen för hög just där o man orkar knappast reva.

För att det ska funka måste bommen ha linhjul i både fram och bakkanten.

För mig funkar det superbra, på kryss revar jag utan att ens gå upp i vind...

Jag kan återkomma med en bild eller två bara jag fått på seglen.

[trewq 576]

Jag kör en egen variant på singelrevslina, utan att modda bommen eller att köpa nåt annat än två block som sitter i storseglets farmkant. Jag har små "tampar" isydda av segelmakaren, igenom första o andra revöljetten, i ändarna på den ca 6 cm långa tampen sitter det en ring i vilken jag satt blocket som sen revlinan löper i. Utan block blir friktionen för hög just där o man orkar knappast reva.

För att det ska funka måste bommen ha linhjul i både fram och bakkanten.

För mig funkar det superbra, på kryss revar jag utan att ens gå upp i vind...

Jag kan återkomma med en bild eller två bara jag fått på seglen.

Min singelrevsvariant:

Från akterkant bommen, upp genom revlöddran, ner till ett block på bommen, fram till ett block i framkanten, upp till ett block, ner till däck och bakåt till sittbrunnen.

Revning:

Släpp ner fallet en meter, lätta på skotet, dra åt revlinan, hjälp till med handen baktill, hissa fallet, skota hem. Tar inte många sekunder, kräver inte mycket kraft och bomänden är ju över sittbrunnen på kryss.

[seglarfreaken 55]

Ja, visst  kan det uppstå svåra situationer när man segla själv och undrar om man ska ta ned eller reva. Den svåra situationen uppstod för mig sent  på måndagskvällen/natten.

Först  hoppade travaren ur från rännan i bommen vid skothornet. Underliket är lösfotat,så skothornet for upp ett par decimeter. Jag lyckades få fram en tamp och straffade ned hornet mot bommen med den. Om jag står ut  med att kryssa på Norra  björkfjärden så kommer jag därefter in på en smalare  led mot Långtarmen och Eldgarnsön. Där lugnar det  säkert ned sig tänkte. jag.

MORS!! Det ökade  snarare och nu  var  det  definitivt inte  läge  att rulla in eller ta ned. Om jag rullar in focken under kraftigt  tryck eller  mycket ryckande är risken stor att förliket  hoppar ur förstaget. Det var bara till att härda ut och planera slagen väl.

Det kändes  väldigt  skönt  när  jag rundade  Eldgarnsön och kunde falla  av till halvvind längs  Svartsjölandet

Har  du en ledvagn på Seacaten så att du  kan släppa ned storen i lä lite Raol?

Då lutar hon lite mindre i alla fall.

Någon gång under denna  fräsiga kryss uppstod en liten L-reva i  focken vilket jag upptäckte lite senare. Det var  någon känd svensk havskappseglare (Gurra  Krants?) som sa någon gång:

- Upptäcker du  en skada i seglet  så ta ned det omedelbart!

Skadan kommer  garanterat  att  bli värre om du  väljer att fortsätta och segla med det!

[raol 2 189]

Den där lösningen verkar förutsätta att det finns ett justerbart bomuthal.

[trewq 576]

Den där lösningen verkar förutsätta att det finns ett justerbart bomuthal.

Om du riktade kommentaren till mig: Det har jag iofs, men det är inte inblandat i revningen.

[seglarfreaken 55]

Rätta mig om jag har fel, men ett lämpligt uthal måste väl även ha när man revat?

Då måste det väl vara den öljetten som är längst akterut i  raden som gäller som man får  använda som skothorn.

Ja tror tyvärr att det blir mycket svårt att  själv reva och segla samtidigt i  skarpt  läge.

Men vet man innan att hårdare vindar väntas så kan man ju förbereda sig väl och börja segla revat på en gång.Det är förmodligen lättare att slå ut ett rev än att reva i skarpt läge.

[raol 2 189]

Då förstår jag inte hur du kan hålla bak seglets bakre del. Kommer inte överskottet att tillåta rörelse inåt masten, längs bommen?

Eller är det där ensamma strecket längst till höger revlinan som går ut till änden av bommen och på det viset håller bak seglet? Blir det inte då i stället instabilt i sidled? Det verkar inte vara nån balanserande kraft baktill på andra sidan från där blocken är. Eller är linan fäst så långt undertill på bommen att det ändå blir en låseffekt?

 

[gladius 26]

Halloj!

 

Rolig, intressant och igenkännande beskrivning av en ensam segling där vinden hastigt ökar. Jag har själv liknande upplevelser i färskt minne och mina tips är:

1. Nedhalare som du beskrev. fungerar jättebra för den beskrivna situationen. Ännu bättre är möjligheteten att kunna rulla in förseglet.

2. Autopilot. Med en autopilot får man tid att i lugn och ro fixa motor, segel, kaffevatten mm även om det blåser upp, värd varenda dyrbar krona.

3. Snabbrevsystem. Finns många bra lösningar at hitta på nätet via sök funktioner.

 

Med vänlig hälsning Thomas S

[trewq 576]

Då förstår jag inte hur du kan hålla bak seglets bakre del. Kommer inte överskottet att tillåta rörelse inåt masten, längs bommen?

 

Eller är det där ensamma strecket längst till höger revlinan som går ut till änden av bommen och på det viset håller bak seglet? Blir det inte då i stället instabilt i sidled? Det verkar inte vara nån balanserande kraft baktill på andra sidan från där blocken är. Eller är linan fäst så långt undertill på bommen att det ändå blir en låseffekt?

Linan är fäst i bommen en bit bakom revlöddrans position i längsled, så även blocket för att dom ska ha även uthalets funktion i revat läge. Man får prova sig fram till rätt läge. Det finns inget som håller seglets bakkant i sidled, det behövs inte, revlinan är tillräckligt spänd och är fäst kanske 10 cm bakom seglet

 

Betr. att reva ensam, tack och lov styr autopiloten åt mig i det läget.

Betr. att reva innan man går ut, javisst det är ju lättare att släppa ut räven, men problemet uppstår ju när man blir överraskad ute på vattnet.

Redigerad 30 Maj , 2014 av trewq

[raol 2 189]

Har  du en ledvagn på Seacaten så att du  kan släppa ned storen i lä lite Raol?

Då lutar hon lite mindre i alla fall.

Jodå, och den använder jag en hel del, men att pilla loss de små låsskruvarna och flytta skotet när det är rejält med drag i seglet, det låter sig inte göras enkelt. Därför får den vara låst i mitten när det friskar i.

[raol 2 189]

Linan är fäst i bommen en bit bakom revlöddrans position i längsled, så även blocket för att dom ska ha även uthalets funktion i revat läge.

Det var nyckelinformationen som saknades i skissen. Nu förstår jag hela funktionen!

[seglarfreaken 55]

På min bom har  jag dubbla block i  nocken och dubbla block parallellt  med  varandra på undersidan av bommen. Den ena är för ett uthal med utsläppt segel. Den andra är för när  man seglar revat. Har man en segelbåt  som tidigt kränger  kraftigt när de börjar blåsa lite  mera så är  det nog bra. Men S30:an är underriggad, så där  anser  jag inte att det  behövs.

Jag tror  det  kan bli lite för  meckigt  att du ska kunna få till allt det  här på din Seacat och dessutom kunna hantera det  från sittbrunnen. Jag skulle  föreslå att du testar  ut  ett  bra revningssätt och alltid  utför  det  då det  inte  blåser så mycket. Uthalstampen från revet kan du lösa på et väldigt enkelt  sätt. En liten tamp genom öljeten runt det  revad seglet och bommen. En annan lina/uthalstamp. från öljetten bakåt fastsatt  någonstans vid  bomnocken.

Har du  testat hur mycket mindre din båt  kränger om du  släpper ut ledvagnen till storskotet maximalt i lä? En del brukar  faktiskt  byta ut  sin skotbänk/ledvagn och sätta dit en längre för att bättre kunna  "lufta ut" storseglet i  lä när båten kränger mycket. 

[raol 2 189]

2. Autopilot. Med en autopilot får man tid att i lugn och ro fixa motor, segel, kaffevatten mm även om det blåser upp, värd varenda dyrbar krona.

Jag lever på en extremt ansträngd budget och blev i dag också uppsagd (sista dag 30 juni) så det blir inte bättre framöver. Min ena bror är nybliven småbarnsförälder och hankar sig fram på deltidsvikariat (just nu som lärare) plus en deltidstjänst som präst. Min andra bror är heltidsstudent med dyrt boende. Det sved i plånboken bara av att köpa bottenfärg...

Så nej, autopilot är inte riktigt aktuellt.

 

Dessutom tvivlar jag på att den hade funkat i det läget när jag hade det som besvärligast. Jag fick hela tiden göra kraftiga roderutslag från ena sekunden till den andra för att balansera på den smala gränsen mellan fladdrande segel och alldeles för kraftig krängning. Främst på grund av vågorna som kom in kanske bara 15-20 grader från sidan. Vågorna var inte så höga, men väldigt korta, så det var ingen vila mellan.

[trewq 576]

Tyckte att det blev för meckigt med stoppare på skotskenan, och vill inte ha en massa tampar att hålla rätt på så jag har skotet fast mitt i båten i sidled och kicken ansatt så jag kan släppa ut storen med skotet. Skotpunkten är på rufftaket så man kan dra åt skotet tills blocken tar i varandra och då är bommen mitt i båten. På så sätt uppnår man nästan samma effekt som andra får genom att dra upp bommen i lovart med hjälp av ledvagnen.

[raol 2 189]

Uthalstampen från revet kan du lösa på et väldigt enkelt  sätt. En liten tamp genom öljeten runt det  revad seglet och bommen. En annan lina/uthalstamp. från öljetten bakåt fastsatt  någonstans vid  bomnocken.

Ja, det var ungefär så jag tänkte lösa det.

 

Har du  testat hur mycket mindre din båt  kränger om du  släpper ut ledvagnen till storskotet maximalt i lä? En del brukar  faktiskt  byta ut  sin skotbänk/ledvagn och sätta dit en längre för att bättre kunna  "lufta ut" storseglet i  lä när båten kränger mycket.

Skenan är hyfsat lång. Den skulle kunna förlängas med kanske 7-8 cm. Sen är det slut på utrymme...

Men ska jag vara helt ärlig så märker jag ingen stor skillnad. Jag märker en liten skillnad mellan ändlägena (dvs när jag låst den på ena sidan och glömt att flytta över efter ett slag) på hård kryss, men inte mer än så.

[raol 2 189]

Ju mer jag läser och lär mig om alla olika sätt att trimma segel och rigg, desto mer skulle jag vilja ha en båt där allt är justerbart med kontrollinor av olika slag. Skotpunkter, "skotnedhal", akterstagsspänning, storskotets sidoposition, bomuthal, cunningham, osv, osv...

 

Men, det får jag göra i ett annat liv!

 

Att ha få justeringsmöjligheter innebär förstås också att det är färre saker att tänka på. Man behöver inte justera saker som inte går att justera, liksom!

Redigerad 30 Maj , 2014 av raol