Ledartavla

Var bor ni, vid medelhavet eller i Florida? 21 säsonger hade vi nimbusen, det hände aldrig att vi helt fällde ned kapellet, om det var fint väder kunde sidorna rullas upp, men då ville vi ha taket kvar så att man fick skugga. Men ok, var och en är lycklig i sin tro. Och jag är väderpessimist, det kan alltid komma åskskurar från molnfria himlar! Nimbusar är dyra, man får betala en massa för firmanamnet, men det är ju bra kvalitetsbåtar! Biam känner jag inte till, men de andra är ju också nordiska kvalitetsbåtar, våra att satsa på om de är i bra skick och överensstämmer med dina behov. Det gäller väl att räkna på både pengar och dina egna utlagda arbetstimmar, låter tråkigt, då det är ett nöje att jobba med båten, men större projekt kan skena iväg och kosta inte bara skjortan utan hela garderoben, dessutom kan det gå i stå då inspiration och orken tryter. Det finns flera påbörjade båtprojekt på Blocket där ägaren tröttnat. Bilder på förra båten och nuvarande båt, gissa vilken som är vilken...?

Att båten Faderullan brukar komma sig i sjön sent på sommaren är inte ovanligt. Något år har det gått så att man mött folk vid rampen som varit på väg att ta upp sina båtar när jag står i beråd att lägga i. I år blev det redan sista veckan i juli. Sjösättningen föregicks av förgasarbyte och installation av ett en nyfixad fördelare med elektronisk tändmodul. Sjösättningen utfördes med assistans av Kronvik. Motorn startade villigt men gick en aning ojämnt. Tänkte att det ger sig när den blir lite varm. Det var också lite marigt att få den att hållas igång när man lade i växeln. Som de erfarna motorgubbar som jag och Kronvik är lärt vi oss inte nedslås, vi bestämde oss för att ta en tur. Vi åkte ut förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade nästan fram till Nagelskär där motorn började hosta och tappa kraft. Efter det gick motorn illa hela vägen till hamnen. Genom att pumpa ihärdigt på gasen tog vi oss tillbaka. Vi förtöjde och Kronvik ansåg att det verkade som att motorn fick för lite bränsle. Jag misstänkte också de nygamla förgasarna som inte undersökts desto mera utan blev ditsatta som de var. Jag beställde renoveringssatser. Medan jag väntade på leveransen skruvades förgasarna sönder i sina minsta beståndsdelar och rengjordes med hjälp av ultraljudstvätt, förgasarrengöringssprej och tryckluft. De monterades och justerades enligt konstens samtliga regler. För att få dem synkroniserade användes så exotiska verktyg som blompinnar fästa på krokodilklämmor som sattes på spjällaxlarna, då är det lätt att se om ett spjäll reagerar före det andra. Förväntansfull startade jag sedan motorn och den gick genast på en jämn och underbar tomgång. En ny provtur anträddes med stor förväntan. Ut ur hamnen gick det utmärkt, också förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade nästan fram till Nagelskär där motorn började hosta och tappa kraft. Igen! Hankade mig tillbaka på tomgång under dystert funderande över nästa steg. I samråd över en kaffekopp med den godeKronvik kom vi fram till att bensinpumpen kanske kunde vara roten till det onda. Jag skaffade en elektrisk bensinpump och ett riktigt bränslefilter som monterades. Förväntansfull startade jag sedan motorn och den gick genast på en jämn och underbar tomgång. En ny provtur anträddes med stor förväntan. Ut ur hamnen gick det utmärkt, också förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade nästan fram till Nagelskär där motorn började hosta och tappa kraft. Ånyo! Hankade mig tillbaka på tomgång under dystert funderande över nästa steg. Jag vände nu blicken mot den elektroniska tändningen. Jag bytte fördelaren till den gamla med traditionella med brytarspetsar. Förväntansfull startade jag sedan motorn och den gick genast på en jämn och underbar tomgång. En ny provtur anträddes med stor förväntan. Ut ur hamnen gick det utmärkt, också förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade nästa fram till Nagelskär där motorn började hosta och tappa kraft. Déjà vu! Hankade mig tillbaka på tomgång under dystert funderande över nästa steg. Tillbaka i hamnen väntade jag en stund tills både motorn och jag kallnat en aning. Jag vred på tändningen och lyssnade till bränslepumpen som brukar morra till några sekunder tills den fått upp trycket. Nu fortsatte den att brumma, jag blev då orolig att bensin pumpas ut i motorrummet så jag öppnade motorluckan. Ingenstans såg jag någon läckande bensin, ingen lukt heller. Tog bort flamskydden på förgasarna och tittade ned i loppen, det kan ju också vara så att bensinen läcker in den vägen. Inte heller där såg jag något läckage. Men bensinpumpen gick ju för fullt! Kan det vara så att den inte får någon bensin? Öppnade det nya filtret som också fungerar som vattenavskiljare. Där fanns bara ren bensin. Tog sedan loss slangen från bensintanken och dykröret som går ner i tanken. När jag kikade in i röret såg jag något brunrött som satt strax innan slanganslutningen. Skruvade bort slanganslutningen, bakom den satt ett litet metallnät där det brunröda satt. Jag blåste ut substansen som visade vara en snusprillestor klump silikontätningsmassa. Sedan var det bara att skruva samman alltihop igen. En ny provtur anträddes med måttlig förväntan. Ut ur hamnen gick det utmärkt, också förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade... hur länge som helst! Det behövs bara en snusprillestor brunröd klump av Sikaflex för att sabba några veckor båtsäsong....

Jaha, på så sätt, "in case of emergency" alltså... Jag vet ju inte om det är en så bra idé egentligen, kanske en "Citroën-lösning" en suverän lösning på ett tekniskt problem som knappast existerar? Det gäller väl att då byta impeller i de intervaller som anges i serviceboken, varje år, och till en impeller av godkänd kvalitet så den håller och inte släpper ifrån sig flagor. Med filter efter pumpen känns det som en symptomatisk lösning. Och som då stryper flödet, och det måste ju vara ett bra filter/sil som tål pumpens tryck. Jag hade en likadan sil, som på din bild, på sugsidan av en pump som användes som länspump, och den silen läckte, det var visserligen Biltemas variant av denna, O-ringen som sitter innanför locket hamnade alltid på sniskan då man skruvade fast locket, så den silen kastades överbord en dag i ren affekt. Förra våren mekade jag med en VW-buss, där man hade haft ett brandtillbud i motorrummet, det är dessvärre inte alls ovanligt att gamla luftkylda VW-bussar brandskadas eller brinner upp. Här var det ett billigt bränslefilter som satt monterat mellan bränslepump och förgasaren, ett sådant där filter eller snarare en sil som går att skruva isär och blåsa rent med tryckluften. Här hade det läckt, eller pissat en tunn fin stråle med bensin ned på fördelaren och på heta ytor, det kan ju egentligen bara sluta på ett sätt. Denna gången hände det då ägaren hade motorluckan öppen och skulle ställa in tomgången, och hon kunde kväva elden med en trasa strax efter som en annan person tömde en pulversläckare över motorn (och förgasaren...). Det var därför jag kopplades in, för förgasarrenovering. Pulver ställer till en massa oreda efteråt. Nu sitter det ett likadant filter eller sil innan pumpen och utanför motorrummet, detta då gamla VW-tankar har en inbyggd finmaskig sil som allt för ofta redan havererat. Ja det var ett sidospår, men det kanske förklarar min aversion mot filter och silar på pumparnas trycksida...? Kylvatten brinner ju inte, som tur är, men du kan få en liten läcka efter pumpen som fyller på vatten i kölsvinet under gång, det är ju inte bra. Jag hade en sådan läcka en gång efter sjövattenpumpen, i Nimbusen, det sprutade saltvatten på generatorn... Den generatorn slutade att fungera.

Du kan dra vad som helst med jordbrukstraktor. Nyare vagnar skogsvagnar och spannmålsvagnar måste idag vara utrustade med broms de äldre går utan. Har du broms monterad på vagnen ska denna vara ansluten till bromsventilen på traktorn om den är utrustad med det. Vi drar runt 20 ton med en 6,5 tons traktor. I min ungdom var det 350 boxer som gällde utrustad med mekanisk broms då gällde det att ha rätt växel i utförsbacken när 12 ton sköt på. En båt är inga problem med en tre tons traktor.

Beställde direkt från Hurley i Usa. Såhär blev det på båten.

Det blev ny generator och full fart på laddningen igen, skönt!

Många gånger kan båtar som delvis är självbyggda va mer välgjorda än båtar som satts ihop av "båtihopsättare" Många "båtihopsättare" var inga båtbyggare - långt därifrån. Egen bitter erfarenhet.

Lång tjatig tråd - håller med. Om man skall diskutera riskfaktorer får man komma ihåg att det är RELATIV RISK (googla det) som avses. Inte absolut risk. USA har 0.8 för bilkörning för att man anser det harmonisera med forskningen. Även med WHO rapporten. Kurvan ur den finns på Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Rattfylleri Det är först vid 0.4 det går att mäta någon påverkan alls och då påverkas den relativa risken självfallet men den skall ställas i proportion med andra risker. I vilket fall är det ju inte bilar vi pratar om utan båtar. Jag uppfattar det som båtfolket bara vill visa på proportioner. 0.2 är direkt löjligt och som bestraffas hårt. Att vara chef för Transportstyrelsen och strunta i SÄPO ger mindre straff än om du har en hygglig lön och blir haffad efter en öl på sjön. Jag har ALDRIG blåst på väg men tre gånger på sjön. Transportstyrelsen kan inte se någon säkerhetshöjande effekt av lagen. De kunde de inte efter sänkningen från 0.5 på bil till 0.2 heller vilket Leif GW Persson förklarade redan innan lagens tillkomst i utskottsutfrågningar. Inom trafik är polisen övertygad om att droger är ett betydligt större problem men det har man svårt att komma åt och mäta så nykteristlobbyn får fortsätta tjata om alkolås och annan förmyndarskit. 0.2 på sjön löste ett problem som inte fanns.

Ja den är ombyggd och sitter i aktern nu, med bibehållen akterruff.

Hej ! Välkomna till Maringuiden. Jag skulle bytt, om jag resonerar som er, läst vad ni skrivit om plus och minus med eran befintliga båt idag och era önskemål. Skulle tveklöst satsat på kad 42 an du får en låg bränslekostnad och en låg underhållskostnad, en bra motor som ger bra vrid samt smidig gång. Tyvärr är jag allergisk mot v8 or och förgasare, då anser jag att eran 171 16 v är en stabilare motor än 271. Den dagen ni ska sälja båten går det lättare att sälja en diesel och det är ju ytterligare ett plus. Om man följer debatten i vårat riksdagshus så kommer bränslet i framtiden att förändras till mera klimat snälla bränslen. En diesel motor går att köra på fler variabler än en bensinmotor. Har själv en kad 42 som går som en dröm, många i min bekantskapskrets har även dessa motorer, och det verkar inte vara mycket krångel med dem. Förstår du tänker ekonomiskt vad gäller de båda båtarna mot varandra. Jag hade tidigare lika motor som ni har i maximen, en mycket bra maskin som tuffar på. Men jag ser skillnaden nu med kad 42 an det är lite roligare att tanka nålen i bränslemätaren tenderar att stå länge på full tank. Hur många timmar är det på 42 an jämfört med 271 an? Hur mycket är det i skillnad på pris på de båda båtarna? Vore intressant veta. Hur ni än gör lycka till med erat köp. Det kommer säkert betydligt fler aspekter från andra medlemmar här, men detta är mina synpunkter. // Peter.