Gå till innehåll
måndag 25 september 2017

Ledartavla


Populärt innehåll

(Visar mest gillade innehåll sedan 2017-08-25 på alla områden)

  1. 11 poäng
    Jag har länge haft en önskan om att åka ut på en lite längre båttur än de dagseglingar som jag hittills varit hänvisad till. Förutom uppsegling av båten från Björlanda Kile till Hunnebo efter att vi tog över båten i september 2015, har jag aldrig varit ute över en eller flera nätter. I våras bytte jag jobb och gick tyvärr över från månadslön innevarande månad till månadslön i efterskott, så i princip alla intjänade semesterdagar från förra tjänsten gick åt för att täcka glappet mellan sista lönen från gamla jobbet och första lönen från nya. Däremot hann jag få ihop två betalda semesterdagar innan brytdatum i år, så lite semester, med betoning på lite, skulle det i alla fall bli. Mitt mål var tidigt att äntligen få till ett deltagande i Tjörn Runt, så jag valde att lägga mina två semesterdagar under torsdag och fredag omedelbart före TR-dagen 19 augusti, och sen tog jag en obetald semesterdag på måndagen efter, så jag skulle ha två dagar för ditsegling och två dagar för hemsegling. Min ekonomi är inget vidare, så jag insåg redan i början av augusti att jag inte kunde unna mig att starta i TR i år, eftersom jag både skulle behöva betala startavgift och stå för resan till och från Stenungsund för de två gastar jag hade fått att ställa upp. I stället bestämde jag mig för att utnyttja de fem dagarna obruten ledighet till att ta chansen att genomföra en liten minisemester med båten. I valet mellan att ligga i gästhamn, till oklar kostnad, och att ligga i naturhamn, men då behöva lösa toalettfrågan, blev det till slut så att jag satsade på en kemtoa från Biltema. Fyra nätter i gästhamn skulle bli lika dyra som eller dyrare än vad kemtoan kostade i inköp. Och eftersom en kemtoa ändå stod på önskelistan inför 2018 tyckte jag det var lika bra att lägga pengarna nu, eftersom ju toan kommer att vara med i flera år. Turligt nog hade morsan ett ärende till IKEA i Uddevalla på onsdagen, så hon tajmade det med att jag kom till Uddevalla från Gbg, och så löste sig transporten av toan också. Biltema finns ju på Torp utanför Uddevalla. Passade på att proviantera lite också. Skivad limpa, mjukost på tub, juice och chokladmjölk som tål att förvaras i rumstemperatur oöppnade, 3-pack festis, lite chokladbitar och ett gäng bananer. Plus tortellini att tillaga med spritköket. Inget lyxliv, men jag har inga höga krav på mat i normala fall heller, så det var ok. Under onsdagskvällen installerade jag toaletten på avsedd plats i båten med hjälp av fastskruvade byglar och spännband. Kemtoa går ju inte att montera permanent eftersom underdelen är den tank man sen ska ta ur för att tömma. Fyllde kemtoans spoltank med slangen på bryggan och jag passade också på att fylla båtens färskvattentank i förpiken, för att ha vatten till handtvätt, inte för att dricka. Jag fyllde även båtens primära bensintank, den med slang, och en tioliters bensindunk samt en fyraliters dunk (som tidigare haft spolarvätska i sig) utöver det. Totalt 26 liter. Tidigare mätningar har visat att motorn förbrukar runt två liter per timme vid normal körning, så det skulle innebära 13 timmars motorgång, och med runt fyra knop minimum innebar det gott och väl 50 nm räckvidd utan att behöva tanka. På torsdag morgon kollade jag de senaste prognoserna för vindstyrka, vindriktning och väder i allmänhet för hela området jag hade tänkt röra mig inom. Det såg ganska bra ut, men det skulle bli hårdare vindar under lördag och söndag, enligt prognosen. Planen var att snabbt transportera mig ner till Gullmarsfjorden, för att där smyga in i passagen innanför Skaftö, och ut i Koljöfjorden mellan Bokenäs och Orust. Därefter skulle jag röra mig innanför Orust och Tjörn. En tanke var att faktiskt kolla på starten för Tjörn Runt på lördagsmorgonen, och sen puttra ut till Stigfjorden för att se de första målgångarna strax därefter. Båten lastas på torsdagsmorgonen En ganska stilla och vacker morgon i Hunnebostrand Jag lastade i allt i båten och kollade att allt var med. Sen släppte jag förtöjningarna och brummade ut ur hamnen. Den ganska svaga sydöstliga vinden gav inte mycket fart, men jag rullade ändå ut focken för att segla bort till Sotekanalens norra inlopp och fällde upp motorn. Från norr kom snabbt tre större segelbåtar, så jag bestämde mig för att rulla in focken igen och dra igång motorn. Lika bra att haka på konvojen, så jag inte riskerar att behöva vänta länge på broöppning. Morgonstämning i Sotekanalen Det var en vacker morgon och en fin tur genom kanalen, som alltid. Väl på andra sidan var vinden i det närmaste stick i stäv och de trånga passagerna förbi Väjern ner till Kungshamn lockade inte till segling med vinden från det hållet. Jag lät motorn gå. Efter Guleskärskajen rullade jag ut focken igen, och nöjde mig med det eftersom det var betydligt mer vind än en timme tidigare i Hunnebo. Jag hade inte bråttom och det är enklare segling med enbart fock. Båten går i stort sett lika högt som med båda seglen ute (däremot blir höjdtagningen märkbart sämre med enbart stor) och farten var hyfsad. Norr om Bohus-Malmön för enbart fock Det mulnade på och blev lite kyligare, och vinden ökade sakta men säkert. Öster om Bohus-Malmön lyckades jag inte längre hålla upp fören mot vinden, utan tappade greppet i vattnet och föll av för mycket. Jag drog upp storen, med ett rev intaget, och seglade vidare med mer fart och utan fallgirighet. Två mindre lastfartyg låg för ankar där, och både jag och flera andra båtar kryssade mellan dem. Strax norr om mig kom en segelbåt som verkade vara på väg åt samma håll. Den såg ut att vara en miniversion av en skärgårdskryssare. Lik till utseendet, men kanske 9-10 m i stället för 13. Den tog bättre höjd än mig, med några graders marginal, men gick inte lika snabbt genom vattnet, så jag ökade avståndet med tiden. Tills jag fick göra några slag som den inte behövde göra, och då var den plötsligt nästan ikapp igen. Jag fortsatte österut in mot fastlandet norr om Lysekil, medan miniskärgårdskryssaren vek av söderut. Två fartyg för ankar öster om Bohus-Malmön Notera det minimala klotet hissat i fören Lysekil i sikte, och turbåten M/S Rania på väg in Vinden tilltog allt mer och jag rullade in focken efter att ha råkat ut för ett par riktigt hårda vindbyar. Sen fortsatte jag ner mot Lysekil, och sen österut in i Gullmarsfjorden. Med vinden mer akterlig rullade jag ut focken igen och gled fram fint till inloppet av passagen ner till Koljöfjorden. Motorn igång igen, och under en bro. Sen skulle jag vänster in i en ännu smalare passage, och där var det fullt av virvlar och strömmar i vattnet. Tydligen hade jag prickat det utgående tidvattnet. Jag tror jag hade runt två knop motström, och virvlarna gjorde det svårt att styra. Mer gas på motorn krävdes. Därefter följde många svängar och kringelikrokar med virvlar här och var. Trångt och många mötande båtar. Men samtidigt väldigt vackert runt omkring. Till slut var jag framme vid Bälögat, som ser närmast omöjligt ut på lite avstånd. Med virvlande strömmar och motström var det lite pulshöjande. Men så var jag äntligen igenom och ute i Koljöfjorden. Jag fortsatte nästan rakt söderut en stund för att sen kunna sätta segel och slöra uppåt i fjorden. Sagt och gjort. Vinden avtog, och havet antog mer och mer en spegels skepnad. Det blev sen eftermiddag och jag började tänka över var jag skulle stanna till över natten. Nästan direkt uppenbarade sig en närmast bauersk trollskogsbrant till höger om mig, och den halvmåneformade viken hade både träd och stenar i vattenbrynet att kasta änterhake runt. Djupet verkade också bra, och det höga berget skyddade effektivt mot den prognosticerade sydvinden under natten. På väg in i Nordströmmarna, genom turbulent vatten Här är vattenståndet ungefär 15 cm under max, och det skulle sjunka lika mycket till som mest I lä bakom berget tog jag ner seglen och låg i stort sett stilla. Båten rörde sig knappt hundra meter på en kvart, medan jag fixade till seglet på bommen, tog fram förtöjningslinor och fäste dem fram, förberedde änterhaken, fällde ner motorn och startade den, samt hakade loss och förberedde ankaret och ankarlinan. När allt det var klart puttrade jag sakta in mot den lilla viken, och höll ordentlig koll på djupet med både ekolodet och mina ögon. När djupet var runt sju meter fällde jag ankaret från aktern och fortsatte inåt. Med stenarna i strandkanten bara några meter från fören satte jag motorn i neutral, låste ankarlinan och gick fram till fören. Jag kastade änterhaken mot en sten och fick bra grepp direkt, och förtöjde den linan provisoriskt. Stängde av motorn, och justerade sen ankarlinan och linan fram tills jag hade lagom avstånd från en stor sten precis vid vattenkanten. Jag slängde en förtöjningslina in mot en annan sten och klev ner på stenen. Höll mig i både hakens förtöjningslina och en gren, och tyckte jag hade stabilt fäste för båda fötterna, men plötsligt gled högerfoten åt sidan och ner i vattnet. Jag tog emot mig med höger underarm, och fick ett litet skrapsår. Klantigt, men det gick ju bra. Förutom våt strumpa och sko. Jag slutförde förtöjningen genom att lägga en grov förtöjningslina runt en rejäl stenbumling och kilade fast änterhaken under en annan sten åt andra hållet. Till sist sträckte jag upp ankarlinan och såg att allt såg bra ut. Äntligen förtöjd. Första gången nånsin med segelbåt i naturhamn, förutom korta lunchstopp när jag haft kompisar ombord. Sittbrunnskapell à la Biltema Prognosen sa regn under kvällen och natten. En vit presenning och lite tunn lina hade jag tagit med för att få till ett enkelt sittbrunnskapell, med bommen som “taknock”. Det funkade riktigt fint, och medgav att jag kunde sova med ruffluckan öppen. Härligt med frisk luft! Jag passade också på att hänga upp min lilla lysdiodlykta i akterstaget, för att fungera som ankarljus. Visserligen låg jag intill land, och skyddad av en liten vik, men det skadar ju inte att synas. Knappt nån båttrafik alls utanför. Uppskattningsvis färre än tio båtar på hela kvällen. Jag kröp i säng ganska tidigt, och somnade relativt snabbt. Men jag vaknade bara några timmar senare av att det började klucka väldigt. Vinden hade vridit sig åt ÖNÖ, så jag hade vinden in från sidan lite oväntat. Mycket svag vind, för all del, men de små vågorna skapade ett kraftigt kluckande mot skrovet. Jag är tyvärr extremt lättväckt, så det blev en ganska orolig sömn, där jag vaknade många gånger av ljudet. Och sen vaknade jag, som väntat, av soluppgången, strax efter fem. Det har jag alltid gjort när jag inte sover i mörklagda rum. Jag minns tydligt scoutlägren i mellanstadieåldern, alltid i början av juni, när det blir ljust vid fyratiden. Jag sov inte mycket på de lägren... Morgonen bjöd på mulet väder och en ganska blöt omgivning. Jag hade inte sträckt upp presenningen perfekt, så det hade kommit en hel del regn in i sittbrunnen i alla fall. Jag käkade frukost, premiäranvände kemtoan och gjorde i ordning för avfärd. Jag noterade att det var en viss nivåskillnad i strandlinjen. Ca 30-35 cm lägre vatten än vid förtöjningen kvällen innan. Tror jag hörde fören knacka mot en sten lite lätt vid ett tillfälle. Första natten i naturhamn avklarad, och det var riktigt trevligt. Jag tog loss linorna i fören och drog mig ut med ankarlinan, fick upp ankaret och körde hundra meter ut för att få vind i seglen. Upp med båda seglen och iväg i riktning medsols runt Orust. Jag lämnar Borgilefjorden bakom mig En måttlig vind som ibland friskade till gav en bekväm slör norrut, och solen tittade fram mellan molnen då och då. Jag var rätt trött efter den dåliga nattsömnen, så det var skönt att jag kunde slappna av rätt mycket under några timmar. Nordväst om halvön Vindön, som utgör Orusts nordspets, fick jag styra österut och passerade under Nötesundsbron, som jag cyklat över många gånger på väg till och från Hunnebo. Min plan var fortfarande att ta mig så långt söderut som möjligt under dagen, för att vara nära Stenungsund. Plötsligt hade jag en annan, mindre segelbåt, nästan i häcken. En ensam man ombord satt och körde med utombordare. Det var en rejsig båt, som uppenbart var en kappseglingsbåt. Tyckte mig se att den hette Seascape 24. Mannen saktade ner intill mig och frågade om jag visste om det fanns en bensinstation i Svanesund. Nej, svarade jag, det visste jag inte, men att det finns minst en i Ljungskile, som ju är närmare än Svanesund. Jag föreslog att han kunde segla om bensinen inte räckte, men det hann han inte, svarade han. Jag tror han bestämde sig för Ljungskile, och gasade på igen. Tror han gjorde 8-10 knop, med vad som såg ut att vara en 4-5 hk fyrtaktare, för han försvann väldigt snabbt i grådasket framför mig. Jag kryssade mig ner mellan fastlandet och Orust, i tilltagande vind från SSV-SV. Ja, vilken den egentliga vindriktningen var den dagen vet jag inte, för jag antar att den höga terrängen runt om riktade om vinden så den gick parallellt med fjorden. Jag blev tröttare och tröttare, samtidigt som vinden ökade mer och mer och blev väldigt byig. Jag kände att jag inte orkade segla ner till Stenungsund den dagen, och jag såg inget lämpligt ställe att ligga för ankar, utan valde att gå in till Ljungskile för att ligga i gästhamn. Med mobilen letade jag upp telefonnummer till nån kontaktperson för gästhamnen, och fick tag på en man som berättade lite om var bryggan med gästplatser är. Fint, tänkte jag, och styrde in i viken, Ljungs Kile, som orten längst in fått sitt namn från. När jag kom en bit in såg jag en brygga med vimplar och ett par personer som höll på att förtöja en segelbåt som nyss kom in. Jag tog ner seglen, startade motorn, körde nära bryggan, och ropade och frågade om det var gästplatser och fick ett jakande svar. Glad och nöjd styrde jag bakom bryggan och in mellan bommarna på en vimpelprydd plats. Mannen jag nyss pratat med hjälpte till med att ta emot och hålla i fören medan jag gick ner för att hämta linor att förtöja med. Jag förtöjde i alla fyra hörn och gjorde i ordning båten. Tröttheten var vid det här laget nästan förlamande, och jag började undra om jag var på väg att bli sjuk. Solen kom fram allt mer och det blev varmt, även om det fortfarande blåste på. Jag var hungrig och ville också passa på att köpa lite färskvaror, så jag satte av på en halvannan kilometer lång promenad in till Ljungskile centrum. Beställde en pizza på restaurangen mitt i stan, och satte mig ute för att slappna av. När pizzan kom ville även en orädd kaja dela min måltid, men jag var för glupsk för att dela med mig. Den fick bara se på. Med pizzan och en kall dricka i magen gick jag över till Konsum-butiken för att köpa lite förnödenheter, och sen gick tillbaks till båten. På vägen gick jag förbi Ljungskile Båtklubbs stuga och läste på skyltarna vad som gällde för betalning. Där fanns ett anslag om priser och ett nummer att swisha till, som jag fotade av. Vid det här laget hade jag rejält ont i halsen, och var kallsvettig och trött, så nog var det en förkylning som hade fått fäste. Lyckornas gästhamn där jag låg för natten Kyrkan intill vägen Tillbaks i båten tyckte jag det var märkligt att gästplatserna låg så långt från de övriga bryggorna, så jag läste igen och igen vad jag kunde hitta på nätet. Till slut insåg jag att jag hamnat vid en brygga som tillhörde en annan gästhamn, så jag ringde kontaktnumret och fick veta att jag kunde betala i restaurangen där bryggan började. Jag gjorde så, och fick även information om bastu, dusch, tvättmaskin och toalett i det lilla huset intill. Jag gick ner i båten igen och kröp i säng, med feberfrossa och en hals som var så irriterad att det gjorde ont att svälja. Lyssnade på dokumentärer från SR via mobilen och somnade efter en stund, trots att det bara var sen eftermiddag. Vaknade några timmar senare, åt lite mer och gjorde mig i ordning för natten. Nästa morgon passade jag på att utnyttja den fina hygienlokalen som ingick i priset. Riktigt fräscht och fint. Tyvärr var jag inte så vaken när jag gick dit, så jag missade de tunga regnmolnen och när jag skulle gå därifrån ösregnade det. Och jag som hade lämnat ruffluckan öppen... Inga regnkläder hade jag på mig heller, så jag fick snällt vänta 5-10 minuter. Det var fuktigt i båten, men inte så farligt. Det hade väl regnat från “rätt” vinkel. Vinden var fortfarande från samma håll som dagen innan, och med ca nio sjömil söderut till Stenungsund, och en rejäl förkylning i kroppen, valde jag i stället att styra hemåt. Så jag kastade loss och gick för motor ut till öppna fjorden igen, och kunde sen slöra uppåt. Regnet kom och gick under färden norrut När jag närmade mig Brattön, som ligger vid nordöstra hörnet av Orust, började vinden komma mer från sydväst till väst och inte längre dämpas av hög terräng. Jag seglade på ut i Havstensfjorden, men avdriften var monumental, så jag tog mig knappt framåt i vindens riktning. I alla fall kändes det så då. När jag kollar GPS-spåret i efterhand ser det inte alls så illa ut, men så kan det vara. Efter ett slag, så jag var på väg söderut igen, passade jag på att ta ner seglen i partiellt lä bakom en mindre ö, och gick sen för motor resten av dagen. Ut från Nordströmmarna, på väg mot Skaftöbron Förutom vinande från vinden och det oupphörliga surrandet från utombordaren, så var det en stillsam och behaglig tur tillbaks samma väg som jag seglat dagen innan. När jag kom ut på Koljöfjorden fick vinden mer fritt spelrum, och det blev lite skumpigare. Jag hade fullt regnställ på mig, och även en klassisk sydväst. Mycket effektivt, och allt stänk från vågorna bara rann av, medan jag var torr och varm under regnkläderna. Efter nära tre timmars motorgång var jag framme vid Bälögat igen. Nu var det motström igen, men inte lika stark som förra gången, och några virvlar syntes inte till. Troligtvis dominerade vindeffekter över tidvatteneffekter denna dag. Jag fick vänta på linfärjan men kunde sen fortsätta i låg fart genom den vindlande vattenvägen ut mot Gullmarsfjorden. Såg mycket färre båtar den här gången. Ute i passagen som jag tror kallas Snäckedjupet stängde jag av motorn och rullade ut focken, eftersom jag hade vinden nästan i ryggen. Jag ville spara bensin så mycket som möjligt. Sen kom jag fram till Gullmarsfjorden, och då rullade jag in focken och drog igång motorn igen. Ute på Gullmarn låg vinden på rejält, och vågorna var inte så höga, men tvära, så det skvätte en hel del. Passerade Lysekil samtidigt som skonaren Ingo gick ut, och även, tror jag, Kvartsita. Efter Stångehuvud var det dags att styra mer norrut, och då fick jag vågorna mer in från sidan. Än så länge var de inte så höga, men inom kort ökade våghöjden rejält. Den dryga sjömilen innan jag kom i sjölä bakom Stora Kornö var brutal, och båten kastades omkring av vågorna. Det kändes som om jag när som helst skulle kunna kastas ur båten, så ena handen höll stenhårt i båten för att hålla mig kvar. Bakom Kornöarna var det som sagt sjölä, och mycket lugnare. Nu var det bara sista sträckan från Lilla Kornö till sjölä bakom Bohus-Malmön kvar, och jag gav mig ut. Våghöjden växte och växte, och de korta och branta vågorna var ännu värre än de jag nyss passerat genom, så jag bestämde mig direkt för att vända och gå in i hamnen på Lilla Kornö. Väl där var havet platt, men vinden hade fortfarande grepp, så det var knivigt att manövrera. Utan bra med fart faller fören av från vinden direkt, så jag backade mig runt inne i hamnen. Tyvärr har de förtöjningsbojar en bit ut från bryggan, som jag inte kunde ta mig igenom på nåt enkelt sätt. Jag förtöjde temporärt vid en av dem för att kunna gå ner och hämta förtöjningslinor. Under tiden kom två män från en båt på andra sidan hamnbassängen för att hjälpa till. Med deras assistans kom jag snart in och låg förtöjd långsides. Eftersom det skulle blåsa lika mycket i över ett dygn framöver, och från samma håll, räknade jag med att få ligga kvar till nästnästa morgon. Förkylningen rasade ännu i kroppen, så det var skönt med påtvingad vila. Jag hade dessutom gott om mat och dryck, och närmast obegränsad laddning av mobilen via solpanelen och batteriet. Lördagkvällen var lugn och jag somnade tidigt. Det blev en fin eftermiddag i hamnen på Lilla Kornö Söndagen bjöd på strålande solsken mellan vita molntussar, även om vinden var oförändrat hård från samma riktning. Efter en långsam morgon med frukost och lite vila samlade jag ihop krafter nog för att gå på en liten utflykt på ön. Jag gick in till “byn” och sen söderut på en stig som vek av västerut mellan de kala granitkullarna och ledde fram till ett öppet område med nakna klipphällar blandade med klapperfält, gräs, buskar och ljung. Geologen i mig fann en stunds njutning i att leta efter långväga stenar. Sen blickade jag ut över det vilda havet, med vågor som kastade upp skumkaskader när de träffade land. Orken tröt och jag vandrade tillbaks till båten. Ett vredgat hav, även om det inte framgår så tydligt på bilden Så bohuslänskt det kan bli Sten från halva Sverige Kargt och lummigt på samma gång Lilla Kornös hamn Jag passade på att fylla resten av bensinen från dunk till huvudtanken, så den var så full som möjligt inför de sista tre timmarna motorgång hem. Prognosen för måndagen sa snabbt avtagande vind och ett omslag från sydväst till nordväst, med närmast vindstilla däremellan. Det talade för en mycket snabbt sjunkande våghöjd. Jag bestämde mig för en avfärd runt klockan tio nästa dag. Med en kurrande mage tyckte jag det var dags för mat, och eftersom jag var lite piggare hade lite av aptiten återvänt. Det var dags att inviga spritköket. Jag fyllde en medhavd kastrull med vatten och hällde i tortellini. I med rödsprit i brännaren och sen tände jag på. Eftersom kastrullen inte passade i hakarna i spritköket tog jag ett av kökets lock/stekpannor och satte i och ställde kastrullen på. Ungefär tjugo minuter senare var maten klar och jag njöt av den varma maten, för även om det inte var kallt, så hade jag lite feber och var frusen. När jag vände av locket från spritköket var det kolsvart och matt som siden under. Så enormt mycket hade det sotat! Äntligen varm mat! Resten av kvällen gick åt till att städa i båten och förbereda inför morgondagens avfärd. Jag passade också på att kolla på fyrarna i närområdet, ty jag har alltid haft en böjelse för kulörta lyktor, och även den eviga lågan på Preemraff (eller Scanraff som det nog alltid kommer att heta för mig). När jag var barn gick det att se lågan från takfönstret hemma i Hunnebo, men sen byggdes det hus som skymde sikten. Det kändes som att återse en gammal bekant. Den eviga lågan på Preemraff Kvällning Snart läggdags Måndagsmorgonen var lugn och stilla, och för första gången under båtsemestern var det inte nåt kluckande på morgonen. Vattnet var så platt i hamnen att det inte fanns några vågor som kunde klucka. Efter en stärkande frukost gick jag över till “byn” igen och till den östligaste delen där hygienanläggningen låg. Inte för att jag hade ärende dit, men jag hade tid att slå ihjäl och det var intressant att gå mellan husen på den smala, vindlande stigen. Jag är för all del uppväxt i ett bohuslänskt samhälle, men inte ett fullt så stereotypiskt bohuslänskt som “byn” på Lilla Kornö. Nästan som en målning av Peter Engberg. Timman var slagen. Jag drog iland förtöjningslinorna och ångade ut på böljorna blå. Våghöjden var fortfarande runt metern, men våglängden säkert den dubbla jämfört med lördagen, så det var mer dyning än brytande våg, och helt odramatiskt. På ett skär i öster låg en säl och trivdes i solen, mellan skarvar och trutar. Från sydöst kom ett passagerarfartyg i ångbåtsstil ikapp med förhållandevis hög fart, passerade och saktade ner för passagen utanför hamnen på Bohus-Malmön, varefter den försvann ur sikte bakom land i hög fart. När jag nådde nordöstspetsen på Bohus-Malmön drog jag upp seglen och försökte få lite fart, men vinden var nästan obefintlig, och farten genom vattnet inte mycket mer än en halv knop. Motorn fick tjänstgöra en stund till. Kontrasten mot de senaste dagarnas blåsväder var påtaglig Snart hemma igen Bortåt Kungshamn ökade vinden, men tyvärr från exakt det håll jag färdades, så det var inte aktuellt att segla, eftersom jag hade en tid att passa. Genom “Tyssunn” och sen norrut efter Guleskärskajen. Inte många båtar ute, trots det vackra vädret, men det var ju en måndag efter normala semestertider förstås. När jag kom ur den allra smalaste delen och ut i den mer öppna delen utanför Väjern kom vinden från lämpligt håll, så jag rullade ut focken och fick en knop till gratis. Ett par minuter senare var vinden rakt på nosen igen, så focken fick åter slinga sig runt förstaget. Jag var ändå framme vid Sotekanalen där segelförbud råder, så lika gott det. Sotekanalen är verkligen en av de vackraste platserna jag känner till. Inte heller denna gång blev jag besviken. Solbelysta strandängar, glittrande vatten, betande boskap, och så den vidunderliga stillheten. Bron öppnade sig snabbt och jag kunde glida igenom nästan utan att sakta in. Strax innan norra änden av kanalen mötte jag en gigantisk katamaran från Nederländerna, med bara ett ungt par synligt ombord. Vilken semesterbåt! Ute ur kanalen fick focken tjänstgöra en sista gång på resan, och farten ökade med halvannan knop den sista sträckan bort till hemmahamnen. Väl där var det bara att styra in och lägga fast allt. Det var mycket att lyfta ur, för naturligtvis hade jag tagit med en hel del jag aldrig använde. Till sist var det bara det jobbigaste kvar. Kemtoan. Tömde den i en toalett och fick spola många gånger med duschslang i den för att få den ren. Ändå helt klart värt besväret att vara oberoende av hamntoaletter. Jag skulle tro att tanken på runt 20 liter räcker i ett par veckor för mig som ensam användare, men luktmässigt kanske det inte fungerar fullt så länge. När allt var klart packade jag ihop och satte mig på en buss tillbaks till Göteborg. I skrivande stund, fem dagar efter hemkomst, är jag fortfarande förkyld, snörvlar och hostar. Jag har räknat ut seglad sträcka och tid, samt snitt för alla dagar, och sen räknat samman för alla fyra etapper. Samma sak för all tid för motor. Dag 1, torsdag 17 aug Seglad tid: 5 tim 38 min Seglad sträcka: 21.02 nm Seglad snittfart: 3.7 kn Motortid: 2 tim 54 min Motorsträcka: 10.22 nm Motorsnittfart: 3.5 kn Dag 2, fredag 18 aug Seglad tid: 5 tim 14 min Seglad sträcka: 18.08 nm Seglad snittfart: 3.5 kn Motortid: 0 tim 13 min Motorsträcka: 0.54 nm Motorsnittfart: 2.5 kn Dag 3, lördag 19 aug Seglad tid: 2 tim 40 min Seglad sträcka: 9.15 nm Seglad snittfart: 3.4 kn Motortid: 5 tim 39 min Motorsträcka: 21.17 nm Motorsnittfart: 3.7 kn Dag 5, måndag 21 aug Seglad tid: 0 tim 15 min Seglad sträcka: 0.42 nm Seglad snittfart: 1.7 kn Motortid: 2 tim 59 min Motorsträcka: 12.52 nm Motorsnittfart: 4.2 kn Totalt Seglad tid: 13 tim 47 min Seglad sträcka: 48.67 nm Seglad snittfart: 3.5 kn Motortid: 11 tim 45 min Motorsträcka: 44.45 nm Motorsnittfart: 3.8 kn Sammanfattningsvis var det en på många sätt härlig båtsemester. Men den hårda vinden och vågorna ställde till det, liksom förkylningen som hade otroligt dålig tajming. Några lärdomar. En är att jag sover dåligt i båten. Förhoppningsvis blir det bättre när jag är ute längre och blir mer van vid det. En annan är att jag tycker det är rätt tråkigt att vara ensam. Under själva seglingen går det bra, även om jag gärna har sällskap då också, men i hamn under morgon och kväll, då saknar jag verkligen nån att prata med och dela upplevelsen med. Nu går säsongen mot sitt slut, även om jag räknar med segling åtminstone september ut. Nästa år hoppas jag kunna komma iväg på en treveckorstur. Förmodligen då i juni. Vi får se. Men kul ska det bli!
  2. 5 poäng
    När det gäller orsaken till missfärgningen tror jag absolut på förklaringen med icke uthärdat styren. Det blir precis så, och kan bli så även på vita båtar. På min (som är en helt annan båt) hade jag detta - började gulna markant på vissa områden av samma anledning som TS fått förklarat för sig. Men inte riktigt lika snabbt som för TS. Felet är ett solklart tillverkningsfel, men det är ju heller inget som tvistas om. Bra. Att slipa ner översta lagret (grov rubbing eller som nämnts - i värsta fall våtslipa) fungerar, men det tär på gelcoattjockleken. På min har det inte kommit tillbaka, men så gjordes heller inte denna "uppfräschning" förrän efter 6-7 år. På TS båt skulle jag också vara tveksam till att det stannat av ännu. Jag skulle nog accepterat föreslagen åtgärd, men enbart i kombination med en förlängd garanti (skriftlig, givetvis) på dels gelcoatmissfärgning till ytterligare +5 år, samt som kompensation för det minskade värdet på båten något ytterligare. Som "något ytterligare" kanske någon form av utrustning, fria servicar eller varför inte en förlängd garanti på hela båten på ytterligare +5 år. Om man inte går med på detta får du diskutera skrovbyte. Observera att det är den ÅF du köpt den av som är din motpart, sedan är det upp till dem att kräva ersättning uppåt i sin tur. Dvs bara för att generalagent kör en tuff attityd mot sin ÅF innebär det inte att du per automatik måste acceptera det. Det är tråkigt när sådant här händer och fullt kompenserad är svårt att bli. Med föreslagen åtgärd kommer båtens gelcoatlivslängd och möjlighet till framtida uppfräschningspoleringar ha begränsats kraftigt. Du kan knappast få igenom att kräva en ny båt, men du skall i vart fall kompenseras för denna försämring.
  3. 4 poäng
    Nu sätter jag på popcornen! Aversion mot elverk handlar bara om den svenska avundsjukan, eller hur var det...? Kan bli en bra kväll...
  4. 4 poäng
    Ljungbergarn, När du skriver "Båtfolket", menar du då en mindre grupp med berusad båtkörning som hobby och som kallar sig för "Båtfolket", eller menar du kollektivet "båtfolket", dvs alla som hyfsat regelbundet använder fritidsbåtar för rekreation och personlig transport? Om det handlar om det senare, så är du verkligen på fyllan, för jag ingår i det kollektivet, och är helnykterist som tycker att framförande av fordon, oavsett typ och plats, enbart ska ske i nyktert tillstånd. Och jag anser att till och med 0.2 promille är en mild berusning. Som nykter i sällskap med andra ser jag beteendeförändringar hos de omkring mig redan vid mycket måttliga intag, sannolikt motsvarande 0.1-0.2 promille. Nu tror jag inte att gränsen 0.2 är för hög, för det handlar naturligtvis om alkomätarnas begränsningar också, så den är rimlig. Det skulle vara intressant att formulera om alla dina argument i tråden för nåt helt annat syfte (t ex att ta bort obligatorisk fordonsbesiktning), så även du själv ser det orimliga, för att du ska kunna se hur andra uppfattar dig och din argumentation här. För vad vi andra (och jag tror mig tala för majoriteten i det här fallet) ser är en rabiat, konspirationsteoretisk, fabulerande tokstolle som inte inser hur självstjälpande han är.
  5. 3 poäng
    Nu har du reklamerat båten och det är otvistig på det viset att det är ett fel som fabrikanten tagit på sig. Så långt är allt frid och fröjd. Nu kommer själva stötestenen, dvs tyckandet. Vi konsumenter tycker väldigt mycket och det är tyvärr så att detta tyckandet vanligtvis inte riktigt går stick i stäv med vad som gäller rent rättsligt. Om nu leverantören föreslår ett åtgärdspaket i ditt fall våtslipning med efterföljande behandling så är det det som gäller. Underförstått har leverantören "goda" erfarenheter av detta. Det som jag tycker du ska göra är att kräva förlängd garanti på skrovet och redan från början avtala om vad som händer om problemet kommer tillbaks. Om han inte är villig anser jag att du har skäl att inleda en diskussion om annan åtgärd.. Tråkigt är det oavsett. Lycka till nu.. Mvh // Shas
  6. 3 poäng
    Jo - visst är det rundgång i ämnet och de svar som skrivs. Orsaken är att det inte hänt mycket nytt i ämnet på sju år, ändå finns det ju en liten grupp som tycker att detta är det värsta som hänt båtsverige, medan en annan grupp inte håller med och tjafsar emot. Att inte alla orkar läsa detta har jag respekt och förståelse för. Vad jag INTE förstår däremot är att om någon nu tycker att ämnet är så fruktansvärt ointressant - varför går denna någon in och läser och skriver inlägg i ämnet?
  7. 3 poäng
    Mina herrar! (...hmm, fakta eller alternativ??) Det finns omedelbar bot på era problem, en väldigt enkel tvåstegsraket: 1. Sluta läsa tråden. 2. Låt bli att göra inlägg i tråden. Jag lovar, det funkar jag har själv testat metoden massor med gånger! Ni kommer att bli förvånade över hur lätt det är och hur bra det går!! Lycka till!
  8. 3 poäng
    Nu skriver jag här mot bättre vetande och egentligen borde jag inte ge dig tips. @Ljungbergaren: Du har missförstått hela grejen! De som tycker att lagen är bra eller åtminstone acceptabel behöver inte bevisa någonting. Varför ska de det? Lagen finns och tillämpas redan. Det är DU som vill förändra eller ta bort lagen som måste ha logiska argument. Det är DU som vill förändra som måste ha bevis. Det är DU som måste få stöd och gehör för dina synpunkter, särskilt på sidor som MG. och det tycker jag uppriktigt verkar gå så där.
  9. 3 poäng
    Jag tycker att det är beundranvärt med alla er som tålmodigt försöker föra ett logiskt resonemang kring 0,2 lagen med Ljungbergarn, stå på er!! Men det finns ett ordspråk: "never argue with stupid people. they will drag you down to their level and beat you with experience"
  10. 3 poäng
    Igen. Vilka fakta är det du pratar om..? Ola - dina försök till förolämpningar biter inte på mig, det enda de gör att du framställer dig själv som en fåntratt, vilket iofs inte är mitt problem.
  11. 2 poäng
    Om man har kopparrör hela vägen från tank till motor, blir det inte problem på sikt eftersom motorn rör sig? Utmattning av materialet, glappande kopplingar etc. Jag skulle sätta en bit gummislang nära motorn för att ta upp vibrationer.
  12. 2 poäng
    Jag har varit scoutledare i många år. Vi hade ett 20-tal Canadensare. En del av dem renoverade Smoegen och jag en vinter, plus att vi monterade några nya. En av de andra scoutledarna tillsammans med sin bror (som var delägare i ett plastbåtsvarv) sprutade upp skrov och däck/inredning - till de nya canadesarna. Bara förslaget att skänka en 9-meters segelbåt, som ingen vill ha, och som dessutom strippats på allt värdefullt, till en scoutkår, ser jag som en förolämpning mot de som ideelt jobbar med våra ungdomar.
  13. 2 poäng
    Jag förstår inte på vilket sätt motorns behov av förbränningsluft kan ha med vevhusventilationen att göra och skicka upp oljestickan. Men, men, man lär så länge man lever. Volvo Penta anger att tillförseln av förbränningsluft till en dieselmotor behöver vara 1,9 cm² x motorns effekt i kW. För en bensinmotor är motsvarande siffra 1,38 cm². Detta ger att en AD41 behöver ha ungefär 279 cm² area för tillförsel av förbränningsluft. Dina 3 st 100 mm slangar ger totalt cirka 236 cm². För ventilation behövs 2 x 1,65 x motorns effekt i kW vilket ger 243 cm² för tilluft och 243 cm² för frånluft. Omräknat i slang med Ø100 mm skulle det behövas 6 st. Totalt skulle alltså AD41 behöva 765 cm² eller 10 st slang med Ø100 mm. Observera att ovanstående är under optimala förhållanden. Om inte Din AD41 får den mängden luft kan jag trösta Dig med att Du är inte ensam. Långt, långt därifrån. Jag har sett flertalet originalmonterade varvsbyggen som inte når upp till dessa siffror. Om Du misstänker att lufttillförseln är dålig kan Du prova med att öppna motorluckan vid fullt effektuttag.
  14. 2 poäng
    Det finns ju ingen anledning att käfta. Det är inget fel att hålla efter sina saker även om inte jag skulle vilja lägga så mycket tid på det. Vaxa ett par tre gånger på en säsong lär inte slita ut gelcoaten, men... Det enda som framkommit - som skulle kunna vara orsak till färgförändringarna - förutom styrenet är väl då vaxet. Tjocka lager med vax kan ju få färgen att se annorlunda ut. Bästa rådet är att reklamera och låta säljaren åtgärda felet samt att få förlängd garanti. Mackey
  15. 2 poäng
    Om vi fortsätter med jämförelsen bilar - hade du haft en bil som kostade 700.000 kr för 2,5 år sedan och som fått problem med lacken - tror du att du fått en ny bil då..? Det tror inte jag.
  16. 2 poäng
    Då får väl lantbrukarna/skogsbrukarna börja frakta sitt spannmål/timmer i ett båtskrov på ett efterfordon.
  17. 2 poäng
    Det finns nog mycket i våra båtar som egentligen inte är godkänt. Mest suspekta anordningar och lösningar brukar jag, av någon anledning, hitta i de båtar jag köpt av personer som gärna talade om att de verkligen var duktiga...
  18. 2 poäng
    Seglat 42' ketch i runt 20 år nu. Ca 40 % som ensamseglare. Ketchen ger en mindre segelytor att handskas med och är därmed (enligt min mening) en bättre lösning för en nybörgare. Mera segel att hanskas med, visst, men även mera alternativ när det friskar i... Rasmusen är ju en trevlig båt. Tar sjön mjukare än de flesta, seglar väl så fort vinden öppnar sig men Akilleshälen är ju som här konstaterat kryssegenskaperna. Fattar bara inte att man inte accepterar fakta. Vill man ha en relativt grundgående långkölad båt som går genom krabb sjö som Rasmusen så blir hon inte en havets vinthund på kryssen. Starta motorn och motorsegla med 1200-1400 varv och ta vinden med 28-30 grader apparent och du går snabbare och högre än alla "dummis" som inte fattat vad en motorseglare ger dig rätt till. Hade en havets vinthund före min nuvarande båt. Hon kryssade med bästa VMG vid 28 gader apparent och jag njöt men besättningen/familjen gjorde det inte. Bytte till en Aphrodite 42 och njuter av stabilitet, uteblivna smällar och hennes sätt att ta grov sjö. Allt sådant som Rasmusen ger. Tycker att Gaidin fattat galoppen
  19. 2 poäng
    Tänkte flika in med lite motivation. Så länge du har någon väldigt kunnig med dig då du synar båten, eller får en besiktning utförd av någon du uppfattar som kompetent, så elimineras några av de allvarligaste riskerna relaterade till din bristande erfarenhet. Min första båt, bortsett från en plasteka, var en 53 fots segelbåt. Det tog ett tag att smälta, och visst fanns där rädsla inblandat under det första året. Ägnade det åt att få henne i seglingsbart skick igen, då hon stått ett par år på land. När jag så småningom hade lärt känna henne genom diverse arbeten och många timmar ombord, sjösattes hon i våras. Tiden sedan affären genomfördes har varit den mest lärorika, utmanande, kostsamma men även lyckliga som jag upplevt. Det är en livsstil att äga en så stor båt. Motgångarna i form av problem som dyker upp, vilka man ej kände till vid köpet, får man se som tillfällen. Tillfällen att lära sig den delen av skeppet. Både för att kunna åtgärda det igen om så krävs, samt för att veta att det är ordentligt gjort, samt för att stärka ens relation till båten. Frihetskänslan i att ha en båt stor som en flytande sommarstuga. Väldigt behaglig. Livskvalitet. Så många möjligheter. Själva båtkörandet är inga problem, det är bara att öva mycket. Sitter snart i ryggmärgen. Hoppas du finner rätt skuta!
  20. 2 poäng
    Hej på er! Bakgrund Jag är en yngre förmåga som tidigare i somras köpte mig en segelbåt efter mycket seglande på annat håll. Det hela skedde av en slump, då min kollega uppmärksammade mig på båten, som var av hyfsad storlek, och för ett mer än rimligt pris. Ett meddelande och två telefonsamtal senare blev det en kvällstur upp till Sundsvall från Gävle, och efter några timmar var man nu ägare av den här: Båten sjösattes, höll tätt, och mastades på. Motor servades, och gick igång utan några större fel. Många nyfikna gubbar följde vårt lilla äventyr, då båten stått på land i fem år enligt hamnkaptenen. Hemfärden vart mer än dramatisk, då vi hade kanske 7 motorhaverier, från igensatt dieseltank till att generatorn lossnade till följd av att en rostfri M12 bult gick av... Nedan syns vår temporära fullösning av dieseltank. Nåväl, väl hemma började jag skriva en lista, som blev väldigt lång.. Nu har jag kommit en bit på vägen, och här kommer jag dokumentera det jag gör. Att göra: Ta bort teakdäck och täta översta lagret plast. Plocka bort rutten balsa, ersätta och plasta igen. Dra om all el ombord, fixa landström. Göra ren dieseltank, byta genomföring. Fixa genomföring för tömning av septitank. Montera elkvarn på toaletten. Lägga korkdäck Byta ut avstängningsventiler till skrovgenomföringar. (Skjutventil -> Kulventil) Dra in gasol, byta ut spritkök, konvertera värmare. Montera skotskena till försegel. Ordna navigationssystem med skärm. Med mera.. Det finns helt klart saker att göra! Ha de'!
  21. 2 poäng
    Kan meddela att epoxitanken funkat strålande första sommaren. Ingen lukt, och skitmycket volym ;-)
  22. 2 poäng
    Jag har ett komplicerat förhållande till härdlack. Det blir starkt och tåligt men en jädra massa jobb om det blir skador. Bord och delar som man enkelt kan ta hem kör jag vanlig lack på. En lätt slipning och ett lager lack under vinter och det blir som nytt. Skador under säsong lagas direkt med lack och snyggas till på vintern. Ska man få bort solskador måste man få det trärent och man kan ev betsa. Men det är extra svårt med bets om ytan varit härdlackad.
  23. 2 poäng
    Installerade en Ebersprakare i våras, det stod ingenting i manualen om detta. Min skorsten sitter på däck. Varför skulle det bli kondens i slangen?
  24. 2 poäng
  25. 2 poäng
    En gammal NMT450-antenn kan fungera bra. Teoretiskt skall antennsladdstumpen vara c:a 16 cm för 50 ohms impedans om det inte sitter någon förlängningsspole eller annan anpassning på kretskortet. Större nytta än att förlänga den på plats kan vara att flytta iväg den. Förlängningen måste i så fall ske med en koaxkabel på 50 ohm (t ex RG58) som löds in mellan antennsladdsanslutningen och kortets jordplan (med så korta anslutningar som möjligt). I änden på den kan du sedan göra en dipolantenn: Skala av så du får c:a 16cm fri innerledare och kräng bak skärmen över isoleringen så dess insida blir utsida. Det blir det andra "benet" på dipolen. Ett större problem brukar annars vara antennen i andra änden, handsändaren, som är en riktig kompromiss. --------------------- Men det allra största är frekvensbandet och kvaliteten på radiodelarna/principen som brukar användas, även innanför de allra finaste skal och märken (kommer till det nedan). Det finns otroligt mycket slaskskräp som sänder på 433MHz, och alla dessa SRD (Short Range Devices) har dessutom sekundärstatus på bandet - som är ett internationellt amatörradioband. i Sverige får radioamatörerna dessutom sända med kW på den frekvensen (utomlands ibland ännu mer), dessutom med prio. Radioöverföringsprincipen på 433-fjärrar är ofta en simpel form av bärvågsnyckling och mottagarna är inte sällan breda som ladugårdsväggar, eftersom sändarna inte är kristallstyrda utan kan driva i frekvens (styrs istället av billig s.k. SAW-filterteknik). Allt detta ger ett störningskänsligt system som visserligen fungerar bra i labb men sämre i verkligheten. 433 MHz och väldigt simpla radiodelar har jag hittat t.o.m. i byggkransstyrningar hos entreprenörer (PEAB), och mycket riktigt hade det hänt en del incidenter. På ett bygge visade sig t ex grannkranen, som hade en helt annan frekvens och radio, dock aldrig upplevt problem. Reklamation till leverantören ledde bara till att de bytte 433-enheten mot en annan likadan och var helt oförstående. "Vi har sålt många sådana och har aaaaldrig hört någon som har problem med radion". "Men vi har haft glappkontakt i några fjärrlådor, som vi tror var lödfel". Jaha... Kan nämna att nu även Göta kanal - mot bättre vetande och trots att de fick en hint om vad som väntade om de köpte 433MHz-skräp - ändå har satsat på dessa leksaker för att styra slussara ! Jag visade för ett par år sedan vid en provinstallation hur jag genom ett enda tryck på min sändarknapp på amatörradion kunde släcka ner hela Sjötorps slusstyrning många slussar bort (helt lagligt) samt hur otroligt lätt det var att med en störig elektronikgrunka i en passerande båt (varför inte en MPPT-regulator ?) blockera fjärrkontrollerna och orsaka nödstopp. När vi åkte kanalen i somras upplevde vi flera gånger att slussvaktarna hade problem. På fråga svarade de att en av de värsta störmomenten i jobbet är de opålitliga fjärrkontrollerna som hela tiden krånglar slumpmässigt och kräver omstart. Flera påtalade det helt enkelt som ett arbetsmiljöproblem. Jag tittade lite närmare på vad de nu hade satsat på och installerat och - mycket riktigt - de hade ändå satsat på skräpet på 433MHz, som dömts ut av experter. Säkert för att det var billigare och säljföretaget (kanske samma som säljer fjärr till byggentreprenadsidan) bedyrat att det skulle funka. Säljare som säkert inte hade en aning om radiokommunikation. Till saken hör att dessa fjärrkontroller som har sekundärstatus på 433 inte får användas till säkerhetskritiska applikationer utan minst hängslen och livremmar. Men genom att införa nödstopp när signalen störs ut anser man sig klara den lagliga biten. Men inte blir det smidigare för den stackars användaren med en massa nödstoppningar.... Det man skall titta efter om man skall byta/köpa nytt är något som går på 868MHz eller kanske ännu högre. Dels kräver frekvensen mer riktiga radiodelar som därmed också är bättre på att sålla ut störningar och har överförings/modulationsprinciper som är mer tåliga. Dessutom avtar energin i skräp från switchande elektronik (som LED-lampor, MPPT-regulatorer m.m.) rejält ju högre frekvensen blir. Så står det 868 MHz (eller högre) är det ett enkelt sätt för den även inte så radiokunnige att kolla prylen, då det för med sig en del annat bra rent tekniskt (Btw - det är över 10 år sedan VAG-koncernen lämnade 433MHz för sina fjärrkontroller till bilar på nästan alla modeller. Det finns en anledning....)
  26. 2 poäng
    En liten uppdatering: Seglade tre dar i sträck i förra veckan (har äntligen tagit mig ända fram till blivande hemmahamnen!) Första 24h medicinerade jag mig mot sjösjukan med Postafen, men testade att lämna bort pillren efterhand. Lite illamående märkte jag av första dagen utan, men inget jag inte tålde. Hade faktiskt tillochmed aptit så det räckte till mer matlagning än smörgåsar! Både kantarell-och-korvgryta och smörstekt siklöja kom ur grytorna. Receptet jag följer är regelbundna måltider, nåt smått att knapra på som mellanmål, samt intagandet av små mängder vätska under resan. Nu har jag dessutom spenderat två kvällar i rad nere bredvid motorn med diverse småfix och inte märkt av något alls. Har alltså stora förhoppningar om att inte behöva fundera mer på sjösjuka för denna säsong! Däremot har jag plötsligt och oförklarligt börjat lida av åksjuka i bil, och det också på förarplatsen!
  27. 2 poäng
    Vad händer i bilen om du bara kör returluft? Det immar igen, eller hur? Kall luft har en lägre rel. luftfuktighet, när man värmer den så minskar luftfuktigheten = torrare. Luften kan ta upp fukt i ruffen som leds ut. Det finns inte en fastighet idag där man använder returluften!
  28. 2 poäng
    Trollingfiskarna säger att det inte är något problem. Fast de tycker ju inte det är något problem att ena dagen fiska på ett ställe och sen ägna hela natten till att åka till nästa. Här är naturligtvis den optimala lösningen. Behöver ingen ramp, en någorlunda hygglig strand går bra. Tänk att köra ut på sjön och sedan upp på en liten bergknalle som sticker upp lite ur sjön! OBS soldäcket!
  29. 2 poäng
    Klok sammanfattning. Rätt använt är elverk en bra grej. Det är inte elverken som är problemet, det är som alltid, dumt folk.
  30. 2 poäng
    Väldigt kaffe-OT nu, men jag kör kokkaffe i vissel-Johanna på båten. Sjukt gott! Men jag har ju också valt en annan väg än de med elverks-behov, och det är att istället minska elbehovet, och det lilla behov jag har kan jag försörja med generatorn på motorn under den motorgång som ibland blir ändå och de solpanelerna som finns på båten. Vad gäller el-verk så är det ju så att om man behöver ett sådant av olika skäl får man inte missa den detaljen att det bullrar, ryker och luktar, och även om man själv tycker att det är OK att stå ut med det för att få ström så kanske båtgrannarna inte uppskattar det lika mycket. Jag misstänker också att det gör ont att få ett varmt elverk uppkört i röven på tvären i naturhamnen av en irriterad båtgranne, kanske skall det också vägas in som nackdel? Hursom. Har förstått att några på forumet har ett elverk installerat i motorrummet som de använder under årets mörka månader, och såklart blir det en helt annan grej då än om man - som de flesta andra - släpar upp ett billigt luftkylt elverk på en klippa eller ställer det på badbryggan i naturhamnen.
  31. 2 poäng
    Jag tror inte det, iallafall inte för egen del. Jag har faktiskt ett elverk liggandes i garaget, litet service och så är det klart att säljas, scouterna hemmavid har visat intresse.... Vi har väl olika åsikter om det där med miljön, jag har skrivit det i alla trådarna som handlar om elverk innan. En fin sommarkväll 2015. Ett ständigt brummande hörs från båten framför, det överröstar måsarnas skrik. Det rinner även ut något jag uppfattar som kylvatten ur båten. Samt en påtaglig lukt, det luktar "Mc Donalds". Detta är på Kalvö i norra Bohuslän, på Kalvö finns det inge hamburgerrestauranger, där finns i princip ingenting. Det är därför vi och några andra sökt oss dit. Jag ber vänligt besättningen att stänga av motorn, men det går inte, föresten är det inte motorn som går, det är elverket, och vi måste ha ström till fritösen.. Om det gäller elverk, musik, lösspringande hundar, barn som surrar runt i gummibåtar... Så gäller det att visa respekt till sin nästa. Använd elverk, fritera pommes, men gör det på ett sådant sätt att ingen annan störs! Men dessvärre är det där brummandet från små förbränningsmotorer ganska svårt att isolera bort, och det gäller ju sällan fem minuters brummande heller, snarare fem timmar. Och som jag skrev tidigare, du blir inte populär när du kör ditt elverk, det som överröstar elverkets brummande är båtgrannarnas protester, och det är sällan snälla och vänliga ord som är anpassade till någon värdegrund. Sedan kan jag personligen tycka att det är skönt att kunna vara självförsörjande på el ombord, utan att omvandla fossila bränslen till elkraft, det är en sport att kunna anpassa elbehovet efter förutsättningarna, det är ingen som helst sport att koppla en landströmskabel det första man gör i en gästhamn, eller dra igång ett elverk, tycker iallafall jag.
  32. 2 poäng
    Nu har det gått drygt två år sedan Bboatb startade tråden. Jag är övertygad om att Bboatb fortfarande står utan båt, då trådstarten genomsyrades av mentaliteten "jag ska köpa min feta drömbåt, men jag har 200.000:- så jag får hoppas på 80% rabatt". Tips till TS har du säg 200.000:-, sikta på något som läggs ut till max 275.000:-, inte 900.000:-
  33. 2 poäng
    Måste erkänna att det är rätt kul när man lär sig något man redan vet.. =) Jankens beskrivning av slaget med långkölad båt är nämligen helt på pricken, och så seglar jag och har alltid gjort.. Detta beror nog mycket på att det lilla jag kan om segling har jag mest lärt mig ombord på bohusjullar med spririgg.. Även om jag på mina kölbåtar inte behövt bräcka med focken så är tekniken densamma.. Misstänker att det skulle se mycket lustigt om jag skulle ge mig på att kryssa något snabbgående med fenköl ( i vart fall till en början) .... Just nu sitter jag ombord i en tung långkölad skapelse som för mig är helt naturlig att segla men jag ler väldigt igenkännande åt Jankens beskrivning. Och känner mig lite nöjd att jag nu kan förklara i ord det jag egentligen redan visste men kanske aldrig så noga tänkt över? Härligt när ett forum kan delge en sådana här Aha upplevelser..... Fair Winds Stefan
  34. 2 poäng
    Nästan alla sakförsäkringar är s k fullvärdesförsäkringar. D v s att försäkringsvärdet är vad saken är värd i det ögonblick skadan inträffar. Premien är beräknad utifrån samma princip. När du anger värdet på båten så kan du frestas att "salta", men det värdet är mest för att beräkna premien. Det faktiska värdet på saken beräknas i händelse av skada. Just för en båt är det ju så att dina segel kan vara splitter nya men båten gammal vilket är intressant när du får en skada på seglen. Däremot är det inte vad likadana båtar säljs för på "blocket" som avgör utan vad det skulle kosta dig att återanskaffa en likvärdig båt med likvärdig utrustning vid en totalskada. Du ska därför ange ett sammanlagt värde på din båt + utrustning som försäkringsvärde till bolaget. Ändra det om grejorna börjar bli gamla och/eller om du nyinvesterar. Jag har en Omega 28 från -82 som man kan få, sämre utrustad i halvbra skick, för 50 tkr. Men jag har en YGM 10 från -95 i stället för den gamla YSB 8 som var original, ett splitter nytt laminatstorsegel, ny autopilot, ny spis, sprillans solpanel på Noaställning mm. Vid en totalförlust ska jag alltså kunna återanskaffa en likvärdig båt i hyfsat skick med motsvarande utrustning i motsvarande skick. Om jag råkar ut för en totalskada så räcker det inte att säga att jag hade nya fina grejor på båten. Jag ska kunna styrka det med kvitto eller annan handling. Fotografier brukar funka. Om jag inte kan styrka att jag har dom kommer försäkringsbolaget att utgå från att jag hade en Omega 28 från 1982 i ordinärt skick. Oavsett vad jag har uppgett för värde. (Betalat premie för) och någon premie får jag inte tillbaks. Det är nämligen mitt ansvar att se till att det angivna värdet motsvarar objektet. Betänk att de flesta, jag tror alla, försäkringsbolag INTE ersätter tillbehör som tillhör objekt som kan och bör ha egen försäkring genom hemförsäkringen. En båt ingår ju inte i din hemförsäkring (Om du inte har en separat tilläggsförsäkring) vilket innebär att dina segel, din utombordare, din plotter mm inte ersätts från hemförsäkringen om de stjäls ur ditt garage eller förråd. Oj vad många diskussioner jag hade när jag jobbade som skadehandläggare med folk som blivit av med båttillbehör, biltillbehör, husvagnsgrejor o s v. Framförallt biltillbehör där det är vanligt att ha bara trafikförsäkring. Så hade dom inbrott i förrådet, blev av med vinterdäcken, så hävdade dom att dom inte hade någon bil. Men då vi hade tillgång till bilregistret så såg vi att hen visst hade en bil med endast trafikförsäkring. Sen kommer vi till ansvarsdelen! Den är väldigt viktig! Om du har en båt, utan ansvarsförsäkring, som är värd 5 000 spänn men väger tre ton och genom ouppmärksamhet eller oaktsamhet kvaddar en Najad för 4,5 mille så är det DU som blir skadeståndsskyldig 4,5 mille! Din ansvarsförsäkring i hemförsäkringen har nämligen ganska omfattande undantag när du orsakar skada i egenskap av förare av en båt. Det är... liksom... inte det en hemförsäkring är till för! På förekommen anledning vill jag redan här påpeka att det här är inget jag TYCKER utan det är skadeståndsrätt, försäkringsjuridik och försäkringsvillkor. Sist jag skrev i en tråd om försäkringar blev somliga jättearga på MIG! En annan grej jag vill påpeka till dig som tänker skriva "Nähä! Fel, fel, fel!!! När jag råkade ut för....o s v" är att det finns massor med undantag och tolkningsmöjligheter. Visst kan det bli lite olika i olika skador men grundprinciperna är såsom jag angett ovan. Försäkringsbolagen är ganska strikta vad gäller att följa villkoren men om det finns tolkningsmöjligheter så tolkas det till försäkringstagarens fördel (Tro det eller ej!) Det är nämligen så.... att om det inte går att fastslå vad som är rätt och fel tolkning i domstol kommer domstolen att tolka villkoret till förmån för den svagare parten. En privatperson är i dessa fall en svagare part. Svaret på TS fråga om man behöver försäkring är alltså: JA!.
  35. 2 poäng
    Har precis varit i kontakt med Forgus31 via telefon och han skulle höra av sig till dig Georg_ohm, han ligger oxå i Björlanda på R bryggan om jag inte minns helt fel. Om det inte funkar har jag en Johnson 4hk som är lätt att bära ombord. Vi får ju hjälpas åt om vi kan.
  36. 2 poäng
    Vilken är din hemmahamn? om vi ligger i samma hamn, kan jag hjälpa dig med bogsering till mastkranen och åter en vardagskväll, skicka PM i så fall. Pga. egna ryggproblem bär jag ogärna tunga grejer, men kan ju alltid veva en mastkransvinch.
  37. 2 poäng
    Själv så tillhör jag nog dem som är försäkrad mycket för att jag vill vara trygg den dag jag skadar någon annan....
  38. 2 poäng
    Var bor ni, vid medelhavet eller i Florida? 21 säsonger hade vi nimbusen, det hände aldrig att vi helt fällde ned kapellet, om det var fint väder kunde sidorna rullas upp, men då ville vi ha taket kvar så att man fick skugga. Men ok, var och en är lycklig i sin tro. Och jag är väderpessimist, det kan alltid komma åskskurar från molnfria himlar! Nimbusar är dyra, man får betala en massa för firmanamnet, men det är ju bra kvalitetsbåtar! Biam känner jag inte till, men de andra är ju också nordiska kvalitetsbåtar, våra att satsa på om de är i bra skick och överensstämmer med dina behov. Det gäller väl att räkna på både pengar och dina egna utlagda arbetstimmar, låter tråkigt, då det är ett nöje att jobba med båten, men större projekt kan skena iväg och kosta inte bara skjortan utan hela garderoben, dessutom kan det gå i stå då inspiration och orken tryter. Det finns flera påbörjade båtprojekt på Blocket där ägaren tröttnat. Bilder på förra båten och nuvarande båt, gissa vilken som är vilken...?
  39. 2 poäng
    Beställde direkt från Hurley i Usa. Såhär blev det på båten.
  40. 2 poäng
    Lång tjatig tråd - håller med. Om man skall diskutera riskfaktorer får man komma ihåg att det är RELATIV RISK (googla det) som avses. Inte absolut risk. USA har 0.8 för bilkörning för att man anser det harmonisera med forskningen. Även med WHO rapporten. Kurvan ur den finns på Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Rattfylleri Det är först vid 0.4 det går att mäta någon påverkan alls och då påverkas den relativa risken självfallet men den skall ställas i proportion med andra risker. I vilket fall är det ju inte bilar vi pratar om utan båtar. Jag uppfattar det som båtfolket bara vill visa på proportioner. 0.2 är direkt löjligt och som bestraffas hårt. Att vara chef för Transportstyrelsen och strunta i SÄPO ger mindre straff än om du har en hygglig lön och blir haffad efter en öl på sjön. Jag har ALDRIG blåst på väg men tre gånger på sjön. Transportstyrelsen kan inte se någon säkerhetshöjande effekt av lagen. De kunde de inte efter sänkningen från 0.5 på bil till 0.2 heller vilket Leif GW Persson förklarade redan innan lagens tillkomst i utskottsutfrågningar. Inom trafik är polisen övertygad om att droger är ett betydligt större problem men det har man svårt att komma åt och mäta så nykteristlobbyn får fortsätta tjata om alkolås och annan förmyndarskit. 0.2 på sjön löste ett problem som inte fanns.
  41. 2 poäng
    Att båten Faderullan brukar komma sig i sjön sent på sommaren är inte ovanligt. Något år har det gått så att man mött folk vid rampen som varit på väg att ta upp sina båtar när jag står i beråd att lägga i. I år blev det redan sista veckan i juli. Sjösättningen föregicks av förgasarbyte och installation av ett en nyfixad fördelare med elektronisk tändmodul. Sjösättningen utfördes med assistans av Kronvik. Motorn startade villigt men gick en aning ojämnt. Tänkte att det ger sig när den blir lite varm. Det var också lite marigt att få den att hållas igång när man lade i växeln. Som de erfarna motorgubbar som jag och Kronvik är lärt vi oss inte nedslås, vi bestämde oss för att ta en tur. Vi åkte ut förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade nästan fram till Nagelskär där motorn började hosta och tappa kraft. Efter det gick motorn illa hela vägen till hamnen. Genom att pumpa ihärdigt på gasen tog vi oss tillbaka. Vi förtöjde och Kronvik ansåg att det verkade som att motorn fick för lite bränsle. Jag misstänkte också de nygamla förgasarna som inte undersökts desto mera utan blev ditsatta som de var. Jag beställde renoveringssatser. Medan jag väntade på leveransen skruvades förgasarna sönder i sina minsta beståndsdelar och rengjordes med hjälp av ultraljudstvätt, förgasarrengöringssprej och tryckluft. De monterades och justerades enligt konstens samtliga regler. För att få dem synkroniserade användes så exotiska verktyg som blompinnar fästa på krokodilklämmor som sattes på spjällaxlarna, då är det lätt att se om ett spjäll reagerar före det andra. Förväntansfull startade jag sedan motorn och den gick genast på en jämn och underbar tomgång. En ny provtur anträddes med stor förväntan. Ut ur hamnen gick det utmärkt, också förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade nästan fram till Nagelskär där motorn började hosta och tappa kraft. Igen! Hankade mig tillbaka på tomgång under dystert funderande över nästa steg. I samråd över en kaffekopp med den godeKronvik kom vi fram till att bensinpumpen kanske kunde vara roten till det onda. Jag skaffade en elektrisk bensinpump och ett riktigt bränslefilter som monterades. Förväntansfull startade jag sedan motorn och den gick genast på en jämn och underbar tomgång. En ny provtur anträddes med stor förväntan. Ut ur hamnen gick det utmärkt, också förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade nästan fram till Nagelskär där motorn började hosta och tappa kraft. Ånyo! Hankade mig tillbaka på tomgång under dystert funderande över nästa steg. Jag vände nu blicken mot den elektroniska tändningen. Jag bytte fördelaren till den gamla med traditionella med brytarspetsar. Förväntansfull startade jag sedan motorn och den gick genast på en jämn och underbar tomgång. En ny provtur anträddes med stor förväntan. Ut ur hamnen gick det utmärkt, också förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade nästa fram till Nagelskär där motorn började hosta och tappa kraft. Déjà vu! Hankade mig tillbaka på tomgång under dystert funderande över nästa steg. Tillbaka i hamnen väntade jag en stund tills både motorn och jag kallnat en aning. Jag vred på tändningen och lyssnade till bränslepumpen som brukar morra till några sekunder tills den fått upp trycket. Nu fortsatte den att brumma, jag blev då orolig att bensin pumpas ut i motorrummet så jag öppnade motorluckan. Ingenstans såg jag någon läckande bensin, ingen lukt heller. Tog bort flamskydden på förgasarna och tittade ned i loppen, det kan ju också vara så att bensinen läcker in den vägen. Inte heller där såg jag något läckage. Men bensinpumpen gick ju för fullt! Kan det vara så att den inte får någon bensin? Öppnade det nya filtret som också fungerar som vattenavskiljare. Där fanns bara ren bensin. Tog sedan loss slangen från bensintanken och dykröret som går ner i tanken. När jag kikade in i röret såg jag något brunrött som satt strax innan slanganslutningen. Skruvade bort slanganslutningen, bakom den satt ett litet metallnät där det brunröda satt. Jag blåste ut substansen som visade vara en snusprillestor klump silikontätningsmassa. Sedan var det bara att skruva samman alltihop igen. En ny provtur anträddes med måttlig förväntan. Ut ur hamnen gick det utmärkt, också förbi Strömsö och vid Pissmöursgrund där hastighetsbegränsningen upphör öppnades spjällen vilket ledde till ett härligt motorvrål som varade... hur länge som helst! Det behövs bara en snusprillestor brunröd klump av Sikaflex för att sabba några veckor båtsäsong....
  42. 2 poäng
    Det är just denna inställning som jag tycker är så alarmerande. Precis som att det bara är så, och att det är något kunden måste finna sig i och acceptera. Man bara konstaterar faktum men anser inte att det är deras (återförsäljarens) sak att ta tag i. Det är ju tillverkaren som sparat in några komponenter för att de och ev. ÅF skall kunna tjäna lite mer pengar på den. Och ofta t.o.m. så den blivit olaglig att sälja. Förutom de absoluta CE-kravgränserna finns nämligen också ett mer luddigt krav att prylen skall kunna samexistera med annan utrustning i en typisk installation utan att störa. Tänk om en biltillverkare inte skulle bry sig om att inkludera dessa komponenter för avstörning av switchningen/PWM-styrningen av LED-bakljusen, och nöja sig med att säga till ägarna av dessa bilar att "väljer man tillvalet LED-bakljus är det ett känt fenomen att man får sämre radiomottagning". Och lät det vara med det. Nej, aldrig att det skulle accepteras. Men vi snälla båtägare och konsumenter tutas i att om man vill ha den nya tekniken måste man också acceptera en del negativa effekter. Usch....
  43. 2 poäng
    En bild från Lagan. Farsan tog bilden och snorvalpen vid ratten är jag..
  44. 2 poäng
    Att det varit den kallaste sommaren på 155 år låter som någon rubrik Aftonbladet eller Expressen totat ihop för att få sälja några extra tidningar. Det SMHI säger är att det är 155 år sedan maxtemperaturen under sommaren var lägre än årets 28,0 C. 1922 hade vi samma maxtemperatur och det är ju inte ens 100 år sedan... Tittar man på de månadsmedelvärden på temperaturer SMHI presenterar är årets sommar ganska normal, men jämfört med förra året har den ju varit kall. Det har varit ovanligt lite moln enl. SMHI, dvs. det har varit ovanligt mycket sol. Det är nog ganska subjektivt hur man upplever sommarvädret och så beror det ju på när man har semester. Vi tycker vi haft ok väder (mest seglat i Estland), men inte som förra året när man kunde bada nästan hela sommaren. Mackey
  45. 2 poäng
    Är prisskillnaden marginell så är den kraftigare klart att föredra. Den dagen det blåser rejäl sidvind och du behöver bogproppen så kommer du ångra dig annars. Tänkte du ha bogproppen på befintligt förbr batteri eller ha ett dedikerat? 2,2kw har jag i min Sidepower SE40 i en betydligt större båt än din, då med dedikerat 90ah batteri. Det känns klart overkill för din båt.
  46. 2 poäng
    Idag klarar man 0,4mm på faneren. Med så tunn faner kommer limmet från tillverkningen att mer eller mindre tränga igenom faneren. Den är då omöjlig att olja eftersom oljan måste kunna dra in. Blir ungefär lika effektivt som att olja kylskåpet. Fram till för ett antal år sedan innehöll oljorna antimögelmedel, fungicider. Det var inte så bra för människor och är därför möglar oljor lätt, i synnerhet i kombination med moderna, milda vintrar. Olja aldrig inredning och absolut inte på hösten. Ett bra sätt att avlägsna gammal ytbehandling är att sickla.
  47. 2 poäng
    Tror vi skall avvakta med vidare felsökningsidéer och spekulationer tills TS/Tom bekräftat att tångamperemetern var nollad innan mätningen. Alternativt gjort om den på rätt sätt, dvs med nollat instrument, och då fått samma värden.
  48. 2 poäng
    Tunn press så att solcellen håller batteribanken laddad. Brant vinkel och gummistroppar för att den inte ska fladdra eller samla snö.
  49. 2 poäng
    Det blev mycket djupdykning i att mäta ström å spänning här . Erkänner att jag bara skummat genom de senaste 10-talet inlägg som hastigast och det står säkert massor av bra tips där. MEN jag känner att den första misstänkte boven lämnats därhän ganska snabbt, länspumpen! Fick du klarhet i hur dessa vanligtvis jävlas med oss båtägare? Jag tror inte det.... Så här är det. Det sitter oftast en flottör inbyggd i pumpen, upphängd i en arm som helt enkelt är en strömbrytare. När pumpen hamnar under vatten flyter flottören upp och strömmen slås på, pumpen går. När den pumpat ur allt vatten sjunker ju flottören och strömmen bryts, pumpen stannar. Det är precis det där sista som är en oerhört vanlig felkälla! Att flottören INTE trillar ner och bryter strömmen. Pumpen fortsätter då att gå tills batteriet tar slut eller pumpen går sönder. Praktiskt taget alla pumpar går att plocka isär för rengöring, ofta är det skräp som fastnat kring flottören. Pumpen måste också stå rakt. Ligger den lutad åt sidan funkar inte principen med flottör som det är tänkt. Jag hade försäkrat mig om att pumpen stänger av sig som den ska innan jag ens orkat mäta batterispänningen, till och med fast jag har multimetern i båten och vet hur man gör .
  50. 2 poäng
    Du kan absolut få reda på mina faktiska kostnader, nu har dom varit höga - för att vi prioriterat att ta vissa kostnader direkt - för att få njuta av båten och veta att allt fungerar bra. Fasta kostnader Försäkring: 9,000 kr Sommaplats: 6,000 kr Vinterplats: 13,000 kr Service: 15,000 kr (material) ink vinterkonservering Vårfix, tvätt och polerprylar: 4,000 kr Diverse småskit som alltid kommer 5,000 kr Totalt: 33,000 kr Diesel 700 nm * 2,8 * 13 = 25,000 kr påverkbar kostnad, kör man sakta blir den mindre. Renovering i år All utvändig mahogny 24,000 kr (lämnade till båtsnickeri) inte gjort på 9 år Kapelltvätt 4500 kr aldrig gjorts tidigare 9 år gammalt akterkapell Värmaren behövde renoveras 4,000 kr (6 år gammal) Totalt 34,500 kr Uppdatering vintern 16-17 Humphree interceptorer: 50,000 kr (värt varenda krona) Ny nav utrustning: 55,000 kr (värt varenda krona, blir tidigast om 10 år igen) Totalt 105,000 kr Kommande vinter behöver jag göra följande Fly kapell: 6,000 kr, slitet men kanske håller 2-3 år till, läcker lite. Rutkapell 3,000 kr, vill ha en annan typ än den som sitter. Styrcylinder 2,000 kr, läcker Axeltätningar: 10,000 kr, läcker Impellrar: 4,000 kr kanske, det är dags. Kranar på motorerna 2,000 kr kanske, inget måste, jag vill för att det finns bättre. div kranar till färskvatten 400 kr Gå igenom gasolinstallationen 400 i slang, för att jag vill veta att allt är 100. Totalt: 28,000 kr Jag underhåller och håller efter på ett nördigt sätt, för att jag vill ha det på ett visst sätt. Det finns många som inte hade gjort en bråkdel av vad jag gör med mina båtar - det är upp till var och en, men dessa är mina faktiska kostnader, ser ju fasen dyrt ut, men i gengäld kommer jag kommande år att bara ha de fasta kostnaderna och diesel, eftersom stora poster är klara. Kostnaderna för segelbåt är nästan jämförbara om man byter segel osv, sen marschar en segelbåt ofta 5-6 knop, kör man så sakta drar en motorbåt inte speciellt mycket, att sedan motorn kommer att haverera för att den inte belastas något är en annan femma. Vi kör ofta sakta för att vi tycker att det är mysigt, men vill vi över en fjärd eller hem snabbt så kan vi det - det kan man inte i en segelbåt.
Denna ledartavla är satt till Stockholm/GMT+02:00







×