Efter att ha varit med om en fransk offensiv på båtfronten, känns det som om resten av världen håller på att hamna i kölvattnet. För hur ska man tolka det faktum att först Benetau och sedan systerföretaget Jeanneau ställde upp med sammanlagt 66 båtar när båtpress från hela världen var på plats för att testa deras nya modeller?

Men inte nog med mängden nya båtar, de franske verkar också ha fått kläm på hur man kan bygga med en stil som slår, och till priser som få ser ut att kunna matcha.

Enligt Yves Mandin, försäljningschef på Beneteau, är målet att ha inte bara en modell, utan flera i varenda segment. Och ser man en typ som lyckas, så tar man fram en egen variant och till lägre pris.

I år hade Beneteau fyra nya segelbåtar på plats Sense 55, Oceanis 48, 45 och 41. Plus kabinbåten Antares 8.80, lyxiga Flyer 42 och framför allt Barracuda 9, en oblyg variant på samma tema som Nimbus Paragon 25, Targa 25 med flera skandinaviska kändisar.

Beträffande Barracuda 9 är den i motsats till de nordiska bestyckad med utbordare, på den aktuella satt två 200 hk motorer. Argumentet är att de sparar plats ombord, sittbrunnen blir större och djupare. Att båten blir billigare är förstås också ett skäl, men att behöva lägga till cirka 300 000 kronor innebär att priset landar på cirka 1,2 miljoner kronor. Det kan jämföras med 1,5 för en Paragon 25 med en diesel om 300 hk.

Barracuda 9

I Sverige är diesel oftast attraktivare på grund av mindre bränsleförbrukning och betydligt bättre andrahandsvärde, så en Barracuda 9 med diesel skulle kanske ha haft ännu bättre chans att vinna vänner i vårt land.

Hur var då Barracudan? Inte alls dum faktiskt, den var lättplanande, stadig, klöv sjön väl och lutade mindre i girarna än vad jag minns att Paragon 25 gör. Inte ens med två man på flybridge kändes båten otrygg.

Det nersänkta däcket är lagom djupt och brett nog att vända sig på. Men med utbordare är det inte lätt att ta sig ombord i aktern, de är ivägen och säkrare är att lägga till med fören in och kliva den vägen.

Invändigt finns en liten skuff föröver och en toalett med sitthöjd. Förarmiljön är klart godkänd med mjuk stadig ratt, stor plotter i rätt höjd och alla brytare välorganiserade. Manöverreglaget för dubbla utbordare tar dock plats och ser för klumpiga ut jämfört med vad Volvo Penta har.

Taklucka, skålade stolar, skjutdörrar och ett säte för tre akteröver gör också sitt för att konceptet ska kännas begåvat. Däremot syntes det på testbåten varför priset är frestande, illa tillpassade hörn där ruta och ruff möts, häftklammer håller ihop trädelarna och det som ser som mahogny är en MDF-skiva med beläggning.

Toppfarten med dubbla Mercury Verado på 200 hk vardera låg på 39,7 knop och bränsleförbrukningen uppgavs till cirka 100 liter per timme eller tre liter per sjömil. Med en tankvolym på 400 liter är räckvidden fyra timmar eller160 sjömil.

Nästa båt var Flyer 42, en tjusig sak lik Fairline eller en Princess i V-serien och igen är det ganska uppenbart att fransmännen vill kapa åt sig på denna lukrativa marknad. Många attribut är lika som elstyrd taklucka, solaltan akteröver. Flott inredning som gjord för att göra intryck på folk som vill synas och vara sällskapliga.

Även kabinbåten Antares 8.80 skulle testas, men det gick sämre när motorn, en utbordare på 100 hk inte fungerade rätt. Men sådant rättas till och då framstår den som en ganska snygg och praktisk weekender, en sorts modern variant på gamla Flipper 620.

Men eftersom jag är seglare i själen ägnade jag mest tid åt att segla Beneteus nyheter för året och framför allt Oceanis 41. För linjerna svarar Pascal Conq som tagit över efter sin partner Jean Marie Finot när denne förgrundskonstruktör nu pensionerat sig.

Det speciella med 41:an och hennes systrar 45 och 48 är slaget på skrovet. Det är lika långa som på Volvo Oceanbåtarna och har samma syfte nämligen att öka stabiliteten här handlar det också om att trycka ut inredningen mera. Först funderade jag på om jag gillar stilen eller inte. Men snart bestämde jag mig för att visst ör det en gimmick, men en begåvad sådan och slaget skämmer inte båtens linjer, tvärtom ser den ny och spännande ut.

Med en bredd om hela 4,20 meter har inredningen kunnat göras stor utan att behöva ta i på fribordshöjden vilket ytterligare ökar känslan av en intressant båt. Dubbla rattar följer förstås på den stora bredden och genom att durken är sänkt vid dem står man med armarna i midjehöjd och det är bättre än att behöva böja på sig för att styra stående.

Riggen är hela två meter högre än på Oceanis 423 som jag körde på Antigua Week för ett par år sedan och detta har Conq fixat för att få båten enklare att segla. Fock istället för genua ordnar detta och ser till att farten i lätta vindar blir godtagbar.

Här ska jag inte avslöja allt om hur Oceanis 41 eftersom den kommer som test i Båtnytt nr 6 (mot Hanse 415) mer än att båten seglar väl och att den överträffade fartberäkningarna. Att 45:an blev European Yacht of the year 2012 kan jag förstå efter att ha känt på 41:an. Men det betyder inte att jag är nöjd med egenskaperna, det finns en egenhet som är som på alla gamla Oceanis med dubbla rattar och vad det gäller står i testrapporten.

Invändigt har Oceanis 41 allt det semesterseglare önskar sig, stort pentry, dito toalett och duschavdelning, dubbla akterkabiner, fin salong och en förnämlig förpik. Men det mest lyckade och roliga tyckte jag var kartbordslösningen. Benetau kallar den japansk och syftar på att bordet kan skjutas efter dagens rytm, frukostbord i mitten, kartbord föröver och drinkbord akteröver. Heltrevligt och en utveckling av vad Jeanneau hade tidigare.

Finishen är smart, det som ser ut som mahogny är Alpi ett material som kommer från möbelindustrin och är samma som på bokhyllor, skrivbord med mera. Billigt trä skivas och färgas så att ytan blir jämn i färgen och får samma struktur. Istället för att lägga tid på att välja ut virke, har man bara att stoppa in skivorna i båten.

Men ytan är livlös och repkänslig och jag kan sakna lystern i mahognyn som finns i Orustbyggena. Pengar – kostnader – priser är ekvationen som Beneteau klarar att få ihop genom att rationalisera med Alpi.

Likväl är interiören påtagligt elegant med vinylskivor på huvudskottet och i taket, skinnklädda handtag, durk som ett parkettgolv, tjusiga dörrhandtag och nätta luckbeslag. Faktum är att jag tror svenske importören Örjan Berg i Oxelösund när han säger att fruar och flickvänner faller för stilen och ljuset. Det är bara gamlingar som jag själv, som fortfarande gillar myset i en riktig ruff.

Men igen känns det som om fransmännen håller på att koppla greppet om hel världen med sina båtar, 41:an har man sålt 80 exemplar av redan. Samtidigt hör jag illavarslande uppgifter om hur trögt det är för härligheterna från Orust, det finaste i båtväg som finns i mina ögon. Kommer kvalitet att försvinna i kölvattnet på smarta fransmän – och tyskar, kan jag fundera över. Hoppas inte och att fler fattar att kontinentbyggda båtar har en annan lägre standard.

Nästa gång kommer jag att berätta om hur det var att segla nya Dufour 36, Hanse 415 och Jeannaeu 509. De väntar i skrivande stund i La Ciotat utanför Marseille där det regnar denna dag, medan solen skiner i Erikslund.

Och sedan väntar vårrustning av F SWE 449 Antigua kanske det går att komma i sjön om två veckor så att inte båten spricker av vårvärmen.

Segla väl –lev längre

Curt Gelin